Nej, det här är ingen sminkblogg och jag är inte direkt en sminkmänniska. Jag gillar maskara och en bra BB-cream, men i övrigt är jag rätt sparsmakad när det gäller sånt. Men jag gillar nagellack. Det kan liksom ge intrycket av att man anstränger sig. Något som ger motsatt intryck är nagellack som är bortskavt. Som min mamma sa “Det är ju kul med lite färg, men man vill ju inte se ut som ett fnask efter ett par dagar”.

När man tränar gör man det svårt för de allra flesta nagellack. Raspiga skivstänger, skrovliga kettlebells och diverse annat skav gör att det brukar hålla i max en dag. Men. Nu släpper The Body Shop en serie nagellack som sitter som berget! Jag har fotat min hand fem dagar efter att jag målat naglarna. Fem dagar av crossfit, legobygge, lek utomhus och vanligt hemmaslitage (läs dusch, disk, matlagning och sånt). Helt grymt! Bäst sitter det om man målar två lager. Det gjorde jag för ett par veckor sedan, i en annan nyans, och det fick jag ju ta bort – inte för att det hade blivit skavt – utan för att jag hade ledsnat på färgen efter en vecka!

Bra skit för oss som gillar att se ut som att vi anstränger oss, men som också gillar att leva. Liksom på riktigt.

L-hang. Nej, hörrni. Det är inte mitt bästa. Poängen här är att hänga i räcket med benen rakt ut så att kroppen bildar ett L. Jag är bättre på lilla h. Eller nästan lilla h. Om den skalade versionen (alltså den midre tunga versionen), den som är på bilden, ska se ut som ett h måste jag ju ha en pinne i rumpan, och det jag har inte.

Coach Jenny, som tog bilden) tyckte att jag skulle skriva att jag bara demonstrerar den skalade versionen och annars naturligtvis hängde med benen rätt ut från höfterna. Men här på bloggen ljugs inget. Ärlighet varar längst. Jag kan inte hänga som stora L. Bara som lilla h. Och som ett I. Jag är jätteduktig på I, men det får vi nästan aldrig göra.

Hur som helst, vilken bokstav du än väljer att se ut som så är det en bra övning. Både för greppstryrkan och för magen.

Ha en fin regnig måndag!

I morgon klockan 16.00 är det dags för landskamp mellan Sverige och Storbritannien i amerikansk fotboll på Östermalms IP. Det är gratis, så om du befinner dig i närheten har du ingen ursäkt att inte gå dit. Och det är något speciellt med den här landskampen, för det är första gången som damerna kommer att ha egna matchställ (som jag fick äran att prova häromdagen. Det var jättetajt och coolt). Tidigare har de fått låna dräkter av den herrlandslaget.

Jag gillar verkligen tanken på amerikansk fotboll. Tycker att det verkar jätteroligt! Om jag hade obegränat med tid och kroppen var en maskin skulle jag:

– Börja träna amerikansk fotboll.

– Börja träna brottning.

– Gå på yoga.

Men som det är nu har jag inte obegränsat med tid, och kroppen skulle inte palla, så jag får hålla till godo med min älskade crossfit. Och trots gårdagens ringhat är det ju det bästa jag vet.

Ha en fin helg nu alla!

Vi börjar med det väsentliga. Jag har fruktansvärd träningsvärk i magen, alltså så där så att man inte vill att någon ska säga något kul, för att det känns som att man ska klyvas på mitten och man skrattar. Och nysa är inte att tänka på. Jag är dålig på att få träningsvärk i magen. Nej, förmodligen är det inte för att jag har så fruktansvärt utvecklade magmuskler att jag är helt oberörd oavsett vilken magövning jag utsätter mig för, utan jag gör förmodligen fel och lyckas inte koppla på magen.

Men igår fick vi göra fällknivar med medicinboll, och satans vad det tog! För att ni alla ska fatta vad det faktiskt var vi gjorde så bad jag coach Númi (a.k.a Númi “Kroppskontrollen” Katrinarson) visa på film. Och jag kan inte mer än hålla med tjejen som filmar (kan vara coach Jenny) som säger “Va snygg du är” i slutet på filmen. Det här är så snyggt! Vilken kroppskontroll!

Riktigt så snyggt var det inte när jag gjorde den, men jag skyller på ryggen. Jag kan alltid skylla på ryggen. Och tydligen behövde man ju inte göra den så där strikt och snyggt för att den skulle ta på rätt ställe.

Bra magtips, helt enkelt. Tänk bara på att hålla ländryggen i golvet hela tiden och inte gå ner hel med skuldrorna eller benen mellan varje rep. Sträck ordentligt på benen och fötterna och håll bollen på raka armar. Gör som Númi helt enkelt.

Så idag. Då var det dags för ett av Coach Jakobs pass. Tanken är att jag ska komma allt närmre att kunna göra en muscle up. (Alltså att hänga i ringar och ta mig upp så att jag som i toppen av en ringdip, hänger ni med?) Allt som oftast känns det ganska bra. Jag blir starkare i typ alla övningar jag får av Jakob och jag genomför varje pass, oftast med fokus och ett litet leende. Men i morse…

Jag skulle hoppa upp i ringarna och sätta upp mig i position som om jag ska göra en ringdip. Sedan skulle jag långsamt göra en bakvänd muscle up, alltså långsamt hissa ner mig samma väg som jag skulle hissat upp mig om jag gjort en strikt muscle up. Jag insåg redan när jag hängt upp mig, det omöjliga i det här. När jag väl vågade prova drasade jag ju ner helt okontrollerat! Efter ytterligare några fruktlösa försök gav jag upp. Jag blängde på ringarna och hatade dem. La ut en arg bild på Instagram där jag hatade ringarna. Och ja, jag ska erkänna att jag i frustration och förtvivlan över att jag fortfarande har så fruktansvärt långt kvar till min muscle up och för att träningen gick så fruktansvärt dåligt, grät en arg tår.

Men coach Jakob skickade några peppande sms efter att ha sett min bild på Insta. Han skrev att jag är “hårdare än själva gatan” och den dag då jag inte blir gladare av att få höra det, den dagen finns inte. Så nu känns det bättre.