MEST LÄSTA
Blogg

Bra form


Hallå där!

Länge sedan jag vet. Haft massor skriva om men inte fått ro nog i själen för summera ihop något läsvärt. När allt går som bäst känns det som tid för reflektion är begränsat. Man hamnar i någon form av positiv eufori och de tillfällen man vill sätta sig ner för en lugn stund är lätt räknade.

I skrivande stund sitter jag på ett plan ner till Sydfrankrike. Detta är min första dag av en månads pappaledighet. Mina barn är nu nästan fem respektive sju år så det är på tiden jag avsätter lite mer tid för dem. Känner inte direkt jag försakat dem men då jag jobbar mycket samt tränar en hel del så fick saknaden nog. Dessutom vill jag vara mer delaktig i de dagliga rutinerna med hämta & lämna på dagis & skola. Misstänker det smusslas en hel del om hur lite tid jag spenderar med dem och vilket egoistiskt svin jag måste vara som bara tränar & roar mig. Människor med mindre aktiva liv älskar leta fel hos dem som lyckas pussla ihop tillvaron nog för att hinna med mer än vad de gör. Tappat räkningen för hur ofta jag får frågan ”Hur fan hinner du med allt” ”Är du aldrig hemma” ”Gör du aldrig någonsin något roligt längre”. Det folk inte förstår är att det är ju precis det jag gör. Jag älskar träna & flänga runt. Jag kan inte sitta stilla och dricka alkohol samt ligga bakis är jag sedan länge färdig med. Don´t get me started med Netlix serier, hur många timmar lägger inte folk på sådana och kallar det för kvalitetstid medans mina träningar med vänner är satans påfund?! Kan vi inte bara enas om att vi är alla olika och sluta leta fel på varandra. Vore så mycket enklare….

Tillbaka till träningen.

I mars gick min klubbs årliga träningsresa till Playitas. Vi besöker dock detta blåshål två gånger per säsong men marslägret är ren träning. Resan vi gör dit i april är för köra Challenge Fuerteventura samt för kunna njuta av några lata dagar i solen med familj & vänner. Precis som föregående år är det fokus cykel och open water. Meningslöst som triatlet träna saker som man har tillgång till hemma när man har chansen köra pass som anses exotiskt för en svensk.  Oändligt vägnät med värme, backar, vind och mer vind är man inte bortskämd med som stockholmare. Speciellt inte denna tid på året. Fuerteventura bjuder på de absolut tuffaste förhållandena man kan hitta så nära en fullutrustad träningsresort. Dessutom är har Apollo skräddarsytt upplägget så logistiken kring cykeltransport, hyra, meck m.m. finns på plats. I år blev det ca 55-60 mil cykel denna vecka plus åtskilliga kilometer & mil simning & löpning.

Hade en ambition hålla intensiteten kontrollerad men det gick åt helvete som vanligt. Inte ovanligt jag kom hem från 3-4h cykling med 265-280 watt som snitt. Vi skyller på varandra men Jonas Rodriguez, Joel Evertsson, Richard Bäckström & Björn Andersson är inte fega för haka på när tempot vrids upp. Vi hade alla olika styrkor vilket ledde till att det alltid var nån jävel som kände han hade ”bra ben”. Dock var det alltid så att när vi kände oss starka kom den där eviga B. Andersson och visade oss vilka sopor vi är. På tempot vi körde satte både jag & Joel ”rekord” på 20 mins watt average. Duktigt nöjd med mina 355-360 watt. Det hjälpte dock föga när Björn släppte sina…….430 isch på en mätare som även visar för lite (han väger som jag). För er som inte förstår watt så är det att jämföra med 16 km/h mot 20 km/h i löpning. En helt annan nivå, nästan olika sporter.

Efter en vecka hemma hyfsat bucklig av lägret hittade jag mina ben i måndags. 3×7 km tröskel på cykeln + 3 km löp i 3:40 fart kändes sagolikt. Fick även ur mig 3:37-3:40 resp 3:29-3:33 min/km på gårdagens intervall pass 2×3 + 2×2 km (200 joggvila). Lyckas jag bara simma mycket nu närmaste veckorna så hoppas jag Cannes Triathlon den 19:e april samt Challenge Fuerte 25:e april kommer gå fort. Fick en uppenbarelse i Dubai att man kan pressa sig mer än man tror på löpet under en halv ironman. Låt oss hoppas det inte var en ”one hit wonder”?!

