MEST LÄSTA
Sponsrat inlägg
Fanny Borgström – vägen tillbaka (del två)
Blogg

Fanny Borgström – vägen tillbaka (del två)


Vi fortsätter att följa The North Face-stjärnan Fanny Borgström på hennes väg tillbaka från en hälbensoperation till att förhoppningsvis kunna tävla igen. Målet: The North Face Transgrancanaria i februari 2025.

[ANNONSSAMARBETE MED THE NORTH FACE]

“Fyra veckor sedan jag tog stygnen. Har liksom inte haft något bakslag sen operationen. Kanske har jag lärt mig av mina misstag? Men ändå kryper sig andra hjärnspöken på. Gör jag för lite? Kommer allt att skita sig när jag trappar upp?” 

Det här är ett utdrag ur min rehab-dagbok som jag skrev i varje kväll de första sex månaderna efter min andra operation av Haglundshäl. 

Efter båda mina operationer har en ständig dragkamp mellan förtvivlan och hopp följt. Ifrågasättanden och hopplöshet. Förväntningar och ambitioner. Det är en daglig dialog där jag ena sekunden tror stenhårt på det jag gör, till att nästa sekund fundera på om det här någonsin kommer att bli bra. 

Mitt senaste inlägg avslutades med saltstänkta kinder och högt uppsatta målsättningar: Trans Gran Canaria 2025. Men när både ambitionerna och förväntningarna är höga så blir kanske också den här sex månader långa perioden efter min andra operation extra utmanande.  

Perspektiv på tid

Till skillnad från efter min första operation så var de första sex veckorna väldigt passiva. Jag trampade lätt på cykeln, började med tio minuter och jobbade mig upp till en timme. 

Jag intalade mig själv att kroppen har en viss kvot för att kunna läka, och att den därför skulle ligga på att läka operationsskadorna – inte på att behöva återuppbygga sig från annan träningsbelastning. 

Fanny Borgström

Så här i efterhand låter förstås sex veckor som en kort tid. Men när man är mitt uppe i det så känns det som en evighet. Speciellt när allt man vill är att komma framåt. 

Men tålamod, det tråkiga och allmänt uttjatade ordet när det gäller rehab, var och är vägen till framgång. 

Kroppen behöver tid. Den är fantastisk om vi ger den tid. Tänk att allt vi egentligen behöver för att läka finns inom oss, bara vi ser till att ge oss själva tid och rätt förutsättningar. 

”Du kan inte sätta dig över fysiologin” är ett mantra som min sjukgymnast planterat hos mig. Det flödade ständigt i mitt huvud när jag ville göra mer än vad min rehab-plan sa. 

Inre demoner

Efter tre månader av rehab- och cykelträning började tilliten till foten sakta komma. Det var så tydligt den där första gången som jag kände dragningskraften i att ta ett löpsteg. Inte springa. Men tre korta små steg. Jag skrattade för mig själv samtidigt som jag kände hur ett rus gick genom kroppen. Kroppen hade fått tid – och nu belönade den mig med tydliga tecken på att nästa steg var rimligt att ta. 

Men lika snabbt som ruset sköljde genom min kropp kunde tvivlet komma tillbaka när stelheten infann sig efter utmanande rehabpass eller ovanlig belastning. Tänk om det aldrig blir bra? Hur ska jag lära mig var gränsen går? Eller är jag bara för känslig, för lyhörd på kroppens signaler? Denna inre demon som kommer med en skada, som sliter en i alla riktningar. 

Rehab och träning handlar krasst om att belasta och bryta ner, för att sedan bygga upp och bli starkare när vi vilar. För att denna ekvation ska gå ihop så behöver vi de tidigare omtalade faktorerna tid och tålamod. 

Att lita på processen

Sakta började jag introducera hoppträning i planen, varvat med att springa på tjockmatta. Jag använde mig även av ett viktavlastande system för löpbandet. Första gången kändes 5 x 1 minut som en evighet. Jag undrade hur jag någonsin skulle klara av att springa längre än tio minuter. 

