MEST LÄSTA
Kolla in Evy Palms 8 bästa Tjejmilstips
Blogg

Kolla in Evy Palms 8 bästa Tjejmilstips


  • Trappa ner träningen och vila de sista dagarna före loppet. Har du inte tränat tidigare är det ingen idé att sätta igång nu.
  • Ät och drick ordentligt dagarna före loppet. Vatten, och pasta som ger kolhydrater är bra
  • Försök sova ordentligt.
  • Använd skor som du har sprungit i förut, annars kan du få skavsår. Se till att ha mjuka, fina och rena strumpor, annars kan du få blåsor.
  • Klä dig inte för varmt under loppet. Linne och shorts räcker. Klär du dig för varmt svettas du för mycket och kan få problem med vätskebalansen.
  • Ställ dig bland dem som springer lika fort som du. Hamnar du bland dem som springer fortare blir det trängsel. Det är också lätt att dras med i de andras fart och sedan inte orka hela loppet.
  • Ta inte ut dig med en gång. Det är roligt att ha krafter kvar att springa på slutet, där det är mer publik.
  • Drick vid vätskekontrollerna.

Lycka till på Tjejmilen och kom gärna förbi Runner’s Worlds monter när du hämtar ut nummerlappen på mässan. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Rekord på medeldistans-SM
Blogg

Rekord på medeldistans-SM


Ingen visste vad de två utländska namnen, Harry Wiltshire och Bryan Rhodes skulle stå sig mot Sverige-eliten. Snabbsimmaren Wiltshire var först upp ur vattnet, tätt följd av Rhodes. Björn Andersson var tredje man upp men hade snart cyklat om och var uppe i ledning. Han gjorde en fantastisk sub 2 timmar cykling. Med i täten var också förra årets SM-bronsmedaljör, George Bjälkemo och Andreas Lindén, som gjorde dagens andra snabbaste cykeltid på 2.05.37.

Ut på löpningen hade Lindén avancerat till tvåa, ca 12 minuter efter Andersson. Bakifrån jagade Bjälkemo som sprang om Lindén och stod för snabbaste löptid på 1:13:07. Wiltshire gick om Lindén och det var en ställning som stod sig in till mål.

Andersson var glad att ta ett SM-guld och upprepa 2011 års seger på Tenson Tjörn Triathlon. På frågan om hur framtiden ser ut sa han:
– Inget bestämt ännu men om jag kommer igång och tränar ordentligt så har jag lite planer för nästa år, kanske Ironman Lanzarote.


Foto: Lisa Nestorson

På damsidan var Camilla Lindholm förhandsfavorit. Hon tillhör världseliten på långdistansduathlon så simning är inte hennes favorit. Det var Annie Thorén som var första dam upp med en snabb simning på 25:16. Thorén höll undan för Lindholm ända till första varvet på löpningen. Nu blev det spännande om löperskan Tina Åström skulle kunna gå om, men Thorén, som gjorde en fantastisk löpning, knep SM-silvret 42 sekunder före Åström. SM-guldet gick till Lindholm.

Detta var Lindholms första tävling i Sverige sen 2007 då hon vann Kalmar Triathlon. Det märktes att hon trivdes, hon passade på att njuta av SM-stämningen och bugade och tackade publiken mot mål.

Annie Thorén som började växla upp mot medeldistans förra året, men aldrig inte riktigt lyckats, fick äntligen till det med en fin löpning.

Efter att ha haft ett uppehåll från triathlon, började hon lägga om sin träning och göra det på sitt sätt.
– Jag tror medeldistans är min distans men vill även köra olympiskt. 5150-serien lockar, den passar mig som har simning som bästa gren. Det gäller bara att få till sponsorer. Jag jag vill bli hur stor som helst, säger Thorén.

RESULTAT
Herrar
1. Björn Andersson, 3:47:28, SM-guld
2. George Bjälkemo, 3:51:23, SM-silver
3. Harry Wilthshire, 3:55:57
4. Andreas Lindén, 3:56:59, SM-brons 
5. Nils Svensson, 4:02:17 

Damer
1. Camilla Lindholm, 4:24:24, SM-guld
2. Annie Thorén, 4:32:31, SM-silver
3. Tina Åström, 4:33:12, SM-brons
4. Jenny Nilsson, 4:37:55
5. Cecilia Jessen, 4:41:05 

Länk till fullständiga resultat. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Upp i sadeln igen


Nu har jag fått mitt schema av Björn inför höstens lite oväntade prövning i oktober. Inte bara är det tufft att hinna träna upp en anständig fitnessnivå igen på kort tid med slitna kropp utan den körs även i ett väldigt krävande klimat som är svårt att efterlikna i Sverige. För min egen del så blir det en balansgång hur hårt och mycket jag kommer träna kommande veckor. Motivationen finns där men jag vet efter förra höstens svacka att min kropp tål inte hur mycket som helst. Man får ju inte direkt hjälp av den kommande årstiden heller i kombination med att jobba heltid.

