MEST LÄSTA
Blogg

Hängde lite på morgonen


Det var diverse upphängning på morgonen idag. Först på Nordic där det vankades Front leaning support i ringar. En grym stabilitetsövning för axlarna och magen. Och resten av kroppen. Du ska ställa in ringarna så att du har händerna och fötterna ungefär i linje med varandra, händerna lite högre. Kan man sänka ringarna så att de nästan är i golvet kan du göra den på golvet, annars får du göra den med fötterna på en box. Sätt händerna i ringarna, tryck upp skuldrorna så att du hamnar i hollowposition med brett mellan skulderbladen och spänd mage. Glid över med fötterna så att du hamnarpå fotryggarna med helt sträckta fötter. Luta fram så att ringarna hamnar bakom axlarnas lodlinje och vrid ut armarna så att armvecken kommer framåt. Håll!

Idag var det maxtest på att hålla och jag lyckades hålla i 55 sekunder innan jag kände att jag började fuska med fötterna och nästan gick upp på tå. Var hård mot dig själv, det är en superstrikt övning. 

Sedan körde de andra overhead squats och jag fick köra utfallssteg, och sen var det ryck. Jättemånga ryck. Jättekul, för jag fick beröm av både coach Jenny och coach Javad. Och det, mina damer och herrar, händer inte ofta med mina slöa höfter.

Sedan var det dags för invigning av Sats nya anläggning på Sveavägen och mitt första test av Yogalates Air. Det var ett mycket försiktigt testpass, inga vågade volter i tyget, och den egentliga höjdpunkten var att få ligga i tyget och vila på slutet av passet. Som i en kokong. Fantastiskt skönt! Ville bara ligga kvar där och sova. Har du chansen – gå och prova. Bara vilan var värd det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Claes Åkeson möter Åke "Biten" Svanå
Blogg

Claes Åkeson möter Åke "Biten" Svanå


Året var 1991. Det var en småkylig försommar i Stockholm. Jag stod vid krönet av Västerbron med ett par Converse på fötterna och en antenn på ryggen för Radio Stockholms räkning. Jag minns att jag huttrade en smula. Plötsligt såg jag Åke “Biten” Eriksson (nu Svanå) komma solo uppför denna klassiska bro, på andra varvet. Han såg tunn ut, han såg stark ut. Han såg bara stenklar ut. Och just där och då, i slutskedet av Stockholm Marathon 1991, föddes min fascination för hård löpning på allvar.

Ung, dum, naiv och full av impulser, sprang jag upp jämsides med Biten med mikrofonen i högsta hugg. Någonstans kom tanken att jag skulle göra en segerintervju mitt i loppet. Det hade ingen gjort tidigare.

Drygt 20 år senare ringer jag Biten för att fråga om jag kan intervjua honom. Jag frågar om han kommer ihåg mig från Västerbron 1991.
– Haha, ja, för fan, det är klart att jag gör. Du frågade: “Hur går det Åke?”, och jag svarade: “Trött”. Jag minns att jag blev förvånad och att jag ville bli av med dig. Jag kände att jag var tvungen att svara något, annars hade du fortsatt springa med mig ända ut på Norr Mälarstrand. Det är ett jäkla kul minne, säger Åke och garvar.
Kommer du ihåg om det kändes som en segerintervju?
– Ja, det gjorde det faktiskt. Jag var ganska säker på att kamma hem vinsten. Vi pratar vidare på telefon en stund, varpå vi bestämmer möte i hans hemort Halmstad.
– Du kan slagga hos mig, det är lugnt. Lirar du golf förresten? frågar Biten med en ganska annorlunda dialekt; ett slags stockholmska med inslag av halländska.

Några dagar därpå träffas vi på Holms GK strax utanför Halmstad. Och för att göra en lång historia kort när det gäller själva golfspelet, så fullkomligt krossade Biten mig, samtidigt som han bjöd på oförglömliga citat i stil med: “Jag tror inte ett dugg på stretching. Det är som med en gummisnodd; drar man för mycket i den så förlorar den sin elasticitet”.

Vi skrattar mycket när vi går längs fairway på Holms GK. Biten svingar klubban framgångsrikt, som den grymma tävlingsmänniska han fortfarande är. Rätt som det är börjar han berätta hur allt började.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 9 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Proffset Åsa Lundström på plats i Hawaii
Blogg

Proffset Åsa Lundström på plats i Hawaii


Åsa Lundström har varit på plats i Kailua-Kona i drygt en vecka, och uppladdningen inför Ironmantävlingen i Hawaii som arrangeras om mindre än en vecka är igång för fullt. Hon har både hunnit med att testa på tävlingsbanan och även fått till kvalitetspass under dagarna hon spenderat i Hawaii. Men nedtrappningen har börjat, och nu har hon full fokus på tävlingen och återhämtning.
– Jag har känt mig en aning sliten, men nu börjar jag återhämta mig snabbt känner jag. Jag är extremt peppad på det här och vill bara ut och tävla!

Cyklingen har varit Åsas starkaste disciplin genom åren hon har tävlat i triathlon. Men nu har även löpningen kommit starkt på sistone.
– Eftersom min starkaste gren alltid varit cyklingen kan det komma väl till pass här om det blir blåsigt på tävlingsdagen. Men just nu känner jag faktiskt att löpningen är det som jag ser mest fram emot och det är även i den disciplinen som jag också har utvecklats mest i år.

