Löpbandet erbjuder så mycket mer än en nödlösning när vädret är uruselt. Tränar du på rätt sätt hjälper löpbandet dig att underhålla och till och med förbättra löpformen under hösten och vintern.
Här är tre sätt att göra din löpbandsträning både effektiv och rolig!
1. Spontana intervaller
Oförutsägbara upp- och nedförslutningar och hastighetsförändringar aktiverar olika muskler och ger därför en mer komplett löpträning än om du löper i samma hastighet på ett flackt underlag.
Löppasset: Det behövs inte så mycket variation för att tiden ska gå fortare. Kör till exempel tio minuter uppvärmning, tjugo minuter varierande intervaller och tio minuter nerjogg. Välj “random intervalls” om bandet har den funktionen.
Fördelar: Perfekt om du har ont om tid. Den höga intensiteten ger dig effektiv träning på kort tid.
2. Tempointervaller
De flesta som springer intervaller utomhus saktar ner farten när tröttheten tar ut sin rätt. På löpbandet kan du inte springa långsammare förrän bandet saktar farten, förutsatt att du inte ändrar den inställning du gjorde när du påbörjade passet.
Löppasset: Löp 3 x 3 minuter cirka tio sekunder snabbare än din kilometerfart på en femkilometersrunda. Det tar löpbandet några sekunder att komma upp i din intervallfart, så starta tidtagningen först när du kommit upp i den hastighet du ställt in. Vila aktivt i form av lugn jogg i två minuter mellan varje intervall. Lägg till ett set om 3 x 3 var fjortonde dag.
Fördelar: Det här är visserligen ett mördarpass, men du kommer att märka snabba resultat.
3. Backträning
På löpbandet bestämmer du själv hur tuffa backar du ska löpa uppför, och du behöver inte belasta de främre lårmusklena när du springer nedför. I stället för nedförslut sänker du bandet till neutralt läge för några minuters joggvila innan du höjer lutningen på bandet och ger dig på en ny uppförslöpning.
Löppasset: Ställ in bandet på fyra procents uppförslutning och löp en minut. Ta sedan aktiv vila med två minuter lugn jogg på neutralt läge (0 % lutning). Upprepa tio gånger. Vartefter du blir starkare kan du öka uppförslutningen till sex procent.
Fördelar: Backträningen ger hjärta och lungor en rejäl utmaning, men skonar dina ben tack vare joggvilan mellan uppförslöpningarna. Så trots den tuffa belastningen, som gör dig starkare och snabbare, ökar inte risken för typiska löparskador.
Känns det tungt att komma ut i höstrusket och mörkret? Det blir mer lockande om du bjuder med en kompis, din partner – eller nya dejten – ut på löprundan.
Att boka in träningsdejter brukar ges som tips för den som har svårt att genomföra sina planerade träningstillfällen. Och visst är det enklare att pallra sig iväg när man vet att någon väntar på en. Det är dessutom både roligt och utmanande att träna tillsammans. Att springa tillsammans utomhus är dessutom ett relativt smittsäkert sätt att umgås – winwin alltså.
Här kommer tre tips på löppass att köra med en eller flera löparkompisar.
1. Parintervaller
Efter en uppvärmning med lite joggning delar ni upp er i par. Välj sedan ut en slinga som kan vara allt från några hundra meter upp till en kilometer lång. Ha en utgångspunkt där varje par startar, men sedan springer slingan åt varsitt håll. När ni möts stannar ni och pustar ut i några sekunder (upp till 30 sekunder om slingan är upp emot 1 kilometer). Vänd och spring samma väg tillbaka.
Tanken är att ni ska hålla samma tempo till mötespunkten och tillbaka till startpunkten. Då kommer ni att mötas ungefär samtidigt vid utgångspunkten. Vila en stund och byt sedan håll. Upprepa så många gånger ni har tid eller ork till.
Det här upplägget passar perfekt även om man är på olika nivåer. Den som är snabbare springer helt enkelt en längre del av rundan och vice versa.
2. Fartlek
Börja med att bestämma hur länge ni ska vara ute, till exempel 30 eller 40 minuter. Jogga först lugnt i cirka 5 minuter och turas sedan om att bestämma “vem som bestämmer”. Ge varandra uppgifter som att springa upp för närmaste backe några gånger, ruscha mellan lyktstolpar, följt av några trappor, höga knän, följa John och så vidare. Växla de mer intensiva “uppgifterna” med joggvila.
Avsluta med några minuters nedvarvningsjogg. Det här är ett varierande och garanterat roligt sätt att springa tillsammans. Och precis som mer strukturerad intervallträning kan fartlek ge väl så bra konditionseffekt.
3. Trappor + styrka
Hitta en ganska lång trappa, som tar åtminstone 20 sekunder att springa till toppen. Efter en jogguppvärmning, dela upp er i par. Den ena börjar sedan att springa upp för trappan, medan den andra gör en styrkeövning (till exempel utfall eller benböj). När trapplöparen kommer tillbaka så byter ni.
När båda har sprungit en gång i trappan kan ni göra en gemensam övning, till exempel plankan. Fortsätt sedan att byta om och växla mellan trapplöpning och styrkeövningar. Kör så många varv ni hinner på förslagsvis 12–15 minuter – det är fullt tillräckligt för att ni ska få ett intensivt puls- och styrkepass. Varva ner med lätt joggning.
Ligger du också sömnlös om nätterna och funderar på vilken kroppsposition som är mest effektiv för att skynda på återhämtningen efter ett hårt pass?
Då kan du andas ut – för forskarna bakom en studie publicerad i Translational Journal of the American College of Sports Medicine har tagit reda på detta. De jämförde hur två kroppspositioner – upprätt med händerna på huvudet eller framåtlutad med händerna på knäna – påverkade återhämtningen när det gällde två faktorer: puls och elimineringen av koldioxid. Koldioxid i utandningsluften är en restprodukt från kroppens process för att omvandla syre och näringsämnen till energi, där koldioxid transporteras via blodet till lungorna för att avges.
Det visade sig att händerna på knäna var överlägset bäst. Anledningen är att den framåtböjda ställningen gör att diafragman flyttas (din huvudsakliga andningsmuskel) vilket gör det lättare att få ner mer syre i lungorna.
