MEST LÄSTA
Vill du testa Clifton 4 från Hoka One One?
Blogg

Vill du testa Clifton 4 från Hoka One One?


Clifton 4 är en lätt, neutral sko med massor av dämpning och bra respons i frånskjutet. Den har även en ny sömlös mesh i ovandelen som ger en fantastiskt bra andning och komfort. Clifton 4 passar de flesta löpare, och den breda sulbasen ger en naturlig stabilitet. Fantastiskt hälgrepp, bra passform och bredare tåbox för en naturlig tåsplit gör att den passar de flesta fötter. Early Stage Meta-Rocker ger en snabb stegavveckling oavsett var på foten du landar. Detta är skon för den som vill springa allt från kort och snabbt till riktigt långa pass.

Denna sko passar för en mycket bred målgrupp som vill ha en väldämpad men mycket lätt och snabb sko.

Vikt: Herr US 9: 265 gram, dam US 7: 215 gram. Drop: 5 mm.

Vill du veta mer om Hoka One One Clifton 4 hittar du det på hoka.no

Allt du behöver göra för att ha chansen att bli en av tre personer som får testa Hoka One One Clifton 4 är att svara på frågan nedan. Senast den 17 augusti vill vi ha ditt svar och under vecka 34 får du reda på om du kom med.  

Värde: 1 699 kr.

[Form code=250]

Villkor: I och med att du deltar medger du att dina personuppgifter sparas och att du kan få erbjudanden och information från Hoka One One i framtiden. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. 


Antal kommentarer: 32


Therese Ovefalk

Köper alltid Saucony sedan flera år tillbaka. Är nu mogen att testa nåt nytt och hört mkt gott om Hoka:)


Carina Rydlund

Många löparkompisar har börjat springa med Hoka och är lyriska och självklart vill jag också testa att springa i ett par Hoka One One.


Jenny

Detta låter ju som en perfekt dröm sko för mig! Självklart vill jag testa dessa i spåren:)


Christin

Vore superkul! Bra med något bredare tåbox, då Asics Kayano som jag ofta haft blivitför smal för mig i senaste modellen. På jakt efter nu favvo!


Pierre

Efter att ha sprungit med Saucony-skor sen 1984 kanske det är hög tid att jag får se om gräset kanske är grönare på andra sidan…;-)


Tommy Simonsson

Finns ingen återförsäljare av skon där jag bor så det hade varit väldigt roligt att få testa.


Carina Henriksson

Visste inte att det skomärket fanns. Låter perfekt för mig med bred tåbox.


Iréne Öhman

JA! Jag vill jättegärna testa. Har hört gott om märket men inte testat. Vore ett utmärkt tillfälle nu när jag har flera lopp framför mig.


Anki

Självklart vill jag få chansen att prova en annan sko. Har inte vågat köpa något annat än Asics de senaste 15 åren, efter ont i fötterna av ett annat fabrikat. Nu är jag redo att prova 🙂


Ulf Asplund

Hoka är den ultimata löparskon för mig, jag har faktiskt Clifton 1, 2 och 3 redan. Trean är är med sin aningen bredare framfot helt perfekt för mig och jag ser fram emot att få testa fyran.


Patrik Nilsson

Vill jättegärna testa Clifton 4 från Hoka One One. Har bara hört bra om Hokas skor från långdistanskompisar men inte testat själv. Jag har gått på ren vana och alltid kört Asic. Är det månne Hoka One One Clifton 4 som bryter min mångåriga vana tro?


Carina Andersson

Asics Sauconi har jag använt i flera år NU chans och hopp att få pröva den lätta hoka one one skulle vara toppen Nu är jag ska köra maran i Stockholm 2018


Anonym

Vill gärna stabila med dom på Iamsterdam


Magnus

Kom till pappa, nu ska jag springa skiten ur dig.
Klarar du 100mil kanske 200mil innan du faller isär.?


Mosse Tesfalidet

Jag har idag Clifton 3 och jag gillar dem väldigt mycket!


