Blogg

Två steg framåt, ett steg bakåt


Det tog inte mer än 19 dagar in på det nya året innan jag var tillbaka hos naprapaten. Det är nog nytt pb med råge skulle jag tro. Jag måste vara alla naprapaters dröm och står nog för halva deras omsättning här i stan. Har nästan haft det på känn, nästan så att jag gått och väntat på ett bakslag med tanke på hur bra det gått de senaste månaderna. Murphys lag. Den där jävla Murphy. Det skulle inte förvåna mig om jag föddes på en måndag.

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka, den bästa på länge. Var riktigt taggad att fortsätta den trenden med ännu mer löpning den här veckan, istället blev det ofrivillig löpvila både igår, idag och kanske även imorn. Det känns som om jag har balanserat ett tag nu på gränsen till vad min kropp klarar av men den här gången är det dock inget som kan härledas direkt till löpningen vilket känns skönt. Igår var det ryggen som sa tut. Jag har haft problem med ryggen till och från sen tidigare men ändå lyckats hålla den i schack och kunnat springa på ändå. Då har det berott på svaghet i säte och höft men det första naprapaten sa idag – med glimten i ögat – var att det här är ett tydligt tecken på man blir äldre för varje dag som går. 

Värken kom smygandes igår eftermiddag. I mitt jobb som lärare står jag ofta i konstiga positioner böjd över elevernas bänkar och efter min sista lektion igår så kände jag att allt inte var bra i ryggslutet. Tänkte inte så mycket mer på det, hade bestämt mig lite tidigare för att skippa vilodagen eftersom benen kändes fräscha och var i full färd med att planera vilken typ av pass jag skulle köra, men väl hemma hade smärtan blivit så pass stark att det bara var å kasta in handduken. Tänkte att det släpper nog till imorn. Blev nog inte direkt bättre av att jag låg i soffan med ryggen böjd som en ostbåge hela kvällen. Imorse när jag vaknade tog jag mig bokstavligen inte upp ur sängen. Ryggen gick inte att böja. Fick panik. Vad är det som händer?, tänkte jag. Efter mycket om och men lyckades jag i alla fall få på mig mig byxor och skor, tryckte i mig en halv karta voltaren och ringde naprapaten direkt. 

Fick tid några timmar senare och han konstaterade vridningar i ländryggen, alltså inget samband med säte och höft, men som tur var inget problem med diskarna. Diskbråck hade vart nästan lika illa som löparknä. Förmodligen har jag stått i nån konstig position som gjort att ryggen krampat. Fick uppmaningen att ta det lite lugnt dom kommande dagarna, inga restriktioner med löpförbud utan bara att det är “sunt förnuft” som gäller. Lugn jogg nu i veckan och en paracetamol & diklofenak kur på det så borde jag kunna träna på som vanligt till helgen, trodde han. Det lät överkomligt. Just nu känns ryggen helt okej faktiskt tack vare alla ipren, voltaren och alvedon som kickat in, skulle nog ha kunnat springa ikväll men är det nåt jag har lärt mig det senaste året så är det att behålla lugnet och inte få panik över ett par dagars missad träning. Två dagar extra löpvila är inget som kommer påverka mitt lopp i Barcelona. Även om det här är ett steg bakåt så tänker jag att de senaste månaderna har vart två steg framåt. Så istället för att springa så får jag tröstäta en semla och blogga om att inte kunna springa. Det är inte det sämsta.

Dessutom är det så att Runacademy ska starta här i Sundsvall till våren vilket känns riktigt kul, äntligen får även vi i Svallet en renodlad löpargrupp, inte en dag för tidigt. Ibland känns det som om alla hålor i Sverige har minst en löpargrupp förutom just Sundsvall men det ska det bli ändring på nu. Jag ska hjälpa till som ledare så alla ni Sundsvallsbor som springer och vill springa med andra trevliga människor, anmäl er så ses vi till våren. Den 16 mars drar vi igång här i stan. Platsen blir vid Sidsjön och tiden onsdagkvällar. Man behöver inte ha sprungit särskilt mycket sen tidigare, alla är välkomna! Tillsammans ska vi visa att även vi Sundsvallsbor har förstått varför det är så galet kul att springa!

 

 

/Hörs!