Hur ser då uppladdningen ut för ett proffs?
Åsa har spenderat juli och augusti hemma i Sverige där kombinerad basträning har varvats med social verksamhet. Detta har varit väldigt viktigt för henne efter en längre tid med resor, läger och tävlingar.
– Efter sommarmånaderna hemma i Sverige spenderade jag tre veckor hos Pontus Lindberg på Mallorca tillsammans med min tränare Jens Lunekilde. Vi fokuserade mycket då på kvalitetsträning. Efter dessa veckor var jag hem tre dagar för att sedan åka hit till Hawaii och börja förberedelserna inför tävlingen.

Många av världens bästa triathleter finns med i startfältet i årets Ironman World Championship i Hawaii.
– Visst är det lite skrämmande, men samtidigt är det en bra värdemätare för mig. Jag vet inte vad jag kan prestera under dessa extrema förhållanden. Men jag ser det mest som ett introduktionsår där jag ska lära så mycket som möjligt. Förhoppningen är att jag ska kunna tävla utan att låta värmen sänka mig totalt.

Vem vinner? 
– Ju mer man pratar med alla proffs här, desto mer inser man att det är väldigt öppet i bägge klasserna. Vissa förhandsfavoriter har inte alls haft en optimal uppladdning, och vissa ”underdogs” verkar starka och kunna tåla omständigheterna här.

På lördag avgörs det. Vill du läsa mer och följa Åsa i hennes förberedelser kan du följa hennes blogg här.

Ta del av startlistan i årets Ironman World Championship i Hawaii här.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Discofredag!


Det är inte så ofta vi har en ren discofredag på Nordic, men ibland händer det! Idag till exempel. Det var tuttar, biccar och triccar tills det var rejält med pump och tryck. Det är väl så man säger när det är discofredag? Att det skulle bli roligt förstod man ju redan när man blickade på fredagsschemat förklaringen på A-delen går ju inte att inte älska!

YOLO!

Nu är det helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Patrik Nilsson om segern i Malaysia
Blogg

Patrik Nilsson om segern i Malaysia


Hur känns det så här dagarna efter segern?
– Det har varit några tuffa dagar efter loppet. Om det var något i vattnet under simningen, vätska/saltbrist, värmen eller utmattningen efter loppet som påverkade mig kan man diskutera, men det var först tre dagar efter loppet jag började komma tillbaka till levande form. Nu börjar det dock kännas riktigt bra och äntligen börjar man få lite perspektiv på loppet… Jag är riktigt nöjd och kan inte tänka mig en bättre dag även om det var ett lopp med mekaniska problem och riktigt obehaglig löpning bitvis. Nu ska jag försöka komma igång med träningen lite lugnt och verkligen försöka njuta av segern!

Hur har du förberett dig inför denna tävling?
– Förberedelserna har varit som vanligt ungefär… Eftersom jag bytte tränare efter SM i Motala har träningen inför loppet i och för sig varit annorlunda, men inget konstigt egentligen. Problemet var att få in tillräckligt bra träning mellan Kalmar och Malaysia, samtidigt som återhämtningen och toppningen fortfarande måste funka. Men kort sagt har det varit några cykelpass på trainer inomhus för att träna lite på värmen, bastu och att dricka mycket dagarna innan loppet. En annan del av förberedelserna var att försöka ha en plan för att hålla temperaturen nere… Varmt skulle det bli, men på något sätt måste du ha en plan för att hålla temperaturen nere.

Du har börjat utveckla ett mer “offensivt tävlingsbeteende” enligt din före detta tränare. Berätta gärna lite mer om detta.
– Det kan säkert stämma, men inget jag har gjort medvetet. Problemet på många lopp tidigare har varit att jag fått kramp, och då inte kunna ha något “tävlingsbeteende” alls eftersom jag brutit. Men nu när jag kunnat fullfölja har jag egentligen inte kört särskilt offensivt egentligen utan försökt köra smart och utnyttja mina styrkor… Tittar man på loppet i lördags är inte min analys att det var särskilt offensivt. Farten var hög och jämn, “rycken” som jag gjorde kom i backar där motståndarna snarare tappade än att jag körde hårt. Men självklart kan det ses som ett “offensivt beteende” när man cyklar ifrån killar som är riktigt duktiga cyklister och sedan bryter i värmen…

Tiden 08:41:53 är fantastisk. Vilket av momenten kändes bäst respektive tyngst? Hur kändes loppet som helhet?
– Loppet kändes ganska bra rakt igenom… Löpningen var riktigt jobbig, men det var främst för värmen och det var nog den jobbigaste delen. Dock hade jag ju möjligheten att ta det ganska lugnt och inte behöva stressa på löpningen, så där var det egentligen sista varvet som blev riktigt tufft och då främst för värmen. Det enda problemet jag stötte på var egentligen på cykeln där kedjan hoppade i början på varv 2 och böjde hela kedjan… Jag försökte få tag på en mekaniker på motorcykel, men när det inte gick fick jag springa med cykeln över två backar för att få den hjälp jag behövde. Då löste sig det problemet ganska fort och jag kunde fortsätta efter några minuter även om adrenalinet var på topp, vilket kanske var positivt för fortsättningen. 

Hur ser närmsta tiden ut för dig nu? Vad tar du dig an härnäst?
– Förhoppningsvis blir det ett träningsläger i Phuket med Frank (tränaren red. anm), hans fru och några av hans adepter. Då blir det förmodligen Challenge Phuket i samma veva, men efter det får vi se! Tanken är att komma iväg på en längre resa i vinter igen, men då måste ekonomin ligga lite mer på plus… 

Något som du vill tillägga?
– Egentligen inte. Ett riktigt häftigt lopp och otrolig ö att utforska om någon har möjlighet att tävla eller åka hit på cykelsemester! Kan jag gott rekommendera :).



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*