Ett annat öde


 

Lunchsimning i går. Inte lika öde som kontoret.

Eriksdalsbadet på Söders höjder. Tog cykeln från kontoret och knegade över Västerbron, vidare längs Årstaviken. Där låg männcher utflängda på varenda gräsplätt och var det något som ångade i luften, så inte var det arbetsmoral.

Mindre folk inomhus på badet, än utomhus. 2000 m krål på (nästan) egen bana. Bara en vuxen dam som for fram och tillbaka som en raket, och sedan satte sig på bassängkanten och log när jag kom kajkande förbi. Tur man är trygg i sin mansroll. Tur man har en identitet som löpare. Simning är för blötdjur.

Idag är planen 10×400 meter lunchlöpning på Krillan. Där klarar man sig utan fenor.

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det öde landet


 

Nyss var man här, Playa de la Byrum, Öland.

 

Nu är man här. Kontoret. Eller, Det Öde Landet!

Wo Sint Alle Leute Heute?

Känns som man hamnat i ett mellanrum. En Twilight Zon mellan semester och arbete. Eller har jag bara kommit först? Känns inte riktigt som om jag vunnit något.

Förstås ingen som märker att man smiter ut på långlunchlöpning. Norr Mälarstrand, Karlbergskanalen, Fredhäll, Västerbron, Årstaviken, Stadsgårdskajen, Söder Mälarstrand, Västerbron, Norr Mälarstrand. 22 km, på ett ungefär. I en vågrörelse. Lite snabbare, lite lugnare, lite snabbare. Tanka vatten vid Bergsundstrand, där finns en fontän. Vattenbälte känns så – 2000-tal.

Hej Staden, hemma igen. Är det höst nu?

Öländsk kostcirkel


 

Börjar få kläm på käket här på Öland. Bara klämma på tuben, hoppas på en räka.

 

Inte alldeles enkelt blogga från denna ön. När det är lågtryck blir allt väldigt avkopplat. Och när vinden ylar i takpannorna. Avkopplat då med. Ser framför mig hur datasignalen liksom böjer ut i en väldig böj och brister någonstans bortåt Finland eller nåt. Och radioskuggan skuggar Norra Öland.

Brorsan tyckte ändå det var för mesigt här. For iväg i bil till Bretagne med familjen. 250 mil enkel resa. Där har det varit 16 C och 13 sekundmeters vind i en vecka nu. Solen dyker upp någon halvtimme per dag.

– Ingen risk för malignt melanom här inte, sms:ar brorsan glatt.

Han och en polare körde 10×400 meter på havsstranden, när det var ebb. 3.15 fart åt ena hållet, 4.15 fart åt andra. Och så långspurt upp på klipporna när havet vände åter.

Atlanten där är grym och vild och sliter badbrallor och bikinisar av alla som försöker sig på att bada.

– Men vi har ett pingpongbord i källaren, säger brorsan uppsluppet. Han har just  köpt ett nytt pingisracket i en liten bretagnsk stad i närheten.

Gammal sanning, det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Så idag klädde man på sig våtdräkten hemma och for i bil till stranden. Dubbeltt skyddad mot eventuella blixtnedslag. Hoppade i havet och simmade 2500 meter i lätt duggregn. Riktigt mysigt.

Igår 15 km längs strandlinjen mot Djupvik. Det är Djupvik som är Stenvik i Johan Theorins deckare. Kan ju vara bra att veta. Restaurangen där drivs av en tunisier och en portugisiska. De trivs alldeles utmärkt. Omväxlande väder, och lagom mycket folk på vintern.

Planen idag, 12 km till Löt, i regnblandad medvind. I regnblandad motvind. Måste ju ha något att komma med när brorsan skryter om sitt bretagnska väder!

St Swithun


 

Oj, oj, lärde känna en ny snubbe igår.

St Swithun. Det var hans dag i går. 15 juli.

Ett helgon för väderlek. Enligt tradition ska det väder som är på St Swithuns dag fortsätta i 40 dagar. D v s 15 sekundmeter sydväst någonting, med växelvis moln och snabbt förbiilande solstrålar.

Kul. Eller. Intressant. Ni vet var ni hörde det först.

F ö vann Lillian Magnusson damklassen i Viktorialoppet. På tiden 31.47. Grattis Lillian.

Hade inte halsen varit som halsen är, hade jag också sprungit. Men knappast ifatt Lillian.

Och David Nilsson, Högby, kom tvåa efter Francis Kipheter. Nilsson gick in på 27.17, 45 sekunder snabbare än förra året, och bara 6 sekunder efter Kipheter. Knaprar Nilsson 45 sekunder också till nästa år, kan något stort vara på gång.

Och kolla. En strimma av blått genom fönstret. Och inte blåser det väl så mycket idag?

Man ska inte tro på gammalt skrock. På gamle Swithun.

Ta i trä!

Böjelser


 

Många olika böjelser här på bygden. Kanske dags att börja böja nu?

Unge hrn Gysing sitter på tröskeln till ett nytt liv. Oj vad kvinnor kan. Senior tvekar en smula. Hoppas  att halsen är bra i morgon. Så han kan börja springa igen. Och böja lite … efteråt …

Blött, eller Vive la France!!


 

Det kan regna på Öland också. Det gör det nu. Det öser ner. Det är väldigt blött därute.

Går ju fint att springa i sommarregn också. Om man inte har ont i halsen. Jag har ont i halsen. Den rosslar som ett gammalt avgasrör. Misstänker sidvinden under de där åtta cykelmilen. Att genomblåsningen på något vis sänkte immunförsvaret. Och öppnade dörren för ett sketet virus.

Eller så har jag bara ätit för lite rå lever?

 

Det var det här Fredrik Colting bjöd på när jag besökte honom i Borås innan semestern (längre text om det besöket i RW no 8).  En riktig booster för immunförsvaret, förklarade Fredrik. Som verkligen lever som han lär (!) och inte minns när han var sjuk sist.

Eller om det är så att om man överlever rå lever så överlever man allt …

Ligger nu horisontellt i bingen och regnet smattrar mot det gamla tegeltaket. Men deppar inte för det.

Hittade ett styck högklassig litteratur på Röda Korsets Bikupan i Borgholm. Till det facila priset av 5 kronor.

”Agonising tension” en eftermiddag på Frankrikes nationaldag.

Nästan bättre än baguette!