Dagens låt: Scarlets walk med Tori Amos är ett av de bästa album som gjorts på 00-talet och förtjänar att dammas av oftare. Första gången jag såg den här videon tänkte jag mest “what the fuck” innan jag förstod dess storhet. Nu tycker jag att den tillhör en av de bästa och mest artistiska videor som gjorts, när man väl förstår vad den försöker säga så vill man bara gråta en skvätt istället, så vackert är det.


Senaste numret av Runner’s World – i butik t.o.m 12 november!

  • Guide! 20 nya löparskor
  • Bygg dig stark! Styrketräningen som kan minska risken för skador
  • Fjällmaraton – den orubbliga löparfestivalen i Åre
  • Magiskt trailäventyr i Alperna
  • Var går gränsen för människans rekordjakt?
  • 5 superbra mellis för löpare – och mycket mer!
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

PR och snuva


Ibland går det fort. I fredags, under morgonpasset, briljerade jag och slog till med ett nytt personligt rekord i Turkish getup – 24 kilo på både höger och vänster hand. Det kändes så otroligt lätt! Det hade aldrig hänt om inte mina träningskompisar Zach och Rikard hade stått bredvid mig och först kört på 24 kilo, men plötsligt bytte till 32 kilo! Jag som då körde på 20 kilo kunde inte ta att de skulle köra på TOLV kilo mer än jag. Det var inte ok. Mitt tidigare pers låg på 22 kilo, och jag insåg att jag var tvungen att gå över det för att komma undan med hedern i behåll. Och faktum är att 24 inte kändes så vansinnigt tungt. Jag fick överlycklig gå och ringa i PR-klockan. Klang och jubeltid!

Jag gillar verkligen att persa i just Turkish getup. För mig är det som att testa hur mycket allround-starkare jag har blivit. Den mäter liksom allt, framför allt stabiliseringen i kroppen. Det känns helt enkelt sjukt bra att klara allt tyngre vikter.

Sen blev jag förkyld i helgen och morgonens träning inskränktes till några solhälsningar på hemmaplan för att hålla ryggen på gott humör. Men snuvan verkar ha begränsat sig till snor och inget annat, så förmodligen kan jag vara med på passet i morgon bitti.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löparstatistik – så springer löpare världen över
Blogg

Löparstatistik – så springer löpare världen över


Folket bakom träningsappen Strava har sammanställt en del av statistiken från sina miljontals användare i de tolv mest aktiva städerna i världen, bland andra London, Paris, Sydney och New York (du hittar ännu mer på insights.strava.com).

Hur står sig din löpning i förhållande till genomsnittslöparens i dessa metropoler?

30
Så många procent av löparna i Sydney springer på morgonen mellan klockan 05.00 – 08.00.

27
Så många procent av alla löppass i Paris körs på lunchen.

14
Så många procent av löppassen i Barcelona sker efter klockan 20.00.

5.33
Så snabba är parisarna i snitt per kilometer – 12 sekunder snabbare än till exempel New Yorks löpare (5.45). Långsammast? Invånarna i São Paulo – som föredrar att leva sitt löparliv i 6.41-fart.

214
Flest antal positiva höjdmeter per pass gör löparna i Barcelona. Det är nästan dubbelt så många som löparna i Sydney får ihop, som ändå skrapar ihop näst flest: 116 höjdmeter.

18.00-19.00
Den tidpunkt på dygnet då flest föredrar att springa – oavsett stad.

7,5
Den genomsnittliga transportlöpningssträckan i kilometer för samtliga tolv städer. Tisdagar är den dag då flest föredrar att transportera sig löpandes.

42
Så många positiva höjdmeter per pass snittar löparna i den erkänt platta staden Berlin. Men ännu färre höjdmeter ståtar Amsterdams löpare med – de får bara ihop 24 höjdmeter i snitt per pass.

