Tankar och åsikter om glass, mat och prestation Del 2


Roligt att så många tycker till om min förra inlägg. Förstår om det är frustrerande att jag inte tycker lika som er eller och om jag tycker att jag själv har ”sundast” förnuft.

Bara för att jag tränar och tävlar, tar folk förgivet att jag går på någon av dessa dieter eller tänker extremt mycket på vad jag äter. Många personer som inte utövar idrott får för sig att vi som tränar hårt automatiskt bantar samtidigtför att lyckas hålla oss i form.

Faktum är att de flesta jag känner inte kör någon som helst bantning eller ”deffning”. När det närmar sig tävling så kan de flesta bli av med de där extra vinterkilona genom att träna lite mer. Mitt glada simgäng är ju ett strålande exempel. De som lyckas få ner en semla efter mackan på fikat är jääävligt nöjda!

Men för ej tränande människor. Hur många löpare har inte anklagats för att vara underviktiga? Anledningen till att de är smala är för att de utövar en typ av idrott där man i första hand inte bygger tunga muskler, utan långa seniga muskler och är hejjare på att bränna fett. Jag vill påstå att de som utövar typ bodybuilding har mycket större problem med undervikt då de deffar ner sig till 0 fett% och tränar hårt samtidigt.

Att minska på kolhydratintaget när man tränar tycker jag verkar tokigt. Framförallt när man kör långa pass och behöver ett extra tillskott av energi under passet. För inte tar LCHF:arna fram en ungsbakad lax ur fickan på cykelturen.  Nä, jag tror de flesta som går på diet-en/er  faktiskt tar fram en vanlig jävla skitbar ur fickan eller trycker i sig en gel. Kemiskt och onaturligt och proppfulla med kolhydrater.

Tallriksmodellen är det som gäller för mig. Riktigt bonnigt alltså. Jag äter det som bjuds och favoritmaten är potatis och älgkött. Äter svamp och bär från skogen. Kött från söta kor, kycklingar och grisar (och de som bor i skogen). Och framför allt potatis, billigaste pasta och ris. Riktigt smör och riktig mjölk och mjöl! Och jag skiter fullständigt i om jag någon gång får i mej lite extra emulgeringsmedel då och då.  Jag äter allt och är jävligt lycklig över det.

Inte bangar jag heller dagens höjdpunkt, 3-fika. Glass, kakor, godis jajjemän, jag trycker i mig det som finns. Och inte har jag ångest över det. Det som åker ner i magen förbränns så sakteligen på träningspassen framöver så varför bry sig. Jag behöver ju energin. Och gemenskapen i fikarummet.

Skulle aldrig banga en macka på Lisas efter simningen och jag tror inte heller mina vänner gör det heller. Och mina vänner är, trots att de äter ”riktig mat”, jävligt vassa på det de gör. De som sitter runt bordet har flera topplaceringar i svenska mästerkapen i triathlon och känner sig riktigt nöjda om de lyckas klämma ner en semla efter mackan efter många längder i poolen.

Som lite utfyllnad får ni här en liten repetition av gymnasiekemin  från min biokemikunnige bror om argument för att inte sluta äta kolhydrater. Hjärnan kan bara köras på socker, därför blir man slö och lite dum när socker(arter) saknas i kroppen. Som tur är kan dock  fett omvandlas till socker via glukoneogenesen, men denna process är energikrävande och långsam. Dessutom blidas en sidoprodukt som luktar illa, denna sidoprodukt bildas även hos diabetiker som har svårt att hantera blodsockret.

Alltså, LCHF:are luktar illa och är dumma i huvudet?!

Man blir inte frisk av att äta snabbmackaroner och Denniskorv men kan inte vem som helst räkna ut det? Inte heller av att äta pizza och kebab flera gånger i veckan, men det fungerar som mat det med.

Micke ”Gangsta-Micke”  Sahlberg  kommentar när Amanda  förklarade att hon inte ätit förortspizza sedan hon var 13 år är legendarisk:

-Jag har inte ätit pizza, minst en gång i veckan,  sedan jag var 13!

Avisst, Micke är ingen person att sträva efter vad gäller matvanor. Men han är grym trots att han äter skräp!!!

