Hitta tillbaka till löparsteget


Våren är här och äntligen har jag kommit igång med regelbunden löpning. Min dotter är nu sex månader och jag går sakta men säkert framåt i min löpning. Troligtvis skulle jag kunna springa lite längre och snabbare än vad jag gör men jag låter det ta tid att hitta tillbaka till löpningen. Just nu springer jag upp till sex kilometer ungefär tre gånger i veckan och ofta med löparvagn. Utöver det promenerar jag minst en gång per dag och kör lite styrka, ibland på gym och ibland hemma.

Det som slog mig när jag började springa ordentligt igen vara att det kändes som om jag helt hade tappat mitt löparsteg. Jag kom på mig själv att tänka – hur var det man gjorde nu igen? Kroppen kändes seg och steget svampigt.

Efter några löparturer var det vissa saker som jag insåg är väldigt viktiga för mig när jag springer som hjälper mig att hålla en bra löpteknik.

  • Det är viktigt att aktivt möta marken och skjuta ifrån i varje löparsteg. Känslan skall vara att man springer på riktigt varm asfalt. Jag hade alldeles för lång markkontakt under mina första pass. Det gjorde att det var väldigt jobbigt att springa. Jag fick jobba mycket i varje steg och det kändes bara stumt och svampigt. Jag saknade den spänstiga känslan av att studsa fram på underlaget.
  • Kroppens lutning. Genom att ha en korrekt vinkel i kroppen blir stegisättningen lättare och man får med sig farten. Låt kroppen ha en rak linje mellan ankel, knä, höft och axlar. Undvik att sitta ner med rumpan så att det ser ut som om du har tagit med dig kontorsstolen ut på löprundan och se till att trycka fram höften ordentligt. Efter graviditeten har det varit en liten utmaning att koppla på rumpmusklerna igen. Det blir dock så mycket lättare att springa när de aktiveras. I annat fall känns löpningen svampig och seg. Jag tycker också att det gör ont i knäna om jag inte skjuter fram höften.
  • Armarnas pendling. Testa att springa med handflatorna uppåt och tummarna ut från kroppen. Genom att göra det används energin till att ta dig framåt istället för att gå förlorad om armarna korsar kroppen för mycket och håller inne energin i en rotation runt bålen.
  • Bålens spänning. Efter min graviditet är det extra viktigt att jag tänker på att spänna till bålen när jag springer så att jag inte tappar den. Om jag tappar spänningen tenderar jag att få ont i ländryggen.

Det är så lätt att bara fortsätta springa på samma sätt eftersom att det funkar och man sällan har tid eller energi till att tänka på löparsteget.

Under en graviditet ändras ju kroppen och nu när jag började springa igen så bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och verkligen jobba på löparsteget. Det blir därför inte fokus på att springa så långt eller snabbt som kroppen orkar utan istället på att orka hålla löparsteget hela passet. Det blir en ännu större utmaning md löparvagn men det får bli ett eget inlägg.

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Vabuari och första löpturerna


Jag har förstått att barn ofta blir sjuka i februari men vi har varit sjuka från och till i sex veckor nu. Det vill liksom inte gå över. Precis när jag tror att vi är friska så blir någon av oss sjuka och så smittar vi varandra. Innan jag hade barn så cyklade jag alltid över allt så jag tror verkligen att kollektivtrafiken i form av bussar och tunnelbanan är boven i dramat. Nu äntligen känner jag att vi börjar må bättre.

I de små uppehållen av förkylningarna från min sida har jag hunnit med några kortare löpturer med löparvagnen. Det är verkligen så kul! Jag känner att det är långt kvar till den formen som jag hade tidigare men jag tror att det kommer att komma tillbaka hyffsat snabbt om bara vi får vara friska.

Efter löpningen fick jag inte träningsvärk vilket var lite konstigt men jag blev väldigt trött och fick lite ont i ländryggen. Jag tror att det är för att jag har svagare core än vanligt och för att min svank är större än innan jag fick barn. Jag försöker motverka detta genom att göra snällare magövningar som exempelvis sidoplanka, vara ännu mer noggrann med att aktivera bäckenbotten och alltid tänka på att hålla in ”svansen” när jag går, står och framförallt håller min dotter.

Ett tips som jag fick av en kompis för att motverka dålig hållning när man kör barnvagn var att istället för att fatta handtaget på vagnen ovanifrån med tummarna in mot varandra kan man fatta det underifrån med tummarna ut åt sidorna. Den lilla förändringen gör att det är betydligt svårare att gå med dålig hållning. Nu ser jag fram emot att vi blir friska och förhoppningsvis mer löpning framöver.

Mot ett starkare jag


2018 ett år jag alltid kommer att minnas med glädje. 2018 var året jag var gravid för första gången och fick vårt första barn. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det har vart ett år svävandes på rosa moln. Året startade med vinterlöpning som vanligt med fokus på att bygga styrka, snabbhet och uthållighet. Jag fick reda på att jag hade fått en plats på drömloppet TDS under UTMB-veckan tillsammans med min man och jag hade så många roliga löparresor planerade med Pampastravel. Formen var på topp och jag såg fram emot året. Då fick jag reda på att jag var gravid.

Jag var överlycklig, rädd och förväntansfull på en och en samma gång. Jag hade tusen frågor men så mycket var osäkert. Skulle det gå bra? Hur skulle det bli med löpningen och träningen? TDS var bara att glömma tråkigt nog då man kan skjuta fram sin plats till öret efter till följd av en skada men inte till följd av en graviditet.

