MEST LÄSTA
3 sätt att springa riktigt bra långpass
Blogg

3 sätt att springa riktigt bra långpass


Oavsett om du springer två maratonlopp eller ett par, tre 10-kilometerslopp om året, så är du en långdistanslöpare. Som sådan kan du kanske skippa ett tempopass i veckan och ändå klara din målsättning på tävling.

Det du däremot inte bör slarva med är veckans långpass – i alla fall inte om du siktar på en mara eller halvmara. Minst en gång i veckan bör du springa ett löppass som är längre än dina vanliga distanspass (som främst fungerar upprätthållande av den löpform du redan har).

Skälen till att springa ett längre långdistanspass i veckan tål att upprepas: Långa löpturer ökar kroppens förmåga att bränna fett och att spara på glykogenet i musklerna så att du orkar springa länge utan att bli trött, något som kommer väl till pass i långdistansloppen.

Långdistanspassen förbättrar också kroppens förmåga att transportera syre och näring till dina hårt arbetande muskler. Om du är nybörjare räcker det att försiktigt och tålmodigt öka distansen på ett av veckans pass och om du satsar på att springa tio-kilometerstävlingar, halvmaraton eller maraton bör du, vartefter du blir starkare, se till att få till ett ordentligt långpass varje vecka.

Här följer tre varianter av långdistanspass som ger bra effekt på din prestationsförmåga.

Lugnt långdistanspass
Långa, långsamma löppass rekommenderades för nybörjare redan på 70-talet och det är fortfarande den bästa löpträningen för såväl nybörjare som regelbundet skadedrabbade eller nyligen rehabiliterade löpare.

Att springa lugnt men långt förbättrar din uthållighetskapacitet. Att inte springa långpassen för snabbt är dessutom hemligheten bakom en skadefri löparsäsong.

Spring så här
För att undvika överträning med förkylning, dålig form och överbelastningsskador som följd bör man öka tiden istället för distansen på sina långpass. En rimlig ökning är 10-15 minuter på ett av långpassen varannan vecka.

Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta – om du känner dig trött. Varannan vecka drar du istället ner tiden på ditt långpass med 25-50 procent.

Stegringspass
I stegringspasset börjar du i ett lugnt tempo och ökar farten successivt, vilket hjälper dig att pressa dig till att hålla eller öka farten i ett lopp, även när du blivit rejält trött. Stegringspasset förbättrar också din uthållighetsförmåga och bryter monotonin genom att tvinga dig att hålla koll på ditt tempo.

Ett maratonlopp kräver tålmodighet och kroppskännedom, och stegringspassen tränar just de förmågorna. Rutinerade maraton- och halvmaratonlöpare som testat sina gränser klarar utan problem denna typ av träningspass, men nybörjaren bör vara försiktig. Att springa fortare och fortare ökar pressen både fysiskt och mentalt på ett sätt som en nybörjare inte är redo för.

Spring så här
Inled löppasset med en kilometerfart som är knappt 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Öka sedan din kilometerfart med runt 10 sekunder var tredje kilometer så att du avslutar löppasset i din planerade tävlingsfart, eller något snabbare. Alterna veckans stegringspass med långa, långsamma löppass.

Generalrepetitionspass
Att springa några kilometer i tävlingsfart i slutet av ett långpass gagnar alla löpare, men har särskilt stort värde för dem som siktar på en specifik sluttid i loppet. Det bästa sättet att lära sig att hålla sin planerade tävlingsfart är att träna i den. Generalrepetitionspassen tränar dig att hålla farten i slutet av loppet, när benen är som tröttast.

Spring så här
Inled ditt långpass i ett lugnt distanstempo. Fem till åtta kilometer från träningspassets mållinje ökar du farten tills du når din planerade tävlingsfart, vilken du håller ända till löppassets slut. Varva sedan ner i lugnt distanstempo.

Den totala längden på generalrepetitionspassen bör vara 13-19 kilometer för nybörjare på maratondistansen, och 24-32 kilometer för rutinerade maratonlöpare. Gör ett flertal generalrepetitionspass under den sista tredjedelen av din träningsperiod inför maratonloppet.


