Ibland är det bäst efteråt

Jag gillar verkligen kettlebellssvingar. Det är en skön övning som känns rätt för kroppen. Och dessutom har jag insett att jag nu kan svinga en 24-kilos över huvudet. Åtminstone ett par gånger. Det är kul!

Idag var det ryska svingar med i passet – alltså svingar som inte går hela vägen upp, utan du stannar när kulan är i ögonhöjd. Då kan man ta tyngre vikt än annars. 12 stycken skulle man göra. Innan dess skulle man ro 180 meter, och efter 6–8 ringrodd och det skulle ta mindre än 90 sekunder, för sedan skulle man ligga i hollowposition resten av tiden tills 90 sekunder hade gått. Så fick man vila 60 sekunder innan det var dags igen. 6 varv.

Och innan det här var det styrkedelen – och det var ryck.

Jag passade på att köra coach Jakobs muscleup-programmering också innan passet idag. Mycket ringar och dips.

”MEN STACKARS GREPPET DÅ!?” undrar nu vän av ordning.

Ja, greppet. I efterhand undrar jag också hur jag egentligen lyckades ta mig igenom passet. Eftersom det var ryska svingar tog jag tag i 24-kiloskulan och tänkte att det måste ju gå. Det gjorde det också, men jädrans så trött jag var i greppet på slutet. Sista varvet var jag nästan rädd att kulan skulle susa iväg från mina trötta händer, men det gjorde den inte.

Det var ett jätteroligt pass som ni gärna får testa om ni vill! Och se till att ro av bara helvete för annars hinner ni inte ner i hollow innan det har gått 90 sekunder. Och andas för guds skull inte innan du börjar på svingarna, det är bara att suga tag i kulan och börja svinga. Skoj skoj!

I morgon blir det burpee broad jumps, shuttle runs och annat flås. Damn, alltså. Det blir jobbigt.

---

När träningssvackan, visserligen är på upphällningen, men fortfarande gnager lite i bakhuvudet som en liten röst som viskar ”är du inte lite mer andfådd än alla de andra?” eller ”Du ser att de andra gör PULLUPS, va? Du gör RINGRODD!” så är det skönt att hitta något annat man är bra på. Jag är bra på att stretcha. Alltså jättebra! Jag är vig och ser till att fortsätta vara det genom att köra mycket rörlighet och sitta i, för andra, obekväma positioner. Rörlighet ligger liksom för mig. Och det känns ju bra att kunna imponera på sina medtränande på något sätt när svackan bråkar.

Kolla också så fult jag hade kombinerat strumporna och skorna. Det var verkligen jättefult!

Skönt gäng som vanligt på morgonen. Här har vi både 06.10-klassen och sömntutorna i 07.00-klassen.

---

Tänk om det var så! Tänk om gårdagen var kulmen på den här svackan! Tänk om allt som behövdes var att köra ryck med Björk. Tro mig, det vore inte första gången just det tagit mig ur en svacka. Coacherna har alla sina styrkor – det de gör bäst. Det här är ju mina åsikter, naturligtvis, men jag tycker oftast att Björk är bäst på att instruera just ryck, Jenny bäst på att peppa under riktigt grisiga pass, Nils på alla sorters knäböj, Númi på allt i räcket och Jakob på alla olympiska lyft. (Nu finns det ju fler coacher, men det här är de jag brukar träna för.)

Jag lekte lite med Jakobs muscleups-övningar i ringarna också, och det kändes riktigt bra. Ända tills jag avslutade mina dips med att smälla till mig själv i ansiktet med ett gummiband så att det såg ut som att jag hade fått ett piskrapp över läppen och kinden. Men det gjorde inte så mycket – det matchade ju bara min vänstra skinka som blev alldeles randig av lite för ivriga hopprepshopp.

För att hålla lite koll på skuldrorna i ringchinsen bad jag en tjej ta en bild bakifrån i toppläget. Det är inte förrän jag ser bilder på mig bakifrån som jag inser hur sned jag faktiskt är. Till och med sportbehån sitter ju helt snett. Jag har, som jag skrivit tidigare, inte så mycket problem med min skolios, men rent estetiskt hade jag kunnat önska mig en rak rygg. Men nu tänker jag titta på bilden och glädjas lite över att jag har skaffat mig lite lats. Det är nämligen bland annat de som ska dra upp mig i min muscleup.

Jag är inte helt tillbaka än, men det var otroligt skönt att avsluta veckan med ett bra pass där jag inte kände mig usel. Nu blir det sedvanlig vila i helgen och nya tag i nästa vecka.

---

Jag är inne i en träningssvacka. Det händer då och då och jag har svårt att koppla ihop det med något annat som händer i livet, utan de bara smyger sig på mig och så när jag minst anar det så står svackan där rakt framför mig och ler elakt. Träningssvackor betyder olika saker för olika människor. För många träningsperiodare är svackan när de överhuvudtaget inte tränar på några månader, eller till och med ett år. För någon annan kan det vara en period på någon eller ett par månader då man tränar mindre av någon anledning och för någon annan räcker det med ett par veckor för att räkna det som en svacka.

För mig handlar svackorna om en känsla. Jag tränar lika mycket som annars, tuggar i mig mina pass och kan till och med längta till Nordic lika mycket som jag brukar. Känslan kommer under passet och efteråt. Jag känner det direkt – jag saknar det där lilla extra, det som gör att man känner sig oövervinnerlig. Och det blir bara värre och värre under passets gång. Det känns ofta ok under uppvärmningen (jag är GRYM på uppvärmningar), men jag har då redan sett på tavlan vad det är vi ska göra sen och då börjar träningssvacka-tankarna snurra. ”Åh, nej. Det där som jag är så dålig på.” ”Det är knappt någon idé att ens försöka.” ”Jag kanske lika gärna ska gå hem på en gång.”

Lite senare under passet räcker det med att jag får en kommentar om en förbättring för att det sista lilla unset av sjävförtroende ska försvinna. Och då ger kroppen upp! Jag kan stå mitt emot coachen och få en massa bra tips om teknikförbättringar och jag ser ut som att jag verkligen gillar tipsen. Men inne i huvudet snurrar bara tankarna ”Varför bryr du dig ens om att berätta det här för mig? Jag är ju KASS!” ”Jag kommer aldrig aldrig bli bättre” ”Jag står fortfarande och stampar på samma ställe som när jag började träna crossfit”. Jag känner mig tung, svag och långsam. Alla andra är bättre än jag.

Jag vet att svackan kommer att gå över. Jag kommer snart tycka att jag är queen of fucking everything igen, men det är en seg och tung väg dit. Nu gäller det bara att bita ihop tills den bra känslan kommer krypande igen.

Over and out.

---