Tjugo timmar utan uppkoppling! Ett öde värre än döden? Eller en befrielse? Funderar på det just nu. Men nu är jag här igen.

Igår startade jag vid Paurankivaarav.

Måste erkänna, en ny plats för mig. Efter 100 meter började det regna. Det gjorde det sedan  i 41 km. Men snuvan lättade, benen rullade på, Neil Young sjöng i lurarna om att  man skördar det man sår (Harvest). Myggorna surrade en stund, men ledsnade i regnet. Tänkte positivt jag inte skulle behöva duscha efteråt. Och tur det, för vi har ingen dusch i bussen.

Kom i mål till slut (längre reportage i RW no 8), dyngblöt med lyckligt syresatt. Mycket syre (och en del syra, var inte direkt platt) i Tornedalens djupa skogar. I en nästan-mara, som de säger här. De som sprang Kungsleden innan hade det värre, möttes av en halv meter snö efter någon mil. Blir nog ingen sommar i år.

Så här mysigt har vi det i bussen.

A room without a view!

Strategimöte i bussens samlingslokal!

#the reward!

Nu mot Luleå och mål runt tiotiden i kväll!!

To be continued …..

Måndag morgon 06.00 i Abisko, och regnet faller. Vi stiger upp och hejar på Elisbeth Barnes som sprungit sju mil genom natten.

Regnet faller. Vart tog midnattsolen vägen?

Bussen kommer. Här ska jag sova. Med eluttag och allt. En s k blogghörna.

Busskompisar!

Nicolien Sauerbrejn i vit jacka, från Holland, OS medaljör i snowboard. Jag håller en nedtonad profil med mina meriter. Tänker 1:a i B-heatet 5000m på Ölandsspelen 2013 imponerar måttligt i sammanhanget.

Lite fjällporr.

Min löptid är ändrad från 24.00, till 15.30. Ska springa 41 km mellan Erkinjänkka och Ajajarvi, bara så ni vet. Och bara så ni vet, har något skit i kroppen. Dagisbaciller. Siktar på att sprimga ultralångsamt. Vika ner sig går ju inte.

To be continued …

Ja vi börjar väl med en låt!

https://www.youtube.com/watch?v=5aQXKpsLwRk

Vips med flyg från Arlanda till Kiruna, sedan bil till Abisko fjällstation. Chauffören knäcker extra som forskare i geologi vid Abisko fjällstation. Pratar kolväten och annat kul. Berättar också att det råder bostadsbrist i Abisko. Det tycker jag låter lite underligt. Det råder liksom ingen brist på mark runtomkring.

Men det var visst något med kommunen.

Installerad in a room with a view.

Jag har varit i Abisko förut. Blivit lika hög varje gång. Det är något med fjällen, hjärtat o själen stiger till väders. Man får runners high utan att ta ett steg.

Men i morgon väntar allvaret. Upp 06.00, åka buss hela dagen och heja på den andra löparna och alternativsportarna, åka buss hela kvällen på samma sätt, och ut ur bussen klockan 24.00 för att springa fyra mil i midnattssol. Det ska bli intressant.

Arrangören L´Oreal (blunda om ni inte gillar produktreklam) har försett varje deltagare med en rygga med prylar; sovpåse, kudde och solkräm. Bussen är nämligen utrustad med minimala sängar. Dock ingen dusch, man får göra en ”Versaille” i stället (torka av det värsta med en handduk och spruta på parfym).

To be contiuned …

Tänkte det kunde vara lite kul med en stafett så här mitt i sommaren. 1300 km på 96 timmar, mindre vill man ju inte nöja sig med! Från Luleå till Luleå med löparben, cykel, kajak, kitesurfing, segling, rollerblades och powerwalks, you name it. Själv håller jag mig dock till löpning, man är en enkel människa.

Banan:

Hur nu detta kommer sig? Ja det är alltså en manifestation mot hudcancer i arrangemang av solkrämstillverkaren LÓreal som bjudit in ett gäng superlöpare från hela världen och ett gäng lite mer osorterade idrottsutövare i form av ohängda journalister. Ett mycket vällovligt syfte, naturligtvis, även om hudcancer inte är det första jag kommer att tänka på  i den sommar som är. Faktiskt är jag beredd att offra en hel del för en liten solglimt, och en solbränna, även om det är farligt.

De internationella deltagarna har fått en ordlista:

Bara hoppas ingen springer vilse uppe i fjällen. Eller, det är väl inga problem. Där finns säkert någon renskötare som kan engelska. Är ju ingen större skillnad på samiska och engelska, f ö. Same, same, som samen sa. (Jag vet. men ändå ….).

Jag har signat upp för fyra mil, och vore det inte för en förkylning vore allt frid och fröjd. Brorsans son fick sommarjobb på dagis och blev dödsjuk efter en dag och brorsan efter två och som det var midsommafton blev jag smittad efter tre. Men lite stärkande fjälluft och storslagen natur kan säkert verka magiskt på dagisbaciller.

Så här ser det förhoppningsvis ut när jag lämnar över min pinne.

To be continued!!!