Philip

Kan 4:an vara en väg tillbaka mot den ultimata Clifton 1? Ser fram emot att utvärdera!


Mattias Sundell

Denna sko vill att jag springer den. Hör hur den ropar mitt namn. Jag kör sex pass i veckan så skon kommer att få andas allt från intervall på bana, långa pass på grus och spår till snabba asfaltpass. Hoppas vi blir kompisar.


Josefine

Spännande att få testa en annan löpsko. Har sprungit något år i Asics olika modeller beroende på löpning. Testat On cloudsurfer för att få lite variation på långlöp. Men inte riktigt hittat rätt så söker något nytt och bra att springa i 🙂


Lena Printz

Jag har problem med rygg och knän så jag skulle mer än gärna testa denna sko. Många löpare som skryter om Hokas skor.


Hanna Henriksen

Vill gärna få chansen att prova denna fina, lätta sko. Bred tåbox låter skönt. /Hanna med blå tånaglar


Karin Lindholm

Jag har sedan länge sprungit i Ascis GT 2000.
Har på slutet känt att jag skulle behöva testa något nytt. Detta erbjudande kan ge mig chansen att testa denna väl omtalade sko. Löpning är en viktig del av mitt liv.


Mikael

Att få testa Clifton 4, vilken strålande ide´!
Både dom och jag gör löparsucce´!


Annika Adamssom

Jag blir gärna testperson av nya Hoka clifton 4.
Springer idag i Hoka clifton 3 och älskar dom, tack vara Hoka har jag kunnat börja springa igen trots mina skadade hälkuddar. Det är total lycka för en löpargalen tjej det!


Annika

Jag blir gärna testperson av nya Hoka clifton 4.
Springer idag i Hoka clifton 3 och älskar dom, tack vara Hoka har jag kunnat börja springa igen trots mina skadade hälkuddar. Det är total lycka för en löpargalen tjej det!


TINA ÅBJÖRN

Jag vill gärna prova den nya modellen. Har provat många olika löparskor då jag är triatlet och springer ultra. På senare år har jag haft en del problem med ont i framfötterna.
När jag testade Hoka var det som en ny start. De är så sköna och inga sömmar som skaver eller slits och de är så härligt lätta.


Mona Gustavsson

Jag har bytt mellan flera märken men aldrig Hoka. Senaste tiden har nya skor fungerat bra par rundor och sen får jag blåsor och skav. Dyrt att köpa fler par för att se om det hjälper. Skulle därför mer än gärna prova Hoka för att se om det är skor som kan vara mer rätt för mina fötter och slippa blåsorna.


Anna Nord

Jag vill gärna prova Hoka 4 är opererad 2 ggr menisk vä knä springer marathon och ultra. Har sprungit 15 marathon plus ett ultra 5 mil satte rekord på Sthlm marathon 2017 började springa maror 1996. Jag vill kunna fortsätta att springa hela mitt liv och hoppas på att sätta nya rekord.


Susanne Bornmar

Klart jag vill vara testlöpare av ett par Hoka. Har hört så mycket gott om denna sko, men aldrig provat någon. Springer runt 8-9 mil i veckan och det vore roligt att få testa en helt ny typ av sko än vad jag är van vid. Springer normalt sett i Brooks och Saucony.


Therese

Jag provar gärna Hoka, 5 mm drop passar mig perfekt. Springer ungefär 6 mil i veckan på varierat underlag. Har provat många olika märken och modeller under åren men inte riktigt hittat hem.


mikael kravik

Är på jakt efter nya breda dojjor,springer terräng med inov8,och har slitit ut mina ascis lyte någonting på asfalt,men måste hålla mig runt milen ,efter det blir det troligen lite morton på vänster foten när gruskornet dyker upp men som inte går att hitta ,samt på längre sträckor försvinner fler tår, känns det som.
Kanske kan det här vara en bra lösning med ett par Hoka,vill ju gärna springa längre också.


