Vad krävs för att lyckas inom löpning? Det självklara svaret kan tyckas vara att man besitter en uppsättning gener som gynnar den fysiska utvecklingen genom träning. Att man helt enkelt har goda anlag som man sedan förvaltar på bästa sätt.
Inom konditionsidrotter som löpning är till exempel syreupptagningsförmågan – själva motorn – en avgörande faktor. Dess storlek begränsas delvis av den genuppsättning du ärvt, men är en i hög grad träningsbar aspekt av fysiologin. Däremot visar forskning att vi svarar olika bra på träning. Har du rätt genetiska förutsättningar kommer du troligen långt med relativt lite träning, medan en person med sämre genetiska förutsättningar behöver arbeta betydligt hårdare för att nå samma resultat.
Som konstaterat talanglös konditionsidrottare uppfattade jag förstås detta som djupt orättvist i unga år. Men då hade jag ännu inte förstått att talang inte är allt. Hur väl vi svarar på en viss typ av träningsstimuli har faktiskt ganska lite att göra med vilken potential vi har på sikt.
Visst, alla kan inte bli bäst i världen på att springa långt och fort. Men de som visar anlag för det i tidiga år, de som kallas för talanger och som alla talanglösa mäter sig med, är långtifrån alltid de som slutligen når världseliten. Ingen kan förutsäga hur en, inte fullt så lovande, ung idrottare utvecklas efter en lång period med hård träning.
Nu hade den kunskapen förmodligen inte haft någon betydelse för min utveckling (och nu är jag både talanglös och medelålders så det är ändå kört). Men för framtida generationer löpare och tränare är det viktigt att förmedla insikten om att det är en stor mängd faktorer som avgör vem som slutligen lyckas nå toppen – inte bara hur bra gener man har. Inte minst handlar framgång om hur hårt och hur länge du är beredd att träna för att nå dina mål.
Detta är en av de saker som författaren Malcolm Gladwell diskuterar i sin böcker. Han lägger bland annat fram den svenska psykologiprofessorn Anders Ericssons teori om att det krävs minst 10 000 timmar hårt arbete för att nå toppen inom ett område. Det kanske är en klen tröst för en ung, svensk löpare – men Gladwell menar att den som slutligen blir bäst oftast är den som vill det mest, inte den som har de bästa och mest uppenbara fördelarna. Du möter Gladwell i en intervju i RW nummer 2.
Ett exempel på detta är det afrikanska löparundret. Det råder inte direkt konsensus inom forskarvärlden när det gäller varför löpare från den afrikanska kontinenten under så lång tid dominerat inom långdistanslöpning.
Själv tror jag att framgångarna har mycket mer att göra med sociala, ekonomiska och kulturella aspekter än genetik. För när afrikanska löpare började visa konkurrenterna ryggen i världsmästerskap och olympiska spel blev plötsligt löpning, världens enklaste och billigaste sport, en möjlig väg ut ur fattigdomen. Miljoner barn och ungdomar fick löpande idoler och växte sedan upp i samhällen som ännu inte byggt bort den fysiska rörelsen.
Deras drömmar och vilja att förändra sina och sina familjers liv är en viktig bakomliggande orsak till att så många afrikanska löpare lyckas. Men livet som löpare är verkligen ingen dans på rosor. Många slås ut på vägen, många utnyttjas. Och priset dessa unga löpare får betala för att försöka nå sina drömmar är oerhört högt – något som de unga, etiopiska kvinnliga löpare vi mött vittnar om i reportaget om The Yaya Girls i det här numret.