Bärbar teknologi kan coacha oss till bättre sömn, hälsa och idrottsprestationer. Men den kan också vara sjukt irriterande och påverka oss negativt. Så här kan du dra nytta av möjligheterna som den nya sport- och kostteknologin innebär – utan att bli slav under den.
Jag sprang precis en löptur i skogen, ett av mina längsta pass på flera år. Sällskapet var trevligt, det var fin natur och perfekt väder. Jag bara hängde på och sprang längre än jag hade tänkt från början. När jag avslutat passet var jag glad att jag klarade av att springa nästan två timmar utan att få ont. Jag har haft en hel del skador och springer därför hellre regelbundet än fort eller långt.
Men när jag tittade på min klocka såg jag att mina kilometertider var långsammare än vanligt. För ett ögonblick blev jag irriterad. Men sen tänkte jag om och kände mig ändå nöjd med passet. Jag har inte sprungit så långt på många år och långpass behöver ju inte gå fort.
Irriterande teknologi?
Har du också upplevt att du påverkats negativt av din träningsklocka eller en app? Träningsappar eller sportteknologi i form av så kallade ”wearables” (bärbar teknologi) är användbara hjälpmedel. Men de kan också hindra och stressa oss. Min klocka berättar om jag sovit bra, är återhämtad och pigg eller hur många kilokalorier som jag förbrukar.
Att få den här ”hjälpen” kan vara motiverande för vissa. Men all information kan även leda till stress – eller att man glömmer bort att känna efter och förlitar sig helt på teknologin. Att klockan säger att jag behöver återhämtning och är trött kanske inte alls stämmer med hur det faktiskt känns.
Man kan självklart stänga av all denna information, men för min egen del blir det inte av. Så mitt tips är att använda teknologin – men att göra det på ett smart sätt. Sluta inte att känna efter, fortsätt att vara lyhörd för kroppens signaler. Känner du dig pigg trots att klockan säger att du är trött? Fortsätt att känna dig pigg – din kropp sitter på facit.
Lita inte blint på teknologin
När vi använder oss av sportteknologi, AI och appar så behöver vi också applicera källkritik och en hel del sunt förnuft. Vi kan använda teknologin för att få en bättre förståelse för oss själva. Men lita inte blint på vad den säger.
I en översiktsstudie som kom ut i november 2024 utvärderades 52 olika studier på uthållighetsidrottare där man tittade på ”omics” och ”sports wearables”. Forskarna ville undersöka hur dessa kan hjälpa till att individanpassa kosthållningen för uthållighetsidrottare.
”Omics” är ett samlingsnamn för de vetenskapliga fält som bland annat testar och undersöker biologiska system, som genetik. ”Sports wearables” är bärbar teknologi som till exempel smartklockor, träningsklockor, aktivitetsband och glukosmätare (CGM).
I översiktsstudien konstaterades att det inte finns tillräckligt med bevis för att dessa tester och sportteknologin kan ge exakt information om prestationsförmåga, matintag, återhämtning och långsiktig hälsa. Vissa av dem är dessutom väldigt dyra.
Att beräkna energi- och näringsinnehåll
Den vanligaste frågan jag får av elitidrottare och motionärer är om de äter tillräckligt och om de får i sig det de behöver. Du har säkert hört att du ska äta när du är hungrig och sluta när du är mätt – och att du bör dricka efter törst. Detta fungerar inte alltid för dig som tränar mycket. Tuff träning kan minska din aptit och dämpa din hunger. Du kanske inte heller lyssnar på törstsignalerna när du tränar.
Är du osäker på om du äter tillräckligt? Då kan du få en ganska bra uppskattning av ditt energiintag genom att väga och mäta allt du äter och dricker. Skriv sedan in detta i en av de många kostappar som finns. Den räknar sedan ut hur många kilokalorier och vilken mängd näringsämnen du får i dig.
Att få en uppskattning av ditt energiintag är alltså relativt lätt – men det är samtidigt tidskrävande och inte helt praktiskt. Har du matlådor med dig till jobbet så kan det bli lättare att få det att fungera – men äter du på restaurang eller hos vänner är det inte att rekommendera att plocka fram en våg och mäta upp din mat.
Har du ett problematiskt förhållande till mat kan en metod som innebär att väga och mäta mat också skapa stress och oro – det kan till och med trigga i gång ett ätstört beteende. Detsamma gäller om du har barn – de kan påverkas negativt om du väger din mat.
AI kontrollerar maten på din tallrik
Men snart kommer vi att kunna beräkna energi- och näringsintag på ett mycket smidigare sätt – med hjälp av AI. Du tar en bild på det du äter och sedan får du en uppskattning om närings- och energiinnehåll. Dessa verktyg finns visserligen redan men är än så länge inte helt pålitliga.
I en studie som gjordes 2024 jämförde man traditionella appar där man väger och mäter mat med appar som använder sig av AI och fotoigenkänning. Det visade sig att AI-apparna är lättare att använda men att uppskattningen av energin i maten var felaktig.
Denna studie publicerades för ett år sedan vilket betyder att datan är äldre än så. Med tanke på hur mycket som händer i AI-världen just nu kan förstås det som var aktuellt 2024 vara ”old news” i dag.
AI används för att beräkna närings- och energiinnehåll med hjälp av en bild – men tekniken har fortfarande svårigheter.
Till exempel är fotoigenkänning som näringsberäkningsverktyg bättre än för ett år sedan. Det fungerar bra när det gäller specifik och vanlig mat i den kultur där AI-verktyget är ”tränat”, men tekniken har fortfarande svårigheter. Bland annat har AI begränsningar när det gäller att bedöma mängder, som till exempel skillnaden mellan 100 och 200 gram ris eller pasta – vilket är en viktig faktor när man gör en näringsberäkning.
AI har även svårt med blandade rätter och att uppfatta gömd mat, om till exempel riset ligger under grytan eller salladen. Dessa svårigheter gör att beräkningen av energi- och näringsintaget kan bli helt felaktigt.
Teknologin har potential
En annan användning vi kan ha av AI är för att individanpassa kostscheman. Med rätt promptning så kan det bli relativt bra, men de AI-genrerade kostscheman jag har sett behöver ändå alltid justeras. Ofta är det mindre men betydande felaktigheter som kan påverka din hälsa och/eller träning relativt mycket.
