Vi börjar med det väsentliga. Jag har fruktansvärd träningsvärk i magen, alltså så där så att man inte vill att någon ska säga något kul, för att det känns som att man ska klyvas på mitten och man skrattar. Och nysa är inte att tänka på. Jag är dålig på att få träningsvärk i magen. Nej, förmodligen är det inte för att jag har så fruktansvärt utvecklade magmuskler att jag är helt oberörd oavsett vilken magövning jag utsätter mig för, utan jag gör förmodligen fel och lyckas inte koppla på magen.
Men igår fick vi göra fällknivar med medicinboll, och satans vad det tog! För att ni alla ska fatta vad det faktiskt var vi gjorde så bad jag coach Númi (a.k.a Númi ”Kroppskontrollen” Katrinarson) visa på film. Och jag kan inte mer än hålla med tjejen som filmar (kan vara coach Jenny) som säger ”Va snygg du är” i slutet på filmen. Det här är så snyggt! Vilken kroppskontroll!
Riktigt så snyggt var det inte när jag gjorde den, men jag skyller på ryggen. Jag kan alltid skylla på ryggen. Och tydligen behövde man ju inte göra den så där strikt och snyggt för att den skulle ta på rätt ställe.
Bra magtips, helt enkelt. Tänk bara på att hålla ländryggen i golvet hela tiden och inte gå ner hel med skuldrorna eller benen mellan varje rep. Sträck ordentligt på benen och fötterna och håll bollen på raka armar. Gör som Númi helt enkelt.
Så idag. Då var det dags för ett av Coach Jakobs pass. Tanken är att jag ska komma allt närmre att kunna göra en muscle up. (Alltså att hänga i ringar och ta mig upp så att jag som i toppen av en ringdip, hänger ni med?) Allt som oftast känns det ganska bra. Jag blir starkare i typ alla övningar jag får av Jakob och jag genomför varje pass, oftast med fokus och ett litet leende. Men i morse…
Jag skulle hoppa upp i ringarna och sätta upp mig i position som om jag ska göra en ringdip. Sedan skulle jag långsamt göra en bakvänd muscle up, alltså långsamt hissa ner mig samma väg som jag skulle hissat upp mig om jag gjort en strikt muscle up. Jag insåg redan när jag hängt upp mig, det omöjliga i det här. När jag väl vågade prova drasade jag ju ner helt okontrollerat! Efter ytterligare några fruktlösa försök gav jag upp. Jag blängde på ringarna och hatade dem. La ut en arg bild på Instagram där jag hatade ringarna. Och ja, jag ska erkänna att jag i frustration och förtvivlan över att jag fortfarande har så fruktansvärt långt kvar till min muscle up och för att träningen gick så fruktansvärt dåligt, grät en arg tår.
Men coach Jakob skickade några peppande sms efter att ha sett min bild på Insta. Han skrev att jag är ”hårdare än själva gatan” och den dag då jag inte blir gladare av att få höra det, den dagen finns inte. Så nu känns det bättre.