Jag kunde springa ganska obehindrat fram till vecka 20. Efter det minns jag att jag fick korta ned transportlöpningen på ungefär tio kilometer till jobbet till halva sträckan. Jag slutade springa i vecka 26 för att jag fick så mycket sammandragningar av löpningen vilket gjorde att det inte kändes kul så då började jag cykla istället. Det är verkligen helt underbart att cykla landsvägscykel då man hinner se så mycket. Jag vågade dock inte cykla så snabbt eller på vägar med mycket trafik med magen så det var till att gå upp tidigt under semestern och cykla på morgonen innan trafiken satte igång.

Jag är så tacksam att jag kunde hålla mig aktiv under hela graviditeten. Jag hade aldrig problem med att gå eller att röra mig och jag körde sista träningspasset två dagar innan vår dotter kom. Dagen innan hon kom gick jag 11 kilometer – kanske det var det som drog igång förlossningen.

Jag har en sådan bra förlossningsupplevelse och jag klarade mig utan några svårare komplikationer. Det var utan tvekan det häftigaste som jag har gjort. Att få barn är en väldigt omtumlande men helt fantastisk upplevelse – så mycket kärlek och känslor.

Vår dotter har nu hunnit bli tre månader och jag ser fram emot att börja träna ordentligt igen men samtidigt vara lyhörd mot kroppen, det förtjänar den verkligen efter allt som den har gått igenom under förra året. Kvinnokroppen är så stark. Fram tills nu har min träning mest bestått av raska promenader, styrka med kroppsvikt, mamma mage träning och knipövningar.

Inte alltid den roligaste träningen men väldigt bra träning för att bygga upp kroppen inifrån och ut.

Att förbereda sig inför den största utmaningen


Om någon hade sagt till dig att du efter månader av nedtrappad träning, konstant avbruten sömn och känslomässigt kaos skall springa ditt livs viktigaste lopp – hur hade du reagerat? Det är lite så det känns inför förlossningen. Jag ser fram emot en helt otroligt häftig upplevelse och jag litar fullt på att min kropp kommer att klara av utmaningen som ligger framför mig men jag kan inte undgå att ibland känna som om jag skall springa Barkley Marathons. Till skillnad mot Barkley Marathons är dock inte starttiden under ett dygn, banområdet känt och du är i toppform utan starttiden är under fyra veckor, banan okänt territorium och kroppen har anpassat sig men du kanske inte känner dig i ditt livs form.

Jag har precis som för andra lopp packat en race-väska. Energimässigt har jag packat ungefär samma saker som jag hade gjort till ett ultralopp i form av energibars, godis och Coca cola. Utöver det skiljer sig den obligatoriska utrustningen sig åt. Istället för säkerhetsfilt, regnjacka och pannlampa har jag packat bebisfilt, babykläder samt babyskydd dock som alltid är toalettpapper nödvändigt och nerpackat. Telefonen är laddad med numret till förlossningen som i detta fall kan liknas vid tävlingsledningen, kameran är laddad och vägen till BB är rekad. Vi vet ju inte om vi hamnar på det sjukhus som vi har valt utan vi kan likväl hamna var som helst i Stockholm men i värsta fall i Södertälje eller Uppsala. Känner mig inte så taggad på att spendera så mycket tid i en bil utan jag hoppas på att vi hamnar någonstans i Stockholm.

Trots alla osäkerheter så är jag väldig förväntansfull inför det som komma skall. Ärligt talat är jag glad för att det är jag som skall föda barn och jag inte behöver stå bredvid och se min partner göra det. Jag tror att det är minst lika svårt.

Vid min sida har jag dock värden bästa stöd aka crew chief och det ska bli spännande att se när startskottet går.

Att träna för två – slutspurten


Idag går jag in slutspurten av graviditeten och det börjar närma sig på allvar. Jag har haft en väldigt bra graviditet och kunnat vara aktiv hela tiden. Visst har det inneburit en hel del anpassning av träningen men jag hade inte väntat mig något annat då kroppen genomgår en sådan stor förändring – det är verkligen häftigt!

Jag är otroligt tacksam över att jag var så vältränad som jag var när jag blev gravid och jag tror att det har underlättat väldigt mycket. Jag har aldrig känt att jag har tappat andan när jag har gått upp för trappor, jag har inte heller haft ont i ryggen eller blivit så osmidig att jag inte har kunnat hämta upp något från golvet eller knyta skorna. Det har inneburit att jag nu i slutet av graviditeten ändå känner mig lite som mig själv, så mycket som man kan göra med en rejäl kula på magen, men det har inte vart så genom hela graviditeten. Jag kommer att skriva lite om min träning under de olika trimestrarna, mina tankar inför förlossningen och om att packa en annorlunda race-väska.

Magisk morgonlöpning


Idag så blev det tio kilometer transportlöpning till jobbet. Under löprundan hann jag tänka igenom vad jag skulle göra under dagen, lyssna på fåglarna, njuta av solen och bara bli sådär lycklig som jag blir av löpning.

Dagar som denna är helt enkelt underbara. Jag vaknar till på ett helt annat sätt när jag är fysiskt aktiv innan en arbetsdag och jag tror att jag hade presterat mycket sämre på jobbet om jag inte hade tagit mig tiden för att antingen cykla eller springa till jobbet varje morgon. Efter en löprunda så känns allt helt plötsligt möjligt och dagens utmaningar mycket mindre.

Jag är också tacksam för att jag har en kropp som klarat av springa och ta mig dit jag vill utan problem. Vad skulle jag göra utan den möjligheten? Som någon i mitt instagramflöde hade skrivit i veckan ”jag tränar inte för att jag hatar min kropp, jag tränar för att jag älskar den”.