Runners World
Banrekordhållarna klara för start i Göteborgsvarvet
I fjol sattes två fantastiska banrekord i Göteborgsvarvet av kenyanerna Viola Jepchumba och Richard Mengich. Båda superlöparna har nu tackat ja till att utmana sina banrekord i Göteborg den 20 maj 2017.
Viola Jepchumba, Kenya, sprang i fjol in på nya banrekordet 68,01, en sekund från damernas superbonus. Och Richard Mengich krossade herrarnas banrekord, när han blev förste löpare under 60 minuter i Göteborgsvarvet. Hans tid, 59,35, på den förhållandevis tuffa banan är bland det bästa som någonsin presterats på sträckan.
– Mengisch var 72 sekunder från världsrekordet, på en bana som jag skulle uppskatta är mellan en till en och halv minut långsammare än de snabbaste halvmarorna i världen, berättar Per Crona som ansvarar för att rekrytera elitlöparna till Göteborgsvarvet.
Klockan 13:00, den 20 maj, står de båda storlöparna på startlinjen i Göteborg igen. Sugen på Göteborgsvarvet du också? Anmäl dig här!
Lämna kommentar
Anders Szalkai blir ny chefredaktör på Runner’s World!
– ”Szacke” är en riktig drömvärvning. Han kommer att bidra med en enorm sakkunskap, en bred digital kompetens, men också med en stor ödmjukhet inför att vi vänder oss till löpare på alla nivåer, säger Runner’s Worlds förlagschef Nina Jakobson.
De senaste åren har Anders Szalkai regelbundet medverkat i Runner’s World men tillträder fullt ut den 6 mars och är chefredaktör från och med majnumret av Runner’s World. Tidigare chefredaktör Stefan Larsén fortsätter som tidningens redaktionschef och den som ansvarar för produktionen av Runner’s World.
Grattis till både oss och dig, Anders – det här kommer att bli grymt! Hur känns det att ta över som chefredaktör på RW?
– Det är många känslor givetvis, främst både hedrande och inspirerande. Det ska bli verkligen spännande att kasta sig in i något nytt som jag inte gjort tidigare, där jag ändå får fortsätta jobba med min passion som ju konkret är löpning i alla dess former.
Vad har du för planer med tidningen?
– Givetvis fortsätta med en mix som ska kunna tilltala en stor målgrupp löpare. Målet blir att inte glömma någon, utan allt från den riktigt drivne löparen till en person som funderar runt att börja springa ska kunna hitta inspirerande och intressant innehåll.
– Jag brukar säga att alla löpare kan ta del av allt som löpningen har att erbjuda, oavsett nivå, om man bara anpassar det rätt. Så ett inslag som jag hoppas kunna bidra med själv blir konkreta träningspass där kärnan i passet är densamma men sedan att man kan utveckla passet beroende på vart man befinner sig i sin löpning. Sen tror jag det finns mycket att göra på webben med aktuella reportage och tidsenliga träningstips.
Vad kommer tjänsten innebära i övrigt?
– Runners World ingår ju i Springtime Group, så jag hoppas även kunna vara med på vissa bitar runt nya och spännande löparresor. Jag har redan tidigare jobbat med vissa resmål och träningsläger, men nu kommer jag kunna vara ännu mer delaktig där. Det finns många kul utmaningar inom företaget även om fokus kommer vara på Runners World både i tidningsform och digitalt.
Berätta lite kort om dig själv?
– Jag har sprungit i 34 år nu, och har ett snitt på 16 km i dagen om man slår ut all min träning jag gjort fram till i dag sedan jag började springa i Helsingborg 1983. Jag tycker fortfarande att löpningen är lika kul och berikande för min själ som när jag började springa, även om jag idag inte alls drivs av prestation på samma sätt som när jag började. Jag har med åren insett hur många fler värden och dimensioner det finns för en löpare.
Jag flyttade till Stockholm 1991 för att studera på GIH där jag gick ut specialidrottslärarlinjen. Efter studierna hade jag rotat mig i Stockholm och var mer eller mindre heltidslöpare under ett antal. Det var riktigt roliga år, och en förmån att verkligen få chansen och se hur bra jag kunde bli genom heltidsträning, och det blev 6 mästerskaps-starter för Sverige, ett antal SM guld och slutligen även en seger i Stockholm Marathon.