0,04
Så många pass i procent genomförs mellan 02.00-03.00 i samtliga tolv städer. Vi är nog mest förvånade över att det ändå finns löpare som springer mellan 02.00 och 03.00…

10
Så många kilometer springer de löpande invånarna i Paris i snitt per pass. Löparna i San Fransisco snittar två kilometer mindre.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Motiverad


Det här med motivation är intressant. Att resa sig upp ur soffan för att gå och köpa mjölk 200m bort kan ofta vara fruktansvärt jobbigt och ta emot, särskilt om det är mörkt och kallt och blåsigt och allmänt jävligt ute men att ge sig ut och springa 20 000m i samma förhållanden är något man kan se fram emot, t.o.m längta efter att få göra ibland. Jag är av naturen ganska lat. Kan jag skjuta upp nånting till dagen efter så gör jag gärna det. Om jag inte hade haft en tävling inplanerad nu i vår så hade jag nog intagit soffläge varje kväll och käkat chips. Det gör jag förvisso ändå men jag springer först. För när det kommer till min löpning så är jag långt ifrån lat. Ibland förundras jag över hur jag orkar med att springa alla mil. Jag tror att det har å göra med mål. Förutom att jag är lat så är jag samtidigt ganska målinriktad. Och just nu är målet att göra en bra mara. Har jag bestämt mig för nånting så vill jag gärna göra det så bra som möjligt. För det krävs kontinuitet och många mil i benen. Då blir det lätt att motivera sig själv att göra alla pass. Det är en egenskap som jag upptäckt att dagens generation saknar. Långsiktighet och planering. Det finns inga likes i världen som väger upp känslan av att nå ett mål som man strävat efter under en lång tid.  

Motivationen är det som sagt inget fel på, däremot vore det en lögn å påstå att alla pass är njutbara eller roliga. Just nu är löpning roligt typ en gång på tio, resterande pass är mest ett nödvändigt ont som måste göras. Att springa hårda intervaller med blodsmak i munnen och mjölksyra som sprutar ur öronen är inte roligt nånstans, om jag vill ha roligt så går jag ut och dricker öl och snackar skit, det är roligt. Därmed inte sagt att hårda intervaller med blodsmak och mjölksyra är tråkigt, det har sin charm. Men roligt? Nej. 

Imorse var det dock roligt att springa. Eller snarare skönt. Veckans alla nyckelpass var redan avvklarade inklusive långpasset så det var bara ren och skär njutning som stod på schemat. Dels hade jag trevligt sällskap med några andra vassa löpare och dessutom var det fantastiskt vinterväder med en sol som både tittade fram och värmde och inga restriktioner mer än att springa i behaglig fart. Feel-good löpning, det är löpning när den är som bäst.

Det känns som det har hänt nånting med kroppen den här veckan. Helt plötsligt tål den mycket mer än tidigare. Det gör i sin tur att skallen är med på ett helt annat sätt. Jag har sprungit på rätt bra och dessutom fått in tre pass med fart utöver min vanliga mängd och kroppen känns inte mer sliten än tidigare. Plötsligt händer det. Kanske är det mitt år i år. Så här har träningen sett ut i veckan:

Måndag: 4x5km tröskel, totalt 24km
Tisdag: Distans 20km
Onsdaf: Fartlek 20x1min i marafart varje kilomer, totalt 20km
Torsdag: Styrka (bickar å bröst, viktiga muskelgrupper för löpare)
Fredag: 10x1000m i 3.30-fart, totalt 20km med upp/nedjogg
Lördag: Långpanna 34km
Söndag: Lugn distans 22km

Totalt: 140km

Om 1 månad, 27 dagar, 18 timmar och 55 minuter står jag på startlinjen i Barcelona och ska vara i toppform. Det kanske kan gå. Jag är hoppfull men samtidigt känns det lite skrämmande med tanke på att det är full vinter ute och att springa i linne på asfalt känns ganska långt borta. Men jag fortsätter att pinna på och hoppas att det ska gå. Hitills håller min plan. Får jag bara vara hel och frisk så kommer jag inte ha nånting att skylla på om jag misslyckas.

Den mentala trötthet som ibland brukar infinna sig under en tung träningsperiod har också lyst med sin frånvaro. Jag har ett mantra som jag upprepar för mig själv hela tiden. Sub2.50. Sub2.50. Sub2.50. Inatt vaknade jag till vid 3-tiden, reste mig upp ur sängen och mumlade sub2.50 för mig själv innan jag somnade om. Det är nästan lite sjukligt. Egentligen är det ganska fascinerande hur vi motionärer sätter upp godtyckliga mål, ibland tagna helt ur luften och lägger ner timmar varje vecka på att försöka uppnå dem. Det är ju inte så att vi siktar på världsrekord, vi gör det bara för vår egen skull och det är bara vi själva som sätter den pressen på oss. Det är intressant tycker jag. Oavsett om det är milen på en timme eller maran under 3 timmar så beundrar jag alla som har ett mål och gör allt dom kan för att uppnå det.  