Peter

Skulle vara intresserad av att testa dessa men osäker på om de kan bli kompis med det underlaget jag springer på. Det blir mestadels preparerade spår och stigar och inte det underlaget de verkar gjorda för, asfalt.
Men för all del, överbevisa mig genom att låta mig prova dem 😉


Lennart Wirsäll

Nyfiken på Hoka. Hört mycket bra om deras skor.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det ser mörkt ut…


…på Kameruns avbytarbänk, för att citera Arne Hegerfors. Dom senaste dagarna har jag kastats mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden har jag känt mig optimistisk och tänkt att det blir sub2.50 i Berlin bara för att sekunden senare googla om man kan få tillbaka pengarna för den bokade flygbiljetten. Anledningen till det är min sketna j-a hälsena. Jag tycker att jag haft den under kontroll hela sommaren. Visst, jag har kanske kört lite för mycket stundtals med tanke på smärtan men man persar inte av att vila sig i form och löpning gör ont ibland. Jag har ju t.o.m dragit ner på fartdelarna i träningen trots att planen var en helt annan från början, en tillräcklig kompromiss trodde jag. Men faktum är att jag knappt kunnat gå ordentligt dom senaste dagarna utan att hälsenan smärtat och det känns inte okej. Tvärtom så har jag blivit mer och mer orolig ju mer smärtan tilltagit. Men efter ikväll börjar det faktiskt ljusna en del på den där avbytarbänken. Och jag ber om ursäkt i förväg för alla svordomar, men en smärtande hälsena kräver starka ord.

I början av veckan tog jag lite välbehövlig ledighet från springandet, närmare bestämt ganska exakt 58 timmar. Det var flera månader sen jag hade ett sånt “långt” uppehåll senast. Istället drog jag på Brad Paisley turné till Gävle och Stockholm. Förutom country och cowboyhattar i världsklass blev det såklart en hel del öl, burgare, hotellfrukostar och rosévin, inte det bästa för varken form eller vikt. Riktigt nice men en del av mig kunde som vanligt inte låta bli att få lite ångest, både över missad träningstid men framförallt över alla överflödiga kalorier. När jag kom hem kände jag mig både fet och pluffsig så det första jag gjorde var såklart att sticka ut och springa. Inom loppet av två dagar cashade jag in 72km. Perfekt tänkte jag men efter det ballade hälsenan ur.

Så sent som i fredags hade jag så pass ont att jag knappt kunde gå eller slänga upp fötterna på ett bord, än mindre röra hälsenan, varje gång den nuddade nånting så ilade det till i hela kroppen av obehag. Då började jag faktiskt bli lite orolig på riktigt. WTF? Är det kört nu, var det första jag tänkte? Ett halvårs rehab? Operation? Det märkliga är att senan sällan smärtar under löpning vilket är lite märkligt. I fredags tänkte jag ge upp redan efter 200m för det gjorde så förbannat ont till en början men precis när jag skulle kasta in handduken och vända så släppte det plötsligt och sen kunde jag springa på nästan som vanligt. Efteråt var det såklart smärta men inte under själva löpningen.

Imorse var jag inställd på att inte springa nåt mer på ett tag och översköljdes av en slags melankoli och sorgsenhet. Att inte kunna springa är det värsta som finns. Som vanligt var jag tvungen att gå på hälarna när jag vaknade och ingenting tydde väl på att det skulle bli bättre. Satte mig vid datorn och googlade allt jag kunde komma på. Hälseneinflammation, hälseneproblem, ont i hälsenan, hälsena rehabövningar…ja ni fattar. Det var en ganska dyster läsning må jag säga, långt ifrån vad jag ville läsa. Slängde igen locket och bestämde mig för att köra igång med ordentliga excentriska tåhävningar, inte nåt halvhjärtat slarv som jag fuskat med hela sommaren bara för att det är så förbannat tråkigt. Nej, den här gången var det på riktigt. 3×15 reps på den onda foten varje timme och utöver det en massa knipövningar för tårna och vadstretch. Till en början kändes det som om vaden skulle explodera, helvette vad ont det gjorde när man gjorde det på riktigt. Och så hände det. Helt plötsligt kunde jag gå som vanligt utan att ha ont framemot eftermiddagen. Kände på hälsenan och till min förvåning var den långt ifrån lika trycköm. Hallelujah! Kan det vara så enkelt att excetriska tåhävningar räcker? Jag vetifan, vägrar nästan tro det, men det går ju inte att förneka det faktum att jag efter hundratals tåhäv plötsligt kunde gå utan smärta.

