Running Runmarö


Åter Runmarö, och författarförbundets stuga Höganäs. Men kom inte hit med ett Höganäskrus runt halsen, som Carlsson i Strindbergs Hemsöborna (jag blott en box ekologiskt rödtjut från Argentina i ryggsäck). Strindberg hängde också på Runmarö på sin tid, det var här han skrev I Havsbandet. Inga jämförelser i övrigt, dock. Menar, Strindberg promenerade, och jag, jag springer ju.

Och bråttom är det med det, när fötterna landat på ön. Fort, fort, packa upp, och sen ut för att kolla in den gamla slingan. Genom skogen, upp på landsvägen, till vänster och backen upp. Och sen in i skogen igen, förbi huset där Strindberg bodde (ja, han har alltså bott i flera hus här på ön, nog lite rastlös så där …)

Vad ska man säga? Skogen och jag. Andas djupt. Kottar och bär, saker som brummar i luften. Kanske en tordyvel? Är inte så bra på insekter (som Fredrik Sjöberg, som bor på ön, läs hans bok Flugfällan, en höjdare man kan surra länge om) men jag gillar det. Om än inte myggor så där vansinnigt mycket.

Andas djupt, kollar rötter, inte ramla slå huvet i en sten och dö, har många lopp kvar att springa.  Kommer ut på landsvägen igen. Och kolla där, hästar, som på Strindbergs tid.

Rullar på och rullar på, lite seg i låren. Körde roddmaskin i går på ett gym i storstaden, det gör man inte ostraffat, tydligen. Men går i mål efter 16 km, och allt år gott. Hoppar i havet. Kallt är gott det med.

Och det varder afton, och den rosenfingrade Eos börjar bläddra bland tallarna.

Vaknar till regn som står som spön i backen. Men här på ön har vi morgonrutiner.

JUST DO IT!!!

Ja man vill ju inte bli mer blöt än nödvändigt.

Dags för morgongröt. Det käkade Strindberg också!

/to be continued …/

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Running Öland (part 2)


Apropå utrikiskan i rubriken så kom min dotter i samspråk med två flickor på stranden.

– Var kommer ni ifrån?

– Öland, svarade flickorna.

– Var kommer du ifrån, undrade flickorna.

– Sverige, svarade dottern.

Ja ja, är man nyss fyllda sex är världen fortfarande mycket stor, och i detta Ölandet har det också varit mycket växlande väder de sista dagarna. Sprang ut på förmiddagen, och tog till vänster. Glömde kolla vart vinden kom ifrån. Det borde jag ha gjort. Efter två km kom jag ut på ett öppet fält, och där brallade det på fint med vind snett bakifrån. Det var trevligt i tre kilometer, men sen var det dags att ta till höger, och då var det elva kilometer kvar i gräslig motvind. Öland, solen och vindarnas ö!

Lite nationalromantik i blåsväder.

Men det var bara att borra på. Friska vindar, frisk luft, den tropiska hettan som bortblåst, och lättare att andas.

Öländska blommor till alla som vill ha.

Sprang progressivt, raggarcruising i början och sen surt i motvinden, men benen bra idag, bara kriga på. Här en lång slakmota upp mot Löt. Och sen till höger vid kyrkan, och sex km kvar.

En liten regnskur bara sådär. Notera rotorbladen, bakåtböjda i vinden. Men jag ökade farten, fick hemkänsla, en löparkrigare jag är.

Vinden ylade om öronen, sista fyra pendlade mellan 3.50 och 4.00, lungorna på vid gavel, böjde kroppen över trappen till huset, andlös i mål.

Och sen hundra tåhävningar, som Gärderud säger att man ska göra. Där fick jag nästan kramp. Enklare slå vad … ack ja, men på det hela taget – en fin löpardag på Öland!!

/to be continued …/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Running Öland


Ja, nu har vi alltså varit här några dagar. I en liten håla på mitten av Öland, på ett ungefär. En alldeles underbar håla, om ni frågar mig. Här händer ingenting om man inte rör på sig. Jo, förresten, när jag satt alldeles still i en stol och läste i en bok, flög en tornseglare förbi och sket mig mitt i skrevet. Det var samtidigt som min vän Christian hade en lång utläggning om sin meditation och hur han efter en sådan kunde känna en allomfattande kärlek till allt levande. Jag tyckte allt han sa lät vackert och sant – fast just den där tornseglaren fick dock klara sig utan min kärlek den här dagen.

Det finns meditation, och det finns meditation. Jag och brorsan drog hit för att meditera på vårat vis.

Det gjorde vi en morgon klockan 06.30. Det var redan varmt, men vi körde 10×400 meter, och vi ägde banan. Inte en enda ölöpare förutom vi.

Så här solbrända var vi efteråt (tartanrött).

Dagen efter bestämde vi oss för att köra långpass. SMHI hotade med över 30 C, så vi steg upp tidigt igen. Då var det nästan svalt.

