MEST LÄSTA
Obstacle race: Så tar du dig över hindren
Blogg

Obstacle race: Så tar du dig över hindren


De kom först krypande och förra året exploderade de i antal – hinderbaneloppen, eller obstacle race som de heter på engelska. Du känner säkert någon som krigade sig genom Toughest, Tough Viking eller något liknande lopp förra året, lopp där löpning varvas med mer eller mindre svåra hinder att ta sig över eller förbi. I år spås inte mindre än 1 500 000 personer krypa under taggtråd, klättra i stegar, forcera elhinder eller ta sig över väggar i obstacle races världen över.

Det där med väggar ja. Hur ska man bära sig åt när man ser den över två meter höga väggen närma sig? Vi gick en match mot väggen på Bosön utanför Stockholm och fick tips på hur den lättast passeras av hinderbaneproffset Konstantin Avramidis.

1. Ha fart in.
Vägra inte som en häst och börja inte trippa de sista stegen före väggen. Farten kommer att hjälpa dig upp, så se till att ha med dig fart in mot väggen.

2. Riktningen är uppåt.
Om du tittar rakt fram, in i väggen, är det just där du kommer att hamna. Titta och sträva uppåt direkt – det är dit du vill komma. Händerna söker kanten på väggen och ena foten tar spjärn en bit upp på väggen.

3. Få fast ankaret.
Nu går det undan. I och med att du tar spjärn med foten mot väggen och kraften fortfarande tar dig uppåt ska du snabbt få upp ditt ena ben på väggens överkant – ditt ankare. Det är alltså det andra benet än det som tog spjärn. Se till att du har låg tyngdpunkt och håller dig nära hindret hela tiden. Det är smidigare och lättare att ta sig över då, dessutom är det inte lika långt ner till marken då.

4. Landa i rätt riktning.
Benet som inte är ankare ska nu ta vägen under ankarbenet för att komma till andra sidan väggen. Om du bara hoppar rakt ner nu kommer du att landa med sidan eller ansiktet mot väggen, men du vill ju komma med ryggen mot väggen för att snabbt komma vidare.

Samtidigt som du hoppar ner, skjut ifrån mot väggen, med ena handen för att parera nerhoppet och så att du landar framåt. Du ska dessutom inte landa i ett tungt jämfotahopp. Försök landa med ena foten framför den andra, och med den bakre foten en millisekund före den främre. Då kommer du att genast att kunna springa vidare till nästa hinder.

Det är inte enkelt. Att ta sig över en vägg är inget du kan lära dig genom att läsa en beskrivning. Ta med dig beskrivningen och bilderna ut till en hinderbana, eller en lämplig vägg eller mur och testa. Tekniken måste övas in, och den kommer inte att sitta vid första försöket. Du kommer att vägra som en häst och du kommer att springa rätt in i väggen innan du kommer över första gången. Men ge inte upp!

Det gör ont. Långa tajts, och långärmad tröja är ett måste. Men trots det kommer du att få blåmärken och skrapsår innan du får upp snitsen på hindren.

Behöver du lite inspiration? Surfa in på obstacletraining.se och kolla på filmerna på när Konstantin tar sig an hinderbanor. Utmärkt inspiration som får dig att vilja kunna krossa vilken vägg som helst. Där kommer du också att kunna hålla koll på när det drar igång Obstacle training-pass i Stockholmsområdet.

TUFFA LOPP ATT TA SIG AN I ÅR:

Tough Viking
Göteborg 26 april: 7,5 kilometer
Stockholm 10 maj: 7 kilometer
Stockholm 30 augusti: 15 kilometer.

Toughest
Malmö 3 maj
Umeå 17 maj
Köpenhamn 27 september
Göteborg 18 oktober
Cirka 8 kilometer.

Superior Race
Norrköping 17 maj
Stockholm 8 juni
10 kilometer.

Tough Race
Borlänge 2 augusti
8 kilometer.

Har du tips på fler lopp? Kommentera gärna nedan!