/Hörs

Dagens låt: strax före jul valdes Chicago in i rockens Hall of Fame, inte en dag för tidigt. Jag älskar det David Foster gjorde med Chicago på åttiotalet, definitionen av slick västkust, men jag älskar också det lite råare Chicago från tidigt 70-tal. Framförallt älskar jag Terry Kaths gitarrspel. Jimi Hendrix lär ha sagt “he’s better than me” om Terry när han såg Chicago framföra 25 or 6 to 4.

 


Antal kommentarer: 1


Anders Larvia

Tack Stefan! Träningen har gått oförskämt bra hittills, har nästan gått å väntat på ett bakslag och mycket riktigt så kom det igår, men förhoppningsvis så räcker det med en lite lugnare vecka.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Stort test: Vinterns bästa dubbskor
Blogg

Stort test: Vinterns bästa dubbskor


Löpning vintertid kan vara krävande på våra breddgrader. Förutom kylan och mörkret så är det antingen blött eller halt. Ändå är det oftast fantastiskt skönt att komma ut på en löptur under vintern, speciellt om man har rätt kläder – och bra dubbskor.

För även om det för det mesta går utmärkt att löpträna vintertid med sina vanliga skor så finns det en risk att man anpassar sitt löpsteg till halkan, och att förändra sitt steg kan både öka skaderisken och försämra löpekonomin. Vissa börjar trippa med extremt korta steg, medan andra sträcker ut mer – men bäst är att springa som du brukar. 

Dubbarnas placering är avgörande för hur bra greppet kommer att vara under löpstegets olika faser. Generellt är dubbar nära yttersulans kant att föredra på is, för om dubbarna sitter mest i mitten under foten blir det lätt halt vid kurvtagning, fotisättning och frånskjut.

Mängden dubbar har också betydelse för hur pass bra greppet är, men påverkar också skons löpkänsla på till exempel torra, hårda underlag. Dubbarnas grepp kan också göra att stöten vid fotisättningen upplevs som lite kraftigare än normalt, därför bör du initialt vara lite försiktig med de riktigt långa passen.

När vi testade skorna på is sprang vi också i odubbade trailskor för att jämföra greppet. Där vi i dubbskor nästan kunde ösa på som vanligt kunde vi knappt gå utan att halka med odubbade skor – så stor skillnad är det.

Vi prövade också att springa med broddar, trädda över ett par trailskor. Broddar är ett billigare alternativ om du inte ska träna särskilt mycket på halt underlag, men en del testlöpare upplevde att broddarnas gummiband tryckte över tårna. Se därför till att prova broddarna på de skor som du planerar att använda under vinterpassen. 

De flesta vinterskor finns i varianter med eller utan ett vattentätt membran integrerat i ovandelen. I slask är det väldigt skönt med en tät ovandel, men membranet gör också skon styvare, vilket gör det svårare att få till en perfekt passform. Det är förstås som vanligt viktigt att testa skorna ordentligt i butik – gärna med de strumpor som du tänker använda under dina löppass i vinter. 

Så har vi testat 
För att kunna testa skornas grepp under jämförbara förhållanden har vi sprungit i en ishall på en bana med snäva svängar, hopp, stopp och accelerationer. Då svensk vinterlöpning också kan innehålla asfaltsnötande och ibland också skogslöpning, har vi även testat skorna i skogen och på vägar. Däremot har vi inte kunnat testa slitaget på dubbarna över tid. Alla skor har vägts av oss i herrstorlek US11, men vi har testat skorna i både herr- och dammodell.

Salomon Snowcross CS

Antal dubbar per sko: 9 dubbar med spets i karbidstål.
Vikt: 385 gram.
Pris: 2 000 kronor.
Vattentäta: Ja, i den främre delen av skon.
Leverantör: salomon.com/se

Omdöme: Snowcross CS har varit med ett tag och är den sko som skiljer sig mest från de övriga dubbskorna i det här testet. Den bygger på samma plattform som den klassiska trailskon Speedcross CS, och finns även i en dubbad version utan snödamask, som då heter Spikecross CS.