Velade länge om jag skulle våga ge mig ut på en testjogg eller inte. Som den endorfin junkie man är så var valet till slut inte så svårt. Fy fan vad dålig karaktär man har. Inte hjälpte det heller att Dr Internet på många sidor skrev att helvila rent utav kan vara kontraproduktivt. Om internet säger att helvila inte är lösningen på problemet så får man väl tro att det är så. Att få knyta på sig skorna och sticka ut, när jag imorse trodde att det var lång vila som gällde, var som den första klunken kall öl en varm sommardag eller som en fet prilla grov lös en måndagmorgon. Magiskt, ord räcker inte till för att beskriva den känslan. Självklart fick jag hybris och la in en fartökning i ett par kilometrar med resultatet att hälsenan började protestera men inte så pass att det kändes som om jag var tvungen att avbryta men tillräckligt för att jag skulle komma ner på jorden. Nu en timme senare känns den under kontroll, lite känningar och viss smärta men inte alls som för ett par dagar sen. Än har jag inte gett upp! Det enda negativa med kvällens runda var väl att jag började få hopparknä känningar på den andra benet, så jävla typiskt. Fy fan vilket j-a måndagsexemplar man är.

Jag tar tacksamt emot tips på hur jag ska förhålla mig till min hälsena. Springa eller inte springa? Dra ner på träningen eller fortsätta som vanligt? Jag kan som sagt ingenting om hälsenor eller vet hur man ska förhålla sig till smärtan så shoot, ge mig era bästa tips.

Nu blir det i alla fall ett par dagars löpvila, imorn sticker jag till Dalarna för att se Emmylou Harris och jag packar INTE med mig några löparskor. Ha! Sån endorfin junkie kanske jag inte är ändå. Förhoppningsvis är dom kommande vilodagarna som balsam för hälsenan. Och om jag får höra Pancho & Lefty på tisdag så kan jag dö lycklig, hälseneinflammation eller inte!

/Hörs


Antal kommentarer: 4


Magnus Fröhler

Länge sedan. Dra ned. Du vet att du kör hårdare än de flesta. Rädd att bli tjock PM du äter lite gott. Det blir du inte. Var rättvis och inse att du är bra och snabb. Om du taggar ner lite kommer du att hålla och utvecklad. Bygg styrka långsiktigt. Frid och allt gott.


Stefan N

Det är grymt svårt att dra ned på träningen när man är van att rulla på +100km/vecka men mitt tips är ändå att dra ned något på volymen och istället ersätta löpning med alternativpass, t.ex. crosstrainer. Du kommer inte tappa en sekund på det formmässigt. Som elitmotionär pressar man sig gärna över gränsen, så försök lyssna på kroppen. Man kan springa om man har ont men smärtar det låter det inte som en bra ide. Håller tummarna att du står redo i Berlin uppumpad för sub2.50!!


Peter

Mitt första och egentligen enda pålitliga råd till dig är att ta dig till en duktig sjukgymnast.

jag har haft hälseneproblem och vet vilket elände det kan vara om man inte stämmer i bäcken. Jag är inte medicinskt utbildad på något vis så alla mina övriga råd ska tas med en rejäl nypa salt.

