MEST LÄSTA
Blogg

Ibland är det bäst efteråt


Hur roligt passet än är går det inte att komma ifrån att det vissa dagar är roligast efteråt. Idag såg passet inte så farligt ut på tavlan, och det är då det gäller att dra öronen åt sig. Vi skulle göra 2×8 meter utfallssteg, 2×8 meter shuttlerun, 2×8 meter burpee-längdhopp och 2×8 m shuttlerun. Man skulle jobba två och två och göra 8 varv var. Vi fick testa ett varv på uppvärmningen – det var JOBBIGT! Och 8 varv!! Yikes!

När vi väl var igång var det inte så farligt. I alla fall inte under tiden man själv körde. Det var värre i vilan när den andra körde när syreskulden kom ikapp.

8 varv avklarades och med det hela passet. Då kom höjdpunkten. Att få stå med en kopp kaffe och titta på gruppen efter. Och häxskratta. “Hehehe moahahaha! Du har 7 varv kvar!”

Endorfinerna har inte lagt sig än. Och nu väntar två vilodagar. Underbart! Och välförtjänt.

Jag passar också på att förklara svackan avslutad. Då här lite endorfinhög på fredagseftermiddgen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Playitas – Fuerteventura


Tjina!

Har nu för första gången besökt Kanarieöarna eller närmare bestämt Playitasresort på Fuerteventura. Innan jag åkte dit gjorde jag ingen research då jag litade på mina vänners positiva erfarenheter av ön.
Tidigare år har jag cyklat i Sydfrankrike eller Spanien, men eftersom hela triathlonsfären verkar hänga där så blev jag nyfiken och kände mig utanför som inte hade varit där själv. Vi fick hjälp av Apollo som gav oss ett superupplägg för en billig penning. Normalt är det inte lätt att samordna 22 personers framfart men det gick fantastiskt smidigt. Vi fick med alla cyklar och väskor både på ner- & hemresan, inte säker på att det hade varit möjligt om vi åkt med t ex Norwegian. Väl på plats är ett charterupplägg väldigt lämpligt när man är så många. Buffémat är ingen personlig favorit men oslagbart när tjugotalet viljor ska bestämma sig för dagens tre måltider.

Ön Fuerteventura är inte den vackraste platsen på jorden även om utsikten från många av öns berg är häpnadsväckande. Är man där med idén sticka ut och rulla några bekväma mil om dagen, springa lätt och beskåda en vacker grönskande natur så ska man nog ta ett annat ställe. Det är tuffa förhållanden där, verkligen. Det blåser somliga dagar fruktansvärt mycket. Även om man pressar på i motvinden är det ibland svårt hålla 20 km/h. När det var som värst körde vi ett lagtempoupplägg vi fem som är starkast och då höll vi 15-18 km/h trots att vi roterade varannan minut. Min wattmätare visade +300 watt. Detta är ändå cyklister som ledigt klarar sub 5h på en IM cykling. Desto snabbare kunde det gå i medvinden. En dag cyklade vi 7,5 mil norrut mot öns näst största stad Corralejo, det tog 3:30h. En lätt småsur Björn Andersson mumlade något om att det måste vara något typ av bottenrekord. Hem tog sträckan 1:45h.

Skulle väl sammanfatta mina erfarenheter när det kommer till att cykla i liknande miljöer.

– Ha en kittad cykel med fräscha däck, undvik högprofilshjul, byt kransen bak till 11-27 och se till att allt sitter fast på ramen.

– Linjecykel är att föredra. Upplever man har bättre kontroll generellt samt sitter bättre när man klättrar. På platten förlorar man mot tempocyklarna, speciellt i medvinden men man är ju där för att träna, inte tävla.

– Man kan aldrig ha för mycket energi & vätska med sig ut. Det blev stundtals väldigt varmt, speciellt i stigningarna. Jag är väldigt varmblodig så behövde dessutom hälla vatten över hjälmen för att hålla skallen sval.

– Solskydd, damma på med minst 20 över hela kroppen och 50 på näsa, läppar & nacke. Sitta vid poolen efteråt som en rödblinkande kräfta med cykelränder ser bara nördigt ut.

