Att förbereda sig inför den största utmaningen

Att förbereda sig inför den största utmaningen


Om någon hade sagt till dig att du efter månader av nedtrappad träning, konstant avbruten sömn och känslomässigt kaos skall springa ditt livs viktigaste lopp – hur hade du reagerat? Det är lite så det känns inför förlossningen. Jag ser fram emot en helt otroligt häftig upplevelse och jag litar fullt på att min kropp kommer att klara av utmaningen som ligger framför mig men jag kan inte undgå att ibland känna som om jag skall springa Barkley Marathons. Till skillnad mot Barkley Marathons är dock inte starttiden under ett dygn, banområdet känt och du är i toppform utan starttiden är under fyra veckor, banan okänt territorium och kroppen har anpassat sig men du kanske inte känner dig i ditt livs form.

Jag har precis som för andra lopp packat en race-väska. Energimässigt har jag packat ungefär samma saker som jag hade gjort till ett ultralopp i form av energibars, godis och Coca cola. Utöver det skiljer sig den obligatoriska utrustningen sig åt. Istället för säkerhetsfilt, regnjacka och pannlampa har jag packat bebisfilt, babykläder samt babyskydd dock som alltid är toalettpapper nödvändigt och nerpackat. Telefonen är laddad med numret till förlossningen som i detta fall kan liknas vid tävlingsledningen, kameran är laddad och vägen till BB är rekad. Vi vet ju inte om vi hamnar på det sjukhus som vi har valt utan vi kan likväl hamna var som helst i Stockholm men i värsta fall i Södertälje eller Uppsala. Känner mig inte så taggad på att spendera så mycket tid i en bil utan jag hoppas på att vi hamnar någonstans i Stockholm.

Trots alla osäkerheter så är jag väldig förväntansfull inför det som komma skall. Ärligt talat är jag glad för att det är jag som skall föda barn och jag inte behöver stå bredvid och se min partner göra det. Jag tror att det är minst lika svårt.

Vid min sida har jag dock värden bästa stöd aka crew chief och det ska bli spännande att se när startskottet går.

Att träna för två – slutspurten

Att träna för två – slutspurten


Idag går jag in slutspurten av graviditeten och det börjar närma sig på allvar. Jag har haft en väldigt bra graviditet och kunnat vara aktiv hela tiden. Visst har det inneburit en hel del anpassning av träningen men jag hade inte väntat mig något annat då kroppen genomgår en sådan stor förändring – det är verkligen häftigt!

Jag är otroligt tacksam över att jag var så vältränad som jag var när jag blev gravid och jag tror att det har underlättat väldigt mycket. Jag har aldrig känt att jag har tappat andan när jag har gått upp för trappor, jag har inte heller haft ont i ryggen eller blivit så osmidig att jag inte har kunnat hämta upp något från golvet eller knyta skorna. Det har inneburit att jag nu i slutet av graviditeten ändå känner mig lite som mig själv, så mycket som man kan göra med en rejäl kula på magen, men det har inte vart så genom hela graviditeten. Jag kommer att skriva lite om min träning under de olika trimestrarna, mina tankar inför förlossningen och om att packa en annorlunda race-väska.

Magisk morgonlöpning

Magisk morgonlöpning


Idag så blev det tio kilometer transportlöpning till jobbet. Under löprundan hann jag tänka igenom vad jag skulle göra under dagen, lyssna på fåglarna, njuta av solen och bara bli sådär lycklig som jag blir av löpning.

Dagar som denna är helt enkelt underbara. Jag vaknar till på ett helt annat sätt när jag är fysiskt aktiv innan en arbetsdag och jag tror att jag hade presterat mycket sämre på jobbet om jag inte hade tagit mig tiden för att antingen cykla eller springa till jobbet varje morgon. Efter en löprunda så känns allt helt plötsligt möjligt och dagens utmaningar mycket mindre.

Jag är också tacksam för att jag har en kropp som klarat av springa och ta mig dit jag vill utan problem. Vad skulle jag göra utan den möjligheten? Som någon i mitt instagramflöde hade skrivit i veckan ”jag tränar inte för att jag hatar min kropp, jag tränar för att jag älskar den”.