Vi sprang och vi sprang.


Ibland visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen.

Men till slut kom vi i alla fall hem igen.

Och rätt nöjda med det. Jag hade sen tänkt vara drakvakt på stranden men sonen hann före.

Fick i stället gå i närkamp med ett av Ölands vilda djur, som jag slet i stycken med ett blodigt grepp mellan naglarna. Här är såret efter monstrets käftar.

Jag ska inte säga vilken kroppdel denna monstruösa ölandsfästing bet sig fast i, mer än att det var den vänstra av två halvor, som icke få visas på Facebook. Nu hoppas jag bara jag slipper borrelia.

/ to be continued …/

Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Vadå faktiskt! 😉 Alltid på bettet! 😉


Kenneth Gysing

Fästingarna här är ena riktiga rövhoppare, Stig 😉
Axeln magnetröntgad, ingen ruptur, men en märklig svullnad. Bättre med voltaren, men inte riktigt bra .. fortsättning följer …


Kenneth Gysing

Nyfikenhet håller mänchan vid liv, Stig 😉
Klas Östberg, idrottsläkare. Provar voltaren över semestern, om inte det hjälper, en spruta cortison. Svullnad under skulderblad, vad jag förstår. Det knäpper när man böjer i vissa vinklar. Ömmar vid crawl. Doktorn just nu på semester 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Touring through Tornedalen


Tjugo timmar utan uppkoppling! Ett öde värre än döden? Eller en befrielse? Funderar på det just nu. Men nu är jag här igen.

Igår startade jag vid Paurankivaarav.

Måste erkänna, en ny plats för mig. Efter 100 meter började det regna. Det gjorde det sedan  i 41 km. Men snuvan lättade, benen rullade på, Neil Young sjöng i lurarna om att  man skördar det man sår (Harvest). Myggorna surrade en stund, men ledsnade i regnet. Tänkte positivt jag inte skulle behöva duscha efteråt. Och tur det, för vi har ingen dusch i bussen.

Kom i mål till slut (längre reportage i RW no 8), dyngblöt med lyckligt syresatt. Mycket syre (och en del syra, var inte direkt platt) i Tornedalens djupa skogar. I en nästan-mara, som de säger här. De som sprang Kungsleden innan hade det värre, möttes av en halv meter snö efter någon mil. Blir nog ingen sommar i år.

Så här mysigt har vi det i bussen.

A room without a view!

Strategimöte i bussens samlingslokal!

#the reward!

Nu mot Luleå och mål runt tiotiden i kväll!!

To be continued …..


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

And the bus is on the Road


Måndag morgon 06.00 i Abisko, och regnet faller. Vi stiger upp och hejar på Elisbeth Barnes som sprungit sju mil genom natten.

Regnet faller. Vart tog midnattsolen vägen?

Bussen kommer. Här ska jag sova. Med eluttag och allt. En s k blogghörna.

Busskompisar!

Nicolien Sauerbrejn i vit jacka, från Holland, OS medaljör i snowboard. Jag håller en nedtonad profil med mina meriter. Tänker 1:a i B-heatet 5000m på Ölandsspelen 2013 imponerar måttligt i sammanhanget.

Lite fjällporr.

Min löptid är ändrad från 24.00, till 15.30. Ska springa 41 km mellan Erkinjänkka och Ajajarvi, bara så ni vet. Och bara så ni vet, har något skit i kroppen. Dagisbaciller. Siktar på att sprimga ultralångsamt. Vika ner sig går ju inte.

To be continued …


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Runners High in Abisko


Ja vi börjar väl med en låt!

https://www.youtube.com/watch?v=5aQXKpsLwRk

Vips med flyg från Arlanda till Kiruna, sedan bil till Abisko fjällstation. Chauffören knäcker extra som forskare i geologi vid Abisko fjällstation. Pratar kolväten och annat kul. Berättar också att det råder bostadsbrist i Abisko. Det tycker jag låter lite underligt. Det råder liksom ingen brist på mark runtomkring.

Men det var visst något med kommunen.

Installerad in a room with a view.

Jag har varit i Abisko förut. Blivit lika hög varje gång. Det är något med fjällen, hjärtat o själen stiger till väders. Man får runners high utan att ta ett steg.

Men i morgon väntar allvaret. Upp 06.00, åka buss hela dagen och heja på den andra löparna och alternativsportarna, åka buss hela kvällen på samma sätt, och ut ur bussen klockan 24.00 för att springa fyra mil i midnattssol. Det ska bli intressant.

Arrangören L´Oreal (blunda om ni inte gillar produktreklam) har försett varje deltagare med en rygga med prylar; sovpåse, kudde och solkräm. Bussen är nämligen utrustad med minimala sängar. Dock ingen dusch, man får göra en ”Versaille” i stället (torka av det värsta med en handduk och spruta på parfym).

To be contiuned …


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in