Vårkänslor
Jag vet inte vad det är med dendär jäkla ärtsoppan. Jag äter den varje gång jag bloggar. Det måste vara mitt undermedvetna som automatiskt kopplar ihop ärtsoppa och blogg. Så varje gång jag känner doften av ärtor på burk så får jag en grym blogginspiration. Så måste det vara.
Det är jobbigt att skriva idag. Mitt långfinger är lite igenplåstrat. Skulle bjuda en av mina bästa vänner på middag igår (inte ärtsoppa utan räkrisotto (som jag för övrigt alltid gör då jag har besök (vilket inte är så ofta))). Jag blev hur som helst så ivrig att jag blandade på lök och mitt finger. Därav plåstret. Det är dock litet och jag kan använda fingret, men det känns konstigt. Känner mig lite som en hund med skor. Om ni ha tråkigt idag så kan ni youtuba animals with shoes. Eller nåt åt det hållet. Då förstår ni hur jag känner mig i fingret. (Och jag är alldeles för gammal för att säga ”jag har ont här” och visa långfingret och tycka att jag är rolig).
Idag är det vår. Förra helgen var det höst. I veckan var det vinter. Månne det blir sommar inkommande vecka då? Hoppas det.
Jag lider inte av snön. Onsdagen var bäst. Det var alltså i onsdags som snön hällde ner över Stockholm och det blev kaos. Och inte det vanliga Stockholmskaoset utan kaos på riktigt. Det lär inte ha kommit sådär mycket snö i Stockholm på 111 år läste jag någonstans. Vet inte om det stämmer. Men det låter ju bra i alla fall. Och onsdagen var rolig. Allt blev så tyst och lugt och fluffigt. Man kunde gå på bilvägarna eftersom alla bilar var insnöade eller inköade. Jag led verkligen med dem som satt hela dagen i bilkö, men jag njöt av snön. Ska det vara så ska det vara.
I måndags då vi mätte rörligheten i hälen var jag uppe i 14cm. Det känns som att det var igår jag mätte första gången och knappt klarade ynka fem. Jag ska över 15 före jag är springduglig. Chansen är rätt stor att jag är uppe i 15 på måndag. Det betyder att jag är redo för alter g. Det känns väldigt mycket jätteamazing. Just nu får jag bland annat köra 15 små jämfotahopp varje dag. Det är underbart. Och jag har börjat köra häckgång. I övrigt tränar jag på så mycket jag kan och går på lite rörlighets/yogapass på gymmet däremellan.
Imorgon har det gått åtta veckor sedan mitt senaste löpsteg. Det är det längsta löpuppehållet sedan jag lärde mig att gå. Jag lärde mig visserligen att gå rätt sent, men det är ändå rätt många år sedan nu. Jag har visserligen haft längre skadeperioder men jag har alltid kunnat provspringa lite då. Nu har jag inte tagit ett enda jäkla löpsteg. Det känns trist. Men samtidigt är jag glad över hur bra jag har klarat det mentalt. Men jag säger ju inte att jag inte drömmer om löpning varenda jäkla natt nu för tiden. Men drömlöpning är bättre än ingen löpning.
Jag fikar mycket. För att det är mysigt. Fika är bra. Man får fika fast man är idrottare. Jag lovar att man inte blir sämre av det.
Jag tänker inte skriva om presidentvalet. Dels för att jag skäms över att jag inte har mer kunskap om vad som sker i världen och dels för att det känns som att det mesta redan är skrivet. Men 2016 har ju inte varit något superår direkt.
Jag har aldrig varit någon poddmänniska. Jag gillar inte att lyssna på poddar, det är inte min grej helt enkelt. Men sen började jag lyssna på Ted och Kaj. Och den är ganska sjuk. Och rolig. Och klok. Och väldigt väldigt märklig. Den rekommenderas. Men kanske främst till finlandssvenskar eller österbottningar eller folk som vet vem Ted och Kaj är. Men andra får också lyssna. Den finns lite överallt.
Vi har blivit med luftrenare. Den kostade en förmögenhet så jag hoppas att den funkar. Åtminstone kan jag tända ljus med lite mindre dåligt samvete. Ljus lär förorena luften rätt mycket.
Igår var som sagt en av mina bästa vänner och hälsade på. Vi gick i dagis och högstadiet tillsammans och umgicks väldigt mycket i tonåren. Sen flyttade vi till olika städer och nu olika länder. Det var så mysigt att ses igen. Jag har inte ett jättesocialt liv här eftersom alla mina vänner bor kvar i Finland, men desto mera uppskattar jag de gånger vi träffas och umgås. Vi åt räkrisotto, pratade och youtubade Parlamentetklipp. Nour och André är favoriterna.
Dagens person: Ellen. Eller Elpz/Elpzygirl som jag kallar henne. Det var hon som var hit igår. Hon är bäst.
Idag har jag lärt mig: att när någon skickar mig en svart sol i en kommentar så har de egentligen skickat en gul sol. Men på vägen från iphone till Samsung har den blivit svart. I början då jag bytte telefon så gillade jag inte att det var andra emojis men nu tycker jag att det är underhållande. (Nej jag har inte den där telefonen som exploderar, jag har dendär telefonen vi fick på OS (omöjligt att säga ”telefonen jag fick på OS” utan att låta skrytig)). Jag hoppas att jag har lärt mig något mera värdefullt innan dagen är slut.
Idag är jag tacksam över: mitt fantastiska team (Oscar/Mattias/Göran) som har hjälpt mig att ta mig igenom de senaste två månaderna utan att bli galen.
Sandra
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in