En riktig löparstad

En riktig löparstad


I helgen som gick var jag och en grupp löpare i Valencia för att springa Valencia halvmaraton vilket också var VM i halvmaraton.

Valencia som löparstad överträffade verkligen mina förväntningar. Med sin mix mellan gammalt och futuristiska byggnader i en uttorkad flodfåra är det verkligen en häftig stad. Flodfåran som går genom hela staden är nu en park full med löparspår, cykelvägar, gångvägar, öppna gröna ytor och fontäner. Löparspåret var tillägnat endast löpare och skylten som de hade satt upp var något alldeles extra. Det var full rörelse hela tiden i parken och det kändes som den bjöd in och öppnade upp för alla att röra på sig oavsett hur. Lägger du sedan till fantastisk mat och gott vin är det inte svårt att förstå att vi hade det bra.

På hotellet som vi bodde på bodde även världseliten. Det var svårt att inte bli star strucked när alla gled runt på frukostbuffén i sina landslagsdräkter. Riktigt spännande att se hur eliten åt dagarna innan ett lopp. Det var som väntat väldigt blandat och det gick inte se något speciellt mönster. Löparna verkade äta som de gjorde hemma. Behöver jag nämna att man kände sig lite felplacerad i vanliga träningskläder.

Loppet gick av stapeln på lördag eftermiddag och innan dess hann vi med en liten löprunda på torsdag kväll i flodfåran och en cykeltur på fredagen. Det var kul att få se staden genom att cykla samtidigt som vi fick röra på oss och spara benen inför loppet. Det var också bra att ha sett staden för det gjorde att jag hade mycket lättare att orientera mig under loppets gång utmed banan.

Banan var nästan helt platt men och fanns bara ett problem inför loppet och det var att det skulle bli ”storm” och blåsa 10 m/s. Det är ju lika för alla och lyckligtvis var det de första tio kilometrarna som skulle vara i motvind och de sista tio skulle vara i medvind. Med detta i bakhuvudet var jag ganska nervös vid starten men jag tycker faktiskt att det inte kändes så illa som 10 m/s i motvind och det gick ändå bra i motvinden. De första 10 kilometrarna rullade på bra och blåsten kom och gick. Helt plötsligt kom det en ordentlig regnskur men det var mest skönt då jag inte var acklimatiserad till att springa i sexton graders värme. Vatten serverades i plastflaskor med skruvkork vilket gjorde det lite svårare att få i sig vätska. Det blev också mycket svinn med halvfulla flaskor som kastades då jag inte ville springa runt med en flaska i handen under loppet. Efter tio kilometer så började jag bli lite kissenödig och där av blev det ingen mer dricka under resterande delen. Trots det var jag tvungen att springa in på toaletten efter ungefär femton kilometer för då gick det helt enkelt inte att springa obehindrat längre. Under loppets gång såg jag flera personer som sprang med sandaler med läderremmar och till och med en person som sprang helt barfota. Det såg ut att göra riktigt ont i fötterna. Efter toalettpausen gick det bättre igen och jag sprang med ett leende förbi alla hejande människor längs gatorna. Trotts vädret var det väldigt mycket folk ute på gatorna och hejade. Målgången var inne i en futuristisk byggnad i flodfåran och den var helt magisk. Sista delen springer du längs vatten på en turkos löparbana. Loppet gick tidsmässigt inte som planerat men det var ett fantastisk fint och platt lopp.

Det var ett mycket välarrangerat lopp och det kändes att det var en riktig löparstad då det var så många människor ute och hejade på gatorna. Jag kommer gärna tillbaka och springer ett lopp till kanske Valencia marathon i november men då gärna utan storm. Summa summarum hade vi en helt fantastisk vistelse i Valencia.

Så peppad på 2018

Så peppad på 2018


Jag är så peppad inför 2018. På något sätt känns det som en nystart och det ska bli kul att träna mig själv till en snabbare och starkare version. Jag kommer att försöka köra mer styrka i år och även öka på träningsmängden. Året startade bra genom att jag hade tur i lottningen och jag därmed kommer att få springa TDS under UTMB-veckan i augusti.

Vilka lopp som jag kommer att köra i år är inte helt klart men en preliminär plan är att köra

Valencia halvmaraton,

Stockholm maraton,

TDS under UTMB-veckan i Chamonix

och sedan ett lopp i Spanien i oktober.

