Lördag 30 augusti går adidas Stockholm Halvmarathon av stapeln. Här är experternas bästa tips för dig som ska springa loppet.
Klockan 15.30 lördag 30 augusti är det dags för den första gruppen löpare att ge sig ut på den 24:e upplagan av adidas Stockholm Halvmarathon från start- och målområdet vid Slottet och Kungsträdgården.
Här har vi samlat våra experters bästa tips för hur du tar dig an distansen och banan på bästa sätt.
Även i år går adidas Stockholm Halvmarathons bana genom de centrala delarna av Stockholm.
1. Få i dig energi före loppet
Att springa ett halvmaraton är en tuff utmaning för de flesta av oss. Oavsett hur snabbt du springer kommer det att krävas mycket energi för att förflytta dig 21,1 kilometer. Däremot behöver du inte ladda på samma sätt som inför ett maratonlopp. Du behöver alltså inte trycka i dig massa extra mat det sista dygnet – sikta i stället på att äta bra, kolhydratrik mat dagen innan loppet.
Eftersom första start är 15.30 på lördagen behöver du äta både frukost och en lättsmält lunch som du blir lagom mätt av. Komplettera sedan med något extra mellanmål eller en uppladdningsdryck under tävlingsdagen så att du får i dig den extra energi du behöver. Detta är extra viktigt för dig som kommer att springa i mer än 90 minuter. Tänk också på att kolhydraterna behöver vätska för att bindas i kroppen, så glöm inte bort att dricka.
2. Drick ordentligt före loppet
Det krävs inte bara energi för att klara av ett halvmaratonlopp, det går även åt mycket vätska – särskilt om det blir varmt. En vätskeförlust medför både sämre prestationsförmåga och i värsta fall en ökad risk att inte komma i mål.
Se alltså till att du är ordentligt vätskeladdad. Vatten går bra, men även sportdryck om du vet att det funkar för dig. Däremot kan det vara klokt att vänta med sportdrycken fram till att du börjat din uppvärmning inför loppet.
3. Ha en vätskestrategi …
Under lopp som är så långa som halvmaraton eller längre bör du ha en vätske- och energistrategi förberedd och inte bara förlita dig på din törst. Bestäm dig till exempel för att dricka vid varje vätskestation.
Se till att du också får i dig elektrolyter (salter) för att ersätta de salter du förlorar när du svettas, till exempel med hjälp av sportdryck eller Resorb. Att tillföra elektrolyter hjälper även mot hyponatremi – en elektrolytrubbning som kan inträffa om man dricker för mycket vatten (vilket också är skadligt).
4. … och en energistrategi
Du bör även tillföra 45–90 gram kolhydrater per timme, till exempel i form av sportdryck eller gels (som ska intas tillsammans med vätska). Brukar du få problem med magen under långa lopp eller vid värme? Då kan det hjälpa att äta och dricka i mindre portioner – men oftare.
5. Förbered dig
På tävlingsdagen är det skönt att slippa stressa för att i stället kunna koncentrera dig på uppgiften som väntar. Ett enkelt sätt att minska känslan av stress är att vara väl förberedd. Se till att du gjort i ordning ditt tävlingskitt redan dagen innan, och fixa nummerlapp och annat innan du kommer till startfållan.
6. Ha en rimlig målsättning
Sätt upp ditt mål utifrån de förutsättningar du har och hur träningen har gått. Tänk som en realistisk optimist, men var också beredd på att justera din målsättning utifrån väder och dagsform. Bestäm dig för ett upplägg innan loppet – och försök att följa din plan.
Att läsa in dig på banprofilen kan göra att tuffare delar av banan blir lättare att hantera. Dela också upp loppet i kortare avsnitt, till exempel fem kilometer i taget, så kommer distansen inte att kännas så svåröverkomlig.
7. Värm upp utifrån tidsambition
Måste du starta i en snabb fart redan från start för att kunna hålla din snittfart? Då är det bra om musklerna och hjärtat är redo att börja jobba hårt direkt. Förbered dig för det med en kort, pulshöjande uppvärmning.
Men oavsett hur snabbt du tänker springa så har du nytta av att mjuka upp muskler och leder innan starten. Har du inte jättebråttom så kan du värma upp genom att ta det lugnt den första kilometern innan du jobbar dig in i ditt planerade tempo.
8. Starta lugnt – du hinner!
Starta lugnt och stressa inte för att jaga positioner i början. Du har drygt 21 kilometer på dig att springa om dina medlöpare, och startfältet sprider ut sig relativt snabbt. Att kryssa dig fram under den första kilometern tar mycket energi – och du vinner oftast väldigt lite tid. När du hittat din rytm kan du sedan flyta på i din planerade fart.
9. Bästa fartstrategin? Den här!
Upplägget på halvmaran i Stockholm kan med fördel vara att springa i marginellt snabbare fart i början av loppet (när startfältet har spridit ut sig) än din planerade snittfart per kilometer. Den sista femman, från 15 kilometer fram till mål, har nämligen störst andel stigning jämfört med de andra femkilometersavsnitten. Det kan göra att det blir tuffare att hålla ditt planerade tempo, så det kan vara skönt att ha lite tidsmarginal här.
10. Tänk positivt!
Ta hjälp av dina medtävlare under loppet, försök att inspirera och uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i någon klunga där du kan springa bakom någon annan löpares rygg. Tänk positivt. Tröttheten kommer för alla, men om man lyckas ha positiva tankar går det oftast att hitta mer kraft än man tror.
Går det tungt? Testa att växla steget – tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då kommer du under en period behöva tänka på något nytt, det kan frigöra outnyttjad muskelkraft.
Se fram mot målet. Snart är du framme och kan njuta av att ha besegrat halvmaran!
På lördag 30 augusti avgörs adidas Stockholm Halvmaraton. Loppet är fulltecknat – 20 000 löpare är anmälda, vilket är nytt rekord. I samarbete med adidas kollar vi in den tuffa men roliga banan som passerar många av Stockholms sevärdheter. Läs vår analys så är du väl förberedd för uppgiften!
Banans utmaningar Stockholm Halvmaratons bana utmanar löparna med både några tuffare backar uppför såväl som någon brant utförslöpa som kan fresta på framsida lår. Den totala stigningen på hela loppet är uppmätt till 168 meter, och det ser ut så här: 0–5 km: +39,3 m, 5–10 km: +41,1 m, 10–15 km: +35,0 m, 15–21,1 km: +52,7 m. (Det är bra att veta att GPS-klockor har svårt att mäta höjdnivåer i stadsmiljö exakt, så din GPS-klocka kan få helt andra värden än de uppmätta.)
Genom att vara förberedd på vad som väntar dig är det lättare att dela upp loppet mentalt i kortare bitar. Är du påläst om banans utmaningar kan du även ladda mentalt för att klara loppets tuffaste passager.
Starten 0–5 kilometer: Ingen tunnel – men en tuff uppförsbacke
Precis som de senaste åren går starten på Strömbron i riktning mot och förbi Kungsträdgården och sedan upp över Hamngatan till Norrlandsgatan.
Starten går på Strömbron i riktning mot Kungsträdgården.
Därefter tar banan vänster in på Mäster Samuelsgatan. Många tidigare upplagor av loppet har svängt ner i Klaratunneln men precis som ifjol springer man vidare och viker i stället in vänster på Regeringsgatan. Strax efter 1-kilometersmarkeringen tar vi sedan höger in på Jakobsgatan där banan sluttar lätt utför.
Även i år springer vi förbi Klaratunneln – i stället svänger vi in på Regeringsgatan.
Även om första kilometern är lättlöpt är det viktigt att varken kryssa sig fram mellan medlöparna eller dras med i ett för snabbt tempo. Låt fältet sprida ut sig – stressa inte, för då spiller du onödig energi. Så fokusera på att hitta din löprytm. En för snabb öppning kan straffa sig – du har många kilometer kvar som du behöver kraft till.
Passering Norra Bantorget – och vi laddar för Torsgatan.
Efter Jakobsgatan rundar banan Sheraton Hotell och vi springer förbi Centralstationen på Vasagatan. Här är det fortsatt lättlöpt. Efter 2 kilometer viker vi av vänster från Vasagatan – här blir det några kurvor innan vi tar oss förbi Norra Bantorget.
Torsgränd – ett första lite kraftigare motlut
Torsgatan känner säkert många löpare igen från andra Stockholmslopp. Här lutar det svagt uppåt i början – men det tuffaste avsnittet kommer när vi svänger av och tar oss upp för Torsgränd. Här, efter cirka 3 kilometer, gäller det att korta ner steget och ”smyga” uppför där det är som brantast.
Lyft blicken, korta steget och jobba med armarna – snart är du uppe!
