Tävlingsvecka VM!

En liten race report, några dagar för sent egentligen. Efter Örebro Triathlon gick faktiskt återhämtningen inte lika snabbt som jag hoppats på. Inte så konstigt med tanke på hur svårt jag hade haft att få i mig fast föda och det fortsatte även efter tävlingen. Mina vader var smaschade och jag kände mig trött. Mikael Nelker ringde och bestämde att jag skulle vara med i Terrible Tuesdays stafett-sprintlag på söndag i Uppsala. Kul tänkte jag!

Åkte till Lund på torsdagen, presenterade mitt exjobb, sprang med min gamla klubb Triathlon Syd. På fredagen skulle jag simma på Högevallsbadet hade jag bestämt. Blev helt mind-fucked eftersom anlägggningen inte ALLS såg ut som jag mindes den och efter ett snack med badvakten så gick det upp för mig att de ju hade byggt om sedan jag bodde i Lund 2004-2008. Det gick käpprätt åt sedan… att simma. Kroppen ville bara inte.

Upp till Stockholm. Hälsa på Mikaela och Tobbe, simma i Hellas med bästa gänget, gå på behandling hos Access Rehab för mina trasiga ben, kolla på Stockholm swimrun, träna lite mer. Hela tiden tankar på HUUUUR skulle kroppen kunna levera en supersprint?

När söndagen kom bestämde sig Simon för att starta i den olympiska motionsklassen så vi åkte till Uppsala tidigt. Jag supportade bäst jag kunde efter banan och det räckte för att Simon skulle komma tvåa i den olympiska! Endast en kille sprang ikapp honom. Lite synd att det var en kille som sprungit lite för kort som gick i mål som etta och stal showen från den verkliga ettan. Men så kul att träffa alla gamla klubbkompisar i min näst äldsta klubb IK Fyris Uppsala och alla andra jag minglade runt med. Jag bara myste runt i atmosfären men var lite nervös inför start.

Man ska ju aldrig testa något nytt på tävling, heter det ju så fint. Men jag körde nya skor, nya klossar, lånad cykel (Simons) och lånat TT-linne. Vi visste redan att vi stod utanför SM eftersom jag inte är licensierad i TT. Jag är fortfarande med i Cykelcitys triathlonsatsning och har inga planer på att byta klubb. Men vi körde järnet ändå. OCH kroppen levererade! Gjorde en ganska kass simning (vet inte vad som har hänt men det var längesedan simningen kändes så där pang-bra). Kom upp strax bakom min klubbkompis i Ludvika Simsällskap, Cissi Czarnecki som också vann USM-klassen och ska åka på Ungdoms-EM i Banyoles. Visste att Cissi är stark cyklist. Min växling blev kaos som vanligt och fick inte på mig skorna förrän halva varvet gått men då jävlar började jag trampa. Dunkade på och kom ifatt och förbi Cissi. Låg plötsligt tvåa i T2 och började springa och utökade till trean ännu mer. Det kändes skitbra och kunde trycka på bra hela vägen förutom de två gånger jag råkade springa fel. Ja, jag vet, det är mitt ansvar som deltagare att kunna banan och jag ber tusen gånger om ursäkt för de svordomar som kom ur min mun när jag sprang fel. Stundens hetta! Hela laget körde jättebra och vi gick i mål som 2:a, men utanför SM-pallen. Ett fint och proffsigt arrangemang i centrala Uppsala och det gör mig stolt över min sport att vi i Sverige börjar kunna leverera bra tävlingar som håller hög standard. Det har hänt massor med sporten sedan jag började 2009, både arrangemangsmässigt och deltagarmässigt. Standarden för att ta en medalj på SM börjar bli hög och det är roligt att se, Svensk triathlon är på frammarsch!

Jätterolig helg och boostad med en hel del energi efter en urmejsling och att ha träffat gamla klubbkamrater i hela landet! Nu vill jag köra mer sprint!

Första tävligen i Sverige för säsongen och den här gången tog jag mig runt, även om det var ovanligt kallt och smärtsamt.