Fanny Borgström

Men kroppen är fascinerande. Med en långsam upptrappning kändes det som att förmågan sakta kom tillbaka igen. 

Att värdera träningen utifrån processen och inte baserat på vad jag vill, har varit nyckeln till en hanterbar progression – för det är lätt att svepas med när man snabbt blir bättre. Ett fungerande upplägg för min häl var därför att ha ett tydligt schema. Det innebar löpning varannan dag, där tre pass i rad skulle vara samma distans innan jag fick öka. I kombination med styrketräning och rehab i gymmet gav detta kroppen möjlighet att stärkas men också att återhämta sig mellan varven. 

Hjärnspökena kommer tillbaka

I dag kan jag inte ens säga hur länge sedan det är jag opererade mig. Jag har flyttat fokus från tid till process, och det möjliggör en mer realistisk upptrappning för mig. 

Men visst kommer de där hjärnspökena på besök ibland. De ifrågasätter och sår tvivel. Men jag har lärt mig att inte springa ifrån mina problem. Jag stannar upp, ger mig själv tid och känner tillit till kroppens förmåga att läka. För den finns där. Även om den kanske uttrycker sig på ett annorlunda sätt än vad man förväntar sig. 

LÄS ÄVEN: Fanny Borgström – vägen tillbaka (del 1)

FAKTA FANNY BORGSTRÖM
Ålder: 30 år
Bostadsort: Duved
Yrke: Traillöpare i det internationella The North Face-teamet
Meriter i urval:
Seger i Kia Fjällmarathon 2018 & 2019
EM-silver i Skyrunning 2019
3:a i Ring of Steall Skyrace 2019 
4:a i Marathon du Mont-Blanc 2019
Utsedd till årets svenska kvinnliga traillöpare 2019 av Trailrunning Sweden



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ny svensk studie om vad som gör löpare lyckliga
Blogg

Ny svensk studie om vad som gör löpare lyckliga


En ny studie från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet har undersökt vad som gör oss löpare lyckliga – att jobba mot långsiktiga mål eller att uppleva glädje i stunden av ett nytt PB.

Studien Happy runners: the role of needs and Hedonic & Eudaimonic satisfaction är publicerad i Scandinavian Journal of Hospitality and Tourism. Den är baserad på en enkät med 32 frågor som 900 slumpmässigt utvalda deltagare i Göteborgsvarvet har besvarat. Bakom studien står John Armbrecht och Tommy D. Andersson, som forskar om evenemang.

Frågorna handlade om vilka behov löparna hade och hur nöjda de var med olika aspekter av loppet. Forskarna ställde även frågor om hur lyckliga deltagarna kände sig.

Olika behov hos olika löpare

För att mäta löparnas lycka har man tittat på hur deras behov har tillfredsställts. Studien har utgått ifrån två sorters behov: de som ger njutning och glädje här och nu, och de som handlar om välmående genom att utvecklas som människa.

Studien kom fram till att löpare kan bli lika lyckliga av kortsiktiga, snabba kickar (som att sätta nytt personbästa) som av att jobba mot mer långsiktiga mål och göra något tillsammans med andra.

John Armbrecht Foto: Isac Lundmark

– Evenemang som Göteborgsvarvet är bra på att tillfredsställa våra behov av att socialisera, ha fysisk aktivitet och komma ut ur vardagen. Det är en uppslukande upplevelse som påverkar vårt välbefinnande. Därför är det intressant att studera för att förstå vad som gör oss lyckliga, säger John Armbrecht, docent i företagsekonomi.

Aktiviteter som ger fysisk tillfredställelse, social samvaro och en känsla av personlig utveckling gör att vi mår bra. Men om det är glädjen i stunden eller långsiktigt strävande mot ett mål som skänker oss mest lycka är helt enkelt individuellt.