Lyft blicken så du behåller din fina hållning och rytm. Känner du att det blir tufft att hålla igång löpningen och att pulsen stiger för kraftigt så kan du med fördel ta ett kort gångavsnitt uppför – om du inte jagar de snabbaste tiderna.
Torsgränd bjuder på ett kort men lite brantare motlut.
När Torsgränd är avklarad svänger vi tvärt höger in på Hälsobrunnsgatan i nederkant av Sabbatsbergs sjukhus. Det stiger några meter till här, men ha med dig att ett relativt lättlöpt parti snart väntar när vi ska ta oss över Barnhusbron till Kungsholmen.
Barnhusbron tar dig över till Kungsholmen.
Här kan du vila upp dig lite med avslappnad men mjukt rullande löpning innan banan svänger av höger in på Fleminggatan som bjuder på ett flackt men sugande motlut. Här passerar vi 4 kilometer.
Vi jobbar vidare. När banan viker höger från Fleminggatan tar en av loppets brantaste nedförsbackar vid. Det är Inedalsgatan som tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.
Spring mjukt utför
När det är brant utför är det klokt att försöka springa så mjukt som möjligt, med rullande steg. Se till att inte ”slå sönder” framsida lår så här tidigt i loppet, utan ha som mål att verkligen ta dig nerför med ditt mjuka rullande steg.
Inedalsgatan är en av loppets brantaste nedförsbackar. Den tar oss ner till vattnet vid Kungsholms strand.
Efter den branta utförsbacken passerar vi snart 5-kilometersmarkeringen på Kungsholms strand strax efter att vi sprungit under St Eriksbron.
På Kungsholms strand passerar du femkilometersmarkeringen.
Det du kan glädjas åt är att du redan avverkat nästan en fjärdedel av banan nu. Om du inte redan börjat nyttja energi- och vätskestationerna är det verkligen läge göra det här. Vi utgår från devisen att hellre ta vätska ofta och lite (läs en mugg) än vid ett fåtal tillfällen och mycket. Ha som utgångspunkt att få i dig någon dryck och gärna även energi via sportdryck eller gels ungefär var 15–20:e minut.
5–10 kilometer: Ännu en utmaning vid Kristinebergs IP
Nu springer vi alltså vidare från 5-kilometerspasseringen nere på Kungsholms strand. På pappret har denna del marginellt mer uppförslöpning än den första 5:an. (Se rutan ovan.)
Kungsholms strand bjuder på lätt löpning och vackra vyer mot Karlbergs slott.
Efter 5-kilometerspasseringen är det en skön löpning längs med vattnet. På andra sidan av Karlbergskanalen ser vi Karlbergs slott. Här är banan lätt böljande och vi springer vidare mot fina Hornsbergs strand. Här är det fortsatt flackt och fint innan vi viker av vänster upp på Lars Forssells gata som tar oss fram till Nordenflychtsvägen.
Tufft uppför vid nyöppnade Krillan
När vi går in på Nordenflychtsvägen har vi redan passerat en tredjedel av hela banan. Det kan vara ett bra landmärke att ha som målbild. Vi fortsätter förbi klassiska Kristinebergs idrottsplats, Krillan, som nyligen fått helt nya löparbanor.
Vid Kristinebergs IP kommer en ganska tuff uppförsbacke.
Här kommer en relativt tuff stigning upp mot Fredhällsparken och det gäller därför att återigen hushålla med krafterna. Korta ner steget något och ha blicken en bit fram och inte ner på fötterna, för då är det lätt att tappa hållningen och flytet.
Banan följer sedan Drottningholmsvägen. Vi passerar under Essingeleden (E4/E20) och kommer till en tuff stigning efter runt 8 kilometer. Sedan blir det en skön utförslöpning ner mot Rålambshovsleden.
Under Essingeleden möter du också ett motlut – men sen väntar ett lättare parti.
Detta är början på ett fint och lättlöpt parti. Har man bra flyt här går det att tjäna sekunder. Så passa på att njuta av den fina miljön med närheten till Riddarfjärden och de fina funkishusen längs Norr Mälarstrand.
10–15 kilometer: Den lättaste femman
Nu springer vi alltså vidare från 10-kilometerspasseringen som ligger mitt på Norr Mälarstrand fram till 15-kilometersmarkeringen på Söder Mälarstrand. På pappret är denna del av banan den lättaste och snabbaste med minst uppförslöpning när man jämför de olika bandelarna.
Löpningen längs Norr Mälarstrand är snabb – och vyerna är bildsköna.
Efter 10-kilometerspasseringen är det en skön löpning på Norr Mälarstrand bort mot Stockholms Stadshus. Där väntar några kurvor som kanske mest påverkar de löpare som springer riktigt snabbt. Sedan följer det första lilla motlutet på den här delen av banan. Det kommer när Klara Mälarstrand tar oss under Centralbron bort mot Vasabron, som sedan tar oss över till Gamla Stan.
Strax innan Stadshuset kommer två 90-graderssvängar.
På Munkbroleden passerar vi 12 kilometer, så nu har vi avverkat klart mer än halva loppet. Om du inte redan tagit till knepet att ta hjälp av publikens energi kan du göra det nu. Ge ett leende eller en ”high five” till de som kantar banan, så får du dubbelt med energi tillbaka. Mota bort de trötta tankarna och se det som att vi nu börjat räkna ner, även om vi fortsatt tar banan bit för bit både fysiskt och mentalt.
Upp mot Söders höjder
Guldbron som tar oss upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför. Här gäller det att jobba på i sitt eget tempo och ta till tipsen vi redan gett för motluten som kommer. Blicken uppåt, ett något kortat steg och låt armarna hjälpa till så du får en bekväm frekvens.
Guldbron som tar oss upp från Gamla stan upp mot Slussen och Hornsgatan lutar svagt uppför.
Från Hornsgatan viker vi sedan ner på Torkel Knutssonsgatan. Här kan vi spana ut över Riddarfjärden med Stadshuset på andra sidan vattnet. Utförslöpan ner till Söder Mälarstrand ger bra fart, men det gäller att köra på med rullande steg.
Från Hornsgatan springer du utför igen på Torkel Knutssonsgatan ned till Söder Mälarstrand.
Sedan följer en flack, fin kilometer längs vattnet fram till markeringen för 15 kilometer, som ligger mitt på Söder Mälarstrand.
Löpningen på Söder Mälarstrand går inte heller av för hackor – ganska platt och snyggt hela vägen.
15–20 kilometer: Var redo – nu kommer den tuffaste delen
Nu springer vi alltså vidare från 15-kilometerspasseringen som ligger mitt på Söder Mälarstrand och bort mot Hornstulls strand. Bansträckningen efter 15-kilometersmarkeringen längs Söder Mälarstrand är lättlöpt. Vi springer under klassiska Västerbron och rundar Söders västra spets, med Reimersholme till höger om oss.
Efter att du har passerat Reimersholme väntar lätt löpning längs Hornstulls strand.
Numera följer banan strandlinjen här och det är bra för vi behöver spara all kraft vi kan. För ungefär vid 17-kilometersmarkeringen inleds det långa och sega motlutet genom Tantolunden som tar oss förbi Zinkensdamms IP. Lyft blicken – kanske kan du hitta en medlöpare som du kan peppa och så får du energi tillbaka. Även om det är jobbigt för de flesta här, får man tänka på att det faktiskt inte är så långt kvar.
Det sista lite tuffare motlutet går längs den gamla banvallen upp genom Tantolunden.
Känner du att musklerna är helt slut så tvinga dig själv att ändra ditt steg under 10–15 sekunder – där du sprintar på snyggt trots din trötthet. Det här kan göra att du hittar gömd lagrad energi genom att du aktiverar muskler som inte fått jobba så mycket. Lyckas du väcka dem så kan de supporta ditt steg när du återgår till det under slutfasen.
Ett sugande parti – på trötta ben
Större delen av stigningen är avklarad när banan går under Ringvägen. Här får vi till och med en kort och fin liten utförslöpa. Banan går sedan vidare genom Söder på gångvägar längs med och strax nedanför Maria Bangata. Den här sträckan är lite sugande och distansen tar ut sin rätt.
Andra gången gillt på Hornsgatan – nu är det bara slutspurten kvar.
Mitt på Söder tar banan en vänstersväng in på Timmermansgatan. Här gäller det att hitta flytet fram till Krukmakargatan, där banan vänder tillbaka en kort bit innan vi kommer in på Hornsgatan igen. Om du ligger i den främre delen av fältet här kan du gärna passa på att heja på de mötande löpare som precis kommit in på Söder.
20–21,1 kilometer: Slutspurten är snabb – och det är även du
Precis innan Slussen når vi 20 kilometer. Nu återstår bara den fina utförslöpan nedför Guldbron och den fina – och publikvänliga – slutspurten på Skeppsbron.
Sista knixen upp mot målrakan.