Det var några jobbiga dagar innan lördagen där magen bråkade med mig och jag bara fick i mig blåbärssoppa och yoghurt. Kände mig inte sjuk men dock riktigt illamående och extremt dålig i min mage, gjorde att jag var tveksam till starten. Men va fan. Kan Lisa och kan Åsa så kan väl jag;)! ”Det är mentalt, du är stressad”, sa simon. Kanske det, sa jag och tog tag i kolhydratintaget för att återfå lite energi. Det funkade & fick en bra fredag med tävlingsförberedelser och fix hemma.

Jag skulle köra. Ingen tvekan om saken. Lördagen började tidigt, kl 5:00 ringde klockan och vi steg upp, åt vår gröt och satte oss i bilen till Örebro. Väl där fick vi oss en glad överraskning: Simons mamma och pappa hade åkt ända från Östersund för att heja!!!

Gjorde oss iordning och hängde lite med de deltagarna som vi kände. Min mage bubblade och hade sig.

Simningen var avkortad till hälften pga kallt vatten, och det var KALLT. Höll på att garva ihjäl mig när jag såg paniken i Robertssons ögon. Killen har noll underhudsfett och gnäller på temperaturen även inomhus på Eriksdalsbadet. Stackarn!

Det var några minuter innan start där tiden stod still o man trodde man skulle frysa fast. När starten gick var det helt okej ändå….fram till hälften ungefär då mina lemmar bara blev stummare och kallare för varje simtag. Världens längsta växling på grus och elände och det var inte skönt för stelfrusna fötter som knappt gått barfota på ett helt år.

Lite krångel i växlingen såklart, där jag glömde sätta på mig nummerlappen. Sen iväg! Bibben svischade förbi på en linjecykel och jag tänkte vad i helvete. Hon tryckte på riktigt bra och jag valde att komma in i min egen pace. Tappade några watt på andra varvet och insåg då att det faktiskt var en rejäl stigning varje varv (slakmota hur länge som helst) och blev lite trött när jag inte såg någon framåt. Men så, tjoff, var jag ikapp Bibben igen. Låg 10 m bakom ett tag och försökte få mig en uppfattning om hur hårt hon körde. Men sen bombade jag förbi och ifrån och körde hårt sista varvet. Backen var ÄNNU brantare sista varvet.

Ut på löpet gick fint….fram till 2 km, då kände jag att magen protesterade. Sänkte ambitionsnivån lite och lade mig i 4:40-pace. Körde nån kilometer till sen var det färdigt. Tur att vi sprang i en vacker kohage! Var bara att besöka skogen. När jag sedan mötte mina konkurrenter insåg jag att de låg rätt nära ändå! Jag var tvungen att hålla ihop det i samma pace om det skulle gå. Kunde inte käka något, magen krampade direkt och försökte jag trycka på farten var det samma visa. Helvete! Körde på i lugn stabil fart och fes så jag trodde hela Närke landskap skulle bli svavelförgiftade. Var livrädd att det skulle bli en ”Gunde”. Don’t ever trust a fart during an Ironman, men vad hade jag för val?! Jag var ju inte där för att kliva av en gång till. Smärtsamt, men jag bet ihop och körde på i mitt eget pace, 4/5 gels hade jag med mig i mål.

Det höll och jag kom i mål som etta, skönt!!!!

Stort tack till Örebro för en jätterolig och fin tävling. Bra arrangerat och bra banor. Mysigt arrangemang och den här tävlingen tror jag kommer bli nya Vansbro triathlon, dvs skitpopulär! Perfekt genomkörare inför VM eftersom banan var väldigt lik med tre varv både på cykel och löp samt väldigt kylig simning;). Bra formbesked ändå och hoppas kunna bygga vidare de sista veckorna nu innan träningen ska trappas ned.

Lite synd med skralt damstartfält, kunde ha varit en och samma klass på alla startande då det var så få i varje klass. Vart är ni tjejer? Börja tävla vettja, det är jättekul!!!

Tack till mina underbara sponsorer som fixar grejer åt mig & stöttar mig så att jag kan göra det här! Framför allt min klubb Cykelcity!