Antal kommentarer: 5


Sophie

Det står att för nybörjare på långpass ska man öka tiden m 10-15 min varannan vecka men ska man minska tiden m 25-50%. Låter motsägelsefullt el har jag missförstått? Mvh Sophie


Jenny Sunding

Hej Sophie! Tanken är att du ska varva varannan vecka längre och kortare långpass där det längre passet ökas med 10-15 min/gång. De kortare passen minskar du i tid med 25-50 procent från föregående veckas långa pass.
Mvh Jenny, webbredaktör


Karin

“Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till 30 sekunder under din tävlingsfart, eller sänk tempot om du känner dig trött.” Hur menar ni? Om jag springer 5 min/km, ska jag hålla 5.30 eller 4.30? Vad menar ni med “under”. Och hur läng ska jag hålla den farten? Från att jag värmt upp till slutet?


Karin

“Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till 30 sekunder under din tävlingsfart, eller sänk tempot om du känner dig trött.” Hur menar ni? Om jag springer 5 min/km, ska jag hålla 5.30 eller 4.30? Vad menar ni med “under”. Och hur läng ska jag hålla den farten? Från att jag värmt upp till slutet?


Jenny Sunding

Hej Karin! Tack för din fundering. Jag har förtydligat i texten:
“Inled det förlängda löppasset med att värma upp i en fart som är cirka 90 sekunder långsammare per kilometer än din planerade tävlingsfart. Håll det tempot i 20 minuter. Öka sedan farten till cirka 30 sekunder långsammare per kilometer än din tävlingsfart resterande tid av passet, eller håll ett tempo strax under detta – om du känner dig trött. Varannan vecka drar du istället ner tiden på ditt långpass med 25–50 procent.”
Om din tävlingsfart är 5 min/km så är rekommendationen alltså att värma upp i ca 6:30-tempo (20 min) och därefter öka till 5:30-tempo (eller något lägre än 5:30, om du känner dig trött) resten av passet.
Lycka till med träningen!
Mvh Jenny, webbredaktör



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Andreas Lindén
Blogg

Veckans triathlet: Andreas Lindén


Namn: Andreas Lindén
Ålder: 25
Längd: 184cm
Vikt: 72kg
Klubb: Umara Sports Club
Hemsida/ blogg: www.andreaslinden.se

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har idrottat så länge jag kan minnas. Innan jag slutligen började på triathlongymnasiet i Motala hade jag hållit på med alla möjliga olika idrotter. Min tanke, när jag började på triathlongymnasiet, var förstås att bli triathlet. Men cyklingen gick fantastiskt bra vilket gjorde att jag valde att satsa på den.

När jag var 18 år kontrakterades jag av ett danskt cykelstall och under år 2009 cyklade jag som professionell i danska Team Capinordic. Samma år gick lagets huvudsponsor i konkurs. Laget lades ner sent på året och mitt tvåårskontrakt blev inaktuellt.

2010 planerade jag och genomförde Superklassikern, alla fyra klassikergrenar på ett dygn. Det formade mig som idrottare och person. Därefter började jag med triathlon på riktigt och började satsa rejält 2013. Tyvärr har mina senaste 4 år som idrottare varit kantade av skador.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag ställde upp i Borås Triathlon 2003. Redan då fastnade jag. Men det var först efter 2004 års upplaga som jag började fundera på triathlon. Mitt gymnasieval blev en chansning. Jag var osäker på om jag skulle trivas med triathlon och Motala. Men det passade mig perfekt.

Vilken distans satsar du på?
– Mitt långsiktiga mål är full Ironman-distans. Men inför 2015 kommer jag att satsa på Ironman 5150 och andra kortare tävlingar. Därefter kommer jag satsa några år till på halv Ironman innan jag går över till hel Ironman.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Alla mina träningsveckor ser olika ut. Men en vecka kan se ut ungefär så här:
Måndag: Löpning 8-10km lätt + Simning 3000m (medelintensivt.)
Tisdag: Simning 2000m intensivt + 90km cykel (långa intervaller) + Löpning 3km avstannande
Onsdag: Styrketräning tungt + Löpning 15km (långa intervaller)
Torsdag: Simning 2000m intensivt + 100km cykel (långa intervaller)
Fredag: Löpning 20-25km (långa intervaller) + Simning 3-4000m medelintensivt
Lördag: 50km (cykel halvlånga men intensiva intervaller)
Söndag: Simning 3000m lugnt

Hur lägger du upp träningen över året?
– Jag subtraherar min fysik från kravprofilen jag framtagit utifrån mina mål. När jag vet vad jag måste förbättra funderar jag hur och när. Mina största svagheter börjar jag med allra först.
Jag periodiserar min träning och blandar både grenfokus och fysisk fokus. Med andra ord varierar jag dels mellan att fokusera på simning, cykling och löpning samt dels att fokusera på uthållighet, syreupptag, styrka etc.