Jag hoppas att en bra och korrekt näringsberäkningsapp med fotoigenkänning kommer snart. Det skulle underlätta mycket för mig och alla andra som vill näringsberäkna mat. Att även barn och ungdomar – som inte behöver ha full koll på energiintag – och personer som triggas negativt av denna information får tillgång till dessa kan däremot vara en fara.
Sportteknologi, wearables och AI är hjälpmedel som kan hjälpa oss att få en bättre förståelse för hur våra kroppar fungerar och vad maten vi äter innehåller. Men vi får inte glömma bort att också lita på vår känsla, vår kunskap och sunt förnuft. Löpturen kan ju vara fantastisk och gå i perfekt fart – trots att klockan visar något annat.
Om du springer ett lopp som organiseras av en friidrottsklubb eller tränar i en förening som är ansluten till Riksidrottsförbundet så gäller dopingreglerna även dig. Det här behöver du ha koll på.
Att vara ren som idrottare betyder inte enbart att man har kommit ihåg att duscha efter löprundan. Ren idrott handlar även om att man inte använder otillåtna medel – dopingpreparat.
Idrottare på hög nivå är i de flesta fall välinformerade om vad som gäller angående doping. Regel nummer ett är att det alltid är idrottarens ansvar vad hen stoppar i sig. Detta betyder att idrottaren måste ta välinformerade beslut när det kommer till kosttillskott eller andra pulver, piller samt mediciner.
Men att försöka sätta sig in i dopingreglerna kan kännas som en ogenomtränglig djungel – och många tänker säkert också att det inte gäller dem, utan att dopingreglerna bara handlar om elitidrottarna.
Alla som utövar idrott i en förening som är ansluten till Riksidrottsförbundet måste följa dopingreglerna. Men faktum är att om du deltar i ett lopp som organiseras av en friidrottsklubb så gäller dopingreglerna även dig – oavsett om du är medlem i klubben eller inte. Detta gäller de flesta motionslopp som arrangeras i Sverige – och oavsett om du är motionär eller tävlar för en förening.
Vad är doping?
Enligt organisationen Antidoping Sverige är definitionen av doping att använda förbjudna medel och metoder som kan påverka prestationsförmågan. Antidoping Sverige använder WADA:s (Världsantidopingbyrån) dopinglista som visar vilka metoder och substanser som är förbjudna.
Kriterierna för att finnas på WADA:s dopinglista är att substansen eller metoden är potentiellt prestationshöjande, utgör en potentiell hälsorisk eller strider mot ”idrottens anda”. För att klassas som doping måste två av dessa tre kriterier uppfyllas. Även metoder eller substanser som används för att dölja användning av doping kan hamna på dopinglistan.
Alla som utövar organiserad idrott i Sverige omfattas av WADA:s globala dopingregler. Däremot omfattas man inte av antidopingreglerna om man tränar på ett privat gym och inte är medlem i en förening som ingår i ett av Riksidrottsförbundets specialförbund. Men då träder ett annat regelverk in: Sveriges dopinglag. Den innefattar alla som vistas i Sverige och gäller bruket av anabola steroider, testosteron och tillväxthormon.
Risker med kosttillskott
Oavsett vilken nivå du är på så är det värdefullt att veta vad du stoppar i dig. Även om de flesta av oss aldrig kommer vara i närheten av en dopingkontroll så är det viktigt att alla bidrar till en ren och hälsosam idrott. En riktlinje är att om ett kosttillskott låter för bra för att vara sant – då är det oftast för bra för att vara sant.
Att ett kosttillskott inte innehåller otillåtna substanser som kan klassas som doping kan man med säkerhet inte veta. Det kan finnas spår av otillåtna medel i ett kosttillskott, det vill säga att det är kontaminerat. Detta redovisas inte på ingredienslistan, vilket gör att det kanske inte går att upptäcka om man inte gör en dopinganalys av produkten. Däremot kan man kontrollera tillverkarens dopingpolicy, till exempel genom att läsa på deras hemsida. Har de ett eget labb och/eller testar produkterna i ett oberoende labb minskar förstås risken för att otillåtna substanser ska finnas i kosttillskottet.
Kontrollera även i vilket land kosttillskottet är tillverkat. Det är oftast bättre om det är tillverkat i Sverige – men det är inte en garanti. I en norsk studie har man sett att vissa svensktillverkade kosttillskott innehållit otillåtna substanser.
Det globala certifieringsprogrammet Informed Sport testar kosttillskott för att se om de är kontaminerade (innehåller dopingpreparat). Om en produkt har deras certifiering är risken för att produkten innehåller otillåtna medel mindre – men inte obefintlig.
Så funkar dopingkontrollerna
För att minska fusket i form av doping inom idrotten utförs dopingkontroller. Dessa görs förstås för att upptäcka doping, men har även ett avskräckande syfte. Dopingkontroller är välkomna eftersom elitidrottare vill tävla på rättvisa grunder – men de innebär också en stress som handlar om rädslan för att ha fått i sig något av misstag som inte är tillåtet.
Dopingkontrollen ska genomföras utan förvarning och görs främst på elitidrottare mellan 16–40 år, men kan även utföras på motionärer. För personer under 18 år ska en myndig förtroendeperson närvara vid en dopingkontroll (förutom på toaletten).
Alla som utövar idrott och är medlemmar i en förening som är ansluten till Riksidrottsförbundet via sitt specialidrottsförbund är skyldiga att ställa upp på dopingkontroller. Detta gäller även icke-medlemmar som deltar i tävling, träningsläger eller andra aktiviteter som specialförbunden (till exempel Friidrottsförbundet) anordnar. De flesta motionslopp som arrangeras är inkluderade här.
Du måste ställa upp på en dopingkontroll
Blir man uttagen att göra en dopingkontroll under ett motionslopp är man alltså skyldig att ställa upp – även som motionär. Dopingkontrollanten behöver däremot inte meddela varför just du har blivit uttagen för dopingkontroll. Avviker man eller vägrar gå med på att testas kan detta resultera i fyra års avstängning från tävling.
När en dopingkontrollant meddelat att du ska göra ett dopingtest ska denna person ha dig under uppsikt tills du lämnat dopingprovet. Oftast handlar det om ett urinprov, men det kan även vara ett blodprov.