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

“In i dimman” eller “När träningssvackan kom till byn”


Jaha. En träningssvacka. De är inte så frekvent förekommande, men de kommer ibland. Alltid lika ovälkomna, alltid lika trista att handskas med. Det brukar börja med ett dåligt pass. Ett pass där jag känner mig svag, tung och osmidig. Jag hade ett sådant pass förra veckan när jag skulle göra saker i ringarna som jag helt enkelt inte hanterade.

Det dåliga passet följs av en obehagskänsla. En knipande känsla i magen när jag ska iväg till träningen. En känsla av att jag inte vill gå dit. Jag vill inte gå till gymmet och känna mig svag.

Men tro inte att jag hoppar över pass. En träningssvacka för mig betyder inte att jag tränar mindre. Jag fortsätter att köra mina pass, men det är som att det där sista lilla extra saknas. Det där jävlar anammat. Det är som på bilden – en grå dimma över allt som har med träningen att göra. Jag kör det jag ska, men inget mer.

Jag vet att det kommer att gå över. Plötsligt kör jag ett pass och känner mig oövervinnerlig, stark och lycklig. Det är bara att köra på tills det passet kommer.

Jag har bokat in mig på en muscle up-workshop 11 april, så jag hoppas att det släpper då, om inte förr.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

IRONMAN Kalmar får ny organisation
Blogg

IRONMAN Kalmar får ny organisation


Åsa Måård blir Event director med övergripande ansvar för evenemanget. Till sin hjälp har hon Henrik Brovell som blir Race operations manager med ansvar för det sportsliga. Magnus Nyberg blir press- och informationsansvarig.

– Jag ser fram mot att komma igång på allvar med förberedelserna. Vi har nu ett team med personer som varit med i olika roller tidigare. Vi har olika kompetenser som kompletterar varandra och vi kan snabbt komma igång, säger Åsa Måård i pressmeddelandet från Ironman Kalmar.

Åsa har varit engagerad i evenemanget tidigare och ansvarat för bland annat de aktiviteter som arrangeras för tävlande i Tennishallen, Expoområde, sponsorer och inköp.

I och med den nya organisationen, kommer ni att göra något annorlunda inför tävlingen i år, släpps några nyheter? 
– Vi kommer inte att göra några större ändringar i år. Det finns mindre saker att åtgärda men i stort blir det samma evenemang som förra året. Vi ändrade simbanan och startproceduren förra året, vilket fungerade väldigt bra. I våra undersökningar bland deltagarna har vi fått väldigt bra betyg för starten och simningen. Den nya organisationen där vi delat upp ansvaret på fler personer ger oss möjlighet att fokusera på det sportsliga och på eventet på ett bättre sätt, säger Magnus Nyberg, press- och informationsansvarig.

Vad är det som gör att IRONMAN Kalmar är en så omåttligt populär tävling? 
– Vi vet att deltagarna uppskattar publiken i Kalmar. Det är fullt med folk utmed banan och inte minst inne i Kalmar. Kalmar är en liten stad och när IRONMAN drar igång så märks det i hela stan. Det blir inte på samma sätt i större städer. Det finns dessutom en triathlontradition i Kalmar, då vi arrangerat tävlingar på distansen sen 1994. Med det kommer även kunskapen av att arrangera tävlingar. Vi får ofta höra att det är ett välarrangerat evenemang. Vår målsättning är att tävlingen ska präglas av närhet och att den ska uppfattas som familjär, både för deltagare och publik.  

Kan vem som helst ställa upp och tävla i IRONMAN Kalmar? 
– Alla kan anmäla sig till tävlingen. Det krävs inga meriter. Men det rekommenderas starkt att man har erfarenhet av tävlingar på långdistans. 

Sedan hur länge har tävlingen varit slutsålt? 
– Vi öppnade anmälan dagen efter förra årets tävling och startplatserna var fulltecknade efter knappt två veckor. Vi öppnar anmälan för 2016 dagen efter årets tävling. 

