Tankar under ett långpass.
Vilken skillnad det kan vara på att träna och träna. Alternativ träning inomhus eller solig löpning i Hagaparken.
Nu kommer ett löparnördigt inlägg.
I måndags körde jag ett långpass på min Zero Runner, ZR (ungefär som en cross trainer), jag sprang en halvmara. Varför jag valde just den distansen var för att Boston marathon sprangs under dagen och jag blev inspirerad. En av mina bästa kompisar (Bostontjej) sprang och jag sympatitränade; annan form, kortare distans och i annan del av världen… men vi startade samtidigt.
Jag höll på i 1 timme och 39 minuter så jag hann tänka en hel del. Jag funderade bland annat på vad man tänker på under ett längre pass. Jag inser att det inte direkt är någon rocket science som pågår i mitt huvud under träning …
- Första minuterna ägnades åt att känna efter hur kroppen kändes; för min del fokuserade jag på min högra häl eftersom det är på grund av den jag håller på med alternativ träning. Den har blivit min dyraste och mest tidskrävande ägodel. Observera hur fint mitt ärr är, mitt ärr är finare än min RW kollega Sandra Erikssons, hennes häl är dock mindre svullen. Eftersom hennes mål är VM/OS så hoppas jag att hennes häl bestämmer sig för att bli tipptopp snart!
- Eftersom det var iskallt och snö ute var jag nöjd över att jag kunde träna inomhus, glädjen över detta var inte tillräckligt stark för att undvika tankarna som kom efter…
- … en viss bitterhet. Jag vill inte bli missuppfattad – jag är FÖR träning och jag tycker det är toppen att så många springer. Men i hemlighet var jag bitter över alla som kan springa och inte är skadade. Jag är inte stolt över detta men det blev några minuter av bitterhet innan jag intalade mig själv att det inte är deras fel att jag är skadad, bättre att tänka på något mera konstruktivt.
- Det konstruktiva blev att planera vattenintag, ni som springer långpass gör säkert också detta, man delar upp löpturen i olika sträckor. På en cross trainer är det svårt eftersom man inte förflyttar sig men jag bestämde vilken tid mitt vatten skulle drickas. Jag stannar inte och dricker men mentalt så gillar jag att dela upp långpasset i kortare block.
- Eftersom jag inte hade något att titta på och tiden gick sakta så spenderade jag lite tid till allmän planering; hur ser nästa vecka ut? Vad måste göras på jobbet i morgon?
- Ett vanligt inslag i mina träningspass är att jag låtsas att jag tävlar. Jag vinner varje gång, vilket är trevligt. Även denna gång vann jag ett lopp.
- Mot slutet av turen började jag fundera på om jag hade ingredienser till äppelpaj hemma, kan vara ett tecken på att energin började ta slut…
- …jag tappade fokus på äppelpajen när min fot domnade efter 85min – jag har försökt att hitta rätt skor för långpass men inte lyckats. Så de närmsta minuterna försökte jag ändra fotställning. Sedan började jag planera för ett snabbt skobyte, vilket fungerade bra (även små segrar räknas!). Det är ju inte optimalt att stanna till 10 min innan slutet men jag klarade inte av att fortsätta med samma skor.
- Sista biten tänkte jag bara på meter, och att få slut på träningen. Precis som under en riktig halvmaraton.
När man rehabtränar kan man ibland tappa motivationen, men så får man den där extra kicken då man kommer ihåg varför man gör det; för att man någon gång ska komma tillbaka till löpningen. Idag fick jag springa i solen längs vattnet i Hagaparken, vilket är precis den där kicken jag behövde.
Jag har spenderat ca 2 månader med att rehab jogga och nu kommit till 2 x 15 min (1 min vila). Totalt 30 min löpning + löpskolning, det kändes som ett långpass! Jag sprang lite över 6 km (första km på 5.12 mot slutet runt 4.40 min/km). HÄRLIGT ATT SPRINGA! Galet att 6 km känns LÅNGT!
Precis som på ZR så tänkte jag väldigt mycket på min fot under löpningen, men vilken underbar känsla det är att få springa i en fin miljö när solen lyser. Helt plötsligt var jag inte alls bitter på alla löpare som jag såg. Jag kommer inte ens ihåg vad jag tänkte på under passet, vilket jag ser som ett gott tecken. Löpning för mig är det bästa sättet att ”komma bort” och hämta energi. När jag kom hem tittade jag på slutet av London marathon, bra start på söndagen!
Nu får jag bara hålla tummarna att jag kan gå i morgon och att inte foten strejkar för då måste jag backa på löpningen igen.