Vilka är dina svagheter?
– Simningen är min svaga gren. Rent fysiologiskt är jag lite för vek för att klara av löpningen riktigt. Efter alla år som cyklist fick jag en väldigt mycket bättre fysik än vad mitt löpsteg kunde hantera. Jag har dock nästan jobbat bort det problemet nu.

Vilka är dina styrkor?
– Cyklingen är min starka gren. Jag har nästan genomgående en mycket bra fysik. Men jag har ännu inte hunnit paketera den triathlonspecifikt.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Mest tid går alltid till cyklingen eftersom den lämnar minst slitage på kroppen och även tar mest tid under tävlingarna. Vilken gren som tar mest fokus är något jag varierar. För tillfället ligger mest fokus på löpningen. Under resterande del av vintern kommer huvudfokus att ligga på simningen och delfokus löpningen.

Vad är ditt stora mål nästa år?
– Att jag kan hålla mig hel och på riktigt njuta av min triathlonkarriär efter ett år med riktigt många sjuk/skadedagar. Vilka resultat jag faktiskt uppnår är inte primärt. Det viktiga är att jag överhuvudtaget kan jaga dem.

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?

  1. Var nyfiken och våga fråga.
  2. Satsa på vägledning istället för en dyr cykel.
  3. Kontakta mig.

Var tycker du det är bäst att träna?
– Palma de Mallorca där jag har min träningsbas och tillbringar ett antal månader varje år. Här finns allt jag kan önska.

Hur många punkor innan du bryter?
– På korta tävlingar 1st. På långa tävlingar 2st.

Värsta och bästa simning:
– Sämsta – SM Sprint, Malmö 2014. Jag tyckte själv att det gick fort när jag insåg att jag tappat kurs och simmade mot Öresundsbron. Tappade så mycket tid att jag förträngt det.
Bästa – När simningen var inställd under HIM Zürich 2013 och jag sprang ifrån Axel Zeebroek m.fl. på inledande löpningen.

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– 25 timmar.

Våtdräkt:
– Orca

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Canyon Aeroad CF SLX (till 2015)
Canyon Speedmax CF

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Salming Speed

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
Professionell cyklist i Team Capinordic 2009
Provcyklist för Team Saxobank jan-feb 2009
Superklassikern 2010
SM-brons Tjörn Medeldistans 2013
7 segrar 2013
1:a Skoda Triathlon Series Palma de Mallorca 2014
2 segrar 2014

Målsättning:
– Kort sikt: Kunna konkurrera med de bästa i Sverige igen under 2015 samt vara relativt konkurrenskraftig internationellt.
Lång sikt: Konkurrera med de allra bästa i sporten på långdistans.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

"Jag behövde komma bort från problem i mitt liv"
Blogg

"Jag behövde komma bort från problem i mitt liv"


Det är soft, jag kan prata nu, ena barnet har somnat. Pappan tar hand om det andra.

Jag är oerfaren som löpare, men jag har tränat thaiboxning i många år, där ingår det i träningen att springa lite. Det är ungefär så nära jag har kommit.

Jag kom hem från Thailand 2012, då hade jag varit där i två år. När jag kom hem blev jag gravid med tvillingar. Då tappade jag formen helt. Sedan har det varit lite svårt att komma igång. Det har varit mycket med barnen, de har varit mycket sjuka, och tvillingar – ja, det tar mycket tid.

Men jag saknade träningen, och jag saknade löpningen. När jag fick chansen att vara med i Adidas Tribes, ett upplägg med olika nivåer för alla typer av löpare och coachning av Runday, skulle jag vara med och leda en Tribe för nybörjare (inför Tunnelloppet, reds. anm.). Det var den perfekta chansen att komma igång igen och samtidigt lära mig grunderna i löpningen.

Jag är med där för att inspirera andra människor till att börja springa, att hitta glädjen i löpningen – precis som jag själv behöver inspiration. I min Tribe är det allt från unga tjejer som aldrig tränat en dag i sina liv, till de som är igång och hittat sin grej med löpningen och även folk som inte känner sig på topp. Jag är på samma nivå som de är. Som nybliven mamma vet jag hur jobbigt det kan kännas, men jag vill visa att det går – att löpning är kul och att vi kan göra det tillsammans.