Efter karriären har jag haft förmånen att få fortsätta jobba med löpning i olika former, först som ansvarig för “Running” och friidrott på Puma och sen på Maratongruppen där jag haft 7 fantastiska år. Jag har haft förmånen att vara ansvarig för Sveriges största löpargrupp Team Stockholm Marathon (TSM Running) och för träningsprogrammen på marathon.se som verkligen nått ut till oerhört många löpare på alla nivåer från nybörjare till rutinerade snabblöpare. Civilt är jag gift och har två döttrar som nu är 15 och 8 år.
Vad är det första du läser i Runner’s World?
– Jag brukar kolla in rubrikerna på framsidan och sen innehållssidan och därefter hoppar jag direkt till det som tilltalar mitt sinne just då mest. Oftast blir det till något av reportagen med någon spännande person.
Vad är din bästa motivator när det är tungt?
– Jag försöker tänka på de gånger jag inte kan springa av olika anledningar. Hur mycket bättre det är ändå att få och kunna springa även om det går tungt än att inte kunna springa eller träna alls. Ibland försöker jag även peppa mig genom att vara lite nostalgisk och tänka tillbaks på bra händelser i min löpning. Än mer konkret kan jag ibland bara bryta av ett pass, en distansrunda, med ett kort stopp där jag startar om passet för att hitta en bättre känsla. Det brukar oftast funka ganska bra!
Ditt bästa löparminne?
– Det är ju svårt bortse från känslan när jag ”äntligen” vann Stockholm Marathon. Känslan var grym, det var oerhört mycket folk ute och på slutet varvade jag många löpare som skulle ut på sitt andra varv. Jag kände verkligen hur löparna pushade mig, och den känslan är svår att toppa när det gäller min löpning. Givetvis har jag sen andra små händelser eller pass, som jag gillar ta fram men dom får jag spara till någon text på Runner’s World framöver!
Varmt välkommen till Runner’s World önskar hela redaktionen!
Antal kommentarer: 4
Susanne Johansson
Grattis Anders! en bättre chefredaktör kan Runner´s inte få.
Lycka till!
Susanne på Sveriges framsida.Ps Hasse hälsar
Nellie
Stort tack också till tf chefredaktör Christer Wernhult, som är min favoritskribent i tidningen!
Lars Lagerstedt
Lycka till!
Glöm inte bort alla veteranlöpare över 50, 60, 70.. års ålder!
(själv var jag med i minst ett tiotal jogginglopp till jag var 74 år, därefter tyvärr sjukhindrad)
Lars Lagerstedt
Förtydligande: Minst ett tiotal jogginglopp per år.
Lämna kommentar
Slipp skador i år – här är kostvalen som gör skillnad!
Löpning är, som många vet, en skadedrabbad idrott; jag tror att de flesta löpare någon gång har varit skadade eller har haft känningar av något slag. Vad kan man då göra för att hålla sig skadefri? Några huvudpunkter är att träna rätt, lyssna på kroppen, sova, ägna sig åt prehab och rehab. Samtidigt bör man också se över sin kosthållning. Man kan inte äta sig skadefri men det finns några saker man kan tänka på vad gäller kosten, för att såväl förebygga skador som att hjälpa kroppen att läka.
Att ha energi- och näringsbalans kan på lång sikt hjälpa dig att undvika skador. Du bör också ha kontroll på din kroppsammansättning; för hög eller för låg fettmassa kan göra dig mer skadebenägen. Du som springer mycket kan därför med fördel låta mäta din kroppsammansättning regelbundet. Låg andel kroppsfett kan bland annat öka risken för benskörhet, medan en hög mängd kroppsfett kan öka belastningen på ligament och leder.
