Student på Stadion

Planen var en runda på Djurgården.

Och det blev kris i omklädningsrummet igen.

Två högerstrumpor. Risk för högerrörelse.

Fast det passar förstås fint här på Östermalm.

Rullade ner för Valhallavägen, upp på Gärdet och in i skogen bakom Kaknästornet. Varmt. Är det växthuseffekten som har börjat nu?

Vidare längs Saltsjön och Hundudden och Blockhusudden och sen Rosen dal och ut igen längs Djurgårdsbrunnskanalen. Stötte på ett gäng Miltary Trainees, de stod och pucklade på varandra på magarna vid Djurgårdsbrunnsbron. Där kunde nog en och annan frukost ha hoppat ut, men de hade nog inte fått någon frukost. Gjorde snabb honnör, och gled vidare mot hem. Totalt 17 km, snitta 4.41, och rätt nöjd med det. Svettades som en gris.

Därefter Kampementsbadet.  Beachlife vid barnbassängen. Äntligen – lördag!

Det bidde ingen lunchlöpning i går. Arbetet kom emellan. Hårda tider. Det blev sen eftermiddagslöpning i stället.

Den började med kris i omklädningsrummet.

Två vänsterstrumpor. Hur skulle det gå?

Joggade försiktigt till Krillan, det var varmt som Satan i Gatan, för 10×400 m intervall. Det var inte i går inte. Det är sällan det var igår som det var intervall. Krillan låg helt öde, med en massa löv i drivor på banan. Men det är väl ändå inte höst nu?

Tog kurvorna i en vänsterrörelse,  och faktiskt, med två vänsterstrumpor kunnde man  luta lite mer inåt i kurvorna och fick liksom en extra skjuts ut på rakan. Har kanske kommit på något stort här! Jag säger bara det, pröva!!

Vad gäller farten på 400ingarna så körde jag tidlöst de första nio, det kändes barmhärtigast så, men den sista gick på 76 s men då knastrade det också i proppskåpet. Det var skitjobbigt, nästan bokstavligt talat. Men bara nästan.

Emil Zatopek brukade  köra 80 st 400:ingar på raken. Och inför större lopp, 100 stycken.  Jag tänker att en dag ska jag pröva på det där. En härlig heldag på Krillan. Och färdtjänst hem.

Zatopek brukade också springa 2000 metersintervall med frugan på ryggen. Det står dock inte i historieböckerna hur mycket frugan vägde.

Han brukade också löpträna i grova arbetarkängor. Inga fjäsiga lättviktsdojor för Zatopek inte.

Och då kan man ju osökt tänka sig en tjejmil för män där männen springer en mil med flickvänner eller fruar på ryggen. Och förstås stämma av med ballast i de fall flickvännerna väger för lätt.

Så kan man fundera en fredagsförmiddag när det är tomt på kontoret. Bara en tomte på kontoret.

Lunchsimning i går. Inte lika öde som kontoret.

Eriksdalsbadet på Söders höjder. Tog cykeln från kontoret och knegade över Västerbron, vidare längs Årstaviken. Där låg männcher utflängda på varenda gräsplätt och var det något som ångade i luften, så inte var det arbetsmoral.

Mindre folk inomhus på badet, än utomhus. 2000 m krål på (nästan) egen bana. Bara en vuxen dam som for fram och tillbaka som en raket, och sedan satte sig på bassängkanten och log när jag kom kajkande förbi. Tur man är trygg i sin mansroll. Tur man har en identitet som löpare. Simning är för blötdjur.

Idag är planen 10×400 meter lunchlöpning på Krillan. Där klarar man sig utan fenor.

Nyss var man här, Playa de la Byrum, Öland.

Nu är man här. Kontoret. Eller, Det Öde Landet!

Wo Sint Alle Leute Heute?

Känns som man hamnat i ett mellanrum. En Twilight Zon mellan semester och arbete. Eller har jag bara kommit först? Känns inte riktigt som om jag vunnit något.

Förstås ingen som märker att man smiter ut på långlunchlöpning. Norr Mälarstrand, Karlbergskanalen, Fredhäll, Västerbron, Årstaviken, Stadsgårdskajen, Söder Mälarstrand, Västerbron, Norr Mälarstrand. 22 km, på ett ungefär. I en vågrörelse. Lite snabbare, lite lugnare, lite snabbare. Tanka vatten vid Bergsundstrand, där finns en fontän. Vattenbälte känns så – 2000-tal.

Hej Staden, hemma igen. Är det höst nu?

Börjar få kläm på käket här på Öland. Bara klämma på tuben, hoppas på en räka.

Inte alldeles enkelt blogga från denna ön. När det är lågtryck blir allt väldigt avkopplat. Och när vinden ylar i takpannorna. Avkopplat då med. Ser framför mig hur datasignalen liksom böjer ut i en väldig böj och brister någonstans bortåt Finland eller nåt. Och radioskuggan skuggar Norra Öland.

Brorsan tyckte ändå det var för mesigt här. For iväg i bil till Bretagne med familjen. 250 mil enkel resa. Där har det varit 16 C och 13 sekundmeters vind i en vecka nu. Solen dyker upp någon halvtimme per dag.

– Ingen risk för malignt melanom här inte, sms:ar brorsan glatt.

Han och en polare körde 10×400 meter på havsstranden, när det var ebb. 3.15 fart åt ena hållet, 4.15 fart åt andra. Och så långspurt upp på klipporna när havet vände åter.

Atlanten där är grym och vild och sliter badbrallor och bikinisar av alla som försöker sig på att bada.

– Men vi har ett pingpongbord i källaren, säger brorsan uppsluppet. Han har just  köpt ett nytt pingisracket i en liten bretagnsk stad i närheten.

Gammal sanning, det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Så idag klädde man på sig våtdräkten hemma och for i bil till stranden. Dubbeltt skyddad mot eventuella blixtnedslag. Hoppade i havet och simmade 2500 meter i lätt duggregn. Riktigt mysigt.

Igår 15 km längs strandlinjen mot Djupvik. Det är Djupvik som är Stenvik i Johan Theorins deckare. Kan ju vara bra att veta. Restaurangen där drivs av en tunisier och en portugisiska. De trivs alldeles utmärkt. Omväxlande väder, och lagom mycket folk på vintern.

Planen idag, 12 km till Löt, i regnblandad medvind. I regnblandad motvind. Måste ju ha något att komma med när brorsan skryter om sitt bretagnska väder!