Själva simningen var över förväntan, klart vatten trots blåsten och behaglig temperatur. Det låg några bojar ute vilket underlättar upplägget. 50 meters bassängen är magisk, hela inramningen är grym och simma utomhus är ett lyckopiller jämfört med alla deprimerade simhallar hemma i Sverige. Att det dessutom knappt var klor i vattnet var en bonus.

Största besvikelsen var nog löpningen. Vet inte vad jag hade förväntat mig men kände att det inte fanns speciellt många roliga alternativ. Nu spelade det ingen roll då man inte flyger 450 mil för att springa, men en 400 metersbana saknades på orten. Hörde dock att de planerar bygga en sådan inom 2-3 år. Min skada gjorde att jag aldrig kom upp till den legendariska fyren. De som var där sade att det var en mäktig och ansträngande upplevelse.

Summa sumarum, tränar man på Playitas kommer du bli duktigt starkt och hård. Man ska inte räkna antal mil och fokusera på snitthastigheter utan försöka få till timmarna istället. När man sedan ska träna och tävla i Sverige så kommer man sannolikt vara väl förberedd om vinden skulle tillta och man kan cykla mer avslappnat med vetskapen om att man behärskar detta. Jag upplevde även att det funkar att ta med familjen då orten hade tennisbanor, barnpool, sandstrand och mängder med andra sportiga aktiviteter. Problemet som jag kände det var svårt att kunna slappna av mellan passen och inte bli sugen på träna mer, hyfsat i-landsprobelm.

Ska tillbaka ner sista helgen i April för att köra Challenge Fuerteventura. Distansen är en halv Ironman. Vi körde cykelbanan sista dagen i riktigt hård vind så jag hoppas verkligen det kommer blåsa mindre på tävlingsdagen annars måste jag packa ner pannlampa & mörkerkikare. Körde nära mina tävlingswatt och då tog det ca 3h, det är nästan 20 minuter långsammare än vad jag trodde jag skulle tävla på. De fyra backarna som banan innehåller är långt ifrån snälla. Den första som tar sex-sju minuter att klättra uppför har 11% som snittlutning. Det var inte roligt att ha 11-23 på cykeln då. Fick stå under stora delar och snittade över 350 watt för att komma upp.

För er som ligger vakna om nätterna och undrar hur det går med min nervskada så kan jag glatt berätta att jag är hyfsat återställd. Kan springa 5-6 km utan besvär och kommer inom några veckor börja köra kavalité igen.
När diagnosen svaga inre magmuskler, stel ländrygg och dålig rörlighet fastställdes så var det lättare att börja träna mig stark igen. Gör nu samlagsliknande övningar som gjort underverk. Ser ni mig lättklädd, liggandes invid en löparbana, torrjuckandes så döm mig inte för hårt. Jag vill egentligen bara springa….

Nelker



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hitta rätt i löpningen med Adidas Tribes
Blogg

Hitta rätt i löpningen med Adidas Tribes


– Att springa måste vara kul, ibland kan jag tycka att alldeles för stor del av löpningen handlar om jobbiga krav på att klara bra tider eller att det blir en jakt efter skönhetsideal. Med Tribes 365 kan jag och alla som hänger på röra sig bort från det där och hitta sin egen grej. Och det spelar liksom ingen roll om man satsar stort på Lidingöloppet eller bara vill komma ut i spåret för att koppla av och rensa hjärnan, säger Linda Pira.

Linda Pira, Brita Zackari, Simon Sköld, Martin Hansson och Caroline Roxy leder varsin Tribe, “stammar” som vem som helst är välkommen att gå med i. Tillsammans springer Tribes mot gemensamma utmaningar – även om man har egna målsättningar – i allt från 21 tuffa kilometer på Göteborgsvarvet till den korta rundan för att bara slappna av.

Under året kommer Tribes springa i skogen och i city, långa och korta lopp, på natten med pannlampor, i tuffa backar, trappor och tunnlar, intervaller och tematiserade rundor för nya och spännande upplevelser. Tribeledarna och alla som går med i Tribes kommer under året ha proffscoacher från Runday till sin hjälp, vilka kommer finnas tillgängliga för träningsupplägg, löpteknik, tips inför lopp och svara på frågor kring löpning i stort och smått.

