Vägen till VM guld, och lite annat.
Efter att spenderat förra veckan med skidlandslaget och i Portugal har jag den här veckan varit med innebandylandslaget och i Spanien.
Förra måndagen började jag på mitt kontor nära Odenplan och försökte komma i fatt efter veckans resor. På tisdagen åkte jag till Bosön och jobbade med innebandy; Guldsteget. Guldsteget är innebandyförbundets utvecklingslandslag. 8 spelare gjorde fystester, kroppsammansättningsmätning, fick idrottsnutritionskonsultationer och föreläsning. Att göra dessa tester är ofta något som gör många nervösa men anledningen till fystester och mätningar är att se var du är nu och vad du kan förbättra för att bli bättre på din idrott. Ger träningen/maten det resultat du är ute efter? Vad kan du förbättra/förändra?
Veckan fortsatte med innebandy och i onsdags åkte jag till Växjö för att möta upp med herrlandslaget. I december ska innebandyherrarna försvara sitt VM guld. Uppladdningen började med att vinna European Floorball Tournament (EFT) i helgen. Även damerna och U19 damerna vann deras turneringar (även de är VM mästare). Om några veckor har herrarna ett VM-läger, för att sedan åka vidare till Riga och försvara sitt guld den 3-11 december.
Från Växjö åkte jag vidare till Göteborg för att föreläsa på Universitet. Jag och Emma Fredh (VM silver i rodd) föreläste om idrottsnutrition, både från min sida och hur det är att vara elitidrottare. Emma Fredh är en oerhört duktig idrottare som gjort mycket rätt för att nå framgång i sin idrott.
Jag åker mycket tåg och att ta sig från Göteborg till Stockholm i torsdagskväll var inte toppen. Snökaos, tåg och tidsschema hör inte riktigt ihop. Förr brukade jag bli oerhört stressad över förseningar, nu försöker jag att ta det med ro … jag kan inte göra något åt situationen. Jag kommer inte må bättre av att vara arg och irriterad. Istället köpte jag en varm choklad och lyssnade på en bok i snökaoset, det blev nästan lite julstämning. Ibland är det smådetaljer som gör att en stressig situation blir bättre.
Efter mycket trassel kom jag hem och packade om för att vara på Arlanda kl. 5 för att resa till Spanien och några dagars semester med bästa gänget.
Nu är det måndag och jag har solat, vilat, shoppat, tränat och skrattat. Jag vågade inte åka utan datorn men har inte öppnat den en gång – välbehövligt! Vårt största problem den här helgen – att få rum med våra nyinköpta kläder i väskan, vi löste det med att köra lager på lager under hemresan (jag sitter just nu på planet med 3 tröjor, skinnjacka och kappa…).
Veckans träning har det varit lite si och så med, mycket på grund av att min fot gör ont igen och tidsbrist.
Måndag: cykel 60min + styrka (inomhus – jag är finväderscyklist har jag insett … inte alls lika tuff som min RW kollega LG Skoog).
Tisdag: aquajogging (10x3min, sista minuten på varje intervall utan wet belt).
Onsdag: rörlighet super tidigt, jag orkade inte med något annat innan mitt tåg till Växjö.
Torsdag: jobb och massa tågresor.
Fredag: prioriterade jag kompishäng.
Lördag: jag fick sällskap i en iskall pool, vi sprang utan wet belt ca 30 min med 10 x 30/15 intervaller. Härligt med sällskap.
Söndag: samma tjej hängde med och sprang, jag har inte sprungit på en vecka på grund av att min fot, nu testade jag och sprang 4×1000 m (inte intervaller snarare komma igång) det gick bra under löpningen men sedan har jag varit halt så vi får se vad min sjukgymnast säger när jag träffar henne. När vi kom hem stod en underbar buffé uppdukad på takterrassen, det är livsglädje.
I söndags sprang även många svenskar NYC Marathon, grattis till alla som sprang! Jag sprang loppet 2014 och tyckte det var ett underbart lopp och kul upplevelse. Men hade jag vetat att jag 2 år senare fortfarande skulle ha stora problem med min fot så skulle jag aldrig ha ställt upp … det är lätt att vara efterklok (jag tror många löpare är som mig … känner efter lite för sent…). Gör inte om mitt misstag, får ni ont (mer än vad som är ”normalt”) STANNA – jag vet lättare sagt än gjort, men var smart!