Ät hälsosamt, gå inte på några dieter och förbjud ingenting ur kosten. Och snöa inte in på något! Det blir inge bra. Lyssna på kroppen och ät det den säger åt dig att den vill ha!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tankar och åsikter om glass, mat och prestation DEL 1


Ja nu blev det här inlägget sjukt långt och jag har inte ens skrivit hälften av allt jag funderat på. Delar därför upp det hela i flera blogginlägg. Kanske är det mesta i texten dravvel men det här är saker jag länge tänkt på:

För ett tag sedan skrev en bloggarkollega här på Runners om att han blivit ”hånad” för att han tog sig en rejäl portion glass efter maten under ett träningsläger. Det gör mig lite ledsen och framförallt provocerad. Låt pojken äta glass på träningsläger, han växer ju fortfarande!

Vi triathleter har i regel inga problem med vikten under träningssäsong. Att man går upp ett par kilo när man har sin basperiod är bara bra för kroppen. Att äta mer eller lika mycket energi som man gör av med håller oss friska. Varför då börja med LCHF och andra kolhydratsnåla dieter nu? Kalla mig stel i tankesättet men jag kan inte för mitt liv tro på att LCHF är en långsiktig diet att gå på. Varför minska på kolhydraterna? De är inte farliga!

Kött och fett är bra i LAGOM mängd. Dagens kött är dessutom så processat, fyllt med kemikalier och hormoner att det inte kan anses nyttigt att äta i stora mängder. Det är dessutom mycket svårsmält för magen. Att korv är cancerogent pga av nitrit är inte någon nyhet. Allt kött innehåller tillsatt nitrit för att få den röd/rosa fräscha färgen. Och att nitrit är farligt i höga doser lärde jag mig i tidig ålder på kemin i skolan. Vid nedbrytning i kroppen bildas nedbrytningsprodukter av nitrit som binder till de röda blodkropparna och en därmed försämrad syretransporten, dvs. inte så bra för hårt idrottande människor. Nitrit är även toxiskt i höga doser. Små barn är som vanligt speciellt känsliga för dessa effekter. Det ni!

Köttindustrin är en vidrig historia. Att föda upp djur ska inte vara en industri där djuren far illa och deras naturliga beteenden tas ifrån dem. Det är dessutom ett globalt miljöproblem att så många äter så pass mycket kött. LCHF är dessutom köttindustrin egna lilla påhitt!

Jag önskar att folk åt meer miljövänligt istället. Att folk tänkte på att äta säsongsbetonat och ta det som finns tillgängligt och helst närproducerat. Sveriges Lantbruksuniversitet har gjort en studie som visar att energiåtgången för att producera ett kilo av nötkött är 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter (som innehåller mycket av det protein man annars får via animalierna) behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 20 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska. Det beror främst på att djuren konsumerar stora mängder energi (vare sig de betar eller äter odlad spannmål) innan de slaktas och blir kött. Även slakt, transporter och tillagning står för avsevärda delar av energiåtgången. Det leder också till att animaliska livsmedel kräver mycket större markytor. Det är alltså inte hållbart att alla äter LCHF.

Den här mathetsen som har blivit kring kolhydrater känns helt sjuk. Det liknar mer och mer det ”fett-larm” som var för ett par år sedan när nyckelhålsmärkning, lightprodukter, lättmargarin och lättmjölk var det folk ”skulle” äta. Jag blir så jävla matt, eller mätt??!

Hela Coltingcircusen med att bara äta cashewnötter, bark och raw food har fått hela Sverige att bli dumma i huvudet! Kan inte folk tänka själva? Tror många missförstår själva syftet med dieten och kör sin egen lilla variant. Man blir inte friskusen själv bara genom att äta biff och sallad varje dag.

Säkerligen fungerar det för vissa. Jag tror absolut man blir smal på att bara äta protein och fett . Och om det bara handlar om att bli smal snabbt som attan, så visst. Men är det verkligen hälsosamt? Och långsiktigt? Det gör säkert kroppar deffade men att man skulle bli bättre inom sin sport? Knappast, anser jag! Man blir glad, energisk och känner sig stark i ALLA viktminskningsformer men den långvariga effekten blir snarare tvärt om. Man blir trött, seg, får lättare infektioner etc etc.