Efter att provet är taget så kommer det ta 4–6 veckor innan analysen är färdig. Vid negativt test får inte idrottaren automatiskt svar, men hen kan begära att få provsvaret med mejl. Svaret sparas i tio år. Är testet positivt, det vill säga om det visar spår av dopingklassade preparat, görs en utredning och idrottaren kan bli avstängd.
För att möjliggöra för dopingkontrollanterna att genomföra dopingkontroller utan förvarning måste alla landslagen rapportera när de är på tävlingar samt läger och finnas tillgängliga.
Den yttersta eliten har även krav på individuell vistelserapportering. Det innebär att de måste rapportera digitalt och finnas tillgängliga på en i förväg angiven adress en timme varje dag för ett eventuellt dopingtest. Missar man att göra den digitala rapporteringen eller om man inte är hemma under den angivna tiden när en dopingkontrollant kommer kan det resultera i en varning eller ett längre straff i form av tävlingsförbud.
Fem vanliga former av doping
1. Anabola steroider
Anabola androgena steroider (AAS) är det vanligaste fuskpreparatet, och används för att bygga upp muskler och andra vävnader. Androgena betyder att de ger manlig könsmognad. AAS-doping används för att man ska kunna träna mer intensivt och nå resultat snabbare.
2. Bloddoping
Bloddoping görs främst inom uthållighetsidrotter som löpning, cykel och längdskidåkning. Målet är att öka mängden röda blodkroppar, vilket ger bättre förutsättningar att öka syreupptagningsförmågan.
3. Doping via användning av läkemedel
Vissa läkemedel har också prestationshöjande egenskaper, som till exempel astmamedicin. Man kan däremot få dispens om man behöver ett läkemedel av medicinska skäl. För att se om ett läkemedel är dopingklassat kan man besöka röd-gröna listan på antidoping.se. Den omfattar däremot endast läkemedel som saluförs i Sverige och som är till för människor.
4. Doping via kosttillskott
Risken att få i sig dopingklassade medel genom kosttillskott är störst när det gäller kosttillskott som utlovar ökad vikt, styrka eller prestation. Antidoping Sverige avråder från att använda kosttillskott om det inte är på medicinska grunder. Under de senaste tio åren har alltför många svenska idrottare lämnat positiva dopingprov som kopplats till kosttillskottanvändning. Många kosttillskott är otillräckligt kontrollerade och kan innehålla dopingklassade substanser.
5. Doping via droger
En oroande trend är att doping i form av till exempel cannabis och kokain har ökat bland elitidrottare. Vissa använder också dessa droger i annat syfte än att förbättra sin prestation (det är förstås fortfarande dopingklassat oavsett syftet med användandet). Dessa droger är även olagliga enligt svensk narkotikalag.
Därför är doping förbjudet inom idrotten 1. Det är fusk att dopa sig. En känsla för ärlighet och rent spel ligger i idrottens natur. Det är meningslöst att tävla om inte alla följer gemensamt uppsatta regler. 2. Det är farligt att dopa sig. Det strider mot medicinsk etik och är förenat med stora hälsorisker för individen. 3. Det skadar idrottsrörelsens trovärdighet. Doping utgör därför ett allvarligt hot mot idrotten som ungdomsorganisation och folkrörelse. 4. Det kan vara olagligt att dopa sig. Att hantera eller inta enligt svensk lag förbjudna preparat kan ge upp till sex års fängelse. Bakgrunden till den svenska lagen är de stora hälsorisker som denna typ av doping medför. Källa: Antidoping Sverige
Det blev dubbelt svenskt i toppen på Kullamannen 100 miles, när Hanna Aho och Christian Malmström tog hem segern i respektive klass. I stort blev Kullamannen by UTMB® en internationell löparfest, men de nordiska löparna stod för det hårdaste motståndet.
Helgens löparevent Kullamannen by UTMB® blev framgångsrikt på flera sätt. Nära 3 000 deltog i de fyra olika loppen, som varierade från kortare och snabbare lopp, till riktigt långt och med många höjdmeter. Starten i Höganäs blev stämningsfull, gatorna fylldes av publik som ville se legenden om Kullamannen väckas till liv. Riddaren till häst ledde vägen för löparna mot Kullabergs skogar och klippor, mot många ensamma timmar i mörkret. Alla distanser var utsålda och många av löparna var internationella, med en tyngdpunkt på de nordiska länderna. I flera lopp liknande nordiska mästerskap. Race director Kitt Granvide konstaterar att löparna som ställer upp i Kullamannen blir fler och snabbare. Det blev tuffa uppgörelser i flera klasser, men loppet står också för en anda och ett community som får många att komma tillbaka; Kullamannen är mer än nummerlappar och sluttider. Det är en levande kultur, född ur passion, gemenskap och outtröttligt engagemang. Tack till alla löpare, funktionärer och samarbetspartners som med sin tro och kraft gör Kullamannen till det den är – och det den alltid kommer att vara.
Hanna Aho & Christian Malmström segrade i Kullamannen 100 miles
Det blev en hård kamp i herrarnas 100 mileslopp. Vädret var perfekt, runt 8 grader och svag vind. Stigarna var delvis leriga efter regnet i veckan, men det var inget som drog ner farten. En snabb klunga med elitlöpare lämnade Höganäs tillsammans, men redan vid Kullaberg hade den börjat splittras. Under natten bröt flera av favoriterna. För Christian Malmström (SWE) var det hans femte Kullamannen 100 miles, men första gången han fick ställa sig överst på prispallen.
”Det känns overkligt, jag trodde inte att det var möjligt. Inte förrän vid Norrviken var jag säker på att jag lagt Alexandre Bouechix bakom mig, och kunde slappna av lite.”
I damernas 100 miles hjälptes Anne-Sofie Bengs Pollestad (NOR) och Eevi Bengs (FIN) åt i jakten på Hanna Aho som snabbt tog täten. Trots sitt gemensamma försök kom de inte ikapp svenskan som gått från klarhet till klarhet på de långa loppen.
”Det är en fantastisk känsla. Det har varit en lång natt och jag är glad att jag kunde hålla mitt tempo och inte bonkade. Såklart hade jag någon dipp och benen dog rätt tidigt, men det får man acceptera. De kan springa ändå.”