Generellt är Salomons storlekar något tajta, och det gäller även Snowcross CS. Den inbyggda snödamasken gör det dessutom ännu lite svårare att komma i skorna, men när skorna väl sitter på fötterna ger de ett skönt skydd mot djupsnö och slask – och dessutom lite extra värme runt fotlederna. Skorna har annars en fin löpkänsla och är smidigare att springa i än de ser ut att vara. 

Greppet på is är godkänt på raka sträckor och vid inbromsning, men i svängar släpper det tyvärr ganska lätt. Det beror på att skorna har relativt få dubbar och att de framför allt är placerade längs mitten av skons främre del och hälparti. Förutom det bristande greppet ger detta också en något diffus löpkänsla på asfalt, när skornas mellansula flexar över dubbarna. Snowcross gör sig därför bäst i djupare snö eller slask.

Merrell All Out Terra Ice

Antal dubbar per sko: 9 dubbar med spets i volframkarbid.
Vikt: 363 gram.
Pris: 1 500 kronor.
Vattentäta: Ja.
Leverantör: merrell.com/se.

Omdöme: Merrell All Out Terra Ice är en ny modell med en överdel tätad med ett membran som stänger vind och väta ute. Den något styva ovandelen erbjuder ändå en ganska normal passform, men storlekarna drar åt det korta hållet. 

Skorna känns lätta och smidiga, kanske delvis tack vare den låga höjdskillnaden på sex millimeter mellan häl och tå. All Out Terra Ice har relativt mycket dämpning, och löpkänslan är positiv både i terräng och på asfalt. 

När vi löpte på ren is visade sig greppet däremot vara lite opålitligt. De relativt få dubbarna är monterade i mitten av den grova yttersulans främre del och häldel. Längs yttersidorna har Merrell istället satsat på ett mjukare gummi utan dubbar. Det gör att greppet är grymt bra – så länge man har tyngden rakt över skon. Vid svängar och sidobelastning tenderar greppet däremot att försvinna ungefär mitt i steget.

Haglöfs Gram Spike II GT

Antal dubbar per sko: 15 dubbar i härdat stål.
Vikt: 339 gram.
Pris: 1 600 kronor.
Vattentäta: Ja.
Leverantör: haglofs.com.

Omdöme: Haglöfs ägs av Asics och har därför en mellansula från den japanska skojätten. Liksom på Asics modell i detta test är yttersulan försedd med 15 dubbar, så greppet i de båda skomodellerna är jämförbart. Det som skiljer dem åt är alltså ovandelen, där Haglöfs ovandel med Gore-Tex känns lite stelare, samtidigt som den smala och tajta passformen också ger bra stöd åt mellanfoten.

På ren asfalt påverkas löpsteget lite av det stora antalet dubbar, men det går ändå att springa som vanligt, även om det låter väldigt mycket om skorna. Löpkänslan är annars klart positiv – skons nedtonade design döljer en mycket duglig trailsko. 

Men det är när vi testar Gram Spike II GT på ren is som vi blir mest imponerade. Greppet är grymt bra, även i snäva svängar, vilket gör att vi kan springa avslappnat till och med i hög fart. 

Asics Gel-Fujisetsu

Antal dubbar per sko: 15 dubbar i härdat stål.
Vikt: 326 gram. 
Pris: 1 400 kronor.
Vattentäta: Nej. (Men finns med vattentätt membran för 1 500 kr.)
Leverantör: asics.com/se.

Omdöme: Precis som Haglöfs Gram II erbjuder Asics Gel-Fujisetsu ett väldigt bra grepp tack vare de 15 dubbarna och den grova yttersulan. Båda modellerna är byggda på samma plattform, den stora skillnaden ligger i ovandelen. Den mjukare ovandelen på Fujisetsu, som inte är vattentät (modellen finns även med vattentätt membran), gillades av samtliga testlöpare.

Fujisetsu känns väldigt smidiga att springa i, vilket gör skorna till ett bra val om man inte behöver den extra stadga och det stöd i ovandelen som Haglöfs Gram II ger. Passformen uppfattades därför också som något rymligare i bredd än på Gram II. 

På slät asfalt känner man dubbarna under skorna, men vi upplevde inte att det påverkade löpsteget. På is var det ingen testlöpare som kunde hitta några brister med Asics Gel-Fujisetsu, alla kände sig så trygga med greppet att de kunde springa med ett normalt och avslappnat steg – även vid snabba kursändringar.

