Säsongspremiär: Ironman 70.3 Pays d’Aix
Då var det gjort, säsongspremiären 2017. Det var lite som att riva av ett gammalt plåster. Man vet att man måste göra det men man vet också att det kommer göra ont men det är allra värst innan man gör det. Jag tycker själv att jag tränat på riktigt bra under vintern. Fått bra kontinuitet och bockat av mina planerade pass. Har varit i god löpform och sett fram emot att tävla.
MEN. Sedan blev jag förkyld, skadad i höften och sist men inte minst fick problem med foten någon dag innan avfärd. Lägg på en hel del strul med cykeln (läs; jag råkade ha sönder växelkablarna när jag packade cykeln på väg från Mallis). WTF! Det blir aldrig som man tänkt sig.
Resan ner gick iallafall bra och väl på platssammanstrålade vi med Åsa som också skulle tävla, endast en vecka hennes sagolika bröllop! Kändes bra iallafall och extra kul att både ha med sin bästis, kille och familj på tävling i sydeuropa.
Så oförberedd som jag kände mig när vi kom ner har jag nog aldrig känt mig, men nu skulle plåstret av. Ingen idé att vänta mer.
Jag, Åsa och Simon beslutade att vi skulle köra banan med bil för att kolla in läget dagen innan race och DÅ blev jag nervös. Det var t.o.m jobbigt att åka bil! 1300 h.m och 5 st stigningar med den 4:e stigningen som var riktigt brant och slingrande. Jag som hatar backar, just för att jag är så dålig på dem. Nåväl, nu var jag iallafall förberedd så jag fick bara bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. Jag bara skulle ta mig i mål!
Starten var ca 2 mil från Aix så dit fick vi lov att åka transfer för att checka in cykel och testa vattnet. Vattnet var magiskt turkost och behaglig temperatur. Banan var lättsimmad men T1 hade extremlång löpning. Allt kändes ändå hyfsat innan jag gick och lade mig på kvällen, alla förberedelser hade gått smärtfritt och vi kunde slappna av och ha kul istället för att fokusera på prestation.
På tävlingsdagen åt jag min frukost, vi åkte med bilen till simstarten, värmde upp ett par simtag och gjorde oss klara för start.
Nu ska hag inte dra hela tävlingsredogörelsen för det är inte så mkt att säga. Missade klungan i starten, fokuserade på mig själv och känslan vilket gick helt åt fanders långsamt. Cyklade fegt och långsamt och det kändes bedrövligt i benen. Sprang stel och låmgsamt men det var en kuperad löpbana också så jag är nöjd att jag bara tog mig runt och kände mig starkare och starkare för varje varv. Överlag nöjd och nu kan formen bara bli bättre. Har inte ens kollat tiderna men jag var fett sist av proffsen och kan bara gratulera alla andra till grymma tider och prestationer.
På plats var även Graaf Crew bestående av min mamma, pappa och kusin. Så skönt att ha dem med och och få glada hejarrop och ljudet av koskällor utefter banan i alla möjliga hörn och kanter. Superglad för att Johanna fixat boende och det mesta för att det skulle bli en trevlig semester och en bra tävling för oss!
Kan verkligen rekommendera tävlingen! Bra arrangerat, jättetrevlig stad och människor och hur fin banan som helst.
På återseende!