Hur du ska behandla din hälsena handlar nog om hur illa däran den är. I någon slags akut skede gäller att avlasta senan. Om du inte kan springa p.g.a. smärta har du inget val – då är det helvila från den belastanda aktiviteten (just det: löpning) som gäller. Om du kan springa med vissa känningar är det en varningsklocka. Då gäller det att se till trenden: kan du hålla skadan i schack utan att den blir värre från en vecka till en annan? Då kan rehab tillsammans med fortsatt löpning nog fungera, men troligen måste du skära ned, antingen på mängd eller intensitet (troligen är det ökningen i intensitet, som kanske inte gjordes i samband med minskad mängd som ledde till problemen från första början?).

För att börja rehabilitera hälsenan är excentriska tåhävningar beprövat (det finns kliniska studier som styrker användandet), men det är 3×15 med rakt och böjt knä två gånger per dag som brukar rekommenderas (gärna med ökad belastning, det ska göra lite ont) som gäller. Mer är INTE bättre här. Samma principer som med träning gäller: belastning måste följas av (tillräcklig) vila för att vävnaderna ska stärkas.

“Tvära friktioner” eller “tvärfriktionsmassage” tycker jag har fungerat bra för mig också. Kolla gärna upp det. Hittade inget bra klipp men det här visar principen: https://www.youtube.com/watch?v=GnlvZVdjKsE. Som jag minns instruktionerna jag fick ska man nypa ganska rejält. Det brukar göra rätt ont i någon minut innan smärtan börjar klinga av.

På sikt är det viktigt att förstå hur du fick besvären. Utan den förståelsen är det stor risk att du kommer att återfå problemen igen på sikt. Är problemen biomekaniska (felaktiga rörelsemönster, svagheter, fotisättning) eller blev det helt enkelt en för häftig ökning i belastning på kort tid (typ ökad mängd och intensitet samtidigt)?

Som sagt, du gör nog bäst i att ta dig till en duktig sjukgymnast.


Anders Larvia

Tack för era tips, dom uppskattas verkligen. Det blir ett besök till naprapaten så fort semestern är slut, fram tills dess så blir det minskad mängd och en massa excentriska tåhävningar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem lätta övningar som ger dig starka ben
Blogg

Fem lätta övningar som ger dig starka ben


Du älskar att löpa. Och eftersom du har valt en sport som du kan utöva i frisk luft och vacker natur, och vars förberedelse bara består i att du drar på dig några funktionsplagg och ett par löparskor, så har du ingen lust att gå på gym för att göra styrkeövningar.

Men om du vill kunna springa resten av livet så bör du även styrketräna några gånger i veckan. Löpning kan skapa obalans i muskulaturen och dessutom förstärka problem som du redan har. Svaga vader kan till exempel sätta stor press på hälsenorna och bryta ner de fibrer som bygger upp senorna. Instabila höft- och bålmuskler försämrar rörelseförmågan och överlastar skenbenen, vilket kan leda till benhinneinflammationer och stressfrakturer.

Gör därför de här övningarna två gånger i veckan – eller dagligen om du har eller har haft problem med benhinnorna, vaderna och/eller hälsenorna.

1. UTFALLSTEGSVÄXLING
Ta ett steg framåt med höger fot och sänk kroppen tills ditt vänstra skenben befinner sig parallellt med golvet och knäet nästan nuddar golvet. Gör ett explosivt upphopp då du byter ben luften så att du istället landar med vänster fot framför dig. Ett vänster- och högerutfall räknas tillsammans som en repetition. Gör tre set med 15 repetitioner.

2. TÅHÄVNINGAR MED RAKA KNÄN
Fatta en hantel i höger hand och ställ dig på en step up-bräda. Placera vänster fot bakom höger vrist och balansera på den högra fotens främre del. Gör en tåhävning utan att böja knäet och stanna i högläge en stund; sänk sedan hälen. Gör tre set med 15 repetitioner på varje fot.

3. TÅHÄVNINGAR MED BÖJT KNÄ
Följ instruktionerna för tåhävningarna med rakt knä, men böj knäet på det ben som du balanserar med. Håll knäet böjt samtidigt som du gör tåhävningarna. Gör tre set med 15 repetitioner på varje fot.