Här går det att springa in många sekunder för dig som är pigg och som jagar ett tidsmål. Tänk bara på att det kommer en liten sista knix uppför på Slottskajen innan du når den efterlängtade målgången på Norrbro.
Försök att njuta för nu är du nästan hemma. Ta en sista hjälp av publiken så får du extra energi tillbaka. Tänk på att du har besegrat den här utmanande banan – snart är din medalj inramad av Kungliga Slottet, Riksdagen och Operan. Kan det bli bättre?
Kenneth Gysing åker till de schweiziska alperna för att utforska traillöpningen i regionerna Engadin, Saas-Fee/Saastal och Thyon. Resan startar i St Moritz i Engadin, där James Bond kastade sig ut i backarna i filmen Älskade spion. Nu finns här varken snö eller spioner, däremot ett svindlande vackert landskap med oändliga vandringsleder – som gjorda för traillöpning.
Fem dagars bergslöpning i Schweiz, löparguden är god. Med början i dalgången Engadin i kantonen Graubünden, ett område fullt av fantastiska trailspår, med utgångspunkt från legendariska skidorten St Moritz. Det var här Roger Moore som James Bond i filmen Älskade spion (1977) kastade sig ut i halsbrytande svängar i backarna med skidor på fötterna – i hård kamp med jätten Jaws som tuggade på kabelvajrar med ett skarpslipat tandgarnityr i stål (som jag minns det). Men nu är det senhöst, ingen snö, inga skidåkare, inga spioner i sikte – trakten är däremot fortfarande ett paradis för traillöpning.
Flyget till Zürich funkar fint, tågcentralen ligger i direkt anslutning till flygplatsen och tågen i Schweiz är en fröjd att åka, de går som – tåget! I appen SBB Mobile presenteras avgångar och byten föredömligt enkelt (till och med en teknisk idiot känner sig skärpt, inga namn nämnda) och några timmar senare reser sig bergsväggarna allt högre längs med tågbanans sidor. Det är något speciellt med Schweiz, det är nästan overkligt vackert. Men – jag nyper mig i armen och jodå – det är på riktigt!
Vår guide Eli Müller går igenom dagens etapp med Kenneth.
Guiden Eli Müller tar oss till bergbanan Surley-Murtél, några kilometer från byn Maloja (16 kilometer utanför St Moritz). Vi ska ta oss upp till Berghaus Furca Surley, stationerad på 2 702 meters höjd, och följa ett trailspår längs med bergskammarna och ner mot St Moritz, en sträcka på drygt tolv kilometer.
Eli (kort för Elisabeth, hon tyckte i tonåren att Elisabeth klingade så hårt på tyska, och kapade av en bit) flyttade till Maloja för femton år sedan, efter ett besök i trakten förlorade hon alldeles sitt hjärta. Det gjorde gamle tyske filosofen Friedrich Nietzsche också, som redan i slutet av artonhundratalet skrev till vännen Carl von Gersdorff: ”Well, my dear old friend, I am once more in the Upper Engadine. This is my third visit to the place and once again I feel that my proper refuge and home is here and nowhere else.”
Maloja och sagosjön Lej de Segl
Maloja är verkligen en magisk plats, ligger på 1 809 meters höjd i ena änden av den grönblåskimrande sagosjön Lej de Segl. Där sträcker sig Malojapasset mer än 3 000 meter upp med fina trailstigar. Från byn kan man ta bussen till Italien och efter trettio minuter landa i pittoreska Val Gardena. Ner från bergen faller malojavinden ofta under dagarna, en fjällvind som blåser gäss på sjön och drar till sig vind- och kite-surfare från hela världen.
Maloja och sjön Lej de Segl är en magiskt vacker plats.
När vi stigit ur liftkabinen är det drygt två kilometer löpning och ett par hundra höjdmeter uppför till Berghaus Furca Surley innan vi tar oss vidare utför till St Moritz. De där första meterna uppför känns för en stackars löpare som det senast året mest varit strandad på havsnivå. Luften är så tunn, tycks berövad det mesta av syremolekyler, jag börjar flåsa som en bälg.
Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd.
– Are you ok? undrar guiden Eli oroligt (höghöjdsdopad sedan femton år tillbaka tänker jag tilltufsat), jag gör tummen upp, har inte tillräckligt med luft för att prata. Snart, snart bär det utför, då blir det lättare.
Äntligen går det utför
Berghaus Furca Surley ligger bedövande vackert på nästan tretusen meters höjd, med utsikt över ett alplandskap omgiven av toppar som sträcker sig upp mot fyratusen meter och vitskimrande glaciärer ruvande mellan dem. Fotograf Daniel smattrar bilder med kameran, vi klunkar i oss äppelmust och sen bär det utför.
Det råder ingen brist på ”Insta-moments” i Engadin.
Stigen vindlar längs bergskammen, genom väldiga fält av urgamla stenblock, det är stundtals tekniskt och lite trixigt, men bara hålla tungan rätt i mun och ha koll på vad man sätter fötterna, ingen brådska här inte. Vi stannar till då och då, tar in de väldiga bergen omkring, sjöarna som glittrar långt där nere, begrundar människans litenhet i världsalltet.
En överjordiskt god öl får sätta punkt för dagens löpning.
Men så tillbaka i verkligheten igen, brant utför, ett steg i taget, lugnt och stilla, inte läge att slå ihjäl sig (vem ska då skriva texten?) och så är vi plötsligt omgivna av skog och mjuka stigar – och kolla där, en uteservering – och en iskall öl – den smakar överjordiskt gott!
Saas-Fee nästa – om vi överlever
Vi kommer till Saas-Fee efter en fem timmar lång och vindlande bilfärd från St Moritz. Fotograf Daniel kör bil som han åker cykel downhill, full fart utför och broms i kurvorna. Vägarna är visserligen i perfekt skick, men är ändå aningens osäker på om jag kommer att uppnå pensionsåldern (bara några veckor kvar nu), varje kurva gränsar till avgrunder.
Men det går bra, vi anländer till Saas-Fee, beläget i dalgången Valais, med ännu högre berg än i Engadin, här finns bergstoppen Dom som med 4 545 meter är ett av Schweiz högsta berg – och upptäcker strax att Saas-Fee är en by utan bilar.
Här finns dock ett rejält parkeringshus i nio våningar med kapacitet för 5 000 bilar, där huvuddelen av våningsplanen är placerade under markytan.
Boende med stil
Inne i bynrullar små eldrivna ekipage, som fraktar besökare och bagage. Vi checkar in på stilfulla Hotel Schweizerhof, omringat av arton bergstoppar med höjder över 4 000 meter, en mäktig syn, och mellan topparna skymtar väldiga, vitskimrande glaciärer.
Vi möter upp med vår kontaktperson Yves Audrimont, som dagen efter ska ta oss till Mattmark, Europas största damm, som började byggas redan på 1950-talet. Runt dammen ringlar sig ett lättsprunget trailspår (som också lämpar sig väl för vandring) på drygt sju kilometer. Det är där vi ska springa i dag, och jag tackar min lyckliga löparstjärna. Utförslöpan på tolv kilometer i St Moritz sitter fortfarande i benen, det kniper i låren och gnisslar i vaderna.
Runt dammen Mattmark ringlar sig ett lättsprunget trailspår på sju kilometer.
Vi åker buss från Saas-Fee, fotograf Daniel har hängt upp cykeln på baksidan av bussen på en för cyklar ämnad ställning. Schweiziska bussar är en fröjd att åka, perfekt utformade för reportageteam från Sverige.
Yves berättar att han för ett år sedan lämnade ett jobb som socialarbetare i Luxemburg för ett helt annat liv i Saas-Fee. Nu jobbar han för turistbyrån, har mycket mer tid över för det han tycker är roligast här i livet, att löpa trail och cykla mountainbike. På vintern åker han skidor, Saas-Fee med sina höga berg och branta bergssidor är ett paradis för lössnöåkare. Snön börjar falla redan i oktober, framåt november är alla liftar igång.
Löpning på 2 300 meters höjd känns i både ben och lungor.
Vi är uppe tidigt nästa dag, bussen tuffar på högre och högre, många tvära kurvor och höjdmeter senare når vi 2 300 meters höjd där dammen Mattmark är belägen (att jämföra med vår egen alpina stolthet, Kebnekaise, på 2 097 meter över havet). Det blir underbart fin löpning runt den grönblåskimrande vattenytan, här och där via små broar över våldsamt forsande forsar från angränsande glaciärer.
Jag känner fortfarande syreskuld av löpningen på den här höjden, kroppen jobbar febrilt med att producera fler röda blodkroppar. Räknar med att hemma på havsnivå igen kuta som en raket och slå – om icke världen – så åtminstone mig själv med häpnad!