100 miles topp 3 damer
Hanna Aho, SWE, 17:59:21
Anne-Sofie Pollestad, NOR, 18:32:13
Eevi Bengs, FIN, 18:32:41
100 miles topp 3 herrar
Christian Malmström, SWE, 16:18:22
Alexandre Bouechix, FRA, 16:34:44
Jakob Åberg, SWE, 17:03:29
Dubbelt finskt i 100 km
Halv sju på lördagsmorgonen, just när solen började gå upp, var Tuomas Kari (FIN) första man över mållinjen på 100-kilometersloppet. Han beskriver natten som tuff.
”Jag hade ont i höfterna mot slutet och det blev tungt. Men jag är stolt över hur jag fortsatte kämpa och inte gav upp trots att det var jobbiga stunder.”
Tio minuter bakom honom korsade norrmannen Aasmund Kjøllmoen Steien mållinjen. Även han hade haft en tuff natt.
”Det började bra och jag gjorde den första maran under tre timmar, sedan fick jag problem med magen. Jag är glad att jag lyckades ta andraplatsen.”
I damernas sprint blev det en skandinavisk triss i toppen. Starkast var segertippade Anna-Stiina Erkkilä (FIN), som alltså vann sitt första 100-kilometerslopp.
”Jag hade ett bra lopp och kunde njuta av det. Det var lugnt väder, jag kunde hålla min fart och följa min energiplan” sa hon när hon sprang in på röda mattan i Båstad, flankerad av Kullamannens riddare.
Topp 3 herrar
Tuomas Kari, FIN, 8:36:19
Aasmund Kjøllmoen Steien, NOR, 8:46:02
Joe Farrely, GBR, 8:52:45
Topp 3 damer
Anna-Stiina Erkkilä, FIN, 9:12:02
Caroline Almkvist, SWE, 10:20:25
Simone Haastrup, DEN, 10:41:35
Seventh seal 50 km – snabb 19-åring
På snabba, men tekniska Seventh Seal 50 km gjorde talangen Agnes Josefsson en episk insats och segrade mer än tio minuters marginal. På herrsidan segrade Oscar Claesson.
Damer: Agnes Josefsson, SWE, 3:56:00, Amanda Nilsson, SWE, 4:06:34, Josefin Rakos, SWE, 4:33:28 Herrar: Oscar Claesson, SWE 3:32:40, Pierre Galbourdin, FRA, 3:34:15, Andrew Heyes, GB, 3:35:03.
North Shore 20 km
Damer: Frida Vikström, SWE, 1:26:28, Emma Lemminger, DEN, 1:31:38 och Nelly Jansson, SWE, 1:35:57. Herrar: John Kingstedt, SWE, 1:11:21, August Mollén, SWE, 1:13:17, Enda Cloake, IRE, 1:15:10.
Vi löpare älskar löpning. Och vill träna löpning. Punkt. Men nu under vintersäsongen, när det är lite svårare att ge sig ut spontant och springa, är det perfekt att ägna sig åt alternativträning.Här är våra bästa tips.
Det är nyttigt för kroppen att testa andra träningsformer än löpning för att avlasta kroppen, hitta ny motivation och därmed kunna utvecklas som löpare. Hitta gärna träningsformer som är grenspecifika (så lika löpträning som möjligt). Till exempel är längdskidåkning bättre för löpare än simning.
Om du är skadad i exempelvis en fot så begränsas utbudet av alternativa träningsformer. Då gäller det att hitta något som inte gör ont eller förvärrar skadan. Sitter skadan i överkroppen så har du fler alternativ att välja på eftersom du kan belasta benen.
Det bästa är att kombinera alternativ konditionsträning med styrketräning, det blir tidseffektivt när du ändå är på gymmet. Kan du behålla ett pass löpning under denna period så är det ännu bättre.
Längdskidåkning är en fantastisk träningsform som ger mycket bra effekt på syreupptagningen. Det är ingen hemlighet att skidåkarna ofta har de högsta testvärdena. Tyvärr är ju snötillgången på vintrarna inte alltid bra. Dessutom krävs teknik och vallakunskaper för att få full effekt av träningen.
Varvar du skidåkning med något löppass i veckan kommer du att vara i god form och förmodligen skadefri i vår. Rullskidor är också bra men kräver bra teknik. Det belastar inte hjärta och lungor lika bra som skidåkning på snö, men ger dig styrka i stakningen. Alla pass du använder under löpsäsongen går också att genomföra på skidor. Men huvudparten ska vara distanspass i varierad fart.
Här är fem andra alternativ till löpning väl värda att testa i vinter, och fyra roliga exempel på hur du kan kombinera dessa med varandra för att få ut maximal effekt – och glädje – av träningen:
Crosstrainer
Detta är en maskin som ger en blandning av löpstegets rörelse och rörelsemönstret vid längdskidåkning. Här väljer du om du vill använda handtagen eller bara jobba med benen. Maskinen går ofta att ställa in med lutning och motstånd.
Jag tycker du ska jobba med liten lutning. Då får du en bakåtpendel som belastar baksida lår och liknar löpning. Du jobbar med löparmuskulaturen men slipper stötarna mot underlaget. Skaderisken är nästan obefintlig och risken att göra fel är liten.
Alla typer av pass funkar på crosstrainer, som distanspass, tröskelpass och intervaller.
Roddmaskin
Roddmaskinen ger bra effekt på kondition, ben, bål och armar.
Roddmaskinen har rörlig sits och handtag för roddrörelsen. Du kan ställa in belastningen från 1–10, där de flesta tränar på nivå 6–10. De muskelgrupper som belastas är främst ben, rygg och armar – och hjärta och lungor tränas också rejält.
Det krävs lite teknikträning innan du får flyt; ta långa tag och låt benen göra grovjobbet. Displayen framför dig ger information om hastighet, tid och sträcka. Ro långa, lugna distanspass i början innan du testar trösklar och intervaller.
Cykel/spinning
Cykling inne eller ute ger bra och varierad träning. Spinningpassen är ofta tidsstyrda med olika farter under passet. Instruktören guidar dig i belastning och fart, ofta till musik.