4. EXCENTRISKA TÅHÄVNINGAR
Stå på en step up-bräda med hälarna hängande nedanför brädans kant. Gör en tåhävning och sänk sedan hälarna mycket sakta tillbaka ner under step up-brädans kant. Gör tre set med 15 repetitioner.

5. BONDENS TÅGÅNG
Fatta en tung hantel i varje hand och gå sedan på tå i 60 sekunder. Om du kan gå längre än i 60 sekunder ska du använda tyngre vikter. Gör tre set. 

LÄS MER
Vädra vaderna – men undvik sträckningar
Styrka på stående fot – 4 övningar som tränar upp din bålstyrka
Starka knän! 3 övningar som bygger din löpstyrka



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så här gör du långpassen mer effektiva
Blogg

Så här gör du långpassen mer effektiva


Oavsett om du springer två maratonlopp eller ett par, tre 10-kilometerslopp om året, så är du en långdistanslöpare. Som sådan kan du kanske skippa ett tempopass i veckan och ändå klara din målsättning på tävling.

Det du däremot inte bör slarva med är veckans långpass – i alla fall inte om du siktar på en mara eller halvmara. Minst en gång i veckan bör du springa ett löppass som är längre än dina vanliga distanspass (som främst fungerar upprätthållande av den löpform du redan har).

Skälen till att springa ett längre långdistanspass i veckan tål att upprepas: Långa löpturer ökar kroppens förmåga att bränna fett och att spara på glykogenet i musklerna så att du orkar springa länge utan att bli trött, något som kommer väl till pass i långdistansloppen.

Långdistanspassen förbättrar också kroppens förmåga att transportera syre och näring till dina hårt arbetande muskler. Om du är nybörjare räcker det att försiktigt och tålmodigt öka distansen på ett av veckans pass och om du satsar på att springa tio-kilometerstävlingar, halvmaraton eller maraton bör du, vartefter du blir starkare, se till att få till ett ordentligt långpass varje vecka.

Här följer tre varianter av långdistanspass som ger bra effekt på din prestationsförmåga.

Lugnt långdistanspass
Långa, långsamma löppass rekommenderades för nybörjare redan på 70-talet och det är fortfarande den bästa löpträningen för såväl nybörjare som regelbundet skadedrabbade eller nyligen rehabiliterade löpare.

Att springa lugnt men långt förbättrar din uthållighetskapacitet. Att inte springa långpassen för snabbt är dessutom hemligheten bakom en skadefri löparsäsong.

Spring så här
För att undvika överträning med förkylning, dålig form och överbelastningsskador som följd bör man öka tiden istället för distansen på sina långpass. En rimlig ökning är 10-15 minuter på ett av långpassen varannan vecka.

Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta – om du känner dig trött. Varannan vecka drar du istället ner tiden på ditt långpass med 25-50 procent.

Stegringspass
I stegringspasset börjar du i ett lugnt tempo och ökar farten successivt, vilket hjälper dig att pressa dig till att hålla eller öka farten i ett lopp, även när du blivit rejält trött. Stegringspasset förbättrar också din uthållighetsförmåga och bryter monotonin genom att tvinga dig att hålla koll på ditt tempo.

Ett maratonlopp kräver tålmodighet och kroppskännedom, och stegringspassen tränar just de förmågorna. Rutinerade maraton- och halvmaratonlöpare som testat sina gränser klarar utan problem denna typ av träningspass, men nybörjaren bör vara försiktig. Att springa fortare och fortare ökar pressen både fysiskt och mentalt på ett sätt som en nybörjare inte är redo för.

Spring så här
Inled löppasset med en kilometerfart som är knappt 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Öka sedan din kilometerfart med runt 10 sekunder var tredje kilometer så att du avslutar löppasset i din planerade tävlingsfart, eller något snabbare. Alterna veckans stegringspass med långa, långsamma löppass.

