Blogg

Världens bästa magövning, träningsvärk och hopplöshet


Vi börjar med det väsentliga. Jag har fruktansvärd träningsvärk i magen, alltså så där så att man inte vill att någon ska säga något kul, för att det känns som att man ska klyvas på mitten och man skrattar. Och nysa är inte att tänka på. Jag är dålig på att få träningsvärk i magen. Nej, förmodligen är det inte för att jag har så fruktansvärt utvecklade magmuskler att jag är helt oberörd oavsett vilken magövning jag utsätter mig för, utan jag gör förmodligen fel och lyckas inte koppla på magen.

Men igår fick vi göra fällknivar med medicinboll, och satans vad det tog! För att ni alla ska fatta vad det faktiskt var vi gjorde så bad jag coach Númi (a.k.a Númi ”Kroppskontrollen” Katrinarson) visa på film. Och jag kan inte mer än hålla med tjejen som filmar (kan vara coach Jenny) som säger ”Va snygg du är” i slutet på filmen. Det här är så snyggt! Vilken kroppskontroll!

Riktigt så snyggt var det inte när jag gjorde den, men jag skyller på ryggen. Jag kan alltid skylla på ryggen. Och tydligen behövde man ju inte göra den så där strikt och snyggt för att den skulle ta på rätt ställe.

Bra magtips, helt enkelt. Tänk bara på att hålla ländryggen i golvet hela tiden och inte gå ner hel med skuldrorna eller benen mellan varje rep. Sträck ordentligt på benen och fötterna och håll bollen på raka armar. Gör som Númi helt enkelt.

Så idag. Då var det dags för ett av Coach Jakobs pass. Tanken är att jag ska komma allt närmre att kunna göra en muscle up. (Alltså att hänga i ringar och ta mig upp så att jag som i toppen av en ringdip, hänger ni med?) Allt som oftast känns det ganska bra. Jag blir starkare i typ alla övningar jag får av Jakob och jag genomför varje pass, oftast med fokus och ett litet leende. Men i morse…

Jag skulle hoppa upp i ringarna och sätta upp mig i position som om jag ska göra en ringdip. Sedan skulle jag långsamt göra en bakvänd muscle up, alltså långsamt hissa ner mig samma väg som jag skulle hissat upp mig om jag gjort en strikt muscle up. Jag insåg redan när jag hängt upp mig, det omöjliga i det här. När jag väl vågade prova drasade jag ju ner helt okontrollerat! Efter ytterligare några fruktlösa försök gav jag upp. Jag blängde på ringarna och hatade dem. La ut en arg bild på Instagram där jag hatade ringarna. Och ja, jag ska erkänna att jag i frustration och förtvivlan över att jag fortfarande har så fruktansvärt långt kvar till min muscle up och för att träningen gick så fruktansvärt dåligt, grät en arg tår.

Men coach Jakob skickade några peppande sms efter att ha sett min bild på Insta. Han skrev att jag är ”hårdare än själva gatan” och den dag då jag inte blir gladare av att få höra det, den dagen finns inte. Så nu känns det bättre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fredag 06.10. Slägga. Inga konstigheter.


Jag ÄLSKAR slägga! Precis på samma sätt som jag älskar att hugga ner träd med yxa så älskar jag att gå upp skittidigt på morgonen och slå skiten ur ett stort traktordäck med slägga. Undrar om Nordics grannar gillade det lika mycket. Klockan 06.10 – boom boom boom boom! Hela golvet vibrerade.

Ni som brukar läsa den här bloggen vet att löpning inte är min grej. Framför allt inte just nu när jag har en hälsena som bråkar lite och jag har sagt upp min plats på Lidingö 15. Men lite löpskolning kan väl aldrig vara fel, tänkte jag när jag anmälde mig till Pumas löpträff med Anders Szalkai igår kväll. Sen glömde jag bort lite att jag skulle dit, men kom som tur var på det i går eftermiddag. Vi joggade till Stadion och där körde vi löpskolning på löparbanorna. Jag behöver verkligen all hjälp med mitt löpsteg jag kan få. Känner mig alltid tung och långsam när jag springer och då har jag ändå tänkt på att hålla upp överkroppen, landa på mellanfoten, inte fall bak med höften och så vidare.