Mot Thyon – och slutet av vår resa
Reportageteamet Gysing-Breece drar snabbt vidare efter ett par fantastiska dagar i Saas-Fee mot Thyon, drygt nittio minuters bilväg bort. Vägen vindlar sig ner i dalen, värmen stiger snabbt. Men mot Thyon bär det uppåt igen, luften klarnar, blir svalare, lättare att andas. Min kropp har börjat vänja sig vid det begränsade antalet syremolekyler som står till förfogande på höjder över tvåtusen meter. ”Det är synd att årets veteran-SM redan är överspelat”, tänker jag hög på hemoglobin.
I Thyon möter vi Inez, turistchef i Thyon, en kvinna i sina bästa år med sprittande humör och omisskännlig brittisk dialekt. Hon berättar att hon under många år arbetade som flygvärdinna till dess att hon träffade en flygkapten och blev gravid med denne (dock inte under en flygning) och när barnet kom ville de även utanför arbetet vistas någonstans högt upp, nära himlen, med rymd och utsikt åt alla håll. Valet föll på Thyon, och det har de aldrig ångrat.
Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark.
Här finns både fantastisk skidåkning på vintern och härliga stigar för traillöpning när det är barmark. Säsongens höjdpunkt för löparna är det traditionsrika loppet Thyon-Dixence på sexton kilometer och 700 höjdmeter som går av stapeln i augusti varje år.
Starten går i byn Thyon, på 2 095 meters höjd över havet med en rejäl stigning i början upp mot en bergstopp, Thermene Ro (2 360 m ö h), därefter går det utför och är förhållandevis lättsprunget fram till tolv kilometer då det bär brant uppför igen i tre kilometer mot toppen Mirador (2 420 m ö h).
Den sista kilometern faller raskt utför ner mot dammen Grande Dixence, en jättelik konstruktion i betong. Den håller stånd mot femton miljoner ton vatten med ett djup på 277 meter. Vattnet har en lyster av blåvitskimrande skummjölk. För yngre läsare som aldrig har hört talas om skummjölk: det var en mjölk med allt fett bortsilat, och smakade hemskt (fast det tyckte inte min farmor), som i årsskiftet 1976/1977 ersattes av lättmjölk.
Dammen Grande Dixence, i slutet av den 16 kilometer långa Thyon-Dixence-banan.
Thyon-Dixence är ett lopp som drar till sig deltagare från hela världen, i år var runt 1 000 löpare anmälda. Rekordet för kvinnor är 1.19.28, och sattes så sent som 2021 av Purity Gitonga från Kenya. För män är rekordet betydligt äldre: 1.08.28, satt 1990 av colombianske bergslöparen Jairo Correa.
Med Thyon är vår resa i Schweiz avslutad för den här gången. Många höjdmeter har det blivit, löpning i fantastiska miljöer bland hisnande höga alptoppar och grönblåskimrande bergsjöar. Tack Schweiz och alla vänliga schweizare vi mött på vägen – allt var toppen i både bildlig och bokstavlig bemärkelse!
Stockholm stadion var så gott som slutsåld hela helgen. Vädret bjöd på det mesta och Sverige tog hem en dubbelseger. Innan helgen gjorde dessutom Abeba Aregawi sitt första banlopp på tio år.
I år startade kampen redan på fredagen med 10-kilometersloppen. Regnet öste ned över stadion där löparna varvade fem gånger.
Det var ett stjärnfyllt svenskt lag som anfördes av Andreas Almgren och Suldan Hassan som tog en planenlig seger. Tillsammans korsade de mållinjen på det nya Finnkampsrekordet 29.12.
På damsidan blev Liv Dinis bästa svenska med 33.30 och en andraplats.
Andreas Almgren i regnet. FOTO: DECA Text & Bild
På lördagen präglades tävlingen av Finnkamp/slutet på säsongen-tävling. Andreas Kramer vann 800 meter och Linn Söderholm 3 000 meter hinder. Emil Danielsson tog hem 5 000 meter i ett lopp där 17-årige Sebastian Lörstad debuterade i seniorlandslaget.
Ett mästerskapsrekord blev det också – när Wilma Nielsen spurtade hem 1 500-metersloppet på 4.08,12 före Yolanda Ngarambe och Vera Sjöberg.
Aregawi tillbaka på banan
Redan under fredagen gjorde Abeba Aregawi sitt första banlopp på ett decennium när hon i Bryssel sprang 5 000 meter i Diamond League på 15.15,88.
Under söndagen gjorde hon sitt andra när hon sprang samma distans på Finnkampen. Det blev seger för svenskan men tiden var en bra bit från VM-kvalgränsen. Klockan stannade på 15.23.
Söndagen bjöd annars på ett fint 800-meterslopp signerat Alice Magnell Millán. Hon satte upp farten direkt från start och lyckades knipa segern på det nya PB:et 2.02,87.
Det blev även svensk trippelseger i 3 000 meter hinder där Leo Magnusson, Vidar Johansson och Simon Sundström korsade mållinjen ihop på 8.38.
Finnkampen avslutades sedan med att Samuel Pihlström spurtade hem 1 500-meterloppet på 3.39.
Att hitta rätt flyt och nivå i förhållande till den växande tröttheten är en utmaning. Det kräver träning – och även om det bara är en månad kvar till Lidingöloppet finns det fortfarande tid att vässa formen. Ett eller flera pass i högre fart på kuperad terräng kan ge löparen både bättre teknik och känsla för rätt fart. Just kuperad tröskelträning kan därför bli ett nyckelpass i slutspurten mot Lidingöloppet.
Så här kör du passet
Låt uppvärmningen på 10-20 min i din lugna fart ta dig till din inspirerande intervallsträcka eller en runda där du har inspiration att springa lite snabbare. Sträckan ska innehålla lätt kupering, just för att springa avslappnat i kupering är en nyckel till ett bra Lidingölopp!
Stanna till och kör lite effektiv rörlighet och spring en pulshöjande koordination på 15-20 sekunder i din bekvämt snabba fart. Vila ner 1 minut innan det sen blir det tröskellöpning som innebär snabb men kontrollerad fart. Precis mellan bekväm och lite tuff fart!
På det här tröskelpasset har vi som mål att ”blanda” 5 minuters tröskelavsnitt med 10 minuters tröskelavsnitt. Efter varje tröskeldel bryter du av med vila på 45-90 sekunder. Vilan kan vara allt från lugn ”jogg” till lätt gående vila eller helt stående vila. Anpassa vilan till vad som känns bäst för dig, men generellt sätt kan man utgå från att ju snabbare tidsmål du har desto viktigare blir det att även ha en aktiv vila på passet.
Fart och ansträngningsnivå
Gällande farten och intensiteten är tanken att du på 5-minuterslöpningen ska springa snäppet snabbare än just tröskel, så på de avsnitten är målet att jobba på ganska tufft, men inte springa dig ”intervall-slut”. Sen på 10 minuters ska du verkligen vara noga med att hitta ett bekvämt tröskeltempo. Så här kan det till och med vara snäppet lugnare än när du kört tröskel tidigare. Hitta din flytrytm!
På din tröskelsträcka, ska du korta ner steget något uppför och försök anpassa farten så du inte drar på dig ”mjölksyra”, utan nu blir konsten att trots kuperingen kunna flyta på i just ”tröskel”. På 5-minutaren får du dock jobba på lite tuffare uppför för att få extra träningseffekt.
I utförslöpningen jobbar du med relativt kort steg så du får en mjuk utförslöpa och sen övar du på att ”släppa på din fart” sista biten av backen och ”ta med dig gratisfarten” till fortsättningen av din löpning efter backen. Ha fokus på ditt flyt mellan skiftningarna i kuperingen på tröskelintervallsträckan. Siktar du inte mot riktigt snabba tider får du givetvis bryta av med gång uppför om det behövs för att det ska vara ”tröskel”.
Efter tröskelintervallerna tar du en lugn nedjogg på minst 5 minuter och stretchar ut löpmusklerna.
Riktfarter och tidsupplägg utifrån ”tidsmål” på Lidingöloppet 30 km:
• Tidsmål snabbare än 2.00: 5-10-5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara en kombination av lite stående och lätt jogg eller jogg hela vilotiden. Runt 3.40-3.45 min/km på 5 min delarna och strax under 4.00 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min) • Tidsmål på 2.15: 5-10-5-10-5-10 mininuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders mellan varje tröskeldel och det kan vara jogg på hela vilan eller en kombination av lite stående och lätt jogg. Runt 4.00-4.05 min/km på 5 min delarna och strax under 4.10-4.15 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 45 min) • Tidsmål på 2.30: 5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel. Runt 4.25-4.30 min/km på 5 min delarna och runt 4.40 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 35 min) • Tidsmål på 2.45: 5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående/gående mellan varje tröskeldel. Runt 4.50-5.00 min/km på 5 min delarna och runt 5.10 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 35 min) • Tidsmål på 3.00: 5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel. Runt 5.20-5.25 min/km på 5 min delarna och runt 5.35-5.40 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 35 min) • Tidsmål på 3.15: 5-10-5-10-5 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel. Runt 5.40-5.45 min/km på 5 min delarna och runt 5.55-6.00 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 35 min) • Tidsmål på 3:30 eller helt enkelt klara det utmanande loppet inom maxtiden. 5-10-5-10 minuter kuperad tröskel. Vila 60 sekunders stående mellan varje tröskeldel. Runt 6.10-6.25 min/km på 5 min delarna och runt 6.25-6.45 på 10 minuters. (Total tröskeltid ca 30 min)
Kör du på puls kan ditt snitt på tröskelintervallerna ligga på runt 85% av ditt max. På första intervallerna kommer du kanske upp i 85% på slutet av intervallerna, men sen på sista intervallerna kan du våga gå upp till 90% om allt känns bra!