Generalrepetitionspass
Att springa några kilometer i tävlingsfart i slutet av ett långpass gagnar alla löpare, men har särskilt stort värde för dem som siktar på en specifik sluttid i loppet. Det bästa sättet att lära sig att hålla sin planerade tävlingsfart är att träna i den. Generalrepetitionspassen tränar dig att hålla farten i slutet av loppet, när benen är som tröttast.

Spring så här
Inled ditt långpass i ett lugnt distanstempo. Fem till åtta kilometer från träningspassets mållinje ökar du farten tills du når din planerade tävlingsfart, vilken du håller ända till löppassets slut. Varva sedan ner i lugnt distanstempo.

Den totala längden på generalrepetitionspassen bör vara 13-19 kilometer för nybörjare på maratondistansen, och 24-32 kilometer för rutinerade maratonlöpare. Gör ett flertal generalrepetitionspass under den sista tredjedelen av din träningsperiod inför maratonloppet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tålamod


Göteborg 2008. Det var där allt började. Det visste jag inte då men det vet jag nu. Mitt första Göteborgsvarv. Min första tävling överhuvudtaget och starten på nånting nytt. Inte omgående på studs men det satte igång nånting som skulle komma att förändra hela min tillvaro. Kanske är det känslan som jag upplevde då som jag fortfarande letar efter, försöker återskapa. Jag tänker ofta tillbaka på det där loppet. Var nervös som fan och hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på. Ett halvår tidigare hade min kompis Nicklas föreslagit att vi borde åka ner till Göteborg och springa varvet som en hälsosam uppladdning inför Sweden Rock Festival ett par veckor senare. Hade aldrig sprungit 2,1mil innan. Jag sprang min 7km runda ett par gånger i veckan och var nöjd med det, var mer intresserad av bicepscurl då. Jag hade ingen som helst koll på hur snabb eller långsam jag var eller om jag överhuvudtaget skulle klara av det, såg det mest som ett tillfälle att få dricka sprit efteråt. I bilen ner pratade vi om att 2 timmar borde kunna gå, men jag var osäker. Jag har nog lyckats förtränga hur jobbigt det faktiskt var, kommer mest ihåg de euforiska känslorna som översköljde mig när jag passerade mållinjen på Slottskogsvallen. 1.44 tror jag tiden blev om jag minns rätt. Efteråt fick jag min utekväll, en krogrunda längs Avenyn som slutade med att vi shottade Fireball med massa Chalmerister på nåt obskyrt studenthak till långt in på småtimmarna, men från den dagen var jag förändrad.

Stockholm 2012: Kände mig alldeles för kaxig när jag stod på på Lidingövägen och inväntade min första mara. Jag hade ju sprungit Göteborgsvarvet ytterligare ett par gånger sen dess, börjat träna löpning på riktigt, sänkt tiden från mitt första varv till 1.27 och dessutom gjort ett par millopp på under 40min. Hur svårt kunde det egentligen vara att springa den dubbla distansen? Min första mara var en riktigt käftsmäll, kanske det jobbigaste jag någonsin upplevt rent fysiskt. Egentligen borde jag ha blivit avskräckt från marathon efter det där mytomspunna loppet 2012, jag satt och skakade i nästan en timme efter målgång och kunde inte springa på hela sommaren pga ett löparknä som direkt resultat, men nej, istället för att bli avskräckt väcktes en nyfikenhet och fascination och på sikt en livslång kärlek till marathondistansen. Redan dagen efter anmälde jag mig till min nästa mara. 

Sen den där majdagen i Göteborg för snart 10 år sen har det hänt en del, så även sen min maradebut. Förutom att löpningen har blivit en livstil så har jag även lärt mig att bemästra marathon sträckan någorlunda och får inte längre samma brutala soppatorsk som i början, men framförallt så har min kärlek till att springa bara vuxit sig starkare. Det är lätt att stirra sig blind på nya mål och aldrig vara nöjd, njuta av nuet och det man faktiskt lyckats åstadkomma. Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle bli så biten eller få uppleva fantastiska lopp runt om i världen, än mindre springa på 2.50. Men faktum är att den största vinsten under dom här 10 åren är att jag numera har en så pass stark kropp att jag när som helst kan springa 2 mil och verkligen njuta av det. Det är lycka. 