Icebug Anima 3 Bugrip

Antal dubbar per sko: 19 dubbar med spets i karbidstål.
Vikt: 369 gram.
Pris: 1 700 kronor.
Vattentäta: Ja, i skons främre del.
Leverantör: icebug.com/se.

Omdöme: Flest dubbar i det här testet har svenska Icebugs Anima 3 Bugrip. Resultatet är ett övertygande grepp på is, som gör att det går att springa naturligt även genom snäva svängar.

De nitton dubbarna är koncentrerade till främre delen av sulan samt hälen, och inte mindre än nio av dubbarna sitter dessutom placerade i ytterkant av sulan. Det gör att det ska mycket till innan man tappar greppet, ens under hård löpning i kurvor.

Tack vare den trygghet som greppet ger är löpsteget på is relativt opåverkat, och den neutrala och flexibla sulan ger en bra känsla för underlaget även i stökig terräng. På torr asfalt kände tyngre löpare däremot av den dubbrad som löper rakt under stortåleden.

Storlekarna är åt det rymliga hållet, och i kombination med det styva ovandelsmaterialet, som är väderskyddat framtill, upplevde en del testlöpare att det var svårt att få till passformen över just främre delen av foten. Någon tyckte också att den höga och styva hälkappan tryckte mot hälsena och fotknölar. Men bortsett från det är greppet svårslaget – och löpkänslan riktigt fin. 

Springyard Sportgrip broddar

Antal dubbar per sko: 6 dubbar i stål, utbytbara (4 extra medföljer). 
Vikt: 182 gram (storlek L/41-43).
Pris: 250 kronor.
Leverantör: springyard.se.

Omdöme: Halkskyddet Sportgrip består av en sorts gummigalosch som dras över tårna och runt hälkappan. Sportgrip har sex utbytbara dubbar undertill – fyra fram och två bak. Den tajta passformen krävs för att hålla broddarna på plats, samtidigt som vissa testlöpare upplevde att gummibandet tryckte över tårna. 

Broddarnas grepp kommer inte i närheten av det grepp som ett par dubbade skor ger – men är ändå väldigt mycket bättre än odubbade skor. Med ett par lösa broddar utanpå dina vanliga löparskor går det att springa på ren is, men du måste anpassa löpsteget och dessutom springa långsammare än vad du kan göra med dubbade skor. 

Fler sätt att säkra greppet i vinter:
Lösa dubbar
Ett alternativ till dubbskor är att själv dubba ett par skor som du trivs i. Tillverkare som till exempel Bestgrip säljer paket med lösa dubbar som du skruvar fast i sulan på ett par löparskor (best-grip.se), och sedan kan skruva ur igen. Vi har också gjort en instruktionsfilm om hur du dubbar dina skor själv – se den här! 

Lösa broddar
Om du bara ska springa ett mindre antal vinterpass – eller bor där det väldigt sällan är is på vägarna – kan lösa broddar vara ett bra alternativ. Då trär du något som liknar en gummigalosch med dubbar över skorna, till exempel Springyards Sportgrip, som har sex utbytbara dubbar (springyard.se).  


Antal kommentarer: 4


Stefan

Nu har jag läst testet, men vilka skor vann? 🙂


Nina Nyström

Hej Stefan! Vi har inte tagit fram en enhällig vinnare, utan överlåter till läsaren att avgöra vilka faktorer som känns viktigast. Sen är det upp till var och en att ta fram det sin vinnare utifrån de kriterierna. Observera dock att testet är ifrån januari och kanske inte överensstämmer till 100 % med kommande säsongens utbud.
Mvh Nina, webbred.