Arrangörer kan förstå deltagarnas behov bättre

– Studien nyanserar vår förståelse av vad som gör oss lyckliga. Tidigare har föreställningen varit att nöje i stunden är viktigast. Men det är behoven som styr vilken av dessa två vägar som leder till lycka för individen, säger John Armbrecht.

Studien pekar på att en förståelse av deltagarnas behov kan hjälpa arrangörer att förbättra ett evenemangs utformning och innehåll. Eftersom behoven ser olika ut mellan deltagare bör de erbjuda aktiviteter och upplevelser som både är roliga och meningsfulla. Detta kan göra löparna mer tillfredsställda och lojala.

Lyckliga människor på Avenyn under Göteborgsvarvet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Möt Sebastian Lörstad, IFK Lidingös lysande löpartalang!
Blogg

Möt Sebastian Lörstad, IFK Lidingös lysande löpartalang!


Sexton år gamla Sebastian Lörstad är inte bara en löpartalang av rang – han har faktiskt flera strängar på sin lyra. Kenneth Gysing har intervjuat honom om framfarten i löparspåren och om framtidens svåra vägval.

EM-brons på 3 000 meter i U18-EM i Slovakien. PB och en femteplats på klassiska Kalmarmilen på 29.51. Seger i Hässelbyloppet, kross av Mustafa “Musse” Mohameds banrekord på 29.21 – och nytt PB på 10 kilometer med 29.09. Du har haft en fantastisk sommar bakom dig. Är det någon av tävlingarna du rankar högst?

– Det är svårt att säga, jag är egentligen jättenöjd med allt. Placeringsmässigt rankar jag kanske U18-EM högst, men den bästa prestationen var nog ändå Hässelbyloppet.

Berätta lite om det loppet. När du gick i mål var du fyrtio sekunder före landslagslöparen Oliver Lövqvist, som är tio år äldre än dig.

– Jag tog ledningen från början och så höll jag den under hela loppet. Att ingen hängde på berodde nog på att alla trodde att ”ja, ja, den där grabben kommer inte hålla hela vägen i det tempot”.  Men vid sju kilometer fick jag höra att jag låg 14 sekunder före och att Ebba Tulu bakom mig kom spurtandes.

– Det är svårt att säga vad som hade hänt om han inte hade sprungit fel, det var samtidigt lite tråkigt, det hade varit kul med en spurtduell på slutet. Men jag klagar inte, det var ju banrekord. Det var skitkul!

Sebastian på upploppet i Lidingöloppet där det blev seger i och nytt banrekord i P17 på den tuffa sista milen med 30:51

Du är bara sexton år. Vad händer i huvudet efter en sådan seger? Risk att drabbas av hybris?

– Det har ju gått väldigt bra men jag försöker att inte bli för uppspelt. Jag försöker vara mig själv, och hålla det hyggligt. Man vet aldrig vad som händer. Det går jättebra nu men man kanske bryter benet, vad som helst kan hända. Jag försöker vara i nuet, acceptera det som varit och sedan får man se vad som händer i framtiden.

Vad tror du är orsaken till det stora genombrottet i år?

– Jag har haft ett väldigt bra träningsschema under året och inga problem med skador, det är nog det som har lagt grunden. Min träning under det här året har också ökat väldigt mycket jämfört med förra året. Nu springer jag runt sju, åtta mil i veckan. Utöver det kör jag tre och en halv timmes alternativ träning på en crosstrainer.

Hur är upplägget för träningen?

– Min tränare Daniel Nilsson är väldigt speciell med sitt träningsupplägg, han anpassar det individuellt. Just för mig är det nästan bara ren tröskelträning under de vanliga träningsveckorna, och först ett par veckor innan en tävling lägger han in några hårda kvalitetspass. Forskning visar ju också att tröskelträning ger väldigt bra effekt, den producerar mest mitokondrier.