I Budapest sprang Wilma Nielsen in på den tredje snabbaste svenska 1500m tiden någonsin. Under samma tävling bjöd även Andreas Kramer på ett nytt stabilt 800m- lopp. Det och lite annat, som ett midnattslopp i Stockholm, har varit höjdpunkten för årets 33:e löparvecka.
Till 2023 års VM stad åkte Wilma Nielsen och Andreas Kramer för att tävla. För den senare, som redan är uttagen till mästerskapet i september, gällde det att visa att träningen går i rätt riktning. För den förstnämnda det att ta en kvala.
Och en VM- plats tog hon. I ett högklassigt 1500 meterslopp sprang Nielsen in som elva på 4.02,05. En tid som inte bara förde upp henne som trea i Sverige genom tiderna utan också gav henne en VM- biljett.
Att Nielsen kniper en plats innebär också att Sverige kommer att skicka minst två damer på 1500 meter. Sedan innan är också Vera Sjöberg uttagen. På rätt sida om rankingen ligger, för nuläget, även både Yolanda Ngarambe och Mia Barnett. Chansen finns alltså att Sverige kan skicka fullt hus på 1500 meter.
För Kramers del då?Jo, det blev ett nytt stabilt 800 meterslopp där han slutade sexa på 1.44,10.
Alla resultat från tävlingen i Budapest, där Armand Duplantis slog världsrekord, hittar ni här.
Freij, Midnattsloppet och Bryssel
Den Schweiz baserade malmöiten Maria Freij har inte riktigt fått det att lossna under delar av säsongen. De flesta tider hon har gjort har varit kring 2.05 till 2.07, fram tills nu.
Under veckan reste hon nämligen till Fribourg i Schweiz för att springa 800 meter och där smällde hon till med ett nytt säsongsbästa. 2.03,69 gör att hon går upp som femma i Sverige i år.
En hel del mil norr om Fribourg, i Stockholm, avgjordes under helgen också Midnattsloppet. Ett säkert sensommartecken som fyllde huvudstadens gator med löpare.
Snabbaste av alla var Emil Danielsson på 29.27. Femton sekunder efter honom kom David Nilsson och på tredjeplats med 30,02 kom Yohannes Kiflay.
På damsidan tog Evelina Henriksson hem segern på 34.13, före Leonie Balter på 34.56 och Emy Thorén på 35,06.
Alla resultat från Midnattsloppet i Stockholm hittar ni här.
Danielsson under Adidas spåret 5000 meter. FOTO: DECA Text & Bild
Vi ska också ta oss en sväng förbi Belgien. Där gjorde Yolanda Ngarambe ett försök att nå VM- kvalet på 1500 meter som slutade med 4.06,54. Några sekunder från gränsen men nyttiga rankingpoäng. Även Linn Söderholm sprang 1500 meter, för hennes del blev det 4.13,51.
Sista svensk att tävla i Belgien var Benjamin Åberg som gjorde ett nytt sub 1.50 lopp på 800 meter.
JSM i Ljungby
Under helgen har också junior- SM avgjorts i Ljungby. Det resultat som löparmässigt sticker ut mest är damernas 1500 meter där Alice Magnell Millán tog hem segern på 4.13,94. Magnell Millán vann även 800- loppet på 2.04,75.
Ska du springa Stockholm halvmaraton eller något annat långlopp i höst? Då kanske du vill toppa formen. Coach LG Skoog visar hur du gör det.
Förutsatt att du skött grundträningen bra under våren och sprungit kontinuerligt under sommaren kan du testa en liten formtoppning inför höstens kommande lopp. Principen för formtoppning är ju enkel – träna lite mindre så kommer kroppen att kännas fräsch på tävlingsdagen.
Det är allmänt vedertaget att just minska träningsmängden och träningsintensiteten två till tre veckor före ett lopp. Fast det gäller förstås att veta hur mycket och på vilket sätt man ska minska träningsmängden.
Lägger man in för många vilodagar och bara kör korta, lugna distanspass kan man dels känna sig lite seg och okoordinerad i löpsteget, dels kan man förlora lite av sin syreupptagningsförmåga – och det är ju knappast syftet.
Jag brukar därför i stället rekommendera att man fortsätter att träna enligt sitt vanliga veckoprogram, och att man springer lite kortare distanspass och något färre antal intervaller – men i sitt vanliga tempo.
Tre sista veckorna
När du toppar formen inför ett lopp bör du tre veckor före loppet minska träningsmängden till 80–90 procent av din normala veckomängd. Två veckor före loppet minskar du veckomängden till 60–70 procent och sista veckan före loppet ligger du på 50 procent av din normala veckomängd.
På distanspassen ska du alltså inte springa långsammare än normalt, däremot kortare. På intervallpassen ska du inte heller sänka tempot, men däremot köra färre intervaller.
Sista veckan inför loppet bör innehålla korta distanspass, någon eller några vilodagar samt ett till två löppass i din planerade tävlingsfart.
När du en dag eller två inför loppet kör ett lättare intervallpass för att väcka liv i musklerna kommer du förmodligen uppleva att benen känns fräscha och att ditt löpsteg är högt och fint. Se då till att inte springa fortare än normalt för att kroppen känns så pigg. Den känslan och energin ska du använda i loppet.
Spar din energi till målrakan! Foto: Stockholm halvmaraton
Olle Meijer tog sin tredje raka seger i Nordens största ultralopp, Ultravasan 90. Detta efter stor dramatik sedan han passerat Oscar Claesson med bara en dryg kilometer kvar. På damsidan kunde Dominika Stelmach efter två andraplatser äntligen ta sin första seger. I Ultravasan 45 blev det nya banrekord på både herr- och damsidan, detta genom Linus Rosdahl och Agnes Josefsson.
I Trailvasan 30 putsade Lovisa Modig sitt eget banrekord med tre sekunder och dessutom sprang Jesper Lundberg hem sin första seger på tremilaren, efter att ha vunnit Ultravasan 45 de två senaste åren. Totalt lockade Vasaloppets sommarvecka 2025 över 22 000 anmälda deltagare, varav 7 000 löpare.
Intresset för att ta sig an ultralöpning i fäders spår är rekordstort. Ett minst sagt tydligt exempel på detta är att hela 1 916 löpare var anmälda till att ta sig an de 92 kilometerna mellan Berga by och Mora. Efter en kylslagen morgon fick löparna njuta av såväl en fantastisk soluppgång, stigande temperatur och dessutom en vind som blåste i riktning mot Mora.
Ultravasan 90 Herrar
Det var ett både stort och meriterat startfält som gav sig iväg, och farten var uppskruvad redan från start. Vid Högsta punkten efter drygt fjorton minuters löpning hade en trio med fjolårsvinnaren Olle Meijer (Hälle IF), fjolårstvåan Ebrahim Abdulaziz (Norge) och Ultravasadebutanten Oscar Claesson (IK Hakarpspojkarna) gått loss. Abdulaziz fick släppa och vid kontrollen i Smågan hade Claesson och Meijer en lucka till Abdulaziz och Didrik Hermansen på knappa halvminuten.
I den tekniska löpningen på väg mot Mångsbodarna petade Claesson i en högre växel och skapade därigenom en lucka till Meijer, och under de kommande milen fortsatte luckan bara att växa.
Oscar Claesson före Olle Meijer. Foto: Ulf Palm
I Mångsbodarna var Claessons ledning tre minuter, i Risberg sex och en halv minut och vid bergspriset i Evertsberg hade Claessons ledning utökats till över tio och en halv minut. Tvåa där var Olle Meijer som i sin tur var 20 sekunder före Didrik Hermansen. Men därefter bröts trenden. Efter att ha dragit ifrån i närmare fem mil så började i stället Meijer och Hermansen att plocka in tid på Claesson. Minut efter minut hämtades in. I Oxberg var Meijer knappt sju minuter bakom Claesson; i Hökberg fem och en halv minut och i Eldris tre och en halv minut. Och slutkilometerna bjöd på extrem dramatik.