Första målet att träna inför är alltså Valencia halvmaraton. Jag kommer att utgå ifrån Coach LG´s träningsupplägg som jag tränade efter 2015. Jag svarade väldigt bra på den träningen och det ska bli kul att träna lite mer varierat igen. Den träningen innebär långpass varierat med fartlek och intervaller i en bra komposition. Utöver det så pendlingscyklar jag 17 kilometer snabbt om dagen till jobbet. Mot ett starkare 2018.

Äventyr i Pyrenéerna del 2

Äventyr i Pyrenéerna del 2


Dag två i Pyrenéerna begav vi oss till Canfranc som ligger vid gränsen mot Frankrike. Området som vi sprang i var helt fantastiskt. Vi började dagen med en värmande kaffe.

Stigarna var mjuka och mer likt hur de är i de svenska fjällen minus all sten. Det var givetvis sten bitvis men de stigarna som vi sprang på var utan sten och lättlöpta. Vyerna var helt i min smak med snöklädda höga toppar som gav en dramatisk omgivning. Vi besökte två olika områden längs banan på ett lopp som heter Canfranc-Canfranc och går i september.

Det första området låg på strax under 1700 meters höjd och det var tur att det var ganska lättlöpt i annat fall hade jag nog snubblat och slagit mig eftersom att det är svårt att hålla blicken på stigen när omgivningen är så fin.

Det andra området började på 1400 meters höjd och vi gick en stigning upp till 1740 meters höjd. Denna stigning var runt 60 kilometer in i det 100 kilometer långa loppet.

Canfranc-Canfranc har fler olika lopp men 100 kilometersloppet är det längsta och det innehåller 8848 höjdmeter, det är något att bita i. Därmed också en utmaning som verkligen fångade mitt intresse.

Körde lite ”trail-running” inne på Canfrancs tågstation.

Efter att ha sprungit runt som i ett lyckorus hela dagen med härliga människor blev det en after-run på en lokal pub i form av en riktigt bra kaffe.

Dagen avslutades på bästa sätt med middag i trevligt sällskap. En helt perfekt dag. Jag längtar tills jag är tillbaka!

 

Äventyr i Pyrenéerna

Äventyr i Pyrenéerna


Efter att ha spenderat hela onsdagen i förra veckan på Arlanda flygplats (det snöade i Gbg där vi skulle mellanlanda…) så kom jag äntligen iväg till Pyrenéerna. Från Arlanda hade jag sällskap med Karin och Raul från Pampas Travel och väl framme i Barcelona mötte vi upp med Sofie NelsonAngelika Sverdrup och Abelone Lyng.

Alla bloggar för Runners World och ni hittar deras bloggar om ni klickar på deras namn. Det var så kul att äntligen få träffas och lära känna varandra lite bättre. Vilka tjejer! På flygplatsen hämtade vi sedan upp en hyrbil och begav oss mot resans första stopp Alquézar. Längs med vägen blev det ett stopp på en väldigt typisk vägkrog för lite middag och kaffe. Det är kul att bila då man verkligen får tillfälle att komma mer in på den riktiga vardagen i landet så det var vi och lastbilschaufförerna – riktigt charmigt.

Väl framme på hotellet, klockan två på natten till följd av vårt försenade flyg, var det väldigt skönt att få gå och lägga sig. Arlanda i all ära men att vänta i åtta timmar tar på krafterna. Eftersom att det var helt beckmörkt när vi kom till hotellet var jag helt förundrad när jag fick se utsikten och soluppgången dagen efter.

Om utsikten var fantastisk så var frukosten nästan ännu bättre och då förstår ni vilken fantastisk frukost som serverades. Mycket lokala specialliter och allt gjort med kärlek.

Vid frukost kom även de guider och fotografer som vi skulle få springa tillsammans med under dagen. Santi som var en av guiderna arrangerar även det sagolika loppet Ultra Trail Guara Somontano. Eftersom att jag aldrig tidigare sprungit i Pyrenéerna kollade jag in guidernas skor och kläder för att få en föraning om hur jag skulle klä mig. Skorna var La Sportiva och Salomon med ganska grovt mönster. Därav föll mitt val på Salomon S-labs Wings till första dagen. Utöver guider och fotografer kom även borgmästaren förbi och hälsade. De är så otroligt måna om sina besökare och jag kände mig verkligen som hemma.