När jag är i bra form brukar jag springa en runda på åtta kilometer. Men nu när jag är på noll igen och samarbetar med Runday, så kör jag mycket intervall – men i ganska lugn takt, för att försöka få fart på kroppen igen.

Jag åkte till Thailand för att hälsa på min bror, som bor där. Bredvid huset han bodde i ligger en träningslokal för thaiboxning. Jag började hälsa på tränarna på morgnarna när jag gick ut för att äta frukost, och till slut frågade de om jag inte ville komma in och testa. Först sa jag nej, jag trodde inte det var min grej. Men så provade jag och fastnade direkt.

Jag tror det var någonting jag behövde just då. Jag ville komma bort från en del problem i mitt liv, saker som gick runt i huvudet. Så jag började träna hårt: sex dagar i veckan, fyra timmar på morgonen och tre timmar på eftermiddagen. Varje morgon inleddes med löpning, fem eller tio kilometer. Därefter slog jag på säck någon timme, och så sparring med tränare.

När man tränar så hårt och sedan kommer hem är man så slut i huvudet att man inte orkar tänka på någonting negativt – man orkar knappt skratta. Man käkar och så lägger man sig och sover och så gör man samma sak nästa dag igen.

Man har ju en massa konstiga ljud för sig när man tränar thaiboxning, man skriker när man sparkar, och det har tagit på mina stämband. Rösten har förändrats en del, jag har fått svårare att ta ton, rösten har blivit lite råare. Samtidigt är det den rösten som har fört mig in i rappandet, den fungerar bra för det.

Jag använder mig mycket av träningen som jag lärde mig i Thailand i mitt tänkande när jag skriver låtar och musik. Det är ett slags fokustänkande – jag filtrerar bort sådant som är jobbigt och försöker bara tänka positivt och målmedvetet.

Jag älskar att lyssna på musik när jag springer, man går in i bubblan, det är bara jag, löpningen och min musik. Jag springer bäst till hiphop, men dancehall funkar också bra – man blir peppad. Jag har svårare för vanlig dansmusik, jag kommer inte in i känslan på samma sätt. När jag lyssnar på hiphop och någon säger någonting som går in, då är känslan där. Jag är lite fast i 1990-talet, gillar råare hiphop som Fugees och Busta Rhymes, det går jag bäst igång på.

Det var meningen att jag skulle komma med en ny EP nu i november, med fem nya låtar, men vi har skjutit på det till januari. Mina texter kommer ur min vardag, men där finns två olika typer av låtar. Dels min verklighet; mammarollen, kärleksproblem. Dels en fantasivärld där jag drömmer mig iväg, sjunger om att ha massor av pengar och feta bilar.

Jag gillar verkligen löparkläder. Ju tightare de sitter desto skönare är de. Det är det knep jag lärt mig, haha, bara stoppa upp hela korven. Skorna måste vara bekväma, det är det viktigaste. Jag brukar gå in dem så att de blir mjuka och bekväma innan jag börjar springa i dem.

Jag hade ett par löparskor i Thailand som jag vägrade att slänga. Jag var inne på andra året med dem och de var helt utslitna. Till slut slängde jag dem i alla fall, men efteråt kände jag att jag hade övergett dem, att jag svikit dem.

Hjärnan arbetar när jag springer, då är man helt ren. Det kommer många bra idéer då, glödlampan dyker fram.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Så gör löpningen dig lyckligare – på riktigt
Blogg

Så gör löpningen dig lyckligare – på riktigt


Lättheten inombords som uppstår när man flyger fram i löpspåret. Euforin som breder ut sig från tårna ända upp till hjässan. Stressen som tidigare hängt över en, men som håller på att lyfta. Oväntade inre resurser som träder fram, starka sådana, som håller i sig i några timmar efteråt. Den här upplevelsen känns säkert igen av många löpare, och är nog en av de vanligaste orsakerna till att man får ett stort sug efter att ge sig ut och springa – igen och igen och igen. För när man en gång har känt den här lättheten inombords vill man bara ha mer. Särskilt i en stressad värld där prestation premieras och man inte sällan önskar att dygnet hade flera timmar.