– Trösklarna brukar ligga på trettio minuter, där vi varierar mellan tre, fem och sex minuter långa intervaller. Farterna varierar lite beroende på längden på intervallen, men i genomsnitt runt 3.10 minuter per kilometer, och en laktatnivå under tröskelgränsen. Jag testar inte laktatnivån särskilt ofta, jag har pulsband och vet att ligger jag under 180 så är det under min tröskelpuls.

– Vi springer mest på grus. Daniel är en extremt smart tränare, han lägger oerhört mycket tid på att fokusera på vad som är bäst för kroppen. Spikskorna kommer in sent. Jag kanske kör två, tre pass med spikskor två veckor innan ett lopp, och då oftast efter ett tröskelpass. Då blir det några fyrahundringar.

Nu ska du springa terräng-SM, där du tävlar i klassen Pojkar 15-17. Förhoppningar inför loppet?

Visst blev det seger för Sebastian i P17 på Terräng- SM 2024 på gräsbanan i Jönköping

– Jag siktar på att vinna. Jag hade gärna tävlat i seniorklassen, men det fick jag inte. Regler är regler, det är sådant man får ta. Det var samma sak när jag sprang Kalmarmilen, jag var för ung för att få tävla i seniorklassen. Jag fick springa i motionsklassen i stället, det var inte lika roligt. Det blir ju mer driv att tävla i SM än i motionsklass, haha. Men jag kom femma totalt, även om det inte räknades in i SM.

Vad tänker du om framtiden? Någon distans du kommer att fokusera på?

– Jag tycker jag är väldigt allround som löpare, men jag märker att ju kortare distans desto sämre går det. Min tid på 1 500 meter är 3.50, det är ju inte på samma nivå som min tid på 10 kilometer. Men jag tror att jag kommer att specialisera mig på ett mellanting. Att vara europé och springa 10 000 meter är så himla svårt, konkurrensen är oerhörd ute i världen på den distansen. Då känns 5 000 meter mer som en europeisk distans. Men jag får väl se hur jag utvecklas.

Parallellt med löpningen spelar du också cello på hög nivå. Du har vunnit en massa priser, och har spelat med en orkester i världsberömda Royal Albert Hall i London. Nu går du första året i gymnasiet på musikskolan Lilla Akademin i Stockholm. Hur får du ihop satsningen på löpning med satsningen på musiken?

– Jag började spela cello redan som femåring. Det har alltid varit mycket musik i min familj, pappa är violinist i Stockholms Filharmoniker. Det är ju en lite skum blandning, cello och löpning, men jag tror att desto skummare desto bättre, haha.

– Personligen tror jag att det är bra att ha två intressen, det tar bort stress när man kan fokusera på olika saker. Går det ena åt pipan har jag det andra att stödja mig mot. Jag tror också det är bra att inte enbart fokusera på en sak. När jag spelar cello kan jag glömma löpningen för ett tag, och när jag springer vilar jag från cellospelet.

Du var på ett långt musikläger i England i somras. Hur tränar man löpning på ett musikläger?

– Ja, de ställen vi bor på när vi spelar musik är inte direkt anpassade för löpträning, haha. Jag hittade en stor gräsplan där vi bodde i somras, gick upp tidigt på mornarna när alla andra sov. Jag tror jag sprang över åttio varv runt den där gräsplanen under ett pass.

Är du noga med vad du äter?

– Det är jag verkligen, men inte när det gäller hur mycket. Jag är ju ungdom, då ska man inte tänka diet. Men jag är noga med vad jag äter. Min mamma är läkare och nu när löpningen har börjat gå så bra sista året har hon börjat läsa in sig på vad som är lämpligt att äta som löpare. Hon har börjat göra olika smoothies åt mig före och efter träning. Den innan träning har mycket snabbt socker, mycket frukter. Den efter har mycket protein i sig. Så jag dricker mina smoothies, käkar bönor, kyckling och fisk, men inte så mycket rött kött.