Efter frukosten packade vi ihop och begav oss 20 minuter med bil till området där vi skulle springa för dagen. Det var ett fint område med omväxlande sten, bäckar och fantastiska vyer. Utöver det var det en och en annan taggbuske. Det var en väldigt fin dag i sällskap med fantastiska människor.

Det blir sällan fel när man blandar härliga människor med en gemensam passion för löpning, berg och naturen. Det skapar en speciell atmosfär där jag trivs som bergsgeten på bergstoppen.

Dagen avslutades på bästa sätt med god mat. Fortsättning på äventyret följer.

Mot Bergen

Mot Bergen


Idag ska jag på äventyr, jag ska åka ner till Pyrenéerna med Pampas Travel och reka inför vår resa dit i maj. Det ska bli så kul att få upptäcka en ny del av världen och nya berg. Det känns som dagen innan julafton.

Det kommer bli kontraster mot vädret här hemma. Igår cyklade jag till jobbet i snö(storm). Det var halt och snöigt men jag har dubbdäck på cykeln så det gick bra. Medan jag cyklade så tänkte jag på att det är ett utmanande klimat som vi har i Sverige och att ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” kommer till sin rätt i snöstorm. Med rätt utrustning så kan man ta sig fram i de flesta väder. Det är en trygghet att har bra grejer om det skulle hända något. Det är också en fördel att kunna cykla i dåligt väder då det inte alltid går att lita på kollektivtrafiken i Stockholm. Just nu är det stopp i flygtrafiken på grund av snöstorm i Göteborg. Hoppas att det klarnar upp så att vi kommer iväg.

Race report – Sätila Trail

Race report – Sätila Trail


I lördags var det dags för Sätila Trail 45 kilometer, det första ”riktiga” loppet som jag har sprungit nära Kinna där jag är uppväxt. Dagen startade med en solig och krispig morgon, löparväskan var packad med all obligatorisk utrustning och jag var lite nervös.

Efter att ha tittat på målgångstiderna förra året som var 4:03 för den segrande damen så viste jag att jag hade en liten chans att springa på den tiden och där med kanske också vinna. När starten gick sprang jag iväg i snabb takt och min plan var att hitta till det tempo som jag sprang Ursvik Ultra på i början av året där jag sprang 45 kilometer på 4:20. Banan i Sätila bestod av två varv, det första på 25 kilometer och det andra på 20 kilometer.

Första delen av banan gick längs med stranden på nord-östa delen om sjön Lygnern och sedan ut på stigar i skogen där det var riktigt blött, lerigt och halt. Den första och längsta stigningen under loppet kom efter ungefär fem kilometers löpning, ett parti som gick på grusväg. Efter att vi hade kommit upp på höjden följde en blandning av stig, grusväg och asfalt. Stigarna var rejält blöta efter allt regnande i veckan, det var tungt och det kändes stundtals som att springa i en myr med vatten upp till knäna. Det var bara att springa och försöka hålla sig på fötter. Även om mina Hoka Speedgoat blev lite tunga när de blev blöta så hade jag troligtvis så bra fäste som man kan ha på det underlaget. De funkade utmärkt på grusväg där man kan få ont i fötterna av alla stenar om man har för tunna skor och jag hade bra fäste på det hala underlaget i skogen så jag är nöjd med valet av skor. Jag höll min tidsplan och kände mig trygg i min löpning. Som mantra tänkt jag på att ”jag springer mitt lopp utefter min plan och låter mig inte dras med i onödan i ett för högt tempo”. Efter första varvet kom vi tillbaka till Lygnevi Loge och gav oss ut på varv två. Jag kände att jag var ganska trött i benen efter allt klafsande i vatten och lera och jag hoppades innerligt att varv två inte skulle vara lika lerigt. Jag påminde mig själv om att vara tacksam för alla lätta kilometrar på grusvägarna även om jag tycker att det är roligare att springa på stigarna. Skogen i Sätila är verkligen fin och smaragdgrön på vissa ställen. Efter 33 kilometer sprang jag ifrån den grupp som jag hade haft sällskap med sedan 21 kilometer in i loppet. Jag höll min tänkta fart och gruppen var ibland före och ibland efter mig men efter 33 kilometer så började deras ben bli riktigt trötta och jag fortsatte på min plan och kämpade på lite stressad av att jag visste att jag var första dam men att jag inte hade någon aning om vart närmsta dam befann sig.

