Hitta tillbaka till löparsteget
Våren är här och äntligen har jag kommit igång med regelbunden löpning. Min dotter är nu sex månader och jag går sakta men säkert framåt i min löpning. Troligtvis skulle jag kunna springa lite längre och snabbare än vad jag gör men jag låter det ta tid att hitta tillbaka till löpningen. Just nu springer jag upp till sex kilometer ungefär tre gånger i veckan och ofta med löparvagn. Utöver det promenerar jag minst en gång per dag och kör lite styrka, ibland på gym och ibland hemma.

Det som slog mig när jag började springa ordentligt igen vara att det kändes som om jag helt hade tappat mitt löparsteg. Jag kom på mig själv att tänka – hur var det man gjorde nu igen? Kroppen kändes seg och steget svampigt.
Efter några löparturer var det vissa saker som jag insåg är väldigt viktiga för mig när jag springer som hjälper mig att hålla en bra löpteknik.
- Det är viktigt att aktivt möta marken och skjuta ifrån i varje löparsteg. Känslan skall vara att man springer på riktigt varm asfalt. Jag hade alldeles för lång markkontakt under mina första pass. Det gjorde att det var väldigt jobbigt att springa. Jag fick jobba mycket i varje steg och det kändes bara stumt och svampigt. Jag saknade den spänstiga känslan av att studsa fram på underlaget.
- Kroppens lutning. Genom att ha en korrekt vinkel i kroppen blir stegisättningen lättare och man får med sig farten. Låt kroppen ha en rak linje mellan ankel, knä, höft och axlar. Undvik att sitta ner med rumpan så att det ser ut som om du har tagit med dig kontorsstolen ut på löprundan och se till att trycka fram höften ordentligt. Efter graviditeten har det varit en liten utmaning att koppla på rumpmusklerna igen. Det blir dock så mycket lättare att springa när de aktiveras. I annat fall känns löpningen svampig och seg. Jag tycker också att det gör ont i knäna om jag inte skjuter fram höften.
- Armarnas pendling. Testa att springa med handflatorna uppåt och tummarna ut från kroppen. Genom att göra det används energin till att ta dig framåt istället för att gå förlorad om armarna korsar kroppen för mycket och håller inne energin i en rotation runt bålen.
- Bålens spänning. Efter min graviditet är det extra viktigt att jag tänker på att spänna till bålen när jag springer så att jag inte tappar den. Om jag tappar spänningen tenderar jag att få ont i ländryggen.
Det är så lätt att bara fortsätta springa på samma sätt eftersom att det funkar och man sällan har tid eller energi till att tänka på löparsteget.
Under en graviditet ändras ju kroppen och nu när jag började springa igen så bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och verkligen jobba på löparsteget. Det blir därför inte fokus på att springa så långt eller snabbt som kroppen orkar utan istället på att orka hålla löparsteget hela passet. Det blir en ännu större utmaning md löparvagn men det får bli ett eget inlägg.