MEST LÄSTA
Undvik jetlag med löpning – och andra tips som håller dygnsrytmen rätt
Blogg

Undvik jetlag med löpning – och andra tips som håller dygnsrytmen rätt


Jetlag, det vill säga tidsomställningsproblem, är ett modernt fenomen som uppkom när vi började flyga. Ordet kommer av “jet” för jetplan och “lag” som betyder sacka efter. Kroppens naturliga klocka styr en rad funktioner, och det är hormonet kortisol som gör oss pigga medan hormonet melatonin gör oss trötta. Klockan styrs av dagsljuset och anpassar sig till den plats man befinner sig på när man reser – men det tar tid.

Om man reser västerut tar det ett dygn att komma ikapp en timmes förskjutning. Om man reser österut kommer man ikapp 45 minuter per dygn.

Alla människor påverkas när den lokala tiden inte överensstämmer med kroppens dygnsrytm – huvudvärk, illamående och muskelvärk är några symptom på jetlag.

Störd dygnsrytm blir allt svårare att hantera ju äldre vi blir och regelbunden störd dygnsrytm medför en rad hälsorisker. Enligt en studie gjord vid Amherst College hjälper regelbunden träning dig att bli mindre känslig när du reser, eftersom träningen överlag stärker din hälsa och ditt immunförsvar.

I slutet av 1980-talet gjordes ett experiment i Toronto, med hamstrar som utsattes för jetlag – åtta timmars tidsskillnad – och sedan motionerade. Gruppen som sprang i hamsterhjulet anpassade sig till den nya tiden på en och en halv dag, medan gruppen som inte sprang behövde åtta och en halv dag på sig för att komma i fas. Studien används ofta som ett exempel på att träning är effektivt mot jetlag, men tyvärr finns det ingen studie gjord på människor som visar att motion botar jetlag så snabbt.

TIPS!
Måltider talar om för kroppens klocka vad tiden är, liksom motion och dagsljus, och därför bör du anpassa dig till de rutiner som råder på den plats du befinner dig på. Om du reser kortare än tre dagar bör du däremot hålla kvar vid de tidsrutiner som råder på platsen där man bor.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpning – det nya kallpratet
Blogg

Löpning – det nya kallpratet


Nyligen var jag på fest på Svea hovrätt – så går det när man har en pakt med sin bästa vän att följa med som dejt när det behövs. Singelstatus innebär ju annars att man är avvikande på tillställningar där det är norm att vara två.

Det hela började med att Anna fick följa med på ett bröllop när en vän från Slätta skulle gifta sig. Dagen före sprang vi en halvmara genom Stockholm, högst oorganiserat, men ett perfekt sätt att inleda helgen på och samtidigt avverka helgens långrunda i förväg. Lördag morgon satte vi oss i bilen, körde i tre timmar i bröllopskläder, målade naglarna på en bensinmack och anlände en kvart före vigseln. Några bröllopsgäster, däribland en vän från gymnasiet, blev högst förvirrade av dejt-arrangemanget, men spelade liberala. Vigseln följdes av en bröllopslunch som följdes av en powernap. Klockan sju satte livebandet igång och festen – som skulle hålla på till klockan fem morgonen efter – startade. Det första mingelsamtalet handlade inte oväntat om varför jag tagit med mig Anna på bröllopet. Men när våra civilstatusar utretts följde nästa samtalsämne: den spontana halvmaran.

Tidigare var musik ett ämne som ofta användes som sammanbindande faktor främlingar emellan på en social tillställning, men nu har löpningen tagit över. Självklart är jag färgad av mitt jobb som springande journalist och visst kan det vara så att människor snackar intervaller med mig för att de vet att jag gillar att kuta – men i egenskap av redaktör på Runner’s World smyger jag ofta runt i sociala sammanhang och lyssnar på samtal. En gäst på bröllopet missade vigseln då han kom direkt från en halvmara i fjällen, en annan ville slå sina kollegor på jobbet i ett lopp och en tredje hatade tydligen att springa, men kunde ändå inte sluta prata om sina rundor.