Faktum är att känslan av belåtenhet efter ett löppass inte bara är något vi inbillar oss. Det sker åtskilliga processer i hjärnan när vi löptränar som ger lyckokänslor och antidepressiva effekter. Bland annat om detta har Anders Hansen, överläkare i psykiatri, och Carl Johan Sundberg, professor i arbetsfysiologi, skrivit i den nyutkomna boken “Hälsa på recept”. I den sammanfattar de den senaste forskningen om träning och dess hälsoeffekter.

Att träning är bra för välbefinnandet och hälsan är inget nytt, det har man känt till länge. Trots detta har fysisk aktivitet fått stå i skuggan av medicinering i många år och inte haft den status det förtjänar inom medicinen. En förklaring kan, enligt Anders Hansen, vara att den moderna medicinska forskningen mest har handlat om att studera effekterna av läkemedel, och mindre om livsstilens inverkan på kropp och psyke. Förmodligen av den enkla anledningen att läkemedelsbolagen till stor del har varit med och bekostat forskningen. Men på senare år har träning som behandlingsform fått medvind.
– Det senaste decenniet har forskningen om fysisk aktivitet kommit i kapp och man har kunnat se svart på vitt att det har fantastiska hälsoeffekter – inte minst för hjärnan. Det här har delvis lett till en stor förändring inom psykiatrin vad gäller inställningen till träning som behandlingsmetod. Men det finns fortfarande mycket att göra för att öka förståelsen för de här effekterna, säger Anders Hansen.

FORSKARNA VET IDAG att fysisk aktivitet har likvärdig effekt som antidepressiva medel vid lätt till medelsvår depression, och att träning fungerar lika bra som medicin när det gäller att förebygga nya depressioner hos deprimerade som tillfrisknat. Därför har det blivit allt vanligare att komplettera, eller i vissa fall rent av ersätta, förskrivningen av antidepressiva medel med träning.
– I dagsläget skrivs det ut över 100 000 recept på fysisk aktivitet per år. Om man jämför det här antalet med hur det var för tio år sedan, då förskrivningen av den här typen av recept var närmast obefintlig, förstår man att ökningen är enorm, säger Anders Hansen.
Många av de recept som skrivs ut mot psykisk ohälsa är på just löpning, även om det inte finns någon exakt siffra på antalet. Konditionsträning som löpning är nämligen just den typen av motion som forskarna har sett ger störst effekter på psyket. Promenader och styrketräning och annan aktivitet som inte påverkar pulsen nämnvärt är visserligen bra för fysiken och hälsan på många vis, men det påverkar inte hjärnan på samma sätt som löpning. 

– Man behöver komma upp i minst 70 procent av maxpuls och springa i 30 till 45 minuter minst tre gånger i veckan för att få verkan. Och det finns en del som tyder på att det är en fördel om träningen är monoton, precis som löpning.

Maximal effekt får man om man springer fem gånger i veckan i minst 30 till 45 minuter och gärna lägger till ett högintensivt intervallpass. Till exempel ett par sprinter på 30 till 60 sekunder vardera. Då har man fått alla de positiva mentala effekter man kan få, träning utöver detta ger inget extra, menar Hansen.

VAD ÄR DET då som sker i hjärnan när man tränar? Under och direkt efter passet uppstår en ångestdämpande effekt, som håller i sig några timmar. Den här korttidseffekten beror dels på att stresshormonet kortisol sänks efter träning, och dels på det ökade påslaget av substanserna serotonin, dopamin, noradrenalin och endorfin. Serotonin ger en känsla av lugn och tillfredställelse; dopamin ger belöning i form av välbefinnande och noradrenalin gör att vi känner oss pigga och aktiva. Endorfin, beskriver Hansen och Sundberg i sin bok som ett “kroppseget morfin”, som dämpar smärta och ökar välbefinnandet. De skriver att 30 minuter hård träning ger en endorfindos som motsvarar upp emot 10 milligram morfin – vilket kan likställas med den mängd man skulle få på ett sjukhus om man kommer in med ett brutet ben.
– Den här dosen tycks dessutom bli allt större om man tränar regelbundet. Man verkar alltså kunna öva upp hjärnans förmåga att utsöndra endorfin, säger Hansen.
En annan anledning till varför ångesten kan klinga av under och strax efter intensiv fysisk aktivitet kan vara att musklerna kräver mer syre och energi och då får mer blod – vilket betyder att mindre blod når hjärnan.
– Då reagerar hjärnan med att gå på lågvarv och prioritera bort ångest, rädsla och annat som inte är livsviktigt. Men det här är än så länge bara en teori.