Antal kommentarer: 4


Petter Näsström

På http://obstacle.nu skriver jag om obstacle race och träning i allmänhet m.m. Bland annat har jag gjort en intervju med just Konstantin Avramidis. Kika gärna in där.
MVH: Petter


Sabina

Tough Mudder, men det är utomlands!


Sofie

Berzerk, Helsingborg 23 juli


Anonym

Action run



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Det här med ödmjukhet


Det här, mina damer och herrar, är Jenny Jacobsen. Hon är en av världens bästa crossfit-atleter. Och då menar jag inte så där att “Hon är typ väääärldens bästa”, utan på riktigt en av världens bästa. Nu på morgonen ligger hon 58 i världen och 4 i Europa på leaderboard efter Open-tävlingarna. (Alla har inte lagt in sina resutat, men ändå. Ni hajar. En av de bästa, på riktigt.) Och hon är inte den enda av coacherna på Nordic som sticker ut i resultatlistorna. Númi Snaer Katrinason är i nuläget 3a i Europa och 45a i världen och Björk Ódinsdottir har inte lagt in sina resutat från sista tävlingen än, men hon är också där uppe. Grymt folk, alltså. Och ändå lyckas de vara några av de mest ödmjuka människor jag har träffat.

Efter att ha tränat på Nordic ett drygt år har jag sett ett mönster bland folk, man kommer in första gången och är extremt ödmjuk för att man inte kan någonting. Förhoppningsvis fortsätter man på samma sätt rätt igenom, hur bra man än blir, så gör de flesta. Men det finns de som sticker iväg och tappar ödmjukheten på vägen. Plötsligt slutar de hälsa och tittar liksom över en när man möter dem. Det handlar inte om de som är grymma, utan det här är de som TROR att de är grymma. Tror att de plötsligt är lite bättre, lite för bra för att bry sig om oss andra. Tyvärr är det framför allt tjejer.

Förmodligen bottnar det i en oerhörd osäkerhet, men för mig är det obegripligt hur det kan bli så. Var tappar man bort sig så till dem milda grad att man väljer att lyfta näsan så högt i vädret? För det handlar om ett val. Det är inte många, så egentligen behöver jag ju inte bry mig, men jag kan inte låta bli att fascineras.

Så. Tillbaka till Jenny. För hon är ödmjuk. Faktum är att hon är så bra att det liknar ju ingenting. Man känner sig aldrig dålig på ett pass med Jenny som coach. Hon är för bra på att peppa för att man ska kunna det. Redan för länge sedan när jag hade ungefär fyra ljusår kvar till att klara en pullup fick hon mig att känna det som att min första bara väntade på mig runt hörnet. Dessutom är hon skitrolig. Det finns vissa som är värda att gå upp klockan 05.00 på måndagmorgnar för att få träffa och Jenny är definitivt en av dem. Det är liksom inte ny vecka förrän man har sett henne sitta upptryckt mot elementet med en stor kaffekopp i händerna och påpeka hur tidigt det är.

Och nu är det en hel vecka till nästa Jenny-pass. Jag får hålla till godo med de andra världsatleterna så länge.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ta en tjuvtitt på nummer 4 2014!

Antal kommentarer: 2


Lena Persson

Den ser jätteinspirerande ut! Ska springa och köpa den så fort den är i handeln! Ska bli kul att testa en specialtidning! Annars är det Topphälsa, Hälsa & Fitness mm som jag köper!


Linda

Hej!
Ville bara säga att framsidan är så himla snygg! Istället för fotomodeller som låtsasspringer i sportbh så är det nu vanliga människor på omslaget. Vältränade, snygga, riktiga löpare! DET kallar jag inspiration!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Nytt svenskt rekord på halvmarathon!
Blogg

Nytt svenskt rekord på halvmarathon!


Tiden 1:02:28 gav alltså inte bara rejält personligt rekord utan också nytt svenskt rekord, 12 sekunder bättre än Mustafa Mohameds två år gamla rekord.