Men det som faktiskt fick det att kännas lite bättre var att jag fick lära mig att tänka på frånskjutet. Så även om jag fortfarande inte är någon löpardemon var det ett litet steg framåt. Trots allt springer vi ju en del på crossfiten också och jag får ”ge upp”-blicken så fort det står löpning på schemat. Men nästa gång ska jag banne mig skjuta ifrån så att det dammar om fötterna. Då ni!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nära-vatten-upplevelse


Att SUP:a (ett jättesvårt ord att skriva eftersom det antingen blir suppa, vilket låter som att man missbrukar stolpiller, eller supa som inte heller är vad jag menar) alltså att stå upp och paddla på en tjock surfbräda, är roligt. Stand Up Paddling, som SUP står för, har varit på tapeten några år nu och blivit allt mer poppis bland folk som mest av allt gillar att träna ute, och som gillar vatten. Chefredaköt Marie är en av de här personerna. Hon SUP:ar så fort hon fåt tillfälle, och behövde alltså inte så mycket övertalning för att följa med mig på Roxys pressfrukost där man, förutom att prova deras vårkollektion för 2015, också fick SUP:a lite.

Jag tycker att det är lite läskigt att SUP:a, för att jag hela tiden är lite rädd att ramla i vattnet, så jag spänner fötterna så till den mildra grad att mina tår domnar bort ganska fort. Men om jag bara släpper det så är det ju riktigt rolig balans- och bålträning. Har du inte provat tycker jag att du ska göra det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nä, men jag knäböjer väl lite då…


Just som jag trodde att jag var dömd att köra utfall i resten av mitt liv blev jag motbevisad idag. Det var dagens coach Camilla Salomonsson Hellman som tipsade om en skonsam knäböj. Jag fick spänna fast ett sånt där bälte som man fäster tyngder i runt magen och hänga en kettlebell i kedjan. Sen fick jag smidigast möjligt kliva upp på ett par boxar och göra knäböj så att kettlebellen kom ner mellan boxarna. Otroligt skönt!

Jag har alltid tyckt att det känns avigt att hålla hantlar i händerna när jag gör knäböj, men det slipper man ju här. Den hänger ju bara där! Det var min favoritövning en stund, tills kedjan nöp mig i innanlåret och vägrade släppa innan jag tråcklade loss den med händerna.

En jättebra övning för dig som inte vill eller kan lägga tunga vikter på axlarna.

Det var väl egentligen bara själva appliceringen av kettlebellen som inte var så attraktiv…

”Det ser ut som att du står och kliar dig grundligt på muffen”, gapflabbade mina medtränande och smygfotade bakifrån.

Så, men den bilden på era näthinnor önskar jag er en trevlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bra tänkt, men ett riktigt stolpskott


Åkte tunnelbana i morse och fick syn på Friskis & Svettis annons. ”Bra”, tänkte jag först. Men sen läste jag texten under och där stod det bland annat ”Träning är inte bara till för dem som lyckas leva upp till normen för hur man bör träna eller se ut”.

Ok, vänta lite. Borde inte hela poängen med den här annonsen vara att slåss mot just de här normerna som vi hela tiden plågas av? Varför måste man ha en förklarande text om varför man inte har en väldigt vältränad person på bilden? ”Nej, alltså vi tycker att alla borde få vara med och träna och därför kan vi vara så öppna att vi har en lite överviktig tjej på bild. Visst är vi fina och duktiga? Men vi måste förklara oss för säkerhets skull så att folk förstår att vi vet att det inte är så där man SKA se ut”, hör jag mellan raderna.

Här har vi alltså ett tankefel. Ja, det är bra att vem som helst, oavsett kroppstyp får vara på annonsbilder för gym, för det är ju så folk ser ut mest. Men genom den förklarande texten under placeras hon genast utanför den norm som vi väl alla är ute efter att krossa? Så istället för att inkludera henne blir hon exluderad. Igen. Och det känns som att vi har sett det förr – annonskampanjer där till exempel överviktiga är på bild, men där budskapet är att alla är välkomna – även de utanför normen. Det räcker inte med bilden om budskapet är skevt.

Är vi inte mogna att gå längre? Att förkasta den här normen som vi alla lever i? Att låta den snygga Friskis-tjejen vara på bild med all sin rörelseglädje och bara skriva att ”Välkommen att träna hos oss!” Nämn inte normen överhuvudtaget, för normen är nämligen skit.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*