Working On A Tan

Berätta lite om vem du är!
– Jag heter Johanna Sterlinge, är 26 år och bor i Linköping tillsammans med min sambo Johan och hunden Albin. Sedan sex år tillbaka jobbar jag heltid på min fars restaurang och när jag inte jobbar så fyller jag gärna dagarna med träning och att umgås med familj och vänner. Jag älskar att utmana mig själv genom träning och sedan 2012 är det triathlon på Ironman och halv Ironman-distans som jag brinner extra för.

Hur kom det sig att du började med triathlon?
– Det hela började faktiskt med att jag av en slump fick se ett klipp på youtube om Ironman Hawaii, det var 2010 och jag tror klippet heter “Essence of Ironman”. Jag hade aldrig tidigare hört talas om triathlon, aldrig sprungit längre än 10km och hade precis påbörjat en Halvklassiker som då var en väldigt stor utmaning för mig.
Det där klippet satte igång någonting i skallen, jag blev så inspirerad av de där människorna som gjorde vad jag kände var på gränsen till omöjligt och en dröm om att själv en dag göra en Ironman tog fart.
Två år senare gjorde jag min första Ironman och efter det blev jag fast!

Bästa tränings- och tävlingsminnena?
– Mitt 2012 kommer nog alltid vara lite extra speciellt för mig då jag gjorde min första Ironman i Kalmar i augusti och sju veckor efter det stod jag på startlinjen till Ironman på Hawaii, allt jag hade drömt om träningsmässigt gick i uppfylleslse på väldigt kort tid vilket var fantastiskt häftigt.
Stockholm Marathon 2014 minns jag också väldigt starkt, det var mitt första lopp efter en envis hälsporre som förstört många månders träning men nu var jag äntligen tillbaka igen och jag var så glad att stå på startlinjen. Dagen efter hade jag nog mest ont i kinderna efter att ha sprungit med ett stort leende på läpparna från start till mål, det var bara ren och skär löparglädje rakt igenom!
I februari förra året blev jag tacklad till marken av ett rådjur på en av mina löprundor i Rydskogen, det kanske inte är ett av mina bästa träningsminnen men helt klart ett pass jag förmodligen sent kommer att glömma.

Har du något riktigt dåligt minne?
– Min första triathlontävling var Hallsta Triathlon maj 2012, det blev en riktig flopp kan jag väl säga. En olympisk distans med en ganska teknisk cykelbana som inte passade mig alls och väl ute på löpningen pajade knät. När jag tillslut kom i mål och fick en tröstmedajlen för att det gick så långsamt var jag så otroligt besviken att tårarna rann. Där och då var det långt ifrån kul men idag kan jag skratta åt det där första mötet med triathlon.
Sen är det ju alltid tråkigt när man åker på skador, för det händer ju tyvärr ibland. Det tar mycket energi och motivationen kan dippa ordentlligt när man inte kan träna som man vill men man får försöka lära sig att göra det bästa av situationen och hitta alternativ.. mycket brukar lösa sig med rätt inställning och en duktig sjukgymnast!

Hur ser målen ut framöver?
– Nu är det Ironman 70,3 Haugesund (5 juli) och Ironman Köpenhamn (23 augusti) som jag har siktet inställt på, det är mina två stora mål för säsongen. Har även en tanke på, om jag forfarande känner mig motiverad efter Köpenhamn, att köra ett ultramarathon under hösten, det har jag inte gjort tidigare så det vore superkul!

Har du någon förebild?
– Min pappa är en stor förebild. Är det något han verkligen har lärt mig och inspirerat mig till genom åren så är det att göra det man brinner för vad det än är. Han har från dag ett, när jag sa att jag minsann skulle bli triathlet och göra Ironman, stöttat, peppat och trott på mig. Hans tänk att inga drömmar är för stora har inspirerat mig massor och fått mig till att våga följa mina drömmar.

Hur ser en perfekt söndag ut?
– Oftast betyder söndagar långpass, speciellt under våren och sommaren, men jag vill gärna ha eftermiddagen och kvällen fri från träning så att jag antingen kan ha tid med vänner och familj eller bara ha en riktigt lat kväll i soffan framför en film.

Hur ser en typisk uppladdning ut för dig inför en Ironmantävling?
– Förhoppningsvis har min träning gått som planerat under året och utan några större svårigheter. När det börjar dra ihop sig, ca två veckor innan tävling, börjar jag trappa ner på träningen för att kroppen ska ladda upp både mentalt och fysiskt inför vad som komma skall.
Jag gillar känslan när det börjar dra ihop sig för lopp, istället för att bli nervös blir jag laddad och fokuserad. Jag är noga med att varva ner dagarna innan, äta bra, sova bra, gå igenom min utrustning och ser till att allt som ska packas, köpas eller fixas inför loppet är klart veckan innan avfärd.
Listor är någonting som jag skriver meterlånga inför lopp, det ger mig en trygghet att få bocka av dem och en känsla av kontroll på läget. Det kan stå allt från vad som ska packas till en kom ihåg-lista på vad jag ska tänka på när jag blir trött under loppet t ex: Jag älskar att springa. Jag är stark. Det gör inte ont.

Vad får vi läsa om i din blogg?
– Om min vardag med träning, lopp, utmaningar och allt vad det innebär. Hur man ibland får pussla för att få ihop det med övriga livet, upp och nedgångar och spännande saker som händer längst med vägen.

Tre snabba…
Kvällsträning eller morgonträning?
– Kvällsträning.

Snabba löpintervaller eller längre distanspass?
– Längre distanspass helt klart!

Punka på tävling (olympisk distans) eller simma utan våtdräkt?
– Då får det bli punka, jag fryser bara av tanken på att simma OW utan våtdräkt om vattnet är under 25 grader.

Rolig kuriosa om mig:
– På mina långlopp har jag aldrig gel eller energibars med mig, det slutade jag med när jag insåg att jag inte får i mig det som jag ska eller så får jag bara upp det och då gör det ingen nytta. För mig är det smågodis som gäller som energi, bananer funkar fint, cola och i langningen tar jag gärna ett lass pannkakor fyllda med bacon. Det finns många alternativ som både är gott och som funkar minst lika bra.

Johannas blogg hittar du här. 

---