Jag älskar att vara undercoverlöpare. Att glida runt i en svepande långklänning och högklackade skor och säga “aha, vad kul med din halvmara – jag sprang också en igår”. Alldeles för många människor kan nämligen inte förstå att löpare kan se ut på väldigt många olika sätt. Jag tror att jag har fått kommentaren “Halvmaraton, menar du” snart hundra gånger när jag har berättat i ett socialt sammanhang att jag springer maror. Ungefär samma reaktion som min surfkompis får när hon berättar om sina vågäventyr: “Jaha, longboard, menar du”. Tröttsamt – men det är bara att fortsätta nöta bort fördomarna.

Nästa sociala äventyr ägde alltså rum på Svea hovrätt. Den här gången var jag dejten och även här blev motion samtalet som band samman oss främlingar. Om det på bröllopet framför allt minglade runt glada amatörer, var nivån en helt annan på hovrätten – här fanns före detta elitidrottare och människor som ägnade sig åt tröskelpass. Även om de kunde stoltsera med betydligt bättre tider än gästerna i det förra sociala sammanhanget, var samtalen ungefär desamma – nästa lopp, bästa lopp och är Lidingöloppet värre än Stockholm Marathon?

Det faktum att löpningen har ersatt musiken bekräftar att löpning blivit populärkultur. Samtidigt funderar jag på om löpningen inte håller på och ta ännu större plats i våra samtal – är det kanske så att springandet håller på att bli det nya vädret? Ämnet funkar som kallprat, det spelar inte så stor roll vad vi säger om våra rundor och lopp – de allra flesta kan humma med och känna sig delaktiga i gemenskapen.

Gällande det nya dejtingarrangemanget så kan jag konstatera att det förhöjde samtalen. Både på bröllopet och hovrätten kunde Anna då och då ansluta till gruppen av nya bekantskaper och berätta om sina löparmeriter och samtidigt bekräfta mina. Helt klart nödvändiga egenskaper hos en partner, och något man kan sakna som singel.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

3 viktiga styrkeövningar för löparen
Blogg

3 viktiga styrkeövningar för löparen


Styrkeövningar där du bara har en fot i taget på golvet är superbra för oss löpare, eftersom våra fötter aldrig är på marken samtidigt när vi springer. Det är dessutom vanligt att man är starkare i en av sidorna. Lägg till de här övningarna för att uppnå ökad jämvikt i muskelstyrkan.

1. ENBENT KNÄBÖJ
Stå på höger ben, och sänk rumpan med vänster ben rakt ut så långt att foten är ovanför vänster knä. Återgå långsamt till utgångspunkten. Stolt hållning i bröstet och se till att knät följer samma linje som tårna. Börja försiktigt med några repetitioner tills tekniken sitter. Kör sedan 3 set med 8-10 repetitioner på varje ben. 

2. UPPÅTSTEG
Stå på kanten av en låda i startpositionen. Imitera en löprörelse genom att sänka höger knä och vänster arm samtidigt som du drar höger arm framåt. Rörelsen ska vara långsam och kontrollerad. Börja med tre till fem repetitioner på varje ben till dess tekniken sitter. Kör därefter 10 repetitioner på vardera benet.

3. FYRVÄGS STÅENDE BENSVING
Stå på ditt vänstra ben. Sväng ditt högra ben fram och tillbaka. Sväng sedan benet fram och tillbaka framför vänster ben. Variera sedan riktningen fram och åter, höger, vänster i perioder om tio sekunder. När du fått grepp om tekniken, kör fem gånger tio sekunder.
Öka på tiden ju bättre du blir. Ett tänjbart band runt båda låren gör det lite tuffare.




