Workaholic


Ja, här sitter vi. Marie och jag, och korrar första numret av Women’s Health. Det är tänkt att det ska bli så gott som färdiga idag, så vi lär sitta här ett tag till. Det är JÄTTEMÅNGA detaljer i en ny tidning som man upptäcker efter hand och alltid lite för sent. Att sitta i skiten är nu vår vanligaste position.

Men men. Snart är det jullov och då ska jag byta de där rynkorna mot kuddränder.

I morse hade jag tänkt springa, men alla timmar på kontorsstolen hade gett mig lite ryggont, så jag satsade på lite styrka och rörlighet hemma istället. Det var jättemörkt. Och nej, det brinner inte i huvudet på mig, eller jo, men inte så direkt som det ser ut. Det är julgranen. Den brinner inte heller. Bara så att ni vet.

Jag behöver en kram.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bosön 5×1000


Nu känns det väl fan som om man är tillbaka och tränar på riktigt?! Ångesten är där inför varje intervall, irritationen över den som skriker ut ”bara 15 sekunder” kvar och det eviga letandet för giltiga ursäkter för att kunna avbryta skiten.
Det är tankar som jag tror alla har och de är minst lika viktigt att lära sig hantera dem som att öka sin syreupptagningsförmåga. Fysiken är en självklart en förutsättning för att kunna träna på en viss nivå men det är den mentala biten som skiljer agnarna från vetet. Jag tror man själv måste hitta sitt ”happy place”. Någonstans att fly till när det börjar bli outhärdligt. För mig fungerar musik & dela upp saker i mindre portioner. Man ska inte underskatta hur korkad man är under tungt fysiskt arbete. Man kan gå på vad som helst så hitta ert sätt att lura hjärnan. Det behöver inte vara briljant, så länge det funkar. Alla sätt är bra utom de dåliga! Oavsett hur snabb man är så kommer alla intervallpass upplevas lika tuffa eftersom man alltid kör 110%. Största och enda fördelen med att bli snabb är att lidandet blir kortare då, 1000 meter tar kortare & kortare tid att springa 🙂 

Ovanstående text skickade jag ut till alla i min löpargrupp idag som var med och sprang i tisdags kväll ute på Bosöns 200 meters oval. Som jag nämnde tidigare så var passet 5×1000 meter med starttid 4:30 mins. Eftersom jag springer runt 3:20-3:25 minuter per tusing så får jag strax över 60 seks vila vilket kändes lagom så inte farten blir allt för lidande. De som springer lite långsammare körde med starttid 5:00 mins så att de får ungefär lika lång vila. 

Hade hyfsat gott mod när vi körde igång så vi satte första tusingen på 3:24 för att se vilka ben vi hade. Vore det en dålig dag så hade man inte skjutit sönder sig helt och fanns det mer att ge så är 3:24 en bra öppning att jobba från. Andra och tredje gick på 3:21 utan att det kändes för tufft. På den fjärde tusingen började problemen dyka upp och jag tog det lite lugnare sista två varven – 3:23. På sista tänkte jag öka efter 3 varv men då fanns inget kvar. Efter ett segt fjärde varv körde jag en liten fartökning på sista varvet så 3:21 kunde avläsas på stopuret. Klart godkänt efter tre veckors träning men klart att man vill ha mer……men är det en sak som är säkert så är det att man får inget gratis inom konditionssporter.

Nu måste jag mentalt ladda inför veckans riktiga eldprov, cykeltest 20 minuter.
Fått några stressiga sms av Marcus Hultgren som lyckades pressa 361 watt på 20 minuter på sin Taxc Flow. Sjukligt irriterande eftersom han även väger 4-5 kilo mindre än mig.
Ska jag matcha det så måste jag klämma till med ca 380 watt vilket är osannolikt.
”Man ska bara tävla mot sig själv”, jo tjena. Ska få den där gamla cylindern att glöda imorgon om jag så ska svimma på kuppen.

Stay tuned!

Nelker

Emma Graaf har nu sadlat om till heltidsproffs. Som ni märker har hon ett naturligt sätt att sälja in produkter på så denna satsning kommer finansiellt gå galant.
 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ge den vad den vill ha!


Det är mycket nu. Alltså på riktigt. Jobbet går i skov, kan man säga, och just nu är vi inne i ett riktigt skitskov, om man får vara så direkt. För mycket att göra helt enkelt. Och vi tacklar alla stress på olika sätt. Jag har valt curling-vägen, och sopar rent framför mig själv och min kropp och ger den precis det den vill ha hela tiden för att den ska orka bära mig genom sådana här perioder. För att den ska tycka att det är ok att jag sitter framför datorn, antingen på kontoret eller på kvällen i soffan hemma, alldeles för många timmar om dygnet. Och för att jag inte ska bli sjuk, vilket vore mycket olämpligt just nu.

För ett par dagar sedan satt jag och chefredaktören Marie sent på kontoret och då ville jag ha pizza. Jag gav mig pizza. Igår när jag åkte hem för att hämta på dagis var jag så stressad och arg att hela jag vibrerade. Jag tog helt sonika sonen Harald med mig till gymmet så att jag fick träna och den värsta stressen släppte. (Och honom gick det minsann ingen nöd på. Han satt med sin iPad i soffan på Nordic och spelade spel, och med jämna mellanrum kom någon och satte sig bredvid honom och snackade lite. Men han var så måttligt intresserade av att snacka crossfit med Númi Snaer Katrinason. Han fattade nog inte att det är en av Sveriges absolut bästa CF-atleter, bara. Jag fick i alla fall ett jättebra pass.)