Kan det bli så att du närmar dig ett vägskäl i framtiden, där du måste välja mellan löpning och cello?

– Om jag blir professionell löpare, vilket är målet, blir det nog svårt att också vara professionell cellist. Men musiken är en sådan stor del av mitt liv, så den kommer alltid vara med mig på ett eller annat vis.

Tävlingsmål inför nästa år?

– Jag hoppas på att komma med till U20-EM och springa 5 000 meter där. Om min utveckling fortsätter så kanske jag kan ta en medalj där. Finnkampen vore också väldigt kul att få vara med i som senior. Det var ju några sjuttonåringar som var med där i år som seniorer, på stav och längd. Men jag tror det är andra regler för långdistans. Men om jag toppar listorna på 10 kilometer nästa år kanske det blir annorlunda.

Så en sista fråga, vilken är din favoritkompositör?

– Det är nog Edward Elgar, jag  tycker mycket om hans cellokonsert!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Svenskt guld i Plogga-VM
Blogg

Svenskt guld i Plogga-VM


Den 27–29 september gick Plogga-VM av stapeln i Italien. Över 80 löpare från 13 olika länder samlades för att plocka skräp – samtidigt som de deltog i en löptävling. Robert Svensson kammade hem den första svenska guldmedaljen i världsmästerskapet.

Att plogga, eller plogging, är en motionsform som innebär att man kombinerar skräpplockning med jogging. Rörelsen startades 2016 av outdoor-älskaren, trailpappan och multisportaren Erik Ahlström och har sedan dess spridits över världen.

För fjärde året arrangerades världsmästerskap i plogging i Val Gadino och Bergamo i Italien. Det är inte en vanlig löptävling där den snabbaste vinner utan man mäter också vem som plockat mest skräp.

Tävlingen bestod i år av två grenar – Urban Plogging som innebär att man ploggar i stadsmiljö och trailrunning som var ett lopp i bergen. Trailloppet pågick i sex timmar och Urban Plogging-loppet i 90 minuter – där Robert Svensson, Sverige, tog guldet.

– Jag är förstås väldigt glad över att vinna och över att få uppleva atmosfären och alla härliga deltagare igen, säger Robert som förra året fick åka hem med ett silver i bagaget.

Men i en ploggingtävling är egentligen alla vinnare, eftersom själva poängen är att ta hand om sin hälsa och planeten.

Tuff trailtävling

Carmen Wargborn från Stockholm blev bästa svensk i det betydligt mer utmanande trailloppet. Carmen ploggar dagligen. Hon säger att plogga-VM är ett roligt sätt att träffa fantastiska människor som delar hennes intresse.

– Årets trailtävling var mycket tuffare än tidigare år, med fler höjdmeter och mindre skräp. Det är ju positivt att det var mindre skräp men svårare att plocka viktiga poäng, säger Carmen som deltog för tredje gången

Carmen fick sammanlagt cirka 16 000 poäng. Det är ett värde som räknas fram av hennes distans, höjdmeter samt insamlat skräp. Olika skräp ger olika poäng så det gäller att veta vad man ska plocka och sedan bära på resten av tävlingen.

Efter målgång sorterar deltagarna sitt skräp, det vägs och räknas om till hur mycket koldioxid som inte släpps ut. Allt material återvinns nämligen och behöver då inte nyproduceras. I år samlades totalt 1 289 kilo skräp in. ”Koldioxidvinsten” räknades om till 686 kilo.

Erik Ahlström är mycket imponerad över tävlingen i Val Gandino och Bergamo. 

– Både stämningen och resultatet är otroligt positivt och ger hopp om framtiden, säger han.

Erik lägger till att han aldrig i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig att hans initiativ skulle skapa en helt ny global tävlingsgren. 

