Blogg

Hängde lite på morgonen


Det var diverse upphängning på morgonen idag. Först på Nordic där det vankades Front leaning support i ringar. En grym stabilitetsövning för axlarna och magen. Och resten av kroppen. Du ska ställa in ringarna så att du har händerna och fötterna ungefär i linje med varandra, händerna lite högre. Kan man sänka ringarna så att de nästan är i golvet kan du göra den på golvet, annars får du göra den med fötterna på en box. Sätt händerna i ringarna, tryck upp skuldrorna så att du hamnar i hollowposition med brett mellan skulderbladen och spänd mage. Glid över med fötterna så att du hamnarpå fotryggarna med helt sträckta fötter. Luta fram så att ringarna hamnar bakom axlarnas lodlinje och vrid ut armarna så att armvecken kommer framåt. Håll!

Idag var det maxtest på att hålla och jag lyckades hålla i 55 sekunder innan jag kände att jag började fuska med fötterna och nästan gick upp på tå. Var hård mot dig själv, det är en superstrikt övning. 

Sedan körde de andra overhead squats och jag fick köra utfallssteg, och sen var det ryck. Jättemånga ryck. Jättekul, för jag fick beröm av både coach Jenny och coach Javad. Och det, mina damer och herrar, händer inte ofta med mina slöa höfter.

Sedan var det dags för invigning av Sats nya anläggning på Sveavägen och mitt första test av Yogalates Air. Det var ett mycket försiktigt testpass, inga vågade volter i tyget, och den egentliga höjdpunkten var att få ligga i tyget och vila på slutet av passet. Som i en kokong. Fantastiskt skönt! Ville bara ligga kvar där och sova. Har du chansen – gå och prova. Bara vilan var värd det!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Discofredag!


Det är inte så ofta vi har en ren discofredag på Nordic, men ibland händer det! Idag till exempel. Det var tuttar, biccar och triccar tills det var rejält med pump och tryck. Det är väl så man säger när det är discofredag? Att det skulle bli roligt förstod man ju redan när man blickade på fredagsschemat förklaringen på A-delen går ju inte att inte älska!

YOLO!

Nu är det helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tungt kyskhetsbälte


Jag spenderar allt mer tid med en kettlebell mellan benen. Så fort de andra ska squatta på ett eller annat sätt (och det är rätt ofta) står jag där och spänner på mig bältet med kedjan och kettlebellen. Och i morse var det dags igen. Nu var det dock inte squat det gällde, utan viktade exentriska chinups som ingick i dagens Jakob-pass. Alltså att man hoppar upp i räcket och sänker sig långsamt ner. Dags för bältet igen, alltså.

Jag kan inte bestämma mig för om anodrningen mest ser ut som ngåot taget ur ett skräckkabinett eller som typ världens stökigaste kyskhetsbälte. Snyggt är det oavsett. Och bra.

I övrigt då? Jo, tack bra. Jag tror att jag börjar komma ur den värsta självförtroendedippen nu. Ni vet den där känslan när man slutar tycka så förbannat synd om sig själv och börjar ta i istället. Tyvärr verkar det som om min dipp byts ut av en snuva. Det verkar som att det är på gång, men har inte gjort det än. Hoppas på att den inte drar igång alls, men om den prompt ska det så får den vänta till lunchtid i morgon. För i morgon bitti är det discofredag på Nordic – alltså raggarmusklerna, biccar, triccar och tuttar. Det vill man ju inte missa!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nelkers Trek 9.9 – Kona pimpad


Hallå!

Triatleter är matriella nördar. Ärligt tror jag ett stort antal gillar prylarna mer än själva träningen?! Kan vara kombinationen också. Jag tror sporten kanibaliserar från något som är rätt otippat nämligen golfen. Jag är en av dem så det är inget att skämmas över. Finns väldigt många likheter mellan sporterna. Kanske inget old school eliten vill erkänna men egenskapen att hålla huvudet kallt under en lång tid, gnetandet, fortsätta kämpa trots de svackor man genomgår under en dag samt då de materiella. Triathlon ställer måhända större krav på utövarens fysiska profil men när den väl är på plats är det mycket som är lika vid själva tävlingsdagen… Ni fattar.

Hur som helst, för att inte fara iväg för mycket och reta upp de golfhatande släktet så kommer här några visuella godisbitar på min cykel inför resan. Om man är en satsande triatlet som gärna tävlar på olika platser och under växlande förhållanden så behöver man bestycka sin cykel med olika utrustning. Tänker då främst på hjulen och den mängd vätska samt lagnings-kit man behöver ha med. Efter förra årets tävling är det lättare bestämma sig för vad som är lämpligt att packa ner. Trots väldigt snälla vindar 2013 väljer jag åter igen en defensiv hjuluppsättning. Om det börjar blåsa satan vill jag inte ha för hög profil fram då det tar för mycket på krafterna behöva brottas med en krängande cykel. Det är tillräcklgt jobbigt ändå cykla i +37 km/h i den värmen & fuktigheten.

Kör med Bontragers Aeolus 9 bak och 5 fram, clincher. Valde Continental 4000s II som däck. Förra året körde jag med Zipp men dessa är minst lika bra samt jag föredrar clincher då jag är osäker på hur man byter tubdäck under stress. Byta slang gör man ju i tid & otid. Tog en kassett som känns rätt allround 11-25. Fram är största klingan en 53:a. Hade nog funkat bra med en 54:a oxå med tanke på banans väldigt långa och svepande nerförskörningar. Då jag knappast har en kadens likt en symaskin i min naturliga cykling så trampade jag ur ganska ofta då det stundtals går i ca 70 km/h. Antar jag borde öva på åka riktigt fort?!