24-årige Ekvall gjorde 29:47 på första milen och skruvade sedan upp tempot ytterligare och andra milen gick på 29:29, sista 1.1 km in till mål gick på 3:12. Rekordet resulterade i en 40:e plats totalt och 9:e plats bland europeerna.

Geoffrey Kamworor, Kenya vann loppet på 59:07 före Tsegay för Eritrea och Adola för Etiopien. Den snabba banan resulterade i att 14 av de 20 topplaceringarna gick in på personliga rekord.

Isabellah Andersson sprang in på en 32:a plats och var med 1.12.15 nästan fem minuter efter Gladys Cherono (1.07.28). Lena Eliasson kom in på 51:a plats på 1.14.27, nytt personligt rekord.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Musse om varför han kör Wings for Life
Blogg

Musse om varför han kör Wings for Life


Hur kommer det sig att du är med som ambassadör för Wing for Life World Run?

– Dom tog kontakt med mig och berättade om konceptet. Jag föll då för idén att springa för dom som inte kan och att alla intäkter går till ryggmärgsforskningen med målet att hitta ett botemedel. I och med att jag älskar att löpa är det ju lätt att man själv tar det för givet.

Men det är ju inte bara insamlingen som skiljer Wings for Life från andra lopp. Även loppet är ju annorlunda. Hur tänker du kring det?

– Det är ju en kul grej som gör att det inte blir ett lopp i mängden utan att det sticker ut på många sätt. Starten sker ju samtidigt runt om i världen i 40 länder på fem olika kontinenter där klockan är 12.00 i Sverige men kanske mitt i natten någon annanstans är ju helt unikt.

– Att det sen inte finns någon bestämd distans på förhand utan att ”mållinjen” är en bil som startar 30 min efter startskottet och som avslutar ditt lopp när den kommer ikapp är ju också annorlunda.

Hur lägger man upp taktiken för ett sådant här lopp?

– Det finns ju möjlighet att räkna ut hur långt du kommer kunna springa innan bilen hinner ifatt dig och har man då lite koll på vilken form man är så kan man ju tänka ungefär hur lång distans som är rimlig att springa. Men man måste ju egentligen inte bestämma hur långt man tänker springa innan utan bara köra på så länge man kan och vill. Huvudsaken är ju att man ställer upp.

Hur långt tror du då att du hinner?

– Det här loppet i sig är ju inte huvudmålet för mig utan nu handlar det framförallt att hjälpa till att få så många startande som möjligt för att ge stöd till forskningen. Men känns allting bra och fungerar så kommer jag nog att springa Wings for Life som ett långpass.

– Det kan handla om tre mil eller lite längre eller lite kortare. Och även om man skulle ligga bra till i Sverige vet man ju kanske inte hur det går i de andra länderna men det blir i alla fall inga 100 kilometer för mig den här gången.

Vet du något om vilka som kan vara favoriter till slutsegern totalt.

– Eftersom jag ska springa EM i maraton senare i sommar vet jag att den regerande mästaren från Schweiz Viktor Röthlin, som också är loppambassadör, ska springa. Sen vet jag också att en italienare som vunnit VM på 100 km också ska vara med och han är nog en av de stora favoriterna. Men vinnaren måste slå det nuvarande värlsdrekordet om han eller hon ska hinna så långt som 100 km så loppet kommer nog ta slut innan den sträckan nås.

Varför tycker du att andra ska hänga med dig och springa loppet söndag 4 maj?

– Framförallt att det är en annorlunda upplevelse i vacker miljö där man får springa över Ölandsbron. Och att man springer för en god sak och kanske göra det möjligt för dom som inte kan springa nu att göra det i framtiden. 

Anmäl dig och läs mer om loppet på Wings for Life World Runs hemsida


Antal kommentarer: 2


Olav Fahlander

Heder och ära till Dig Musse! Vi ses på startlinjen i Kalmar den 4 maj!


Ulf Wennlo

Vi ses i Kalmar!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*