Cykling ger överlag bra träning för ben och hjärta/lungor. Att åka mountainbike på ett terrängspår är ett härligt sätt att uppleva naturen, avlasta benen från stötar och ändå få bra träningseffekt.
Börja med distanspass med medeltung belastning innan du provar intervaller. Om du cyklar mycket kan du bli kort i höftböjarmuskeln vilket hämmar löpsteget, det blir då viktigt att addera rörlighetsträning.
Vattenlöpning
Det här är ett riktigt bra substitut till vanlig löpträning. Du utför samma rörelse och använder samma muskler som i löpning, men slipper stötchocken mot underlaget. Flera duktiga svenska löpare använder vattenlöpning regelbundet för att avlasta benen och samtidigt hålla en hög träningsvolym.
Du kan välja att använda ett flytbälte vilket gör att du ligger högre i vattnet. Det går att löpa i vatten utan flytbälte men då måste frekvensen vara högre. Med flytbälte kan du köra distanspass, trösklar och intervaller. Utan flytbälte är det svårt att köra distansträning. Då passar det bättre med kortare intervaller.
Det krävs lite teknikträning i början så att du inte ligger för vågrätt i vattnet. Du måste hålla kroppen hyfsat upprätt och ta ut steget samtidigt som du driver på med armpendlingen.
Styrketräning
Styrka är perfekt att komplettera övrig träning med. Här kan du välja att jobba med fria vikter för att träna balans och koordination. Eller träna styrka med egen kroppsvikt, bollar och gummiband.
Träna gärna styrka med lätta vikter och många repetitioner, som ett slags cirkelträning. Kör till exempel 45 sekunder arbete och 30 sekunder vila innan du byter station/övning. Du kan också använda dig av crossfit-metoden där du väljer ut några övningar som du genomför ett visst antal varv, eller angivet antal repetitioner på tid. Alla dessa former går under samlingsnamnet ”pulsbaserad styrketräning” och ger både styrketräning och konditionsträning i samma pass.
Jag tror inte det viktigaste för en långdistanslöpare är att öka sin maximala styrka i benböj, bänkpress eller liknande. Be någon erfaren person kolla vad du behöver förbättra. Har du till exempel styrkeskillnader mellan höger och vänster sida så är det viktigt att träna upp den sämre sidan. Och försök tänka grenspecifikt, det vill säga att du tränar de muskelgrupper du behöver i din löpning.
4 roliga och effektiva kombinationspass
Pass 1: Triathlon
Vad: 2 km roddmaskin + 5 km cykel + 3 km crosstrainer.
Hur: Genomför dessa moment utan vila. Lägg ihop totaltiden för alla tre momenten och försök slå den tiden nästa gång.
Pass 2: Ironman
Vad: 3,8 km roddmaskin + 18 km cykel+ 4,2 km löpning.
Hur: Det här är en tuffare variant jämfört med pass 1. Här är arbetstiden 80–90 minuter. Du kan byta ut löpningen mot 4,2 km crosstrainer.
Pass 3: Tröskelkombo
Vad: 1 x 15 min medelhårt tempo, vila 2 min + 10 x 1 min hårt med 30 sekunder vila efter varje intervall.
Hur: Detta pass kan du köra på cykel, crosstrainer och roddmaskin.
Pass 4: Styrkeutmaning
Vad: Välj 3 styrkeövningar och kör dem med 10 reps första omgången, 9 reps andra omgången, 8 reps tredje omgången, och så vidare ned till 1 repetition. Välj lämpligen en benövning + en övning för bålen + en övning för överkroppen. Exempelvis djupa squats, mountainclimbers och pushups.
Hur: Du inleder med 10 reps av varje övning, sen 9 reps av varje övning, och så vidare. Det blir 55 reps per övning x 3 = 165 reps. Gör detta så fort du kan med bra teknik.
Det blev dubbelt kenyanskt när ett av världens mest prestigefyllda lopp, New York City Marathon, avgjordes under söndagen.
Sedan 1970 har New York Marathon avgjorts och en gång i tiden var det en norska som var drottningen över loppet. Grete Waitz kallades för “den kändaste kvinnan i New York efter frihetsgudinnan” efter att ha vunnit loppet nio gånger.
I år blev det ingen norsk seger utan dubbel kenyanskt. I ett av de jämnaste loppen i loppets historia knep Benson Kipruto herrsegern före Alexander Mutiso Munyao. Båda kom i mål på 2.08.09.
Bland damerna blev det inte lika jämnt men i stället historiskt snabbt. Kenyanskan Hellen Obiri tog hem segern på 2.19.51, nytt banrekord med över två minuter.
Johnson och Tsegay
För en vecka sedan sprang Carolina Johnson in på 1.11.59 på en halvmaraton i Arezzo, Italien. Det är visserligen en och en halv minut ifrån hennes PB men en tid bara åtta andra tjejer sprungit snabbare än i den svenska löparhistorien.
Samma dag sprang Samuel Tsegay den dubbla distansen i Dublin. Han kom in som trea på 2.09.29.
I början av din löparkarriär är nyckelordet kontinuitet. Ganska omgående märker du av klara förbättringar bara genom att ge dig ut på regelbundna löprundor. Steg två i utvecklingen är att variera dina olika träningspass.
Följer du en specifik träningsplan – såsom de välbalanserade träningsprogram som vår egen chefredaktör Anders Szalkai har utvecklat för olika målsättningar – finns variationen alltid inbyggd i träningsråden.
Alltför många löpare har dock en tendens att fortsätta att träna alltför ensidigt. Delvis kan det bero på att träningsmängden hamnar alltför mycket i fokus och man hänger sig till att ”samla kilometer”. I strävan efter att träna mer kommer många träningspass att avverkas i ett tempo som är för snabbt för att ge effektiv uthållighetsträning och för långsamt för att bli utvecklande tempoträning. Vår träningsexpert LG Skoog brukar benämna den här typen av träningspass som ”mellanmjölksträning”.
Vänj kroppen vid tävlingsfarten
Om du som löpare till exempel siktar på att löpa milen under 40 minuter ständigt genomför alla dina distanspass i en snittfart på 4.15/km, kan du faktiskt inte förvänta dig att kroppen på tävlingsdagen plötsligt ska kunna hantera en avsevärt högre fart enbart för att det hamnat en nummerlapp på bröstet.