Planeras det några nya tävlingar? 
– Inte i dagsläget.

Ni släpper biljetter till Kalmar Mini Tri idag. Berätta mer om den tävlingen! 
– Kalmar Mini Tri är vår tävling på sprintdistans – 520 m simning, 18 km cykling och 4,2 km löpning. Även denna tävling har blivit väldigt populär. 1000 startande förra året och i år utökar vi tävlingen med ytterligare 200 platser. Det finns även en lagtävling. Varje lag består av tre medlemmar där alla kör varje moment och sen räknas totaltiden samman. Tävlingen går på onsdagen under IRONMAN-veckan och även denna tävlingen lockar mycket publik. Banorna går i centrala delarna av Kalmar och målgången sker på Stortorget inför fullsatta läktare. Det är samma målområde som för IRONMAN. Tävlingen är för alla. Vi har alla sorters deltagare, allt från svenska eliten till glada motionärer på gamla damcyklar utan växlar. 

Något du vill tillägga? 
– Är man intresserad av triathlon, antingen som publik eller som deltagare, så ta gärna vägarna förbi Kalmar i augusti. Det är en upplevelse och en publikfest. Kanske stanna kvar till söndagen då vi ger möjligheten att köpa en startplats till IRONMAN Kalmar 2016 innan vi öppnar anmälan på nätet. 

För mer information och anmälan till Kalmar mini tri, klicka här. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Running Wild


“One day we’re gonna look back at this and laugh, baby. One day we’re gonna say we grew up too fast, baby/…/Cause I’m running wild” (Jules Larson)

Gårdagens fiasko är ett minne blott; historia, en parentes. Blickar framåt och lägger det till handlingarna. “Jag backar bara när jag tar sats” som boxaren Mikaela Lauren skulle ha sagt. Mindre än två veckor kvar nu till Rotterdam, nu känns det att det är nära. Känslan och nervositeten dagarna och veckorna innan ett marathon är svår att beskriva. Månader av träning som ska ut ur kroppen vid ett specifikt tillfälle och tusen faktorer som kan gå fel. Idag avverkades sista långpasset. CoachLG kommer säga att jag sprang det alldeles för fort, till mitt försvar kändes benen oförskämt pigga vilket säger det mesta om gårdagens insats.

Långpasset har blivit mitt favoritpass inför denna mara. Främst pga frihetskänslan och alla tankar som flödar utan någon som helst struktur medan man knatar på där längs vägarna, ena studen har man löst den globala finanskrisen bara för att helt tappa tråden och istället förstå lösningen på Fermats stora sats glasklart. Idag var dock ingen sån dag. Idag löste jag varken några världsliga eller matematiska problem. Istället vill jag nu ondgöra mig över några – för oss löpare – irriterande saker som inträffade under dagens pass:

1. Hundar. Eller rättare sagt hundägare. Började ganska omgående med att trampa rakt ner i en stor hög med hundskit, på en sekund gick mina Asics Trainer från att vara gröna till att inte längre vara gröna. Men inte nog med det, åtskilliga hundar springer utan koppel och vill gärna komma och naffsa en i benen. Inte okej! Jag skiter i hur snälla hundarna är. Alla gillar inte hundar. Jag gillar inte hundar. Jag är rädd för hundar. Idag sprang jag förbi en kopplad hund modell större med massa dreggel runt munnen som genast började skälla och gjorde ett utfall som resulterade i att jag tappade balansen och sprang rätt ner i diket på sidan. Inte ett ord från hundägaren. Men mina tights matchade i alla fall färgen på skorna efter besöket i diket.

2. Hejarop. Alla har nog stött på att få höra dom bevingade orden “Heja, heja” när man springer förbi diverse människor på trottoarer och gångvägar. Små barn eller nån gammal tant som ropar dom orden och verkligen menar det kan rent utav vara fint. Sen finns motsatsen. Kan få hjärnblödning för mindre. Efter ca 7km idag kom jag springandes på Bergsgatan, ett par hundra meter framför mig ser jag en kille i 30-års åldern, byxorna hängandes nere vid knäna, bakåframvänd keps, cool jacka, coola sneakers, säkert en cool snubbe enligt honom själv. Han vänder sig om när han hör mig komma bakom och försöker springa med samtidigt som han ropar “fortare kan du, såja, heja, heja, snabbare”. Idiot. Kontrade med en fartökning samtidigt som jag mumlade “håll käften” och vinkade sarkastiskt med handen bakåt. Pucko!