Det har krävts mycket tålamod, planering och en hel del svordomar för att nå dit jag befinner mig idag. Många gånger har jag vart så fruktansvärt less och velat kasta in handduken, lägga ner allt vad löpning heter och bara göra nåt annat istället. Men i slutänden har kärleken till att springa ändå alltid vunnit. Det är det som är hemligheten. Man måste älska att springa för att orka med det för det är långt ifrån roligt hela tiden.

Jag tillhör definitivt inte den kategori som har talang för att springa, tvärtom. Mitt löpsteg och skadehistorik skvallrar om att jag egentligen borde ägna mig åt nånting annat men jag älskar att springa ändå. Jag har nått alla mina mål på ren vilja och hård träning. Det finns säkert dom som tycker tvärtom, att jag visst har talang, dom som springer lika mycket som jag gör men ändå aldrig kommer vara i närheten av att springa maran på 2.50 och så är det säkert, vi har alla olika förutsättningar men tider är egentligen irrelevant, min poäng är att alla kan nå sin fulla potential om man bara lägger ner den tid som krävs. Man kan inte förvänta sig att få A i betyg i alla ämnen utan att plugga, samma sak med löpningen. Vill man nå en specifik tid eller ett specifikt mål måste man ställa sig frågan, är jag beredd att lägga ner den tid som krävs? Jag svarade ja på den frågan, tyvärr är det nog allt för många som inte är beredda att göra det och det gör hela skillnaden.

Mitt bästa råd; sätt ett högt mål, så pass högt att du nästan inte vågar säga det, det ska vara skrämmande och nästan kännas “omöjligt”. Ett tydligt mål är ett måste för att träningen ska bli meningsfull, för om man inte vet vart man är på väg spelar det ingen roll hur mycket eller hårt man tränar. Sen lägger du ner din själ i det och jag lovar att det kommer ge resultat. Det kommer krävas en hel del uppoffringar utöver blod, svett och tårar men är man inte beredd att göra dom uppoffringarna så kan man heller inte förvänta sig resultat, då kan man fortsätta jogga runt kvarteret och vinka till grannarna. Inget fel i det men man kan inte förvänta sig att bli bättre då. Jag harvade på rätt länge och sprang maran på mellan 3.10-3.20 samtidigt som jag drömde om sub3 men tänkte att det kommer aldrig att gå, det är för svårt helt enkelt. Men så en dag bestämde jag mig bara, jag ska fan klara det. Mycket sitter i huvudet också, vad som är möjligt eller inte. Tränade ännu mer och ännu hårdare. Till slut så gick det. Och det utan att ha nån som helst talang för att springa mer än att ha en talang för att verkligen vilja. 

2015 satte jag upp ett nytt mål. 2.48.48 på maran. Varenda kilometer sen dess har egentligen gått ut på att nå det. Det har gått 2 år sen dess, en evighet. Men att sätta ett högt mål betyder även att man även måste vara beredd att ge det tid. Det finns ingen quick fix. Jag är nästan där men fortfarande känns det långt borta och ibland tänker jag att jag aldrig kommer att klara av det. Det är skrämmande samtidigt som det är min största drivkraft. Men så ska det vara.

För övrigt så ska jag bli bättre på att uppdatera bloggen framöver, skyller på lathet och ledighet. Träningen flyter i alla fall på som den ska och hälsenan är under kontroll så jag kan inte skylla på det i höst om jag inte klarar av mitt mål.

/Hörs


Antal kommentarer: 2


Johan Hedlund

Sicken kärleksförklaring!
Vackert!!
Nu håller vi tummarna för att du fixar tiden i höst så att du kan sätta nya omöjliga mål.


Anders Larvia

Tack Johan 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*