Första Sverigetävlingen för säsongen kör jag redan imorgon. Örebro triathlon blir det, och jag har sett fram emot tävlingen jättemycket. Örebro är en helt ny tävling inne i Örebro centrum som går över halv-Ironmandistans. Perfekt träningstävling för mig! Roligt också att de bars som kommer serveras under tävlingen kommer från mina vänner Mikaela Persson och Olle Norbergs INDIEBARS! Jätteroligt och jättegott!

Efter jag kom hem från Mallorca har ju träningen gått så bra och jag har känt att formen verkligen är på G. Pass efter pass har gått över förväntan och inte ens 5 timmar regncykling knäckte mig. Hade glatt humör och bra ben hela vägen trots kyla. Nu kan det bli vilket väder det vill på tävlingarna, jag är beredd!

MEN. Nu har flowet försvunnit igen. Med en riktigt mastodontmåndag där jag åkte tur och retur Lund för att delta på ett möte så var kroppen minst sagt mosig. 13, 5 timmar tåg på en och samma dag var lite för mycket stillasittande för min kropp. Levererade bra pass på tisdagen men sedan slog min kropp bakut, magen sade upp sig och jag sitter nu med havererad mage (magsjuka?) och tycker synd om mig själv. Får jag inte i mig någon mat idag kan jag inte räkna med ett helt lopp imorgon. Men jag ska äta och jag ska bli frisk. Jag har bestämt mig för det, för jag vill verkligen tävla!

Nästa vecka blir det mer Lund och mer examensarbete och förhoppningen är att allt är klart på fredag eftermiddag för att plocka ut examen. Vore ju toppen och en stor sten som faller från mitt bröst!

Tävling eller inte imorgon. Jag är på G, ska bara ta mig ur den här lilla svackan…

Som triathlet finns det tre regelverk att förhålla sig till. För cykling finns The Rules från Velominati: http://www.velominati.com/the-rules/

Här kommer nästa del, nämligen de oskrivna simreglerna (fyll gärna på i kommentarerna om jag glömt något).

1. Dusch före bad. När vattnet blir skitigt av skitiga kroppar så ökar klorhalten automatiskt vilket gör att bakterierna dör, men huden, håret och andningsvägarna dör lite också för oss som simmar ofta. Därför: duscha före bad!

2. Baddräkt för kvinnor och badbyxor för herrar. Att bada i trekantsbikini eller med kalsonger under bylsiga badshorts är Big no no. Kläder på torra land, badkläder i bassängen.

3. Badmössa om man har långt hår, om man inte vill ha det är det ok med tantsim utan att doppa huvudet. Allt för att undvika att långa hårstrån fastnar i fejset på en under långa simserier.

3b. Badmössan placeras korrekt med sömmen  rakt över huvudet och ev vikta kanter (in-eller utvikta).

4. Simglasögon om man tänker simträna. Så små som möjligt. Cyklop hör dykning till. Stora öppet vattenbrillor hör hemma i öppet vatten. Om ens där.

5. Aldrig våtdräkt eller swimskin när man simtränar i inomhuspool.

6. Man tar tiden på sekunduret på väggen och räknar längderna. Lämna Garminklockan hemma!

7. Simma ett pass med olika intervaller. Och vila däremellan. Ingen simmar 5000 m i ett svep.

8. Välj bana efter förmåga! Blir man omsimmad gång på gång=byt bana. Simmar man ett annat simsätt än de andra på banan=byt bana.

9. Bröstsim tar sjukt mycket plats. Tänk på det när du ska ta i allt vad du har med benkicken (kan finnas ngn på sidan/bakom som du kan råka sparka).

10. Träna på ”rundbana”. Ena sidan upp (oftast höger) andra sidan av svarta sträcket ner (vänster sida). På så vis nyttjas banorna till max. Att simma på ena BANAN upp och en annan bana Ner är sjukt platsineffektivt (Sk högertrafik för motionsbanorna).