– Våra tribeledare är inga elitlöpare, utan intressanta personer med olika bakgrund som inspirerar till att sluta upp kring Tribes och dela med sig av sin passion för löpning. Vi tror inte särskilt många kan identifiera sig med en världsmästare på Marathon, och hela idén med Adidas Tribes 365 är att alla oavsett bakgrund eller mål ska känna sig välkomna och hitta sin grej, säger Filip Göransson, PR-chef adidas Nordic.

Genom att registrera sig för den Tribe som passar ens egen profil får man skräddarsydda träningsscheman, hjälp av proffscoacher, inbjudningar till lopp och löparträffar för att springa tillsammans med tribeledarna. Allt det man behöver för sin löpning finns samlat på Tribes 365 hemsida och alla händelser går att följa på distans, när det passar en bäst.

Adidas Tribes är gratis och öppen för alla, året om: adidastribes.com.

  • Brita Zackari är manusförfattare och radioprofil som hörs på morgnarna i RIX Morronzoo.
  • Simon Sköld är MMA-fighter och föreläsare som förra året medverkade i SVT:s  uppmärksammade serie “Slå han på käften”.
  • Caroline Roxy är designer och bloggare på I’m Next.
  • Martin Hansson är moderedaktör på Metro.
  • Linda Pira är rappare som nyligen vann en Grammis för Årets Nykomling.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Svensktätt i helgens VM i halvmarathon
Blogg

Svensktätt i helgens VM i halvmarathon


228 löpare från 57 länder deltar i det officiella mästerskapet, Sverige representeras av tre debutanter i VM-sammanhang på den här distansen: Mikael Ekvall, Isabellah Andersson och Lena Eliasson.

Medajlstriden kommer dock troligast stå mellan Kenya, Etiopien eller Eritrea. Eritreas Zersenay Tadese har de senaste åren tagit hem hela fem av sex titlar i tävlingen och Kenya ställer upp med sex löpare med personbästa under timmen, bland annat Wilson Kiprop, vinnare för två år sedan.

Merparten av motionslöparna – nästan 28.000 – är danska, men näst största nation är Sverige med 674 anmälda löpare. På startlinjen hittar vi bland annat Hässelbys Andreas Åhwall och Louise Wiker samt Högbys David Nilsson och Hälles Martin Kjäll-Ohlsson.   

Den kvinnliga eliten startar klockan 12.30, herreliten går iväg klockan 12.55 samtidigt som starten för motionärsloppet.

TV4 Sport sänder live kl 12.25-14.30.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Greppeligrepp


Jag gillar verkligen kettlebellssvingar. Det är en skön övning som känns rätt för kroppen. Och dessutom har jag insett att jag nu kan svinga en 24-kilos över huvudet. Åtminstone ett par gånger. Det är kul!

Idag var det ryska svingar med i passet – alltså svingar som inte går hela vägen upp, utan du stannar när kulan är i ögonhöjd. Då kan man ta tyngre vikt än annars. 12 stycken skulle man göra. Innan dess skulle man ro 180 meter, och efter 6–8 ringrodd och det skulle ta mindre än 90 sekunder, för sedan skulle man ligga i hollowposition resten av tiden tills 90 sekunder hade gått. Så fick man vila 60 sekunder innan det var dags igen. 6 varv.

Och innan det här var det styrkedelen – och det var ryck.

Jag passade på att köra coach Jakobs muscleup-programmering också innan passet idag. Mycket ringar och dips.

“MEN STACKARS GREPPET DÅ!?” undrar nu vän av ordning.

Ja, greppet. I efterhand undrar jag också hur jag egentligen lyckades ta mig igenom passet. Eftersom det var ryska svingar tog jag tag i 24-kiloskulan och tänkte att det måste ju gå. Det gjorde det också, men jädrans så trött jag var i greppet på slutet. Sista varvet var jag nästan rädd att kulan skulle susa iväg från mina trötta händer, men det gjorde den inte.

Det var ett jätteroligt pass som ni gärna får testa om ni vill! Och se till att ro av bara helvete för annars hinner ni inte ner i hollow innan det har gått 90 sekunder. Och andas för guds skull inte innan du börjar på svingarna, det är bara att suga tag i kulan och börja svinga. Skoj skoj!

I morgon blir det burpee broad jumps, shuttle runs och annat flås. Damn, alltså. Det blir jobbigt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*