Med 1,2 kilometer kvar att springa kom Meijer ikapp, och en extremt sliten Claesson kunde inte svara.
Olle Meijer kunde därmed springa hem sin tredje raka seger i Ultravasan 90. Detta på tiden 6.07.23. Segermarginalen blev 56 sekunder. Tredjeplatsen togs av starkt avslutande polacken Florian Pyszel. – Det var ett oerhört omtumlande lopp. Första halvan var miserabel. Jag hade problem med magen plus att jag stukade foten ganska rejält när jag halkade av en spång och trampade snett. Då var det fortfarande mycket teknisk stiglöpning kvar. Under ett kort tag trodde jag att det var kört, men jag fortsatte och när jag började trycka på i utförskörningarna efter Evertsberg svarade kroppen och därifrån och hela vägen in till mål kändes det otroligt bra, säger Olle Meijer.
Han fick rapporter om att han tog in minut för minut, men det var först med två och en halv kilometer kvar när han såg Claessons rygg som han började tro på seger. – Det är klart att det gav väldigt mycket krafter, och det var en fantastisk känsla att komma ikapp. Detta är ju min tredje seger, och det känns som min största. Dels med tanke på det tuffa startfältet, sättet som jag vann på och att det har varit en säsong där jag haft så mycket sjukdomar. Jag trodde inte att det skulle kunna räcka till seger, säger Meijer som med sina 6.07.23 sprang över åtta minuter snabbare än vid förra årets seger.
Oscar Claesson är ju alltså debutant i Ultravasasammanhang, men han är allt annat än debutant inom traillöpning och konditionsidrott i stort. För drygt en månad sedan putsade han Oskar Svärds tidigare rekordnotering gällande totala tiden på loppen i En Svensk Klassiker. Och så sent som förra helgen cyklade han Cykelvasan på 2.57. Dessutom har han radat upp segrar och topplaceringar i traillopp runt om i landet.
Nu satte han onekligen färg på årets upplaga av Ultravasan 90 med sin offensiva löpning: – Nio mil är ju långt. Jag märkte det när jag cyklade Cykelvasan förra helgen, och jag märkte det i dag. Jag försökte lägga upp loppet så att jag skulle ha lite krafter kvar på slutet, men andra halvan av loppet var tufft, och detta speciellt sista biten. Med sex kilometer kvar var det knappt som att benen rörde sig framåt. Jag fick lite saft och piggnade till lite, men tyvärr räckte det inte. Men jag har gjort det jag kan. Då får man vara jättenöjd, säger Claesson som gjorde en rejäl putsning av gällande rekordet på Vasaloppstrippeln 90 (Vasaloppet; Cykelvasan 90 och Ultravasan 90).
Den nya noteringen lyder 13.01.06 (en putsning av Oscar Olssons tidigare rekord på 15.13.40): – Att slå rekordet har varit ett delmål under året, och det där med att variera min träning är något som motiverar mig väldigt mycket. Och alla tävlingar här har ju verkligen sin charm, säger Claesson.
Ultravasan 90 Damer
Dominika Stelmach från Polen har funnits med i toppstriden i Ultravasan 90 vid två tillfällen tidigare. Båda dessa gånger (2021 och 2024) har hon sprungit i mål som tvåa. I årets upplaga av Ultravasan 90 var taktiken klar, hon gick loss i princip från första steget. Redan vid Högsta punkten efter några kilometers löpning ledde hon med närmare en och en halv minut före Ida Nilsson (vinnare både 2017 och 2023, och som för en och en halv månad sedan blev fyra i 100-milesloppet Western States i USA).
Stelmach fortsatte sin sololöpning på ett imponerande sätt. Avståndet bakåt bara växte; i Smågan var ledningen tre och en halv minut till Ida Nilsson (som senare bröt loppet). På väg mot Mångsbodarna utökade Stelmach luckan till nya tvåan Susanna Sjögren till 8.47. I Risberg var luckan uppe i tolv minuter; i Evertsberg sexton och vid passeringen i Oxberg tjugo. Avståndet bakåt fortsatte att växa och i mål var det två sekunder från en halvtimmes marginal. Segertiden blev 6.54.59. – Äntligen. Målet för dagen var att springa smart; att vinna och att gå i mål under sju timmar. Och jag lyckades med alla dessa mål. Jag är väldigt nöjd över sättet jag genomförde loppet på. Sen måste jag tacka för allt stöd jag fick längs banan. Jag förstod inte ett enda ord av vad de ropade, men stödet betydde väldigt mycket, log polskan Stelmach.
Lika nöjd var tvåan Susanna Sjögren, Falun: – Jag valde att öppna hårt och var osäker på om jag skulle kunna hålla ihop det hela vägen. Det är klart att det var ju tufft på slutet, men jag tycker att jag kunde hålla i det hela vägen. Och väldigt kul att det räckte till andra plats, säger Sjögren som med sina 7.24.57 var 54 sekunder före trean Hanna Aho, Navåsen.
Ultravasan 45 Herrar
När löparna i Ultravasan 45 gav sig iväg från starten i Oxberg bildades det på herrsidan snabbt en tätgrupp på nio herrar. Under de kommande kilometerna föll det ifrån en efter en, och vid passeringen i kontrollen Oxberg (efter drygt 15 kilometer) var det en trio bestående av Linus Rosdahl, Simon Karlsson och Mikael Ekvall som gått loss.
På den kommande milen till passeringen i Hökberg skapade Rosdahl och Karlsson en lucka till Ekvall på en minut.
In mot kontrollen i Eldris höjde Rosdahl tempot och skapade vad som skulle visa sig bli den avgörande luckan. Men han kunde aldrig slappna av. Segermarginalen för Hässelbys Linus Rosdahl blev 18 sekunder (till tvåan Simon Karlsson). Med den nya rekordtiden 2.32.22. – Jag får tacka Simon för att jag sprang så snabbt. Han pressade mig hela vägen. Jag är verkligen supernöjd både med segern och med banrekordet, säger Linus Rosdahl.
Herr och damvinnare Ultravasan 45. Foto: Ulf Palm
Ultravasan 45 Damer
19-åriga Agnes Josefsson, Vallentuna FK, har radat upp fina prestationer under de senaste månaderna. I dagens Ultravasan 45 fortsatte hon att imponera. Hon tog ledningen i princip från första steget och luckan bakåt bara växte och växte. – Det känns helt galet bra. Jag hade inga förväntningar inför loppet utan tanken var bara att gå ut i ett skönt tempo och försöka hålla det till mål. Jag märkte ju att jag tog ledningen från start men jag visste ju inte hur de andra skulle lägga upp sitt lopp så jag försökte bara fokusera på mitt race, säger Josefsson.
Det visade sig vara en minst sagt vinnande taktik. Hennes 2.53.19 är nytt banrekord. Segermarginalen till tvåan Erika Lech, Örebro blev 13.20.
Trailvasan 30 Herrar
Hunflens Jesper Lundberg har de två senaste åren vunnit Ultravasan 45. I vintras opererade han hälen och det har varit en kamp för att ta sig tillbaka till tävlingslöpningen. – Jag har ju kunnat springa hela sommaren, men ungefär hälften av vad jag vill, så det vara en chansning om det skulle hålla, säger Lundberg som gick loss tillsammans med Simon Andersson.
Lundberg trodde dock att han skapat den vinnande luckan, men med fyra kilometer kvar kom Andersson i kapp: – Jag hade inte koll på hur långt det var bakåt, och i mitt huvud var det hur lugnt som helst. Därför blev jag väldigt förvånad när han dök upp vid min sida, men som tur var kunde jag svara direkt och jag fick en lucka, säger Lundberg som vann med tolv sekunders marginal. Detta med tiden 1.41.18.
– Om kroppen fungerar som jag vill så är planen att springa Ultravasan 90 nästa år, säger Lundberg.
Vinnare Ultravasan 30. Foto Vasaloppet
Trailvasan 30 Damer
Torsbys Lovisa Modig försvarade sin seger i Trailvasan 30. Men hon utmanades av Barbro Fjällstedt Oljans. – Min plan var att bara fokusera på mitt eget lopp. Det har varit en lite krånglig väg hit med en hel del sjukdomar i ryggen. Tidigare den här veckan trodde jag att det var kört att ens komma till start, men tänkte att jag kan ta detta som kom-igång-träning. Men det är ju väldigt tuff kom-igång-träning, skrattar Modig och fortsätter: – Det kändes väldigt mycket bättre än vad jag trodde nu under loppet. Men det var först med sex kilometer kvar som jag vågade tro på att det skulle kunna räcka till seger, säger Modig.