Det är skönt att ha erfarenhet av att springa långa lopp då jag kände att jag kunde hantera kroppen och huvudet när jag blev trött och fortsätta att springa på med vetskap om att det snart känns bättre igen. En fot framför den andra och så fortsatte jag till det var ungefär sex kilometer kvar till mål, då kom nämligen Ramhultsfallt, ett vattenfall som man skulle ta sig över. Det var väldigt fint men också ganska stökig terräng. Benen darrade lite osäkert när jag smidigt försökte hoppa mellan stenarna i vattenfallet. De resterande kilometrarna var lite mer tekniska men också väldigt fina. När jag såg Lygnevi Loge och insåg att jag snart skulle gå i mål så kände jag mig lättad. Lättad över att jag hade klarat att springa på och hålla ledningen hela loppet samt att jag äntligen skulle få sluta springa och gå i mål. Lera i all ära men det blir ganska jobbigt i längden.

Jag vill tillbaka och springa de längre loppen, jag ska fundera på 120 kilometer tills nästa år. I år med all lera var 45 kilometer riktigt tufft och alla som tog sig runt oavsett distans är riktiga kämpar. Jag fick frågan efter målgång hur jag hade tagit mig an den tuffa banan. Jag har nog inget riktigt bra svar annat än att jag aldrig slutade springa. Sätila Trail är ett välarrangerat och familjärt lopp, det finns en distans för alla men man skall inte underskatta underlaget.

Valencia halvmaraton

Valencia halvmaraton


Håll uppe träningsmotivationen i vinter och åk med till Spanien och spring Valencia halvmaraton tillsammans med mig och Pampas Travel den 22 – 25 mars! Tänk att starta säsongen med ett lopp i värmen, trevligt sällskap och god mat.

För mig är det viktigt att ha att ha mål med min träning för att hitta den motivation som jag behöver för att ta mig tid till att träna ordentligt under vintern. Om jag inte har något mål så prioriterar jag ibland bort min träning när jag har mycket på jobbet. Det är väldigt dumt då jag vet att jag blir både piggare och mår bättre när jag tränar regelbundet. Mitt mål under vintern är att jobba på min snabbhet och styrka. Valencia halvmaraton i mars ligger väldigt bra tidsmässigt för att testa resultatet av vinterns träning.

I resan ingår bland annat startplats till Valencia halvmaraton den 24 mars, boende på fyrstjärnigt hotell på promenadavstånd från start- och målområde, en guidad cykeltur i de gamla kvarteren El Carmen, möjlighet att boka samtal med oss coacher, god mat och en inspirationsföreläsning. Hela programmet hittar du här. Vi åker ner till Valencia torsdagen den 22 mars. Flygresan kan man boka själv från valfri flygplats men vi hjälper gärna till om ni vill. Transfer från flygplatsen till hotellet och allt på plats har vi ordnat så att ni bara kan komma ner och njuta av resan och av loppet.

Det kommer att bli fyra härliga dagar där vi upptäcker Valencia tillsammans genom löpning, god mat och gemenskap. På lördagen springer vi loppet och alla kan vara med oavsett mål. Det hade vart så kul att få dela den upplevelsen och glädjen med DIG. Spänningen innan start och känslan av lycka när man går i mål.

Ta chansen att uppleva Valencia tillsammans med mig och Pampas Travel.

Bokar du innan den 26 november så får du 1500 kronor i rabatt!Läs mer om resans program här.

Sätila Trail – Lopp på hemmaplan

Sätila Trail – Lopp på hemmaplan


Imorgon är det dags för Sätila Trail. Det var tanken att jag skulle ha sprungit loppet förra året men då satte snöovädret i Stockholm stopp för det.

Sätila Trail har lopp från fem till 120 kilometer. Jag kommer att springa deras marathonlopp med start klockan 10.00 imorgon. Då jag ursprungligen kommer från Kinna så är det extra kul att springa ett traillopp i skogarna nära hemma. Starten och målgången är vid Lygnevi Loge där jag har varit och dansat bugg många gånger när jag när jag var ung. Jag hade gärna sprungit 120 kilometersloppet som startar klockan 01.00 inatt men det får bli ett annat år, jag sparar den utmaningen.