DEN LÅNGSIKTIGA effekten av träning, att det sakta sänker den generella ångestnivån och minskar risken för panikattacker, beror troligtvis på andra faktorer, säger Hansen.
– Man har sett att hjärnan krymper när man är deprimerad, och precis som antidepressiv medicin främjar bildandet av nya celler i framför allt hjärnans minnescentra – hippocampus – så skapas det nya celler i det här området genom fysisk aktivitet.

Bakom nybildandet av celler ligger ett ämne som heter “Brain derived neurotrophic factor”, som ökar särskilt av intensiv träning som löpning. Det förkortas BDNF och intresserar just nu många forskare världen över eftersom det fungerar som ett slags “gödningsmedel” för hjärnan. Det fina är att ju mer man tränar, desto bättre blir kroppen på att bilda det här ämnet.
– Forskning visar att personer som tillfrisknar från depression får ökade nivåer av BDNF i hjärnan, säger Hansen.
Att kortisolet sänks kraftigt direkt efter ett träningspass har redan nämnts ovan. Men även om effekterna är allra störst timmarna efter ett pass, håller sig nivåerna av det här stresshormonet relativt låga även resterande timmar av dygnet – vilket också är en anledning till den långsiktiga lindringen av ångest. 

– Man kan säga att träningen lär kroppen att inte reagera så starkt på stress, säger Hansen.
Träning förbättrar även hjärnans kapacitet att bromsa impulsiva drag, berättar han. Vilket möjligen skulle kunna vara en anledning till att många med ADHD, som många gånger har nedsatt impulskontroll, vittnar om att de mår bättre av att träna.

Anders Hansen, som själv är verksam psykiatriker, använder sig av motion på recept när han behandlar patienter. Han tycker att träning är särskilt bra för dem som inte vill ta antidepressiv medicin och för dem som vill kombinera med medicin för optimal effekt.
– I förebyggande syfte och vid mild depression kan det många gånger räcka med fysisk aktivitet på recept. Men vid medelsvår depression sätter jag oftast in en kombination av motion och antidepressiva. Vid svårare depressioner är medicin det allra viktigaste, även om jag brukar ge rådet att komplettera med fysisk aktivitet. Det kan då räcka med att rekommendera promenader. Det är ofta orealistiskt att tro att man kan motivera dessa patienter till hårdare ansträngning.

Frågan är om man behöver äta mindre medicin vid depression om man tränar?
– Man brukar inte trappa ned på medicinen bara för att en patient tränar. Men kombinationen träning och antidepressiva är alltid bättre än bara medicin, oavsett vilken dos man tar, säger han.
Idag går utvecklingen mot att man behandlar depressioner med medicin under längre tid än tidigare – först till tillfrisknande och därefter under ytterligare tre till sex månader, berättar han. Studier har nämligen visat att detta leder till en minskad risk att återinsjukna. Av den anledningen tror han att få psykiatriker skulle dra ner på medicinen om den har visat sig fungera, även om patienten börjar träna.

VID SIDAN AV de medicinska effekterna av träning finns det en rad psykologiska effekter som kan ge ett ökat välbefinnande. Bland annat tenderar självförtroendet att bli större.
– Studier har visat att barn som tränar har en större tilltro på sin kapacitet, säger Hansen.
Vilket kanske inte är så konstigt; att man tror mer på sig själv när man känner sig stark, smidig och orkar mer. Och när det blir enklare att ingå i de sociala sammanhang där fysisk aktivitet är ett givet inslag – som skolidrott, lek på skolraster, eller idrottsliga evenemang med arbetskamrater och vänner.

I ett land där religion har fått allt mindre betydelse i mångas liv fungerar träning i mångt och mycket som “den nya religionen”, tror Hansen.
– Det ger ett sammanhang. Vi blir en del av en grupp och vi får en mening med livet – som vi fyller med träning.

LÄS MER: Så här påverkas din hjärna av löpning


Antal kommentarer: 1


Hur man håller löpningen uppe – Ekotrail-osterlen.se

[…] löpning ökar självförtroendet är ett faktum, och som extra grädde på moset så frigörs lyckohormoner i blodet om man springer ofta, vilket ger ytterligare en känsla av lycka och välbefinnande. […]



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*