Och det räckte inte bara till seger, hon putsade även sitt eget banrekord med tre sekunder, där den nya rekordnoteringen blev 1.57.14. Marginalen till tvåan Barbro Fjällstedt Oljans blev tre och en halv minut.
RESULTAT
Ultravasan 90 Herrar, 92 km 1 Meijer, Olle (SWE) Hälle IF, 6.07.23 2 Claesson, Oscar (SWE) IKHP Huskvarna, 6.08.19 3 Pyszel, Florian (POL) Brooks, 6.14.22 4 Hermansen, Didrik (NOR) Oslo, 6.15.44 5 Davies, Andrew (GBR) New Balance, 6.20.53 6 Buud, Jonas (SWE) IFK Mora, 6.25.46 7 Anfält, Erik (SWE) Örebro AIK, 6.36.46 8 Jarbeck, Martin (SWE) FK Studenterna, 6.54.38 9 Eklund, Daniel (SWE) Stadium, 7.06.48 10 Martinsson, Björn (SWE) Vänersborgs AIK, 7.07.15
Brooks Hyperion är en serie löparskor för dig som vill känna dig lättare och snabbare. Här är allt du behöver veta om Brooks Hyperion 3, Brooks Hyperion Max 3 samt nyheten Brooks Hyperion Elite 5.
[ANNONS FRÅN BROOKS] Brooks Hyperion är en kollektion med tre lätta löparskor som alla har gott om energiåtergivande skummaterial i mellansulan och luftiga ovandelar. Hyperionskorna är nämligen konstruerade för att gynna din fart genom att hjälpa dig framåt i varje steg – oavsett om målet är att sätta nytt personbästa eller att höja farten på dina kvalitetspass. I Brooks Hyperion-kollektion finns en löparsko för alla behov.
Årets uppdaterade Hyperion-serie innehåller den lätta temposkon Hyperion 3, den maximalt dämpade supertrainern Hyperion Max 3 samt tävlingsskon Hyperion Elite 5. Här är allt du behöver veta om dem.
Siktar du på att prestera nya personbästan på långlopp som halvmaraton eller maraton – då är Brooks Hyperion Elite 5 ett bra val för dig. Den här superlätta och spänstiga löparskon är utvecklad för precis den typen av distanser eller för fartpass. Elite 5 passar dessutom många olika typer av löpare och löptekniker då Brooks har testat den utförligt med även motionärer och inte bara elitlöpare.
Hyperion Elite 5 är lättare än föregångaren Hyperion Elite 4 PB – samtidigt som både passform och energiretur har förbättrats. Däremot består mellansulan fortfarande av Brooks DNA GOLD-material, som helt och hållet är tillverkad av PEBA. Resultatet är imponerande god dämpning och energiretur till en mycket låg vikt.
Inbäddad i mellansulan sitter en SpeedVault Plus-platta i kolfiber som anpassats efter skostorleken. Genom individuell optimering av kolfiberplattan får användaren ett dynamiskt och mer kraftfullt frånskjut.
Det optimala valet för snabba pass
Ovandelen är konstruerad för att forma sig efter foten – passformen är klar för tävling direkt ur skolådan. Skosnörenas silikoninlägg motverkar att de går upp under snabb löpning.
Yttersulans SpeedTack-material är superlätt samtidigt som det ger utmärkt grepp. Gummit är placerat med tanke på slitstyrka och greppegenskaper, även vid riktningsändringar i höga farter.
Hyperion Elite 5 är alltså det optimala valet för dina snabba pass eller lopp. Mellansulans DNA Gold-material ger både fantastisk energiretur och komfortabel dämpning. Den här kombinationen gör Hyperion Elite 5 till ett självklart val för dig som vill springa fort
Brooks Hyperion Elite 5 Häldropp: 8 mm (40/32 mm) Vikt: 196 gram (unisex) Cirkapris: 3 300 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Elite 5 här!
Brooks Hyperion Max 3
Hyperion Max 3 är byggd för dig som vill springa fort, men som inte är beredd att offra komfort och dämpning. Max 3 är faktiskt framtagen för snabb löpning – från tröskel- och tempopass till längre intervaller och snabba distanspass. Trots den generösa dämpningen är vikten och energiåtergivningen åt det spänstiga hållet.
Den tredje versionen av Hyperion Max har fått en justerad geometri för att ge en ännu bättre löpkänsla. Med en ny, maxad mellansula på hela 45 millimeter är det lätt att tro att detta handlar om en tung och klumpig sko – men faktum är att vikten har minskats genom att Brooks har skurit ut delar av mellansulan skummaterial.
DNA Gold och DNA Flash v2
Den nya mellansulan bygger på två lager DNA Gold och DNA Flash v2 för ökad energiåtergivning och stötdämpning. Tack vare ett häldropp på åtta millimeter och den inbyggda Speedvault-plattan i Pebax är det här en livlig löparsko med bra spänst i frånskjutet. Den så kallade RapidRoll-geometrin driver dig framåt i varje steg.
Ovandelens luftiga material håller foten i ett säkert grepp, oavsett fart. Passformen är följsam och komfortabel och ger stöd, utan att begränsa din fot naturliga rörelsemönster.
Yttersulan ger ett säkert grepp på både torrt och vått underlag, och själva gummimaterialet har både låg vikt och hög slitstyrka.
Hyperion Max 3 är en högpresterande supertrainer för dig som vill ha prestanda och komfort i en och samma förpackning – en sko som fungerar för både långa och snabba pass. Brooks moderna DNA GOLD-skum är deras mest responsiva mellansulematerial hittills – ett bra val för dig som gillar att springa snabbt oavsett om det handlar om långpass, tröskelpass eller renodlad maratonträning. Tack vare den generösa dämpningen kan du träna hårdare och återhämta dig snabbare – så att du är redo att prestera när det är dags för race.
Brooks Hyperion Max 3 Häldropp: 8 mm (45/37 mm) Vikt: 249/280 gram (dam/herr) Cirkapris: 2 400 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion Max 3 här!
Brooks Hyperion 3
Hyperion 3 är ett utmärkt val för dig som gillar den där studsiga, lätta känslan under dina fartpass. Den är utvecklad för att passa lika bra på fartpass som intervaller och snabbdistans. Kombinationen av låg vikt och generöst med dämpning gör att alla dina träningspass kan genomföras med extra spänst och fart – Hyperion 3 är därför ett utmärkt val för både erfarna och nya löpare.
En nyhet är att mellansulan nu består av DNA FLASH v2, ett skummaterial som har injicerats med nitrogen (kväve) för förbättrad energiåtergivning. Genom att addera två millimeter skummaterial i både mellansulan och innersulan har komforten höjts ytterligare ett snäpp sedan föregångaren.
Stadig och komfortabel ovandel
Ovandelen är tillverkad i ett lätt och ventilerande material som ger god passform. Trots den höga komforten är det tillräckligt stadigt för att hålla foten säkert på plats i höga farter och vid snabba riktningsförändringar.
RoadTack Rubber är ett lätt gummimaterial som gör att yttersulans grepp är pålitligt på varierande underlag. Det sitter utplacerat på strategiska punkter under skon där grepp och slitstyrka behövs.
Brooks Hyperion 3 är en perfekt löparsko för dig som söker en lätt och smidig löpkänsla. Dess energiåtergivande egenskaper, uppdaterade mellansula och lägre vikt gör den utmärkt för såväl korta och snabba som långa pass – oavsett om det handlar om lopp eller om din vardagsträning.
Brooks Hyperion 3 Häldropp: 8 mm (28/20 mm) Vikt: 207/232 gram (dam/herr) Cirkapris: 1 800 kronor Läs mer och beställ dina Brooks Hyperion 3 här
På lördag är det dags! RW:s chefredaktör Anders Szalkai tipsar om hur du tar dig an den utmanande banan – och njuter av folkfesten på Midnattsloppet i Stockholm.
Äntligen är det dags för 2025 års Midnattslopp på Södermalm i Stockholm. Över 35 000 löpare är anmälda, så det kommer bli en riktig folkfest på lördag kväll med både publik och löpare.
Ska du springa loppet? Då ska allt i träningsväg vara gjort vid det här laget. Det som kan få dig att prestera bättre – eller njuta maximalt av folkfesten – är att välja rätt upplägg för loppet. Här kommer några små tips från Runner’s Worlds chefredaktör Anders Szalkai gällande banans utmaningar. Ta hjälp av dem för att optimera ditt Midnattslopp – utifrån dina förutsättningar.
Den utmanande banan
Midnattsloppets 10 kilometer långa bana på Söder är väldigt utmanande, och även lite förrädisk. Även 5-kilometerssträckan är utmanande, så många av de här tipsen går även att applicera där.
Efter starten går de första 400 meterna svagt uppför. Sedan är det mycket lätt att man springer på lite för fort när fältet väl har spridit ut sig under den följande lättlöpta delen fram till 3-kilometersmarkeringen. Löpningen kan lätt bli lite stressad när alla andra springer på så fort, men då tömmer man sig i onödan på energi och kraft som man behöver på andra halvan av loppet.