Kroppsammansättningsmätningar kan också vara på sin plats under en rehabperiod, så att du har kontroll på eventuell förlust eller ökning av muskelmassa och fettmassa. Vanliga varningssignaler om att långvariga skador är på gång (förutom de klassiska känningarna som många ignorerar) är större förändringar i kroppsvikten eller kroppsammansättningen, samt hos kvinnor frånvaro av menstruation. Upptäcker du något av detta bör du kontrollera ditt energiintag. I vissa fall kan det också vara bra att uppsöka läkare för att kontrollera att allt står rätt till.
Jag upplever att många idrottare förändrar sina kostrutiner markant vid skada. Många slarvar och äter mer chips, godis och läsk. Vissa byter till och med ut sina vanliga måltider mot sötsaker eller gör sämre matval. Detta kan leda till viktuppgång eller kroppsammansättningsförändringar, och därmed försämra läkningsprocessen.
Många upplever att de gör bättre matval när de kan träna som de vill, andra drar ned på sitt energiintag i samband med skada för att förhindra viktuppgång. De räknar inte alternativ träning som ”riktig” träning, trots att även denna kostar energi. Då kan man hamna i negativ energibalans, vilket kan förhindra läkningen.
Läs också: 5 matval som får dig att sova bättre – och springa snabbare!
Energiintaget måste förstås anpassas till träningsmängden. Kan man inte träna alls behöver kroppen antagligen mindre energi men en allvarlig skada kan öka energibehovet med upp till 20 procent, vilket är viktigt att tänka på.
Att äta tillräckligt med protein under läkningsprocessen och rehabiliteringen är viktigt – proteinet hjälper till att bygga upp vävnader, som till exempel muskler. Man bör äta 20–25 gram per måltid eller 0,25–0,30 gram per kilo kroppsvikt jämt fördelat på måltiderna, som bör intas ungefär var tredje timme. Du hittar 20–25 gram protein i till exempel cirka 100 gram kyckling- eller laxfilé alternativt i 150 gram quorn eller 200 gram blandade bönor. Många löpare får normalt i sig de här mängderna. Även kolhydrater är viktigt för läkningen; ät kolhydrater före och under själva rehabträningen, för att få optimal effekt.
Optimala nivåer av vitaminer och mineraler är också viktigt för läkningsprocessen. Rekommenderat intag av kalcium och vitamin D hjälper till vid läkning och kan eventuellt förhindra uppkomsten av frakturer. Vid sår bör man optimera sitt intag av vitamin A, C och zink men det finns ingen forskning idag som säkerställer att tillskott förbättrar läkning – välj hellre livsmedel som innehåller rikligt med dessa ämnen. Kroppen strävar konstant efter balans så mer är inte bättre, utan de rekommenderade nivåerna är ofta tillräckliga för att få positiva resultat.
Du bör även tänka på ditt alkoholintag, eftersom alkohol försämrar läkningen av sår. Det beror antagligen på en minskad inflammatorisk respons. I djurstudier har man också upptäckt att alkohol försämrar muskelsyntesen (uppbyggnaden) och ökar muskelnedbrytningen. Man har nyligen dokumenterat liknande resultat hos människor. Alkohol kan också göra att man blir mindre smärtkänslig och därför lättare överanstränger sig – vilket kan leda till att skadeperioden förlängs.
Lämna kommentar
#hatasnö
Just nu känner jag mig grundlurad. I söndags var det barmark, 10 plusgrader och nästan så att jag övervägde att springa i kortbrallor. Det kändes fel men ändå så rätt på samma gång. Hade det vart vilken annan månad som helst än just februari så hade det inte vart nåt snack. Och trots att det blåste en hel del så var det ljumma, sköna vindar. Kunde också känna ljuva dofter av blöt asfalt, gräs, grus och hundskit. Hjärnan började tänka att nu är det vår på riktigt. Sen vaknade jag upp till det här idag.
Vinter all over again. Idag har det himlen fullkomligen kräkt ur sig snö hela dagen och det håller på fortfarande. Det känns precis som om en liten del inom mig har dött. Det känns också som om jag i och med detta tappade en liten del av motivationen. Just nu vill jag bara krypa ner under täcket, gråta en skvätt och tröstäta en stor påse godis. För det här är inget som kommer att försvinna förrän i bästa fall i slutet på april.