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Träningen som gör dig till en bättre löpare
Blogg

Träningen som gör dig till en bättre löpare


Under vintersäsongens snöiga, hala och ibland slaskiga underlag är det inte lika självklart att ge sig ut på långa löpturer eller springa lika snabbt som under resten av året. Då kan du med fördel komplettera med alternativa träningsformer. Förutom styrketräning, som behövs för att bygga upp kroppen inför kommande säsong, gör du klokt i att rikta in dig på träning som ger effekt på löp- och syreupptagningsförmågan. Då är det smart att träna sådant som påminner om löpning, och där benen används så mycket som möjligt.

Är man ute efter att bygga upp syreupptagningsförmågan funkar visserligen alla träningsformer som man blir trött av. Men om man pratar muskelkondition, alltså kroppens förmåga att syresätta musklerna, är benen viktigast för en löpare. En kanotist och en löpare kan ha samma syreupptagningsförmåga, men löparen har bättre förmåga att syresätta benmuskulaturen och springer bättre medan kanotisten har bättre förmåga att syresätta muskulaturen i överkroppen.

Här kommer mina förslag till alternativa träningsformer för oss löpare och exempel på träningspass. 

CYKEL OCH SPINNING
Att cykla inomhus eller utomhus är en utmärkt träningsform för syreupptagningsförmågan och benstyrkan. Du skonar benen från stötchocken och kan köra både långa och korta pass. Nackdelen är att du inte lär dig tåla stötarna mot underlaget som löpningen ger. Du kan också bli kort i höftböjaren av att bara cykla. Variationerna är kadensen (trampfrekvensen), belastningen och typen av träningspass. Intensiteten (puls eller upplevd ansträngning) är lika hög som du hade haft under ett motsvarande löppass.

Långpass: 60-120 min. Belastning: Lätt eller medeltungt. Kadens: 70-80 varv/min. Intensitet: Gå på känsla eller cirka 70 % av maxpuls.

Långintervall: 4 x 8 min, 5 x 4 min, 8 x 3 min. Vila: Max halva arbetstiden, men gärna kortare (trampa lugnt). Belastning: Medel. Kadens: 90-95 varv/min. Intensitet: Hårdare än tröskelpass. Gå på känsla eller cirka 85 % av maxpuls.

Kortintervall: 15 x 1 min, 20 x 45 sek, 25 x 30 sek, 40 x 20 sek. Vila: Lika lång som arbetstiden (trampa lugnt). Belastning: Medel eller tungt. Kadens: 100-110 varv/min. Intensitet: Hårdare än långintervall. Gå på känsla eller cirka 90 % av maxpuls.

CROSSTRAINER
Crosstrainern är ett skonsamt träningsredskap, där du kan köra med eller utan hjälp av armarna. Du skonar benen från stötchocken och du kan köra både långa och korta pass. Precis som med cykling/spinning är nackdelen att man inte lär sig tåla stötarna mot underlaget som löpningen ger. Men kroppshållningen är bra och det påminner en del om löprörelsen. Variationerna är belastningen (på vissa maskiner lutningen) och typen av träningspass. Intensiteten (puls eller upplevd ansträngning) är lika hög som du hade haft under ett motsvarande löppass.

Långpass: 60-120 min. Belastning: Lätt eller medeltungt. Intensitet: Gå på känsla eller cirka 70 % av maxpuls.

Tröskelpass: 2 x 20 min, 3 x 15 min. Belastning: Medeltungt. Intensitet: Hårdare än långpass. Gå på känsla eller cirka 80 % av maxpuls. Vila: 2-3 min med lugn tramp/löp.

Långintervall: 5 x 4 min, 8 x 3 min. Vila: Max halva arbetstiden. Gärna kortare. Lugn “jogg”. Belastning: Medel. Intensitet: Hårdare än tröskelpass. Gå på känsla eller cirka 85 % av maxpuls.

Kortintervall: 15 x 1 min, 20 x 45 sek. Vila: Lika lång som arbetstiden. Lugn “jogg”. Belastning: Tungt. Intensitet: Hårdare än långintervall. Gå på känsla eller cirka 90 % av maxpuls.