Förra året lät jag mig knappt vila alls efter Kalmar & ÖtillÖ utan fortsatte köra på som aldrig förr med Halvmaran & Hässelbyloppet. Det hela slutade med ruttna resultat samt att jag blev oduglig som löpare i 3-4 veckor. Det tog ännu längre tid mentalt att komma tillbaka till forna nivåer igen. Under den perioden kände jag att jag skulle sluta helt med allt vad detta innebär och typ börja spela tennis & golf igen… Så mycket med att vara odödlig. Att inse sina begränsningar är nog viktigare än man tror, trots allas mässande om att “allt är möjligt”. Att titta sig i spegeln med kritiska ögon kan vara nyttigt, då menar jag inte efter att man skälpt i sig en flaska vin och ger sig själv en blink nynnandens till LMFAO “I´m sexy and I know it”.

På det ämnet så kommer min svåraste uppgift inför Kona och nästa års tävlingar fortsätta att vara hur hårt det är lämpligt att cykla givet de förutsättningar som råder på tävlingsdagen. Det verkar vara den ständiga frågan oavsett nivå, och självklart är det en kompromiss för de flesta för att nå bästa möjliga resultat.
Att simma dåligt, cykla allt vad man har och sen klappa igenom efter 10 kilometer på löpningen och tvingas gå resten är inte att genomföra en godkänd Ironman i mina mått mätt. Kanske för någon på första försöket eller under väldigt krävande förhållanden.
Att bara ta sig i mål är inget jag värdesätter för egen räkning och känner att den erfarenhet jag ändå lyckats skaffa mig skall räcka för att inte göra bort mig helt.

Nu när jag har blivit en bättre cyklist (mindre dålig) och klarar ligga på en hyfsad nivå under många mil så betyder inte det nödvändigtvis att jag bör/ska göra det. Klart att det sitter hårt åt att släppa förbi “sämre” cyklister under en tävling med en oklar tröst av att man ska minsann springa om dem senare. Men det är kanske just det man ska. Nyckeln till bra resultat att att cykla precis så hårt att man sedan klarar av att springa efteråt i planerad fart. Detta är självklart väldigt individuellt. Somliga är väldigt stryktåliga och kan springa anständigt med slaktade ben medan andra har det desto tuffare. Att tro att idag händer det, är att hoppas på för mycket och förlora hela stycket. Det enda ni kommer lyckas med är en godkänd cykling följt av en katastrofal löpning = ruttet triathlon resultat. För det är väl triathlon vi tävlar och inte medioker cykling följt av en rask promenad?

I Kalmar höll jag 239 watt i snitt vilket kändes kontrollerat. Trots det så hade jag noll speed på löpningen och fick nöja mig med snabbjogg. Visserligen var det tufft i vinden & med värmen på slutet men på Hawaii lär det knappast bli lättare. Får se vad Björn säger men då lär jag nog ha en plan att ligga åtminstone 10 watt lägre om jag ska slippa krypa fram efteråt. När jag körde i Nice 2011 så var det olidligt varmt (+33 grader) och vindstilla. Lärde mig då att det är bara skrota sina planer och försöka överleva.

Denna vecka får jag i alla fall träna igen och inte bara mysa runt i joggtempo. Har faktiskt längtat efter det och hoppas verkligen att jag lyckas balansera det så pass att jag kan ge de andra en match…

Tack för ordet!

Nelker

Bilderna bedrar, ser fräsch ut. Inombords pågår ett känslomässigt världskrig. Ber om ursäkt för att tiderna syns, måste beställt buskisversionen av finisherpix 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Följ Ö till ö live genom vårt bildspel
Blogg

Följ Ö till ö live genom vårt bildspel


Om Ö till ö

Swinrun växer lavinartat i Sverige och numera finns det flera kvaltävlingar till Ö till ö, vilken räknas som pionjären och är den längsta swimrun-tävlingen i världen. Banan går över 19 öar och sträckan motsvarar 1.5 maraton i terräng i våtdräkten och drygt tre Vansbrosimningar i löparskorna! Det finns ingen tid att byta utrustning mellan disciplinerna.

Tävlingen har rankats av CNN som en av världens tuffaste uthållighetstävlingar (dec 2012). Tävlingsledare för Ö till ö, Michael Lemmel säger: “När vi startade för åtta år sedan hade vi nio lag på startlinjen. Folk kallade oss för vildhjärnor. Idag har vi över 500 lag från hela världen som ansöker om de åtråvärda 120 platserna. Ötillö har fått kultstatus bland atleter och sportentusiaster som söker nya utmaningar.”

120 lag varav 85 herrlag, 12 damlag och 23 mixedlag från 15 olika nationer deltar i årets upplaga – den åttonde i raden. Startskottet går klockan 06:00 framför Seglarhotellet på Sandhamn i Stockholms skärgård. Segrarna beräknas gå i mål framför Utö Värdshus strax före klockan 15:00 under måndagen. Förutom den långa banan brottas deltagarna mot kallt vatten, svår terränglöpning, strömmar och vågor.

Den trefaldige Ö till ö-vinnaren, f.d. världsmästaren i Ultratriatlon och Sveriges bästa triatlet genom tiderna, Jonas Colting, beskriver Ötillö: “Tävlingen är det ultimata testet för hur långt man är villig att gå. Det är en oerhörd utmaning samtidigt som det är fantastiskt vackert.”

Fler ställen att följa Ö till ö:

Livesida: www.otillo.se/live/
Livesändning

Twitter @otillorace
Twitter #otillo13

Facebook OTILLOrace



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Se vårt bildspel från Tough Viking!

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*