Träffade en gammal vän häromkvällen, Åke. Han hade börjat med LCHF. Han fattade inte hur fasen jag kunde äta potatis och bröd.

-Det gör din kropp inflammerad, menade han.

Han hade bara hållit på med detta en vecka, hur kan man då uttala sig?

Jag har inga inflammationer. Och jag äter bröd varje dag. Och herregud, folk har ätit potatis i 100 år, det är INTE onyttigt! Det är ju typ stenålderskost och DESSUTOM innehåller potatis massor av vitaminer, mineraler och bra energi. Bra bränsle liksom. Folk har ätit potatis i hundratals år. Kött har varit lyx. varför ändra på något som fungerar? Varför krångla till det? Snälla, prata inte LCHF med mig. för mig är det som att tuta i mig apelsindieten eller snickersdieten. De fungerar säkert men det är inget för mig!

Jag är ingen expert och har ingen ”utbildning” i kost och hälsa men jag har ett sunt förnuft och det tror jag mer på än trender inom matvärlden.

Del två i den här ostrukturerade psykbrytsföljetongen om mat kommer i morgon (förmodlligen)…

Mjölksyra är livet…


Igår fick vi smaka mjölksyra på Rubins Tugh Tuesday-intervaller.

På programmet stod:

2-3(6*70 sek + 1 km) och det var fullt fräs som gällde. Syftet med passet var att lära sig springa med syraskuld. Och nog fick man smaka på laktat i benen!

Kände mig sjukt stark trots att jag varit sjuk en vecka. Låg med bra i grabb-gruppen hela intervallserien. Rubin har förmågan att på nåt sätt alltid få en att springa snabbare, bara genom att vara där. Konstigt, men så är det.

Fick utstå en hel del pikar från ledarna om min lilla simtur sist..hahaha…

-Har du våtdräkt på dig, Emma?

-Vi springer någonstans där det inte finns några sjöar för annars kanske Emma hoppar i!

-Spring inte med Emma, då kanske du aldrig kommer hem…

Hahahaha….det där kommer jag få äta upp en lååång tid framöver.

Många personer verkar resonera att man är en förlorare om man inte kör ALLA intervallen. Men det är FEL för alla måste anpassa efter sin egen nivå, annars kommer man aldrig någon vart. Att springa snabbare betyder inte att man ska springa hårdare, längre och snabbare varje gång man tränar. Nej, jag har tagit lärdom av förra året och nu ska jag köra mitt eget race och se vart det leder mig.

Jag klev av efter 2 varv, då hade jag redan varit uppe och nosat på väggen och sista 1 kilometersintervallen var jag helt stum i benen. Tyckte det räckte efter 2 varv, slutade på topp. Jag har ju trots allt inte min måltävling förrän i augusti och ska man ta lärdom av 2011 så har man ingenting ut av att ha sin formtopp i januari/februari för att sedan lessna och tappa form. Nä, nu gör jag om och ska göra rätt! Bäst när det gäller så ska det vara.

Grymt bra jobbat allihopa! CRS gör kräkintervallerna till något man längtar efter!!!

 

Håller på att fila på ett låååångt inlägg om lite tankar och åsikter kring kost och dieter mm…Håll koll, snart kommer det!

PS mest nöjd är jag över att jag igår lyckades duscha, raka mig, tvätta håret, smörja in mig och klä på mig SAMTIDIGT som jag pratade i mobiltelefon med evighetsmaskinen Micke Sahlberg. Det ni!

Att höja sig ett snäpp


Mörkret tog överhand igår. När jag glad i hågen efter en slapp dag drog iväg till elljusspåret för att åka lite längdskidor i klassisk stil var visst ellyset släckt. FAN! Skam den som ger sig tänkte jag och stack iväg. Kände mig sjukt proffsig med vätskebälte som matchade skidorna osv. MEN efter 1 km på kuperat kolsvart spår gav jag upp. Såg ju inte spåret framför mig!