– Jag får gåshud när jag tänker på det. Plogging är en sport som inte handlar om att vinna, utan om att förbättra villkoren för vår planet och samtidigt röra oss på ett glädjefyllt sätt, säger Erik Ahlström. 

LÄS MER OM PLOGGA-VM HÄR!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Därför är New Balance Fresh Foam X 1080 v 14 den enda löparskon du behöver
Blogg

Därför är New Balance Fresh Foam X 1080 v 14 den enda löparskon du behöver


Tack vare den prisbelönta Fresh Foam X-teknologin levererar den nya versionen av flaggskeppsmodellen 1080 mest dämpning och komfort av alla löparskor från New Balance. Här berättar vi varför Fresh Foam X 1080 v 14 kanske är den enda löparskon du behöver. 

[ANNONS FRÅN NEW BALANCE] Fresh Foam X 1080 v 14 är den mest allsidiga löparsko som New Balance har tillverkat någonsin. Utvecklingsprocessen tog extra lång tid då man verkligen ville sätta sig in i hur löparnas individuella och unika behov ser ut, för att kunna ta fram en sko som matchar dem.

Tack vare ingående intervjuer med konsumenter kunde utvecklingsteamet hos New Balance skapa en löparsko som överträffar alla förväntningar. Resultatet är Fresh Foam X 1080 v 14 – den perfekta allroundskon för alla typer av löpare.

En bättre löpupplevelse

Den 14:e versionen av 1080 är den perfekta blandningen av allt det som vi löpare söker i en löparsko. Mjuk dämpning, förvånansvärt låg vikt och en komfortabel och följsam ovandel gör att nya Fresh Foam X 1080 v 14 är ett mycket mångsidigt skoalternativ för alla sorters löpare. 

Fresh Foam X 1080 v 14 är designad för att ge dig den perfekta mixen av stöd och flexibilitet för varje löpsteg, oavsett hur snabbt eller långt du springer. Komforten har prioriterats, bland annat genom en mjukare ovandel i “engineered mesh”.

Den säkerställer inte bara att foten hålls säkert på plats, ovandelskonstruktionen bidrar också till förbättrad luftgenomströmning i viktiga zoner. Den här innovativa designen syftar till att hålla dina fötter svala och torra under dina pass.

Men huvudnumret är förstås mellansuleteknologin Fresh Foam X. Tack vare den levererar Fresh Foam X 1080 v 14 alltid tillräckligt med dämpning och stöd – där du behöver det som mest.

Jämfört med föregångaren har sidorna på Fresh Foam X 1080 v 14 dragits upp högre för att ge foten mer stöd och stabilitet. Mer material i yttersulan på slitageutsatta zoner bidrar också till en styvare framfot och snärtigare frånskjut.

Sulplattformen har dessutom fått mer av Fresh Foam-materialet under både häl och framfot. Det gör att varje landning blir mjukare – så att du kan koncentrera dig på att pusha dina egna gränser.

TRE NYHETER I FRESH FOAM X 1080 v 14

  • Bättre stabilitet och stöd för en smidigare löpkänsla  
  • Ökad andningsförmåga för bättre prestation
  • Spänstigare frånskjut tack vare en styvare framfotsdel
Fresh Foam X 1080

– Fresh Foam X 1080 v 14 är den perfekta skon för dina dagliga löppass. Vi tog oss verkligen tid att lyssna på konsumenternas behov när vi skulle utveckla och förbättra skons prestanda. Därför är denna 14:e version också den mest komfortabla hittills i 1080-serien. Faktum är att det kanske är den enda sko du behöver. Den klarar av allt man kan begära av en löparsko, säger Danny Orr, chef över Tech Running på New Balance. 

Med nya New Balance Fresh Foam X 1080 v 14 blir varje runda en ny möjlighet att prestera bättre. Upplev hur den perfekta balansen mellan mångsidighet, komfort och design känns – och ta din löpning till nästa nivå.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*