I stället får du en klart bättre effekt av den tid du investerar i din träning, om du sänker farten till 4.30–4.40/km under dina normala distanspass och 4.45–5.00/km under långpassen och därtill regelbundet genomför rena tempoträningspass i ett klart högre tempo.
På det sättet får du en effektiv lokal uthållighetsträning av löpmuskulaturen samtidigt som du sliter mindre på kroppen under distanspassen. Det i sin tur betyder att du får energiöverskott till att genomföra riktigt effektiva fartpass. Väljer du exempelvis att genomföra klassiska 1 000-metersintervaller bör du sikta på 3.45/km för att förbereda kroppen för ett millopp under 40 min.
Det allra viktigaste om du har tävlingsambitioner är dock att vänja kroppen vid just den aktuella tävlingsfarten, som du siktar på att kunna hålla över den distans som du förbereder dig för. Det relativt måttliga löptempot under distanspassen ger effektiv uthållighet, medan tempoträningen ger specifik löpstyrka och -koordination genom att aktivera ett stort antal muskelfibrer. Dessutom stärker du dig mentalt genom att du lär dig hantera en markant ökad grad av ansträngning.
Följ Canovas tips
För att ”knyta ihop säcken” behöver du dock genomföra träningspass som simulerar tävlingssituationen så nära som möjligt. Den berömde italienske löpcoachen Renato Canova betonar särskilt vikten av att löpa i planerat tävlingstempo under vissa träningspass. Det kan ske antingen som ett sammanhängande tempolopp eller i intervallform. I exemplet ovan – med målsättningen 10 kilometer under 40 minuter –kan det betyda 4 kilometer på 16 minuter eller 6 tempointervaller om vardera 1 kilometer på 4 min/km med 1 minut vila mellan fartinslagen.
Varför inte ta klivet ut i skogen och testa på intervaller? Här ger löpexperten Petra Kindlund från Runacademy dig tips på roliga pass att köra i skogen.
Innan du kör igång ett tuffare intervallpass i skogen är det viktigt att värma upp ordentligt. Starta gärna med minst 10 minuter långsam jogg i skogen och fortsätt gärna med några uppmjukande tänjningsövningar. Du kan sedan göra några frekvensövningar för att få upp fotarbetet och snabbheten i fötterna vilket är extra bra inför ett trailpass.
En variant på frekvensövning är att du springer fyra snabba steg över en linje och sedan 4 steg tillbaka på andra sidan linjen. Du jobbar i 20 sekunder i ditt högsta tempo. En annan övning är att du joggar på stället och höjer tempot för var femte sekund under totalt 30 sekunder. Under de sista 5 sekunder ska du springa på stället så snabbt du bara kan.
Innan du är helt redo för intervaller kan det vara bra att köra två koordinationslopp i skogen. Det innebär att du springer cirka 60 meter och springer avslappnat med fokus på tekniken. Upprepa 2 gånger. Nu är du redo för ett tuffare intervallpass.
Slingvarvet
Ett klassiskt intervallpass i trail är att man har en slinga på cirka 500m som gärna innehåller en hel del utmaningar. En intervall består av ett varv på slingan. Efter varje varv tar du sedan minst 1 minut vila. Upprepa dessa intervaller i 5 omgångar.
Målet är att du för varje varv ska bli säkrare och tryggare av att springa i skogen. Du kommer då också att orka hålla ett högre tempo. Ta gärna tid på dina varv så kommer du märka att du också blir snabbare för varje omgång. Detta blir ett väldigt roligt och omväxlande pass.
Pulshöjaren
I det här passet är tanken att du ska köra 30 sek intervaller med enbart 15 sek vila åt tre olika riktningar där du utgår från en plats. Du kan gärna då välja en plats som har tre olika stigar åt tre olika håll. Om du vill ha det extra tufft kan du istället för en stig välja att springa ett håll som är helt obanat.
Under intervallerna kör du sedan 30 sek åt ett håll, vilar 15 sek och sedan springer du tillbaka. Du kör sedan 30 sek intervaller åt tre olika riktningar vilket totalt blir 6 olika intervaller. Upprepa sedan att köra allt en gång till eller hela 2 gånger till om du vill få en extra utmaning.
Backutmaningen
När man springer trail kommer du att utsättas för en hel del backar både uppför så väl som utför. Det här är ett perfekt pass för att öva upp din styrka i backen. Hitta en backe som är cirka 100 meter lång. Den får gärna vara lite teknisk upp och ned om du vill öva på att springa i svårare terräng. Du ska sedan springa upp och ned i backen utan att vila i totalt 4 minuter. Vila sedan i 2 minuter och upprepa ytterligare tre gånger.
Tänk på att inte maxa allt vad du har uppför för det är viktigare att ha kraft i utförsbacken. Om det är väldigt brant backe kan du till och med tjäna på att gå uppför och springa ned. Det här passet kommer göra dig starkare uppför samtidigt som det gör dig tryggare i nedförsbackarna.
Efter tio år av skadeuppehåll hittade Sam Salehian tillbaka till löpningen – med hjälp av nya skor, nytt löpsteg och en ny syn på träning. Nu står han på startlinjen i New York Marathon, bara månader efter att ha gjort 2.42 i sin maratondebut i Stockholm Marathon.
[ANNONS] När Sam Salehian ställer sig på startlinjen i New York Marathon första söndagen i november är det nytt steg på en resa som tog sin början redan i tonåren – men som avbröts av ett tio år långt skadeuppehåll. Nu, två år efter att han började springa igen, har han hunnit göra maratondebut i Stockholm Marathon med imponerande 2.42.
Han växte upp i Stockholm, provade de flesta sporter, men märkte tidigt att just löpningen och konditionen var hans styrka. – Jag körde tennis, fotboll, innebandy, pingis – jag var aldrig var någon stortalang med var alltid bra på att springa, berättar Sam. – Min mamma anmälde mig till Mini Marathon när jag var 12–13 år, och jag sprang ganska bra. Kort därefter fick jag ett brev från Hammarby friidrott och började träna med dem.
Som ungdom tävlade han främst på 800 meter, men sprang även 1500, 3000 meter och olika terränglopp. – Löpningen blev en central del av livet, men när jag var 17–18 år fick jag löparknä. Det tog nästan tio år innan jag kunde springa igen. Det är helt sjukt egentligen – ett uppehåll på 10 år.