Åkte hem med svansen mellan benen…

Ingen svans mellan benen var det dock i förmiddags då jag gjorde ett nytt försök, nu i Säfsen. UTMÄRKTA spår och gud vad kul det var!!! Det var så fantastiskt vackert i det vintriga skogslandskapet så jag nästan blev tårögd. Kändes riktigt bra och bäst vad jag åker kommer en gubbe och svischar förbi:

-Du åker snyggt, sa han

-TACK, sa jag, lite skamsen och snubblade till.

Sedan blev jag helt chockad. För så snart han uttalat orden kände jag mig plötsligt som en riktig elitåkare. Det var helt plötsligt inte jobbigt, utan bara roligt. Tänk vad en liten kommentar kan uppmuntra! Jag har ju liksom aldrig lärt mig någon teknik i längd och pappa Håkan och sambo Carls tappra försök att få ordning på min klassiska stil har efter 2 minuter mer liknat utskällningar än konstruktiv kritik och hjälp med vad jag behöver förbättra. Nu, efter en enda liten komplimang känns det som jag faktiskt vill och KAN åka!

Jag har efter många år av träning kommit på att en litet hejjarop kan ge mig så enormt mycket energi. Som när en kompis till mig helt plötsligt, utan min vetskap, började klocka mig på hundringar under simpasset för en tid sedan. Jag sänkte mig  5 sekunder direkt, bara genom vetskapen att han kollade mig!

Kanske borde jag ha någon med mig varenda gång jag tränar/tävlar som peppar mig att verkligen KÄMPA! För mig är det det som gör det lilla extra, det där som gör att jag höjer mig ett snäpp.

Var på spinning i eftermiddags. Hujjedamej vad jobbigt det var. Måste skynda långsamt nu. Veckans halsont och förkylning har satt sina spår på formen.

Men nu är Emma G på G igen!

Bäcksvart i skogen!


Har varit krasslig hela veckan och det jag trodde skulle gå över efter en dag blossade upp igen. Halsen ont, huvudet ont. Aj aj. Och fyyyy vilken träningsabstinens man får!

Nu är jag hemma igen hos föräldrarna i Norhyttan för lite jobb, skidåkning och frisk luft.

Gårdagskvällen spenderade jag på Må Bättre i Ludvika. Lite löpband och sedan rullade kändis på kändis in. Träffade 1/4 del av gamla tjejgänget (eller tjejmaffian som vi kallades då det begav sig) och de drog med mig (äsch, jag var väldigt frivillig så de behövde inte dra alls faktiskt) på Body Pump och det hela blev superdundermycket roligare! Idag är musklerna dock inte lika glada kan jag säga. Vem fan tränar biceps liksom? Jo, kanske Nisse och David, de har jättestora biceps har jag minsann sett i badhuset.

Dagens fältinsats var inte så lyckad. -13 grader stod termometern när jag drog iväg kl 07:00 i morse. Men oj då. Hade inte räknat med den massiva tjälen i backen så det blev inte mycket till grävt. Inte heller vattnet ville samarbeta, är ju tjocka isen nu. Det har äntligen blivit vinter!!!!

Har precis landat efter ett 30 min löppass i ett försök att väcka kroppen till liv efter sjukdom och elände. Här finns ungefär fem gatlysen och när dessa passerats blev det MÖRKT. Helt sjukt mörkt. Men efter ett tag börjar man uppskatta det, mörkret, det är liksom bara du, skogen och stjärnorna. Och onda tankar som måste slås bort. För även om det var kallt och jag var riktigt seg i benen så var det inte de onda tankarna som måste bort. Nej. Det var mörkräddheten.  Inte gjorde det saken bättre att polisen letar i 2 dagars tid efter en psykpatient som rymde till skogs någonstans i bygden. Björn, varg, lo, bjärv, whatever, jag är inte rädd, men PSYKPATIENTER. Det är läbbbigt.

Nä nu ska jag ta mig i kragen och lyfta på luren. Har ÄNTLIGEN hittat en tränare som jag tror kommer leda mig åt rätt håll. Känns skitbra faktiskt. Har ni inte funderat på det förr…skaffa dig en coach! Du kan aldrig göra det lika bra själv (inte jag iallafall…tydligen). Mer om det i något annat uttömmande blogginlägg!