Uppsala Triathlon sprintstafett
En liten race report, några dagar för sent egentligen. Efter Örebro Triathlon gick faktiskt återhämtningen inte lika snabbt som jag hoppats på. Inte så konstigt med tanke på hur svårt jag hade haft att få i mig fast föda och det fortsatte även efter tävlingen. Mina vader var smaschade och jag kände mig trött. Mikael Nelker ringde och bestämde att jag skulle vara med i Terrible Tuesdays stafett-sprintlag på söndag i Uppsala. Kul tänkte jag!
Åkte till Lund på torsdagen, presenterade mitt exjobb, sprang med min gamla klubb Triathlon Syd. På fredagen skulle jag simma på Högevallsbadet hade jag bestämt. Blev helt mind-fucked eftersom anlägggningen inte ALLS såg ut som jag mindes den och efter ett snack med badvakten så gick det upp för mig att de ju hade byggt om sedan jag bodde i Lund 2004-2008. Det gick käpprätt åt sedan… att simma. Kroppen ville bara inte.
Upp till Stockholm. Hälsa på Mikaela och Tobbe, simma i Hellas med bästa gänget, gå på behandling hos Access Rehab för mina trasiga ben, kolla på Stockholm swimrun, träna lite mer. Hela tiden tankar på HUUUUR skulle kroppen kunna levera en supersprint?
När söndagen kom bestämde sig Simon för att starta i den olympiska motionsklassen så vi åkte till Uppsala tidigt. Jag supportade bäst jag kunde efter banan och det räckte för att Simon skulle komma tvåa i den olympiska! Endast en kille sprang ikapp honom. Lite synd att det var en kille som sprungit lite för kort som gick i mål som etta och stal showen från den verkliga ettan. Men så kul att träffa alla gamla klubbkompisar i min näst äldsta klubb IK Fyris Uppsala och alla andra jag minglade runt med. Jag bara myste runt i atmosfären men var lite nervös inför start.
Man ska ju aldrig testa något nytt på tävling, heter det ju så fint. Men jag körde nya skor, nya klossar, lånad cykel (Simons) och lånat TT-linne. Vi visste redan att vi stod utanför SM eftersom jag inte är licensierad i TT. Jag är fortfarande med i Cykelcitys triathlonsatsning och har inga planer på att byta klubb. Men vi körde järnet ändå. OCH kroppen levererade! Gjorde en ganska kass simning (vet inte vad som har hänt men det var längesedan simningen kändes så där pang-bra). Kom upp strax bakom min klubbkompis i Ludvika Simsällskap, Cissi Czarnecki som också vann USM-klassen och ska åka på Ungdoms-EM i Banyoles. Visste att Cissi är stark cyklist. Min växling blev kaos som vanligt och fick inte på mig skorna förrän halva varvet gått men då jävlar började jag trampa. Dunkade på och kom ifatt och förbi Cissi. Låg plötsligt tvåa i T2 och började springa och utökade till trean ännu mer. Det kändes skitbra och kunde trycka på bra hela vägen förutom de två gånger jag råkade springa fel. Ja, jag vet, det är mitt ansvar som deltagare att kunna banan och jag ber tusen gånger om ursäkt för de svordomar som kom ur min mun när jag sprang fel. Stundens hetta! Hela laget körde jättebra och vi gick i mål som 2:a, men utanför SM-pallen. Ett fint och proffsigt arrangemang i centrala Uppsala och det gör mig stolt över min sport att vi i Sverige börjar kunna leverera bra tävlingar som håller hög standard. Det har hänt massor med sporten sedan jag började 2009, både arrangemangsmässigt och deltagarmässigt. Standarden för att ta en medalj på SM börjar bli hög och det är roligt att se, Svensk triathlon är på frammarsch!
Jätterolig helg och boostad med en hel del energi efter en urmejsling och att ha träffat gamla klubbkamrater i hela landet! Nu vill jag köra mer sprint!

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in