Vinst i Säter triathlon sprint



Ställde upp i Säter Triathlons sprintrace i lördags. Jag bestämde det på morgonen då jag såg att det skulle bli kalasfint väder och mina träningskompisar från Ludvika spontananmälde mig på plats, så att jag kunde hinna med ett kort simpass innan det bar av mot Säter.  Det var mest på skoj och för att få tävla på ”hemmaplan” när det ändå var så nära kunde jag lika gärna åka dit och umgås och mingla med både nya och välbekanta ansikten i triathlonvärlden!

Jag visste att en olympisk nog skulle bli lite kämpigt att genomföra så jag valde sprinten då jag vill lägga fokuser på att få upp mer fart nu, fram till nästa tävling. Och eftersom jag bara kört 2 st korta simpass om 2000 meter på en hel vecka så visste jag inte riktigt hur kroppen skulle reagera. Det hade varit mycket upp och ner med energin de senaste dagarna pga långa, långa jobbdagar och mycket att tänka på.

När starten väl gick så var det bara full patte framåt och hur kul som helst att verkligen kötta på järnet i 400 m! Kom upp hyfsat bland herrar och stafettlag (men ingen aning om placering bland herrarna, topp 5 skulle jag tro). När jag kom in för växling fick jag lite kortslutning….allltså jag KAN inte stressa/skynda mig i växlingarna! Det går bara långsammare!!! För att få på mig skorna tog väl ca 2 km på cyklingen innan jag fipplat klart, åh herregud varför ska det vara så svårt!? Hur kan man få på skorna på bara några sekunder? Jag bara fastnar och river loss kardborreknäppningen så att det blir ÄNNU svårare att få på sig. Dessutom bli allt helt knöligt jämt och jag får skav. Känner ni igen er?

Cyklingen gick bra tycker jag, fick ta första varvet för att bara starta igång och komma in i den lite högre belastningen än vad som gäller på en halva, men andra varvet gick riktigt bra och med bättre effekt än jag haft på länge (det kan ju iof bero på den kuperade bana som Säter triathlon utspelar sig på).

In för växling och nu tabbar jag mig igen! Fick inte av mig skorna tillräckligt snabbt och fick springa in i växlingszon med en sko i handen och en sko på mig. Jättekonstigt och jag undrar var min hjärna höll på med!

Ut på löpet och nu kom krampe…i BÅDA vaderna! shit vad trist, tänkte jag, ska jag verkligen behöva bryta en sprint?! men jag tog det lite lugnare och så började jag tuffa på. Först i mitt halvironman-tempo men så succesivt började benen fatta galoppen och jag kunde öka varv 2. Men så trodde jag att det var just bara två varv och blev rätt less när jag insåg att jag hade ett varv kvar. Men då var det ju nästan slut på loppet och jag ledde stort så jag sprang sista varvet så gott jag kunde.

Trots en massa missar i växlingen och onödiga grejer så tyckte jag att det var superkul att tävla igen! Älskar verkligen att köra sådan här lopp där jag inte har någon press, utan bara kan köra för att det är skoj och ÖVA på att tävla. hoppas verkligen att Säter kan få till en tävlingsklass nästa år för vi är ett helt gäng som jättegärna kommer till Säter och tävlar!

I herrklassen, olympisk skrällde min snabbspringande Ludvika-polare (och släkting) till med att komma 2:a i herrklasen. Kim Andersson, heter han, håll utkik efter honom i framtiden!

Kim tv, jag i mitten och Nordde till th. Dream-team från Ludvika!

Hurra! En vinst är alltid en vinst!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Race report: Ironman 70.3 Jönköping 2017



Jag har tävlat igen! Två halva ironmans på 8 dagar. Lustigt nog är jag piggare nu efter tävling nummer två, än vad jag var efter Vansbro.

Uppladdningen inför Ironman 70.3 Jönköping var minst sagt intressant med en trötthet som kändes oöverstiglig, träningsvärk i hela kroppen från Vansbro och mycket att stå i på jobbet. Visste inte om det skulle gå att kräma ur sig något alls. När jag väl kom hem till Åsa på fredagen och påbörjade racerutinerna kändes det mesta dock normalt (förutom tröttheten och ömheten i kroppen). Vi hade som vanligt väldigt kul upp till tävlingen och försökte koppla av och koppla bort så gott det gick. Åsa blev bland annat mamma till två kycklingar på lördagsförmiddagen, och jag roade mig med att klappa kalvarna i hagen bredvid Åsas hus, tränade lite lätta pass och checkade in i växlingsområdet, sist men inte minst hade vi en väldigt trevlig fika där vi stötte på Sveriges mesta Powewoman, Anna Wretling och fick en massa energi, därefter åkte vi hem och jag fick sova middag. 