Bengt Andersson

Test dubbade löparskor


Löparskor med dubb för dam - Campsite - slipp halka

[…] Vi ger exempel på olika löparskor och olika märken för flertalet syften. Vi själva prioriterar kvalitet och har inte tagit hänsyn till priset i någon högre grad. Andra egenskaper är viktigare för att peka ut riktigt bra dubbförsedda löparskor och därför ser listan ut som ovan. Letar du efter en löparsko så hoppas vi att du finner det med hjälp av denna sammanställning och blir riktigt nöjd. Vi har även funnit mycket nytta i denna artikel […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Du vet att du är en triathlet om…
Blogg

Du vet att du är en triathlet om…


  1. Du missade kemilektionen i gymnasiet, men du kan enkelt lära ut allt om hur mjölksyra fungerar.
  2. När du är på gymmet byter du om så snabbt som du bara kan eftersom du ser det som en växling.
  3. Du tar med dig egen vattenflaska när du ska på fest för att vara så väl förberedd som möjligt inför morgondagens långpass. Alla andra på festen har också tagit med egen vattenflaska eftersom du inte har ett socialt liv utanför triathlonvärlden. Ni alla sågs dagen efter kl. 07:00 och lämnade festen kl. 22:00.
  4. Du har badkläder under dina arbetskläder för att göra ett snabbt ombyte när du ska simma på lunchen.
  5. Ett par av kraven när du åker på din semester är att hotellet har spinningcykel, pool och närliggande sköna löprundor.
  6. 30 grader är för varmt för att klippa gräset. Men inte för att dra ett cykelpass.
  7. Du vaknar kl. 05:00 men är inte på jobbet förrän kl. 09:00.
  8. För dig finns bara två säsonger under ett år: triathlonsäsongen och maratonsäsongen.
  9. Ditt arbete ser du som återhämtningstid mellan dina träningspass.
  10. Du tillbringar stora delar av din semester på träningsläger.
  11. Du kommer på dig själv i sista sekunden innan du är på väg att fräsa iväg en snorloska på kontoret. Men du räddar lyckligtvis situationen.
  12. Din cykel kostar mer än din bil.
  13. I mataffären ropar du ”kommer vänster” när du passerar och ska gå om folk.
  14. Du vet att du är en triathlet när du använder orden ”lätt” och ”långpass” i samma mening.
  15. Du äter inte bara gels, men du kan ändå varenda smak från vartenda märke.
  16. Din badhandduk är aldrig torr.
  17. Din partner tycker att det inte längre är konstigt att du har ditt pulsbälte bredvid sängen.
  18. När du träffar en annan triathlet som gjort samma tävling som du, går du hem och kollar upp online vad denne var med i för åldersgrupp, vad för splittider han eller hon hade, samt slutresultat.
  19. Din semester planerar du efter ditt tävlingsschema.
  20. Du ser det som en vilodag från träning när du endast simmade 3000 meter på morgonen.
  21. Du vet att du är en triathlet när du dyker upp på kontoret på måndagen med utsuddade nummer över hela kroppen.
  22. Du använder pulsbältet under tiden du har sex.
  23. Det finns personer i ditt liv som du vet mer om vad de simmar 100 meter på än vad de jobbar med.
  24. Du skrattar inte längre när du hör ordet ”Fartlek”. (tänk: engelska)
  25. När din cykel står i vardagsrummet, förmodligen monterad på en trainer.
  26. En bil följer efter dig alltför nära och du anklagar dem för drafting.
  27. Din partner ser fram emot när du i framtiden taggar ner och bara ägnar dig åt att springa maraton.
  28. Du vet att du är en triathlet när ingen längre tror på dig när du säger: ”Jag kommer aldrig göra en ironman”.
  29. När 8 km löpning är ett väldigt lätt pass.
  30. Du spenderar mer pengar på träningskläder än på jobbkläder.
  31. När du rengör din cykel mer ofta än din bil.
  32. Du har många fler par skor i garderoben än din icke-triathlon-intresserade partner.
  33. Dina vänner gråter när de ser filmen Titanic. Du gråter när du ser på Ironman World Championship.
  34. Du måste förklara för dina medarbetare vad ”splits” ”brickor” och ”LSD” betyder.
  35. När någon frågar om din ålder svarar du: 30-34 år.
  36. När folk tycker att du är duktig när du sprungit 25 km och du känner dig förolämpad.
  37. Köper en ny bil som matchar färgen på din cykel.
  38. Du tycker att en sprint är en träningssession.
  39. Du planerar ditt bröllop så att det inte sker under tävlingssäsongen eller på annat sätt stör din träning.
  40. Dina vänner är extremt avundsjuka på dina brunbrända ben. Tills de upptäcker att brännan slutar vid dina cykelbyxor.

Du hittar den fullständiga listan här med ännu fler roliga punkter (engelska)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*