11. Markera att du ska vända genom att gå över på vänsters sida innan vändning.

12. Håll dig på höger sida om du ämnar stanna och vila istället för att vända (pkt 11).

13. Simma aldrig ut preciiiis innan kompisen på banan kommer in för vändning (om du inte är snabbare än kompisen).

14. Inget snorande, hostande och slemmande i vattnet eller på kanten. (Finns rännor för det)

15. Simma i simhallen på simbanorna och bada/hoppa/tramsa på avdelningen för bad/hopp/trams.

16. Håll koll på armar och ben så att slagsmål undviks. Krockar gör ont!

17. Inget filande av fötterna i bastun

18. Ingen nakenyoga i bastun.

Nästa lista blir löpning!

Det var väl själva fan att man ska behöva bryta en tävling för att bryta ett mönster och tänka om.

Jag har varit lite för mesig mot mig själv den senaste tiden. Kommit med undanflykter och varit lite för lam i min träning. Jag behövde en smäll på käften för att inse att jag inte kommer någonstans om jag inte biter ihop och kämpar lite mer. Min mentala inställning har under vårkanten varit att mycket har varit MISÄR och att jag tyckt att täningen har gått dåligt.

Men har den det egentligen?! Näe, det tror jag knappast men min inre röst har sagt att jag är i bedrövlig form och att inget jag gjort är tillräckligt. Och är det så att jag har kört ett bra pass och överträffat mig själv så har jag inte gett mig själv beröm utan snarare anklagat mig själv för att kört för hårt eller snabbt när det inte skulle vara det.

Men vet ni va? Ibland måste man bara få kötta på och tycka det är lite roligt också. För vad har jag gjort sedan jag kom hem? Tränat på som vanligt MEN med inställningen HTFU Harden The Fuck Up (Rule #5)!!!!! Med den mentala inställningen har alla pass gått svinbra sedan tävlingen och jag känner att min form är på G. Jag överträffar mig själv!

Jag har inte heller längre ont i häl, fot och höft något jag gnällt på länge nog men inte tagit tag i. Nu är det styrka och rörlighet på schemat nästan varenda dag och jag har inte längre ont! Tackar min Redcord Mini och Access Rehab för det!

Att tävla första tävlingen på säsongen är lite trixigt. Man vet inte vart man står och vad man kan begära av kroppen och det är alltid en chock att köra så hårt och så länge som man gör, första tävlingen på året. Det är inte heller helt osannolikt att det dyker upp hjärnspöken som säger diverse otrevligheter i ens huvud före, under och efter rejset.

Hjärnspökena ska bort. Det är inget som sker av sig självt direkt utan man måste ha ett bra vokabulär för att ha tillräckligt med argument för att be spökena dra åt h-vete. Eller så kan man bara helt enkelt spöa skiten ur hjärnspökena. För att göra något av förslagen så gäller det att ha gjort sin träning och sin mentala pepp innan rejset. Man måste också vara beredd på själva tävlingsmomentet med allt vad det innebär.

För att få tävlingsvana rekommenderar jag nybörjaren att tävla mycket för att avdramatisera själva momentet. Jag har själv tävlat i konstsim sedan jag var 7 år och sedan 6 år tillbaka i triathlon. Jag vet hur man gör och hur man tänker. Men ibland vacklar även jag och jag behöver den där avdramatiseringen.

Därför ska jag utsätta mig och Simon för lite ”otäckheter” i helgen. SIMTÄVLING! Det kan inte bli nervösare än så! De flesta distanser ska avverkas under en eftermiddag och det är bara att köra. Simtävla är nog det nervösaste man kan utsätta sig för. Det rör sig om hundradelar och man väntar och väntar sen PANG ska man reagera och prestera. Klarar man simtävla har man bra tävlingsnerver:). Vidare kör jag på med lite mer träningstävlingar i triathlon bla Örebro Triathlon 11.3 km och så givetvis många fler träningstimmar.

Inget mer slarv med kropp och knopp nu så blir nog den här säsongen tipptopp den med.

Slut på gnället och HTFU! Foto: Luca Mara för Cykelcity och POC.