Vaknade på race morgonen kl 05:50 (inte ens tidigt ju!), lika trött som jag gjort hela veckan, men tänkte att nu måste det bero på nervositet. Och när startskottet gick kl 8:53 på söndagsmorgonen gick allt rätt bra på något vis.

Sim 1900 m:

Simningen gick rätt bra till en början, kunde följa Lisa Huetthalers fötter en bit och hade kontroll, tappade henne rätt fort ändå och låg bredvid Åsa. Tänkte att det ju var bättre om vi hjälptes åt och lade mig bakom för att min ambition var att jag skulle hjälpa till att dra. Men någonstans vid vändpunkten tappade jag fokus och trycket helt, navigerade helt åt helvete och tappade Åsa som köttade på riktigt bra. Var upp på 29:18, vilket inte är så mkt att skryta om men jag gjorde mitt bästa och försökte verkligen ta i hela vägen. T1 var helt vidrig men samtidigt skitkul, ryktades om 800 m lång löpsträcka men kändes som minst 1 km….

Cykel 90 km:

Cyklingen hade jag varit mest nervös för. Visste att det var en lång serpentinbacke i Huskvarna i början av banan och att det sedan fortsatte med ”rolling hills” hela vägen. Hade ju tränat på banan när vi var nere på SkogsElmia i juni så jag kände igen mig och det var jag glad för. Det hände någonting hela tiden, och förutom alla små mysiga byar man passerade och alla gulliga kor och kalvar så passerade vi även Åsa och Filips bröllopskyrka i Haurida och deras hus i Kaxholmen/Vista Kulle. Något som passar starka cyklister, sas det, dvs inte mig. Men jag gjorde ändå en bättre cykling än i Vansbro och gick in på 2:41.44. Kändes askul hela vägen och jag bara njöt på cyklingen! Dock störde jag mig nå så jävulskt på all drafting som jag fick se på slutet av banan av Agegroup-triathleter, som också till viss del förstörde för mig då de slip-streamade och lade sig precis framför mitt hjul och sutade trampa, vilket gjorde att jag tappade humöret fullständigt eftersom jag då var tvungen att släppa och komma ur rytmn. Min ilska gav dock eld i baken och jag cyklade bättre sista 30 km pga ilska. Åldersklasserna tävlar inte på något sätt på samma vis som vi i proffsklassen och det är helt värdelöst att jämföra tider mellan klasserna då förutsättningarna för att få ”draghjälp” är något helt annat längre bak i fältet. Till T2 kom jag med förvånansvärt bra känsla. T2 gick inte superfort men kom i väg hyfsat.

Löpning 21,1 km:


Nu började löpningen och jag kände att det nog skulle kunna gå att få lite liv i benen ändå! Satt iväg i mitt 4:30-4:40 min/km som jag borde klara på en halva men banan var rätt kämpig och jag tappade sjukt mkt fart efter ett tag. Var rädd att jag skulle klappa ihop fullständigt, så jag lät kroppen ta sin tid att komma igång och finna rytmn och lagom till sista varvet hade jag hittat tillbaka och var nere på samma tider igen. Publiken lyften en verkligen och varje gång man varvade inne i stan sprang man som på små rosa moln och hade pirr i magen. Total tid på 1:39.33.


Gick i mål med ett leende och började grina direkt efter målgång när Ann Josefson kramade om mig. Kombinationen glädje/lycka/utmattning och stor besvikelse gav ett känslosvall som hette duga.


Jag är återigen nöjd med min insats och att jag höll ihop det men inte med mitt resultat. Jag måste bli snabbare! Några dagar vila nu sedan på’t igen!

Tack som hejade på mig efter banan. Blev så glad och överväldigad över alla hejarrop. Ni är bäst!


Tack hela organisationen bakom Ironman Sweden för ett förstklassigt arrangemang och tusen tack till mina sponsorer:
#teamcykelcitystockholm #cykelcitystockholm #vergesport #pocsport #fizik #argon18 #scienceinsport #headswimmingnordic #morganblue #enve #göstasamuelssonbil #gsbil #powerwoman #gripgrab #odex #agtrading

Race report: SM medeldistans Vansbro triathlon 2017



Hej hallå! Här följer en race report från SM i medeldistans (halv ironman) i Vansbro i lördags. Snabba versionen: Tävlingen gick okej men inte mer.

Uppladdningen var något hetsig med jobb fram till torsdag kväll då vi tog vårt pick och pack och åkte till Norhyttan där redan Mikaela Persson och Tobbe Höglin hade checkat in. Fredagen gick hur fort som helst och jag hann knappt vila en sekund innan det var något som skulle göras (självförvållat). När eftermiddagen kom var min cykel i molekyler då Simon kommit på att vi nog skulle byta bromsvajer fram för att bromsen inte skulle ligga emot. Det blev väldigt bra resultat när det var klart men jag var väldigt nervös tills sista skruven var påsatt och klar.

