Krönika: Därför är du gjord för att springa!

Krönika: Därför är du gjord för att springa!


Born to run-hypotesen handlar om att den moderna människan utvecklats på den afrikanska savannen – genom att utnyttja en ledig nisch i naturen som dagaktiv uthållighetslöpare.

För 40 år sedan lanserade David Carrier en hypotes: den moderna människan utvecklades på den afrikanska savannen genom att utnyttja en ledig nisch i naturen som dagaktiv uthållighetslöpare. Daniel Lieberman och Dennis Bramble stärkte denna hypotes 20 år senare, när de publicerade sin gedigna studie i Nature. Den kom att kallas Born to run-hypotesen. Fem år senare skrev Christopher McDougall boken Born to run som dramatiserade och populariserade de vetenskapliga upptäckterna – och lockade många nya löpare.

Bevisen för denna hypotes är många. Några av de viktigaste är att vi har uthålliga, långsamma muskelfibrer, att vi kan kyla av vår pälsfria kropp genom att svettas och att vi kan andas flexibelt. Vi kan också hålla huvudet stilla och blicken fokuserad när vi springer efter byten i timmar på den heta savannen.

En rad anatomiska och fysiologiska förändringar de senaste två miljoner åren – som välvda fotvalv, en kraftig gluteus maximus och långa ben – tyder även på att våra kroppar har formats av evolutionen för att vara bra på att just springa långt.

Born to run-hypotesen har ett starkt stöd i dag, men sedan den publicerades har kritiker fokuserat på två svaga punkter. Den ena handlar om varför det finns så få historiska källor när det gäller uthållighetslöpning – förutom på några platser i Afrika och Nordamerika saknas sådana berättelser. Den andra invändningen är fysiologisk. Varför springa och slösa kalorier när det är effektivare att gå?

Ny studie bekräftar hypotesen

I en ny studie, som publicerats i Nature Human Behaviour, bemöter Eugène Morin från Trent University och Bruce Winterhalder från UC Davis dessa invändningar. De går igenom en stor mängd etnografiska data som visar att uthållighetsjakt faktiskt var ett världsomspännande fenomen. De hittade nästan 400 etnografiska källor som beskriver uthållighetsjakt, från 1500-talet till 1900-talet på 292 olika platser som täcker alla bebodda kontinenter i en rad olika miljöer och samhällen. 

”Förr i tiden brukade vi jaga med båge och spjut”, berättar en Gwich’in-äldste i nordvästra Nordamerika i källa 39 från 1850-talet. ”Våra unga män var starka på den tiden. Vi jagade älgen genom att trötta ut honom, och vi kunde springa på snöskor hela dagen, som vargar. Nu har våra unga män blivit lata och svaga. De föredrar att jaga älgen på hösten, då han är lätt att döda. De åker på sina hundspann och är rädda för att springa hela dagen.”

Morin och Winterhalder beräknar också det antal kalorier per timme som jakt via gång respektive löpning ger och kostar. Det visade sig att ju snabbare man rör sig, desto större blir kalorivinsten. Tidsbesparingen uppväger den extra energikostnaden för löpningen. Det är mer effektivt att springa även om du måste springa dubbelt så lång sträcka som en gående jägare. 

Så blir du en uthållig löpare

Som ny löpare bör du börja med att gå promenader och gradvis öka tempot på delar av sträckan. När du går fortare än 7 km/h känns det – såvida du inte ägnar dig åt gångsport – mer naturligt att springa delar av din promenad. Det inte bara känns bra, det är även det mest energieffektiva sättet att ta sig fram på två ben. Cellens kraftverk mitokondrierna jobbar effektivt i läge C1max. 

Efter ett tag kan du springa långsamt med korta avbrott för promenader och kanske avsluta med några korta rusher. Och just det är kanske vårt inbyggda tempo – att växla mellan att gå och springa och sedan avsluta jakten med några korta spurter. Som belöning får du njuta av en ”runners high” innan du går hem.

Visst är du långsam jämfört med andra djur. Men du är uthållig – om du tränar upp din uthållighet. Vill du dessutom kunna springa ikapp en hjort måste du också träna upp din kunskap om naturen, hjortar och hur man spårar ett byte. 

Källa: Morin, E., Winterhalder, B.: Ethnography and ethnohistory support the efficiency of hunting through endurance running in humans. Nature Human Behavior (2024).



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Krönika: Därför är löpning som en förälskelse

Enligt ny forskning verkar det som om löpning ökar mängden oxytocin i hjärnan. Kan oxytocin...

Läs mer

Visar pulsmätaren rätt?

Om pulsen förändras snabbt kan det vara svårt för din pulsmätare att hänga med i...

Läs mer

Krönika: Därför är norska intervaller fortfarande bäst

Forskning visar att norska intervaller är den bästa träningsmetoden för att snabbt förbättra syreupptagningsförmågan.

Läs mer

Nya rön om kost och träning

På senare tid har forskningsvärlden kommit med riktigt spännande ny kunskap om hur allt från...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Därför funkar hejaropen – och så hejar du bäst

Hejarklacken från Dopest Runners fick verkligen humöret att lyfta vid halvvägsmarkeringen på årets adidas Stockholm...

Läs mer

Krönika: Träna i magiska zon 2

För 10–15 år sedan pratades det mycket om högintensiva intervaller i zon 5. Numera är lågintensiv träning i zon 2...

Läs mer

Så påverkas din löpning av sommarvärmen

Även rätt blygsam värme i kombination med träning kan vara en utmaning. Så här påverkas din löpning av sommarvärmen och...

Läs mer