Mitt viktigaste vapen är dock inte den aerodynamiska cykeln eller de svindyra hjulen utan min wattmätare från Quarq. Under så här tuffa omständigheter är det nästan fusk ha en sådan… Förra året hade jag 232 watt NP. I år blir det något liknande (mätaren visar några procent lägre efter jag bytte elektronik & uppdaterade programvaran). 

Va inte blyga ställa några frågor gällande cykeln.




 

Tack för visat intresse!

Nelker
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Next stop Kona


I helgen som gick gjorde jag det sista som kan kallas för ordentlig träning på min nivå. Har fått lägga band på mig då Björn tycker jag behöver få till fler lugna pass. En av mina största svagheter är förmågan att lägga band på mig. Det bästa jag vet är att köra hårt, testa mina gränser och se vad kroppen klarar. Blir hög av tuffa utmaningar och älskar kvittot när man lyckats genomföra ett riktigt helvetespass. Jag sitter inte på min kontorsrumpa 10h om dagen för att sedan försaka tid med min älskade familj för att rulla 3h långsamt på cykeln. Ska jag ta mig tid för att träna så ska det kännas som det ger nåt eller åtminstone är kul. 

Inser nu när jag börjat nå mina begränsningar över hur snabb jag kan bli givet de timmar jag lägger ner. Måste göra något annorlunda nästa år om jag ska fortsätta utvecklas och nå dit jag vill. Känns rätt fånigt träna på dessa egenskaper men inser nu att jag måste, har testat allt annat och det går inte. Visst suger det när du inser att alla hade rätt och du hade fel?!

Nåväl, har faktiskt lyckats hyfsat med hålla intensiteten kontrollerat lägre än normalt under detta träningsblock. Timmarna har jag däremot inte fått ihop men har gjort mitt bästa. Man har den livssituation man har, ingen idé gnälla över den utan bara försöka göra det bästa av det. Jämför man min form från föregående år så är jag starkare denna gång. Simmar snabbare, cyklar bättre och springer ungefär som vanligt. All in all goda förutsättningar toppa förra årets bedrift. Kommer dock inte bli med hästlängder men god form samt en gnutta erfaranhet borde kunna ge 10-15 minuter på slutresultatet allt annat lika?!

Förra året hade jag 9:53h fördelat på 1:07, 5:06 resp 3:30h. Onödigt långa byten och kanske lite väl försiktig cykling tänkte jag försöka ändra på. Löpningen var katastrofal så där tänkte jag förbättra mig avsevärt. Men som vanligt, lätt sitta här och knacka på sin dator och gissa tider. Vädret har sista ordet på Hawaii, blir det blåsigt och några grader varmare är jag glad om jag kommer i mål före mörkret faller och de börjar dela ut glowsticks till de som fortfarande yrar runt uppe på Queen K highway.

Har lovat RW skicka bilder och annat smått och gott från min vistelse på Hawaii så ni kommer få mer av mig varken ni vill det eller inte. Kan man ändå inte få nog så finns jag även på Instagram & twitter @nelker

Mahalo

Nelker 

Efter ett löppass nere i Energy Lab. Barkaka naturligtvis!
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med barnträning


Barnträning är svårt. Och känsligt. Min son fyllde fyra år i våras och jag kände att när hösten drog igång ville jag att han skulle börja på någon aktivitet. Men vilken!? Crossfit Nordic hade inte längre barnträning för så små barn, men jag ville ha något liknande. (Han vill ju helst inte gå ifrån Nordic när han väl kommit dig, utan vill lyfta stänger som alla som har stora muskler.) Jag har insett att han har ärvt min inställning till löpning, springer några steg och stånkar sen ”Det är för jobbigt!”, men han är extremt fysisk på andra sätt. Klättrar, häver sig upp på saker, kryper och hoppar. Tänkte först gymnastik, men ångrade mig. Långa väntelistor och tveksamhet inför bedömningssporter i stort fick mig på andra tankar. Jag ville att han skulle få börja något där han får känna på hur det är att ta ut sig, allt verkligen pressa sig – det tror jag är viktigt och bra för barn att känna. Få uppleva njutningen i den fysiska aktiviteten och också i tröttheten. Men det måste fortfarande vara på ett lekfullt sätt.

Jag landade till slut i brottning. Och jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Han går nu på brottning för 4-5-åringar på BK Athen på Södermalm här i Stockholm och ÄLSKAR det. Redan på cykeln från klubben brukar han prata om hur roligt det ska bli nästa söndag när det är brottning igen, och måndagar är nu hans sämsta dag eftersom det är så långt till brottningen.

Vad är det då som är så bra, undrar ni kanske nu? Jo, att de lyckas kombinera otroligt bra och allsidig träning med lek och ett visst mått av allvar och riktiga brottningstekniker. Disciplin är viktigt, men utan att det känns som gymnastikträning i Kina på 80-talet. Jag som mamma älskar att se hur han blir stärkt, inte bara rent fysiskt, utan också mentalt. Klippet ovan är ett exempel på det. I hans värld dänger han verkligen tränaren Isak i golvet med en flygande mara. Det här att Isak skulle hjälpa till, eller ja, faktiskt göra en volt över honom, finns inte i hans fyraåriga värld. Han får känna sig stark och duktig vilket ger honom lusten att komma tillbaka och jobba vidare på att faktiskt bli stark.

Nu vet jag att landet är fullt av underbara barn- och ungdomsledare, och det finns liksom inte ord för hur viktiga de är och hur tacksamma vi föräldrar är, eller åtminstone borde vara. Så tack till alla er som får våra barn att känna sig och bli duktiga och starka.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*