Till Vansbro åkte vi först på tävlingsmorgonen. Var där i god tid innan (2 timmar), checkade in och fixade i ordning cykeln i det trånga växlingsområdet. Hann till och med jogga en kvart innan start då jag träffade upp mina supporters och fick några lycka till. Klev i vattnet och jag tyckte det var ganska behagliga 16,5 grader.

När startskottet väl gick fick jag snabbt till en bra grupp som jag kunde ligga med. Navigeringen var väl inte strålande men jag kände inte för att gå lös själv och gröa jobbet utan valde att stanna kvar på fötter. Försökte attackera mig till lite bättre positionering på upploppet men det var svårt så jag valde att inte lägga så mycket möda och energi på att komma längre fram. Var upp som femte tjej så det var väl hyfsat ändå men växlade bort mig som vanligt och var väl 6:a ut ur växlingszon.  Jag hade egentligen en bra känsla hela loppet och försökte göra mitt bästa, men min cykling är långt ifrån tipptopp. För lite kvalitet och mängd i sadeln sätter sina spår. Det är verkligen min akilleshäl och ibland undrar jag ens om jag tycker att det är kul med cykling över huvudtaget?! En tjej cyklade förbi mig och min förhoppning om att hänga på släppte jag rätt snabbt. Jag har det inte i benen just nu!

Det blev en lång dag i sol och värme med en löpbana som är allt annat än snabb, och som tog rätt hårt. Hade en fruktansvärd bonk efter ca 6 km på löpningen som jag ändå lyckades hämta tillbaka från och få upp lite fart igen på slutet. På det hela är jag nöjd med min insats. men jag känner väl att jag ändå inte riktigt är nöjd ändå på nåt vis.

Jag ville nog mer än såhär. En sjundeplats blev det tillsut (Kerry från Östersund tävlade i masters men slog mig tidsmässigt så en 8:e plats over-all för mig). Jag är kanske på god väg tillbaka åtminstone. Det här är sista dagen att grubbla över resultat och form för nu är det dags att titta framåt mot IM 70.3 Jönköping på söndag!

Helgens tider:

sim: 32:04

T1: 1:52

Cykel: 2:39.03 (wtf!!!)

T2: 1:14

Löp: 1:40.32.

Stort tack alla min underbara supporters; älsklings-Simon, Graaf Crew (mamma, pappa, Johanna och Olle), Åsa Lundströms hejarklack och alla ni andra som gav mig glada tillrop utefter banan. Ni anar inte hur mkt det betyder där ute på banan!

Stort grattis bästis @asalundstromtri till välförtjänt seger och SM-guld och till Team-mate Marre för en välförtjänt 5:e plats i herrklassen.

Tack David Björk för alla bilder och förstklassig hejning!

Femma upp på simningen, helvete vad snabba alla blivit (eller har jag bivit långsammare?).

Kämpar och sliter på cyklingen.

Ett falskt leende på löpningen, här har jag riktigt gått in i väggen och fotsulorna fullkomligt brinner! På nåt vis lyckades jag iallafall komma tillbaka och få ned kroppstemperaturen och splittarna igen. Tusen tack David Björk och Annika Åström för att ni stod här och peppade!

Redo för rejs!



Sista hårda toppningspasset utförs i eftermiddag och sedan är det bara att vänta in och se vart formen landar. Det har ju som jag tidigare skrivit, känts väldigt bra med träningen på sistone och jag känner mig förberedd och taggad på att tävla. Sista hårda simningen gjorde jag i morse men när jag kom till jobbet fick jag världens mjölksyra och flås av att gå upp för trapporna. Hur ska jag tolka det??? Dessutom sedvanliga känslan av att det börjar göra ont i halsen, att benen värker och att armarna känns tunga. Men det är ju så det brukar vara!

Det är inte bara Vansbro jag toppar till, om 11 dagar är det nämligen ännu ett rejs som står för dörren, Ironman 70.3 Jönköping och DET blir en riktig utmaning med ytterligare en ”halva” i kroppen bara en vecka innan. Men det blir kul!

Här är mina sista-minuten-tips inför Vansbro Triathlon:

*Testa alla grejer dagarna innan. Det innefattar dräkt, tävlingshjälm, glasögon, cykel, skor=RUBBE

*Serva cykeln i god tid. Sätt på rätt hjul och se till att ha nya eller fräscha däck och slangar på. Tänk på val av kasett, Vansbro är pannkaksplatt så de lättaste växlarna behövs inte

*Rengör och smörj kedjan noggran, byt eventuellt till ny kedja

*Hela ekipaget skall tvättas och göras skinande rent

*Toppa formen med mkt sömn, bra mat (normal kost) och lätta träningspass med lite fart i

*Skippa stora köttbiten från och med onsdag, jag äter lite ”lättare” mat dagarna innan och kvällen innan brukar jag äta fisk och ris. Funkar bra för min mage.