Om januari var en riktigt bra träningsmånad så har februari inte vart i närheten av det. Egentligen vet jag inte riktigt varför. En del kan förklaras med dom tre tappade dagarna pga knäont men bortsett från det så har jag inte riktigt haft samma driv. Stundtals har jag känt mig en aning mätt på löpning. Fick en liten nytändning när våren verkade lura runt hörnet och började se fram emot att äntligen få springa i lite högre fart utomhus men nu är det som sagt löpband som gäller för hela slanten om det ska bli nån fart. Förhoppningsvis passerar jag 1000km om nån dag men det hade jag egentligen räknat med att göra för flera dagar sen.
Dessutom har jag inte fått till några av mina tänkta fartpass fullt ut med den känsla som jag strävat efter. I januari kändes dom flesta fartpassen oförskämt lätta men den senaste tiden har det mest bara känts tungt, jobbigt och tråkigt. Förra veckan blev det 2x7km tröskel i 3.50-fart men det var med nöd och näppe som jag fixade hela passet, började ganska tidigt fundera på att ge upp och det är aldrig ett bra tecken. Några dagar senare var planen 10x1000m ner mot 3.20-fart. Det blev till slut “bara” 7×1000 i 3.28-fart med alldeles för hög puls. Och igår var det återigen tröskel på schemat. 4x5km i 3.50-fart. Det kändes bra till den tredje intervallen, då blev det inte bara jobbigt utan jag började även känna att vaden stramade och det blev en bra anledning att bryta intalade jag mig. Ungefär så har det känts under hela februari men förhoppningsvis så hittar jag snart tillbaka till den där känslan då allt känns lätt.
Ett plus var i alla fall att jag inte ställde in löpningen i söndags som planerat. Det blev förvisso inget långpass men väl 20km distans efter en hård helg med några öl för mycket. Men satan vad bra konserten i lördags var så det var det värt alla gånger. Däremot har jag känt mig fet och pluffsig sen dess så den här veckan är det snask förbud. Inte ens en liten oskyldig bulle. Semlor och chips är bara att glömma. Sjukt tråkigt men det är bara att gilla läget. Ska det bli PB i Boston om 2 månader så gäller det att vara disciplinerad men framförallt lätt, inte fet och långsam.
Häromdagen hade vi återigen vårt Runners Cafe. Tror nästan vi satte deltagarrekord. Coach LG var med via Skype och styrde upp diskussionerna som bla handlade om kost, skador och rehab. Jag höll en ganska låg profil för i en tid då LCHF är religion vet man inte riktigt hur provocerade vissa kan bli av att man (läs jag) äter 10 skivor bröd per dag, ris och pasta till varje måltid och mår bra av det. Lägg till en massa godis, öl och annat socker på det så är nog inte en smäll på käften långt borta. Här har jag dock inga problem med vädra dom tankarna för det här är mitt forum.
Även om februari inte har blivit riktigt så bra som jag hade hoppats på så är jag övertygad om att det vänder snart. Löpning är som en berg och dalbana, ibland går det upp och ibland ner och det är helt normalt. Än så länge är jag heller inte särskilt stressad, det är två månader kvar till maran vilket innebär att jag fortfarande har gott om tid på mig. Nu ska jag äta en knäckemacka utan smör och skölja ner det med ett glas vatten som återhämtning efter dagens träning, roligare än så blir det inte just nu.
PS 1! På söndag är det Tokyo Marathon, nån som vet om loppet sänds på TV här i Sverige? Lycka till alla ni som har turen att få vara på plats och springa, brorsan åkte dit idag så jag håller tummarna för att han fixar ett nytt PB. Om han slår min tid från Berlin så får jag i alla fall extra bränsle att träna ännu hårdare i mars 🙂
PS 2! Idag när jag sprang på löpbandet dök den här låten plötsligt upp på iPoden, var tvungen att sätta den på repeat tills passet var klart. Inte nog med att det är bland det bästa som gjorts i Nashville de senaste åren, det är den enda låt man behöver för att övervinna tristessen av att springa på band.