Kurvigt värre
Vid cirka 3 kilometer viker banan upp från den helt flacka Norra Hammarbyhamnen. Här börjar en mer utmanande del, både med ett svagt motlut och med flera kurvor som man måste parera i kvällens mörker och i harmoni med alla andra löpare runt omkring.
Höjdprofil – Midnattsloppet 10 km Stockholm
Så här gäller det att ha fokus på att behålla flytet och INTE bli för trött. För efter denna lite knixiga del kommer loppets riktiga prövning, nämligen stigningen vid Sofia kyrka. Den backen börjar redan innan man kommit in i Vitabergsparken. Räknar man ända nerifrån Norra Hammarbyhamnen är den faktiskt både större och tuffare än klassiska Västerbron på maran – faktiskt i klass med Abborrbacken på Lidingöloppet och Älvsborgsbron på Göteborgsvarvet.
Stigningen upp mot Sofia kyrka
Den tydligaste delen av backen sträcker sig 600 meter från 3,6 kilometer upp till toppen vid Sofia kyrka efter 4,3 kilometer. Så det gäller att vara mentalt förberedd på dessa tuffa 600 meter. Det är ingen skam alls att gå i backen – för många kan det vara en klar fördel att släppa löpningen här och gå raskt uppför.
Genom att gå uppför sparar du mycket kraft men tappar väldigt lite tid – och då hinner du också njuta mer av inramningen med brinnande marschaller och stämningen i backen och folkfesten längs resten av banan. Med piggare ben kan du sedan springa igen tiden du förlorat.
FOTO: Jonas Persson
Om du känner dig stark och har tränat bra kan du givetvis springa uppför och säkert då passera många löpare. Tänk på att korta ner steget och på att jobba lite extra med armarna – det kan hjälpa din löpning uppför. Försök ha blicken uppåt i backen i stället för ner i marken så blir din löpteknik och kraft också bättre.
Samma princip kan man använda på loppets andra lite tuffare motlut som kommer efter. Ca 8,4 km där man har ett ca 300 meters långt motlut vid Mosebacke Torg där Östgötagatan tar oss upp till ”toppen” när man svänger in på Hökens Gata. Så även denna korta – men känns som långa – tuffa del är det bara att ha med sig mentalt.
Ta in Midnattsloppets unika stämning
Löpningen mellan dessa två backar är mestadels flack, även om det så klart både går lite uppför och nerför. Här kan man fokusera på Midnattsloppets unika publik och stämning – utnyttja detta till din fördel. Ta hjälp av både publiken och dina medtävlare. En vinkning och en positiv utstrålning, trots tröttheten, till publiken kan ge mycket respons och kraft tillbaka.
FOTO: Jonas Persson
Medtävlarna finns också runt dig hela tiden – uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i någon grupp och ”ta rygg” under en period.
Tänk positivt. Tröttheten kommer för alla, men om man kan lyckas ha positiva tankar går det oftast att hitta mer kraft än man tror. Testa att växla steget om det går tungt, tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då kommer du under en period behöva tänka på något nytt, och oftast kan man på det här sättet hitta outnyttjad muskelkraft.
Ha också med dig att sista kilometern är relativt snabblöpt om man har krafter kvar. Med en bra spurt här går det både att plocka sekunder och placeringar om det är något som triggar just dig.
Glöm inte att dricka
Ett annat tips att ha med sig – framförallt om sommarvärmen håller i sig – är att inte glömma dricka under loppet. Vätskeförlust medför sämre prestationsförmåga och en ökad risk för att gå lite i ”väggen”. Så ta dryck vid varje vätskestation. Vatten går bra om du inte testat sportdryck, men vet du att sportdrycken funkar med din mage kan du med fördel välja det under loppet.
Mentalt ska du vara inställd på att 10 kilometer är tufft (om det är den distansen du väljer att springa). Siktar du mot en för dig riktigt snabb tid gäller det att övervinna tröttheten som ofrånkomligen infinner sig när man ligger nära sitt max. Tänk några kilometer eller bara några hundra meter framåt när det tar emot. En liten bit av trötthet fixar du, och bara några minuter framåt i loppet är det inte långt kvar.
FOTO: Jonas Persson
Har du kul kommer du att optimera ditt Midnattslopp utifrån dina förutsättningar. Men tider är inte det viktigaste i Midnattsloppet, utan att VERKLIGEN HA KUL!!
Kostnadsfritt för dig som är prenumerant! Söndagen den 24 augusti bjuder vi på Runner’s World, i samarbete med Springtime, in dig som är prenumerant på en dag i Stockholm fylld av härlig löparglädje, kunskap och motivation. Oavsett om du laddar för Stockholm halvmaraton i september, Valencia Marathon i december eller Kapstaden Marathon i oktober, är det nu dags att samla mil, motivation och ny energi inför kommande stora mål. Vi startar med en inspirerande föreläsning som sätter tonen för dagen. Därefter väntar ett kvalitativt löppass lett av vår chefredaktör Anders Szalkai tillsammans med erfarna coacher – ett perfekt tillfälle att slipa på…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
På hemmaplan, i Sollentuna, smällde han till. Med 7.31,42 sprang han under sitt gamla rekord på 3000 meter med tre sekunder. Tiden förde dessutom upp honom som 15:e man genom tiderna i Europa och gav ett fint besked inför VM om en dryg månad.
Solen sken över Stockholm denna söndag. I Sollentuna blåste vinden lite lätt över stadion som nästan var fullsatt. Hemmasonen Andreas Almgren hade lockat flera till Sollentunavallen.
Och besvikna lär de inte ha blivit. Mot slutet av galan gick startskottet för herrarnas 3000 meter.
Trots att han är inne i en tuff träningsperiod (170 km i veckan) följde Almgren med haren i täten av loppet. När denne gick av efter 2000 meter var det Andreas som tog över.
30- åringen började lägga varven under 60 sekunder och med ett varv kvar rann han ifrån de övriga konkurrenterna. När han korsade mållinjen stannade klockan på 7.31,42, nytt svenskt rekord och ett formbesked av svensken.
Bakom honom sprang unge Sebastian Lörstad in på 7.52, den näst bästa tiden någonsin av en europeisk U18- löpare. Bara den nederländska superlöparen Niels Laros har varit snabbare i samma ålder.
Även Emil Danielsson gjorde ett fint lopp med 7.47. Jonathan Grahn kom i mål på 7.50.
Kramer fyra
Den svenska mästaren och rekordinnehavaren, Andreas Kramer, blev fyra i 800 metersloppet på 1.46,00. Bakom honom kom även Yared Kidane och Edvin Hagberg under 1.50. Det gjorde också Felix Francois som vann B- heatet.
På damsidan blev Wilma Nielsen bästa svenska med en fjärdeplats på 4.11,62.
I Belgien och Oordegemen skedde ett av de bästa svenska hinderloppen någonsin. Vidar Johansson, Leo Magnusson och Simon Sundström sprang alla under 8.18.
Bäst av de svenska löparna blev Johansson med sina 8.15,00, en tangering av VM- kvalgränsen och en tid som för upp honom som fyra genom alla tider. Två hundradelar bakom kom Leo Magnusson och ytterligare två sekunder efter honom kom Simon Sundström på 8.17,01.
Samtliga tider är bland de sju bästa genom alla tider i Sverige och gör att vi kan börja tro på möjligheten att det blir tre svenska hinderlöpare på ett mästerskap igen.
Simon, Vidar och Leo under SM i Karlstad förra helgen. FOTO: DECA Text & Bild
I damloppet sprang Linn Söderholm in på det nya säsongsbästat 9.53.
Hinderframgångarna stannar dock inte i Belgien. På SAYO i Stockholm sprang Fanny Szalkai in som den tredje bästa junioren någonsin på sträckan när hon gjorde 10.05,97. Szalkai är endast 17 år och har alltså två år kvar i klassen.
U20 framgångarna
På ungdomssidan har Sverige under den senaste månaden haft fina framgångar. På de europeiska ungdoms-OS:et tog nyss nämnda Szalkai silver på 2000 meter hinder och Sebastian Lörstad guld på 3000 meter.
På U23 EM knep Jonathan Grahn ett silver på 10 000 meter och i helgen var det dags för nya framgångar när U20- EM i Tammerfors avgjordes.
Först spurtade Karl Ottfalk hem en silverpeng på 5000 meter innan Carmen Cernjul kontrade med att göra detsamma på 1500 meter.
Ottfalk fortsatte med att ta sin andra medalj, en dag efter, genom att knipa bronset på 3000 meter.
Cernjul ville inte vara sämre och tog under söndagen ytterligare en silverpeng på samma distans.
