Svettigaste burpeesarna

Marklyft är en av mina bästa. Jag älskar marklyft, kanske för att det inte är lika mycket teknikfippel som i frivändningar och ryck. Lite tekniskt knepigt, men inte värre än att jag får ut all styrka i lyften. Mitt första träningsmål när jag hade börjat på Nordic var att lyfta 100 kilo och jag började träna med coach Jakob för att klara av just det, vilket jag också gjorde. Jag gjorde mitt 100-lyft på ett PT-pass med Jakob och sa åt honom att jag inte ville veta när det låg 100 kg på stången. Nu är jag så risig på att räkna att det var helt riskfritt att jag skulle kunna räkna ut själv bland alla småvikter som han la på. Men när det väl låg 100 kilo på stången blev Jakob lite speedad och typ hoppade upp och ner när jag skulle lyfta att det var uppnbart att det var nu det gällde.

Sedan släppte jag marklyften lite. Jag har inte tränat specifikt på det på länge och då inte heller blivit starkare i det. Nu under våren har jag tagit upp det igen – återigen med coachning från Jakob, och i torsdags satt det! Jag skulle bygga upp till en tung etta (alltså en vikt jag kan lyfta en gång). Jag fick feeling och bestämde mig för att PR-testa. Och visst kunde jag dra upp 115 kilo. Nej, det var inte mitt snyggaste lyft, men mitt tyngsta.

Nu vill Jakob att vi satsar på dubbla kroppsvikten – alltså 130 kilo. Och det är väl bara att sikta dit.

När jag vaknade i morse kände jag att jag var stel i ryggen. Den har gjort lite ont ett tag, så jag var inte så förvånad. Mer förvånad blev jag när jag skulle ta upp min deo ur en låda i badrummet och fastnade med överkroppen lutad snett framåt i vinkel från höften. Jädrans. Efter några minuter kunde jag räta upp mig ordentligt och kunde ta mig iväg till gymmet. Men jag var inte med på passet. Det är testvecka just nu med omtester, men nu missar jag nog dem. Det känns inte helt rätt att maxa med en rygg som när som helst kan fastna i vinkel.

Jag fick i stället köra ett eget pass med övningar jag vet brukar funka för min rygg, alltså att bara röra den i alla tre plan och sedan rulla röven på en sådan där lite taggig boll. Det släppte och resten av dagen mådde jag som jag brukar. Men något är ju knäppt med ryggen. Tror att det främst sitter i höger röv, så det är bara att forstätta rulla där och se om det blir bättre.

Efter det blev det photoshoot, så det var ju tur att jag inte längre hade en överkropp i vinkel. Det var lite övningar för sommarnumrets utmaning. Nu har ni något att se fram emot!

Här sitter jag och känner mig dålig. Det där var i torsdags och jag hade marklyft gång på gång på nära 100 kilo. Jag borde känna mig stark och duktig, jag hade ju trots allt som träningsmål för ett par år sedan att lyfta 100 kilo EN gång. Men i stället kände jag mig dålig. Och svag. För att jag började jämföra mig med andra, inte med mig själv. Jag valde att sura ihop över att jag stod och marklyfte knappt vikten som coach Númi hade kört ryck på ett par dagar tidigare. Och jämförde med hur mycket Coach Patricia tar i marklyft. Nu är det ju så här att Númi ska tävla i EM i crossfit och Patricia precis var och tävlade i EM i tyngdlyftning, så det är ju inga dunungar jag jämför mig med. Men där och då spelar det ingen roll. Jag är svag och dålig.

Nu har jag börjat se ett mönster. Jag har sådana här dagar ibland, men har tänkt att ”Så är det väl bara”. Men nu har jag kunnat koppla ihop det här med att jag ett par dagar senare får molande ont i magen. När värken är borta känner jag mig stark igen. Jag lider helt enkelt av tränings-PMS! Det är otroligt skönt att se ett sådanat här mönster, för då vet jag vad som händer nästa gång känslan av att man är kass kommer krypande. Det kommer att släppa, och det snart!

Idag var jag tillbaka på banan igen, stark som en oxe och uthållig som en häst. Och utan molande värk i magen.

”Om jag ska springa ska det helst vara dåligt väder, det får gärna regna och vara kallt.”

Så brukar jag säga. Men så kommer våren och jag måste tillstå att jag verkligen njuter av att vara ute i solen, till och med när jag springer. Och tur är väl det, för i morse blev mina intervaller sega, jag var otroligt sömnig när jag vaknade och hade en nästan overklig träningsvärk i rumpan av gårdagens yoga. Jag fick aldrig något tryck i benen, utan lufsade fram. Men – det var soligt och alldeles underbart ute. (En sak håller jag fast vid, jag hatar att springa när det är varmt. Det går liksom inte.)

Något som inte vara underbart var min frisyr, så jag fick ta en bild i motljus för att skona era ögon.

Idag är det hemmajobb i soffan och sedan PT-kunder i eftermiddag. Det är världens bästa blanding av jobb! Jag får vara ensam, och när jag är trött på det får jag åka till gymmet och träffa folk. Om du känner att du är redo att ta din träning till nästa steg är ni välkomna att kontakta mig på anna-lena@crossfitnordic.se och boka en PT-timme. Det vore så himla kul! Både för mig och för dig. 😉

Av Jesper Waldersten