*Undvik klassisk kolhydratladdning. Med normal kost och mindre träning upp till tävling kommer du ändå stå på startlinjen med fyllda depåer

*Försök att undvika att stå och gå mycket. Gärna inte stressa heller!

*Öva gärna någon växling också så att du får in känslan och det rätta knycket (JÄVLAR DET HAR JAG GLÖMT)!

Nåväl, nu vill jag bara önska alla som ska tävla ett STORT LYCKA TILL!

Om ni ser mig under tävlingen, vänta gärna med hejarrop till löpningen! Jag blir väldigt glad men extremt ofokuserad under cyklingen om förbipasserande vrålar på mig!

Vi ses!

Tankeutveckling



Äntligen lite medvind! Våren har känts kämpig för mig och alla träningspass och allt jag gjort har varit något forcerade och jag har fått slita. Farten och det vanliga jävlaranammat har inte riktigt funnits där.

Men så plötsligt en dag så råkar jag av en slump stöta på en spännande människa på min lunch. Jag satt på Trafikverket i Borlänge och åt som vanligt lunch ensam (gör nästan alltid det när jag är i Borlänge). Då går det fram en vilt främmande man och säger ”NÄMEN SITER DU HÄR”, ”VAD KUL ATT SE DIG!” och jag bara; ”Känner du mig?”. Då svarar mannen ”Känner du inte igen mig, var det SÅ dåligt sist?” hahaha. Han drev ju såklart med mig. Den där mannen visade sig vara en spännande person med många järn i elden (precis som jag själv gillar att ha) och han presenterade sig som tankestrateg. Hmmm…

Men så slog det mig att jag nog skulle kunna ha nytta av denna man, när han berättade mer om vad han arbetade med. Han skulle nog kunna lära mig ett och annat om hur jag ska tänka på träning och tävling. Visade sig att denna man hette Jörgen Bond och att vi till och med hade gemensamma bekanta. Jag beslutade mig för att jag behöver en sådan som Jörgen och han ville ta ”sig an” mig.

En träff har vi hunnit med, på självaste nationaldagen, och jag var så in i helvete peppad på att träna och framförallt tävla när jag träffat honom att jag genast gav mig iväg på ett långpass löpning när jag kom tillbaka. Jag hade så mkt energi och det trots att jag jobbat natt och inte sovit särskilt många timmar och helt oregelbundet. Jag kände en styrka innifrån som jag helt glömt bort att jag haft tidigare. Så lite gjorde så mycket för mig! Hans ord har till och med hjälpt mig i vardagen. Tex köa i mataffären och hantera att stå i ”fel kö”, nu bryr jag mig inte ens längre!

Sedan dess har träningen gått strålande faktiskt. Jag har inte hoppat över något pass och jag har orkat och presterat mitt bästa, trots att jag varit trött. Min onda fot, knä, höft och rumpa, dvs typ hela vänstersidan, har dessutom nästan helt släppt tack vare ett besök på Access Rehabs Tobias Ydén och lite rättförs rehabövningar, knäckning i ryggen och lite massage. Helt magiskt!

Det går med andra ord jävligt bra just nu och jag tror banne mig formen börjar bli ganska bra. Längesedan jag tränade såhär målmedvetet och fokuserat. Nu är det bara en vecka kvar till Vansbro Triathlon och SM i medeldistans (halvironman). Längtar!!!

Laddar upp och laddar om



Det duggar inte tätt mellan blogginläggen här på Runner’s måste jag erkänna. Livet går verkligen i 200 just nu och det är knepigt att hinna med både jobb, satsning med all träning och allt annat kul jag tar på mig att göra. Men det är ett kärt besvär och jag gillar när det händer mycket i livet.

Nu senast invald som förtroendevald i Mellanskogs styrelse för skogsbruksområde Södra Dalarna, något jag ser som en stor ära och ett fantastiskt kul arbete. Jag älskar min skog och bruket av den! 

Men denna blogg handlar om triathlon och just nu genomgår jag den tuffaste träningen inför Vansbro triathlon 1 juli. För att kolla av läget en aning är det dags att röra på påkarna redan imorgon då jag kör Ludvika Stadslopp halvmara från Sunnansjö till Ludvika. Ska bli riktigt kul att äntligen få till det så jag kan vara med!

Önska mig lycka till så lovar jag att blogga om loppet när jag gått i mål!