Min man skall dock springa 120 kilometer så jag kommer att följa loppet innan och efter mitt egna lopp. Det är en stor utmaning att börja springa ett lopp på natten när det är mörkt och kallt. Det känns ofta motigt innan start men när man väl är igång kan det vara väldigt mysigt men det krävs också en målmedvetenhet att gå ut och starta ett lopp med lite söm och springa hela natten igenom. När det börjar ljusna så är det ändå fantastiskt att få uppleva soluppgången ute i skogen och då är natten långt borta.

Loppen från 42 kilometer upp till 120 kilometer har en del obligatorisk utrustning. Det jag måste bära med mig för 42 kilometer är:

  • Karta (finns i start-kitet)
  • Vätska för 20 km
  • Energi (min 200 kCal)
  • Extra underställströja
  • Extra skaljacka eller räddningsfilt
  • Kompressionslinda
  • Visselpipa
  • Mobiltelefon
  • Pannlampa (ej obligatorisk men mörkret faller efter kl 16)

Många av sakerna på listan hade jag tagit med mig även om det inte hade vart obligatoriskt. Då det ser ut att bli uppehåll under dagen då jag ska springa så kommer jag inte ta med en jacka utan istället ta med räddningsfilt. Jag siktar på att komma i mål mellan fyra och fem timmar efter start men jag kommer ändå att ta med pannlampa om det skulle hända något. Det är inte kul att springa i en mörk skog utan lampa.

Som energi kommer jag att ha med Hüma gel. Det är en energigel med chiafrön. Jag testade deras gel under CCC och de är faktiskt den gel som jag tycker är absolut godast. Jag ser nästa fram emot att äta den. Vem vill inte ha smak av äpple och kanel, hallon, blåbär eller mango? Jag är inte sponsrad av Hüma utan jag tycker helt enkelt att de är väldigt goda och under långa lopp är det bra att man har någon energi som man vet funkar och som man får i sig under hela loppet utan att magen vänder sig ut-och-in.

I klädväg kommer jag att välja ullstrumpor då stigarna kommer att vara riktigt blöta efter allt regnande i veckan och under dagen idag – de som ska springa 120 kilometer kommer troligtvis att bli riktigt blöta under natten. Jag kommer att ha långa löpartights, underställströja/långärmad löpartröja, vindjacka, löparhandskar och buff. I väskan kommer jag att ha en extra underställströja. Jag kommer att springa i mina nya favoritskor Hoka speedgoat. De har bra fäste på blött underlag och är riktigt sköna att springa i.

Nu ska jag iväg och kolhydratsladda(fika) hos min farmor och hos min mormor och morfar, man får passa på när man är hemma.

Vardagsmotion 2.0

Vardagsmotion 2.0


Det är viktigt att försöka få in motion i vardagen. Hur hög ambition man än har räcker tiden inte alltid till. Har man då redan fått in lite vardagsmotion så har man ju i alla fall gjort någon träning den dagen. Det är bra att ha olika intensitet i träningen och lågintensiv träning bygger en bra grund.

Jag brukar försöka få in vardagsmotion genom att cykla till jobbet, åtta kilometer dit och åtta kilometer hem. Jag cyklar i träningskläder och ser till att få upp pulsen ordentligt. På jobbet försöker jag gå några timmar varje vecka på ett löpband medan jag jobbar – det är riktigt bra. I början gick jag på en hastighet av två kilometer i timmen och nu är jag uppe i fyra kilometer i timmen. Inte superfort men jag kommer ändå några kilometer på några timmar. Jag upplever att jag blir mindre stel i ryggen och att jag blir piggare av att gå på bandet.

Idag lyckades jag med vardagsmotionen, cykel 16 kilometer fram och tillbaka till jobbet och sedan ett pass på gymmet med uppvärmning i två kilometer och sedan en variant på norska intervaller i form av 4 x 3 minuter löpning på tio graders lutning på löpband medan tvätten tvättades i tvättmaskinen – bra utnyttjande av tiden helt enkelt!