3. S.O.S. (stanna-o-skita) Ser alltid till att göra bort nummer 2 innan jag sticker ut och springer. Det gör nog alla löpare. Idag glömde jag bort det. Hade så bråttom att hinna ut efter jobbet för att slippa regnovädret som enligt prognoserna skulle dra in över oss ikväll så det föll helt bort. Det gör man inte ostraffat. Magpaj efter dryga milen. Det brukar kunna släppa efter ett tag men inte idag. Panik! Och jag som tagit på mig ett par sprillans nya Asics strumpor. Fan! Fan! Hann som tur var till Frasses i Bergsåker och hoppade snabbt in där, men tappade flowet helt efteråt. Jävla skit i dubbel bemärkelse.

Trots alla missöden så blev det till slut ändå ett bra pass. Resten av veckan ser ut enligt följande:

Mån: Långpass 30km
Tis: Distans
Ons: Vila
Tors: 10x1000m
Fre: Distans
Lör: Progressiv distans 60min ner till marafart
Sön: Vila

Exakt hur sista veckan kommer se ut har jag inte riktigt bestämt mer än att att det blir ett par vilodagar, minskad mängd och nåt kort intervallpass för fartkänslans skull. Sen är jag redo för mitt livs lopp!

/Hörs 

Jules Larson – Running wild


Antal kommentarer: 1


Frida Michold

Kan helhjärtat relatera till samtliga irritationsmoment. Så roligt när någon annan sätter ord på det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Som en sabla bergsget!


Snöskor alltså! Det är ju skiten på vintern. Slår ju skidor varje dag i veckan!

Jag har varit i snön i Jukkasjärvi och sovit i isrum, druckit vargtass ur isglas och åkt spark. Ja, jag har bott på Ishotellet. Det var superfint, och vi fick dessutom en dag av strålande, vindstilla sol på lördagen, så då skulle vi ut och frilufsa tänkte vi. “Skidor, schmidor”, tänkte jag. “Nä, nu säger jag ajöss till bakhalt och trassel med smala och långa skidor”. Vi bestämde oss för att hyra snöskor i stället och vilket lyckokast det var! Rätt ut i skogen bara! Först mesade vi omkring lite i skoterspåren, men sen bar det upp på berget, i princip helt obanat. Superskoj! Man var ju som en bergget med sugkoppar under fötterna. Det gick att gå liksom rätt upp utan att halka bakåt, nästan. Så himla kul! Och så himla svettigt. Vi hade lånat overaller på hotellet, men min åkte ner till midjan redan innan vi hade kommit fram till berget och börjat gå uppför. Svettiga och törstiga blev vi. Som tur var fanns det gott om snö man kunde äta på berget. (Senast jag åt snö var på en nyårsnatt i 2000-talets begynnelse, utanför en festlokal i Uppsala, när jag inte orkade stå i kö i baren för att få ett glas vatten… Väldigt ovärdigt att sitta och skyffla i sig snö på trappan i balklänning och klackar. Kändes bättre ute i den rena naturen.)

Nu är jag dock tillbaka i det regntunga Stockholm. Men regntungt eller inte, jag fick börja måndagen med ett tangerat pers i frivändning – wohoo! Jag räknar det som ett nytt pers eftersom det var ungefär 100 gånger snyggare än senast jag tog samma vikt. Då fick jag upp stången, men inte upp på axlarna, så jag fick liksom hålla kvar den och sedan krypa in med kroppen under den. Inte snyggt. Idag small det bara till, tack vare coach Javad som sa åt mig att bli lite arg och inte stå och vänta för länge med händerna på stången, utan bestämma mig när jag står upp och sedan bara gå fram och rycka upp skiten. En bra taktik, visade det sig. Ett steg närmare mot att kunna frivända upp min egen kroppsvikt. Nu hade vi lite ont om tid idag, men annars kan jag nästan lova att det hade blivit ett nytt PR på riktigt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*