Och något jag vet att jag mår bra av är frukt till frukost. Så idag blev det en banan, en apelsin och ett äpple med turkisk yoghurt, nötter och honung.Och kaffe. Utan kaffe funkar jag inte. Och jag vet att om jag ska ha någon form av fungerande skärpa i huvudet och om inte min rygg ska göra sig påmind måste jag träna, och den här vecka är det efter devisen ”Upp tidigt och kör skiten ur dig i 30 minuter innan någon annan är vaken”. Det är perfekt då med mina muscle up-pass som är just en halvtimme. Och i morse gjorde jag minsann en strikt pullup utan hjälpmedel! Wohoo! Tidigare har jag kippat sista biten i frustration. Det ska jag fira när jag hinner. Mätt och nytränad inför denna pullspäckade arbetsdag NÄR DAGIS STÄNGER KLOCKAN 15! (Sa hon med hysterisk stämma…)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

3 minuter max


Veckans första test avklarat. Tre minuter all out på trainern. Nu har jag en nivå att hålla på mina VO2 max pass. Latmasken i mig försökte övertala Ambitiösa Arne så talet skulle bli lågt och därmed skulle min vinterträning bli lite mindre tuff. Den debatten blev inte särskilt långvarig. Min 5 år gamla son gjorde mig sällskap ute på balkongen under uppvämningen. Han anklagade mig för att vara långsam och han var minsann mycket snabbare än vad jag var. Rätt stöddigt från en kille som är tre äpplen hög och fortfarande kör på en röd springcykel men kommentaren tog ändå där den skulle. 

För er som är träningsnördar så går testet till exakt såhär:
15 minuters uppvärmning i transsportfart @ 200-220 watt. 
10 minuter i halv Ironmanfart @ 270-280 watt.
2 minuter lugn trampvila @ 180 watt.
Maxtest, 3 minuter så hårt det är möjligt men ändå jämnt tryck.
10-15 minuters nedrull @ 190-210 watt.

Jag lyckades ligga över 430 watt under hela testet, peaknivå 451. Sista 45 sekunderna var hyfsat obehagliga men nöjd över hur jag disponerade det hela. Helt slut i mål men behöll trycket trots en ganska spänstig öppning.

Fick noll cred av min son när jag var klar. Han klagade på att jag såg trött ut och glodde vidare på Hjulben & Gråben. 

Imorgon 5×1000 på Bosön. Ska märkligt nog bli riktigt jävla kul?!

Nelker
 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Asså, vad är det med biceps?


Varför kan jag ligga och köra tricepspressar mitt bland folk utan att skämmas, eller knäböja helt ogenerat på gymmet, men så fort det vankas isolerade övningar för biceps händer något. Jag menar – stå där med ett par hantlar och köra bicepscurls som en PAJAS! Varför är det så? Varför skojar vi på redaktionen om just dubbelbiccar när vi ska göra narr av byggig styrketräning? Ja, det är väl just det – det känns byggigt. Framför allt när jag tränar på ett annat gym än på Nordic, för då är det ju plötsligt speglar överallt – som man naturligtvis står och glor i! I morse ställde jag mig helt sonika och glodde in i en tom vägg i stället för att slippa känna mig som ett stort byggo. Mina medtränande, som vid 06-tiden drar åt det byggigare hållet, tittade på mig som om jag vore världens största kuf, men jag kan inte med att stå och titta på mig själv, högröd i plytet med två hantlar i händerna. Men jag vet att jag behöver mina curls. Väggen mot muscle ups går via ett par kick ass biceps! Bland annat.

Men jag tror att jag lämnade det byggiga bakom mig när jag körde långsamma bear crawls fram och tillbaka över golvet. Att krypa omkring på alla fyra anses visst inte vara en ok övning. Det går ju inte att titta sig i spegeln samtidigt gubevars!

Nu väntar en maratondag på jobbet. Alltså att jag ska jobba länge. Inte att jag ska springa 4,2 mil. Snart ska nämligen första numret av Women’s Health in till tryckeriet. Wiii!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bålengagerande död insekt


Jag brukar inte träna på helgen, den är vigd åt att leka med bilar, bygga lego och gå på kalas. Men förra veckan blev lite knepig, så den här veckan fick jag stoppa in ett av muscle up-passen idag. Det var ringrodd med fötterna på låda, enarmsrodd med hantel, Zotman curls (bicepscurls där man vrider underarmarna så att man har handlflatorna uppåt på väg upp, och neråt på väg ner) och sist men inte minst övningen med det fina namnet core engaged dead bugs. En ny övning för mig, men jag gillade den verkligen! Se filmen nedan och lägg in i ditt träningsprogram! BUMS!

Och nu börjar sista veckan före julledigheten – en ledighet som alla på redaktionen har gjort sig grymt förtjänta av! Och lite träning blir det ju också, förstås.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in