RODDMASKIN
Ett träningsredskap som tränar hela kroppen inklusive rörligheten i knäna, höfterna och bröstryggen. Du slipper dessutom stötchocken mot underlaget. Lämpligt är att köra distanspass upp emot 40-50 minuter samt intervaller. Tekniken är viktig så att du inte jobbar med böjd rygg. Variationen är motståndet (1-10) och hur du håller händerna (över eller underhandsgrepp) samt typen av träningspass.

Distanspass: 45-50 min. Belastning: 6-7. Intensitet: Beror på kapacitet.

Långintervall: 5 x 4 min, 8 x 3 min. Vila: Max halva arbetstiden, men gärna kortare (lugn rodd). Belastning: 7-8. Intensitet: Hårdare än distans. Gå på känsla eller cirka 85 % av maxpuls.

Kortintervall: 15 x 1 min, 20 x 45 sek. Vila: Lika lång som arbetstiden (lugn rodd). Belastning: 8-9. Intensitet: Snabbare än långintervall. Gå på känsla eller cirka 90 % av maxpuls.

O´Neills test: Ro så långt du hinner på 4 minuter. Det finns tabeller och referensvärden för att se var du står fysiskt med hänsyn till kön och ålder.

MOUNTAINBIKE
Att cykla i terräng är förmodligen en ännu effektivare träningsform än cykel/ spinning, då du belastar fler muskelgrupper – inte minst överkropp och bål – än vad du gör när du kör spinning. Nackdelen är risken för vurpor när du cyklar i knölig terräng. Lämpliga variationer på passen är samma som under rubriken “cykel/spinning” eller att helt enkelt köra fartlek efter eget huvud.

LÄNGDSKIDÅKNING
Att åka längd är en fantastisk träningsform som bygger upp syreupptagningsförmågan och styrkan i hela kroppen. Längdskidåkning är skonsamt mot benen och naturupplevelsen ger en positiv mental effekt, och om du lägger krut på vallningskunskaper och teknikträning blir upplevelsen ännu bättre. Här kan du köra alla träningsmoment som i löpningen: långpass, intervaller och backträning. Personligen tycker jag längdåkning är den bästa alternativa träningsformen för en löpare. Men då har jag en bakgrund som skidskytt och bor i Umeå där snötillgången är god. 


Antal kommentarer: 1


Variera konditionsträningen: Var inte rädd för att byta ut löparskorna - Bloggfeed

[…] Att variera sin löpträning med cykling är ett bra sätt att öka syreupptagningsförmågan och öva upp benstyrkan. Det är ett bra alternativ om du har skadat dig eller känner smärtor i t.ex. dina knän. Det är däremot extra viktig för en löpare att stretcha efter ett cykelpass. Detta gäller framför allt av höften, då den kan bli kort av att cykla ofta. Du kan även bli stötkänslig om du har cyklat en tid utan att kombinera träningen med löpning. Var försiktig första gången du ger dig ut i löpspåret igen efter en tids cykling. […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

"Jag kapade 8 minuter på milen – på en vecka!"
Blogg

"Jag kapade 8 minuter på milen – på en vecka!"


Jag hade en lat gympalärare, vi fick nästan aldrig spela bollspel. Jag gick i en skola i Älvsjö utanför Stockholm, han bara satt och klockade tider när vi sprang en runda på 2,3 kilometer. Det var där jag grundlade den kondition jag har idag.

Jag har nog provat på de flesta sporter med en boll inblandad. Fotboll, basket, innebandy, badminton, tennis. Och golf, jag började spela golf när jag var femton. I fotboll vann jag division ett i S:t Erikscupen med pojkar 16, men när vi kom upp i elit blev vi ett mittenlag. Då insåg jag att jag inte skulle satsa på en karriär som fotbollsspelare.

Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att springa, både kortdistans och lite längre. Jag tycker det är roligt att pressa tider på milen, och jag skulle också kunna tänka mig en halvmara. Men maraton är inte min grej, det känner jag. Jag har varken intresset eller psyke för det.

Första gången jag sprang en mil var på gymmet. Jag stod på löpbandet och hade sprungit fem kilometer som uppvärmning, men kände att jag inte hade någon lust att gå in på gymmet och träna. Så medan jag sprang där och funderade på vad jag skulle göra i stället, så blev det sex kilometer, och sju. Då tänkte jag, vad fan, jag har ju aldrig sprungit så här långt. Så då fortsatte jag, och tänkte att jag skulle fixa milen på under femtio minuter. Jag klarade det på 49.45.

Efter det fick jag blodad tand, och sprang en mil varje dag i sju dagar. Den sjunde dagen klockade jag 41.17. Sedan fick jag löparknä direkt. Jag tog mig till sjukgymnasten och löpcoachen Rubin McRae som satte armbågar i rumpan så att jag nästan grät av smärta. Han tyckte det var orimligt av mig att gå fram så hårt på så kort tid, det var att chocka kroppen. Men han var faktiskt lite impad också, över min utveckling på så kort tid.

Jag försöker springa tre gånger i veckan, och växlar mellan två rundor på åtta och tio kilometer. Jag har svårt för att springa långsamt, tidigare brukade jag ligga runt 4.10- till 4.15-tempo, det kunde kännas vidrigt. Jag fick en lektion en gång av en löpare på Runners Academy, hon fick mig att dra ner tempot till 4.45. Men det blir man ju seg av, det känns som om konditionen blir sämre av att springa långsamt. Nu försöker jag hålla runt 4.25, fast när jag var ute på landet och sprang för en tid sedan klockade jag 41.35 utan att vara riktigt trött.

Jag tror att det har att göra med att jag har haft alkoholuppehåll i nio månader. Det har hänt mycket sedan jag hade premiär med min show Under ytan i våras. När jag hade nypremiär med den under hösten fick jag skriva om den. Nio månader utan alkohol har förändrat mitt liv på många plan. Jag firade min 40-årsdag utan att dricka något, jag firade midsommar utan alkohol. Tidigare levde jag ett ganska festligt liv under många år, det blir lätt så när man är i den bransch jag är.

Jag säger att jag inte gör “Stand Up Comedy”, jag gör “Spiritual Comedy”. Jag vill inspirera folk, man ska lämna föreställningen med någonting mer, någonting större. Det är mycket humor, men också mycket allvar, om att inte fly från sig själv. För min egen del är all ångest som bortblåst, förut hade jag en malande, orolig röst i huvudet. Jag möter människor på ett annat sätt idag än tidigare, jag känner mig piggare och mer närvarande, det är den stora skillnaden. Det är nog också därför jag tycker att den nya showen är bättre än den i våras. Kritiken har varit oerhört positiv, jag rodnar nästan över alla superlativ.

Jag har också startat en klubb, Sober, där man inte serverar alkohol. Första gången kom det 850 personer, brittiska BBC var där och filmade, dagstidningarna och kvällstidningarna skrev mycket. Det var en enorm hype. Det var en fantastisk kväll, en massa leenden, kärleksfull stämning, folk visade respekt för varandra och 21.20 var det fullt på dansgolvet.

Jag är ganska noga med löparkläder, det känns som om man springer fortare om man ser ut som en löpare. Jag kör med tajts och bra skor och har laddat ned Runkeeper för att hålla koll på tiden. Jag började med skor med lite tjockare sula, men det är sällan jag använder dem längre. Jag vill springa mer framåtlutad och sätta i fotdynan först och de tjockare skorna hämmar det, de känns mer som en stor klump därunder. Det är mycket enklare att springa med lätta skor, tycker jag.

Hittills har jag bara sprungit ett lopp, Premiärmilen, men jag kommer definitivt försöka springa fler millopp och säkert prova på halvmaran. Jag har som mest sprungit 17 kilometer och visst kändes det långt, men jag hade mer att ge. Förutom löpningen satsar jag på golfen. Jag har 9,9 i handicap, men gick en 77-runda för en tid sedan. Jag siktar på att ta mig under 5, och på löpningen då, sub 40. Det borde vara möjligt – i båda fallen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*