Efter otaliga besök hos naprapater och misslyckade försök att bli skadefri kom vändningen för snart två år sedan. – Några vänner skulle köra en klassiker, och vi hade alla en ganska härlig 30-årskris. Jag bestämde mig för att göra ett sista försök. Då gjorde jag något helt annat – jag bytte löpsteg och köpte samtidigt ett par bra skor, mina första New Balance 1080.
För första gången på tio år kunde Sam springa utan smärta. – Det var tungt i början, men knäet gav ingen smärta längre med mitt nya löpsteg där jag bland annat minskade min naturliga hälkick. Jag tänkte att jag kanske fortfarande kunde springa milen under 40 minuter. Jag maxade – och sprang på 55. Inte ens nära, men det var en start. Och nu, två år senare, ska jag springa New York Marathon.
Tillbaka – bättre än någonsin
Sedan starten med ny löpteknik och bra skor började han träna mer strukturerat i januari 2025. Några månader senare gjorde han maratondebut i Stockholm på imponerande 2.42. – Jag känner mig tacksam över att det gått så snabbt. På bara fyra–fem månader har jag gjort tider jag inte gjorde ens när jag tränade friidrott fullt ut. Jag är i bättre form nu än jag var som 17–18-åring, säger han. Han är 31 år nu och beskriver att han tränar på ett helt annat sätt än förr. – När jag var yngre pratade man inte om låglaktat eller trösklar. Man körde bara hårt. Nu jobbar jag med coach Gustav Heimdahl, gör laktattester och har koll på intensitetszonerna.
Träningspassen mot New York – att bli bekväm i marafart
Inför New York har fokuset varit att bli bekväm i maratonfarten. – En nyckel har varit att verkligen kunna ligga i den farten som är rätt obehaglig. Man tänker att maraton ska vara skönt, men det är rätt snabbt. Man kollar ner på benen och tänker: hur ska det här gå i 42 kilometer? Hans huvudpass i maratonblocket har varit 38 kilometer med olika farter – fyra kilometer lugnt, 18 kilometer strax under tröskel (ca 4.00-4:10/km), 12 kilometer i maratonfart och sedan 4 avslutande lugna kilometer. – Jag har fått in fem sådana pass i maratonblocket, säger han.
Ett annat nyckelpass är 10 km × 2 i maratonfart med joggvila, och han har även kört klassiska 20 × 400 meter. Eftersom New York är kuperat har han också lagt in ett specifikt bandpass med 4 % lutning i 20 km, där farten successivt ökat från 4:50 till 4:00/km. – Det är efter sådana pass man får fundera på varför man gör det här. Men det är ju väldigt nice efteråt, såklart.
Fyra skor – fyra roller
Efter det långa skadeuppehållet har Sam lagt stor vikt vid att använda olika skor beroende på pass. – När jag höll på med friidrott hade jag bara ett par spikskor och ett par joggingskor. Det var nog en av anledningarna till att jag blev skadad, säger han.
Nu har han fyra New Balance-modeller i sin rotation: Fresh Foam X 1080v14 – är basskon för det Sam kallar “lunkar”. – 1080 passar min fot riktigt bra. Hälkappan sitter bra och mellansulan är mjuk men ändå spänstig. Komforten är väldigt bra. FuelCell Rebel5 – är skon för fartpassen. – Den ger en härlig känsla av fart. Man känner hur man drivs framåt, och markkontakten är grym. SuperComp Trainer – kör Sam ibland på de riktigt långa passen. – Perfekt när man vill ha farten men ändå spara benen. SuperComp Elite v5 – är Sams tävlingssko. – Jag sparar den till race day. Den är supersnabb men lite mer förlåtande än vissa andra modeller. Jag vill ha den känslan sparad till loppet, men visst händer det att jag plockar fram den till speciella pass.
Framåt mot New York
– Det här blir mitt andra maraton, och jag har tänkt fram och tillbaka. Jag känner att New York kommer att bli enormt häftigt. Jag bodde i USA i nästan tio år efter att jag skadade mig, så jag har mycket koppling till staden. – Jag ser verkligen fram emot att springa loppet, och jag känner många där. Upplevelsen står i centrum, men jag är också tävlingsmänniska. Jag vill slå min Stockholm Marathon-tid, så under 2.42 är målet. Allra helst sub 2.40 – och en dröm vore att gå under SM-kvalgränsen på 2.36. Men banan är tuff, så vi får se. – Även om upplevelsen är viktig tycker jag att det är bra att ha mål. Man behöver inte vara elit för det. I min värld är det nyttigt att ha ett mål och jobba mot det.
SAMS NYCKELPASS MOT NEW YORK MARATHON Maratonfart i block – 38 kilometer ”pickup” 4 km distansinledning i lugn fart (ca 4:40–4:50/km) 18 km i strax under tröskelfart, runt 4:10/km 12 km i planerad maratonfart 4 km distansavslutning i lugn fart Dubbel-tior i maratonfart Två block på 10 km i maratonfart med 1–2 km joggvila mellan blocken. Backe på löpband – 20 km i konstant 4 % lutning Ett pass som Sam skapade specifikt för New Yorks kuperade bana. 0–4 km i 4:50/km. 4–10 km i 4:40/km. 10–15 km i 4:30/km. 15–18 km i 4:15/km. 18–20 km i 4:00/km
Sams skorotation med New Balance
FuelCell Rebel v5
Lätt, snabb och skapad för att göra varje löprunda roligare. ”Rebel ger fartkänsla och markkontakt – en snabbsko utan kolfiber, vilket jag gillar.”
PEBA-blandad FuelCell-mellansula ger hög energiåtergivning.
Ventilerande ovandel med FANTOMFIT-stöd och integrerad plös för stabil passform.
Skulpterad mellansula som ger unikt markgrepp och modern design.
Utvecklad för löpare som söker en dynamisk träningssko för både distans- och fartpass.
Fresh Foam X 1080v14
Mjuk, bekväm och mångsidig – en sko som passar alla typer av löprundor. ”Jag kör nästan alla mina lunkar i 1080. Den sitter perfekt runt hälen och känns stabil trots sin mjuka sula.”
Ny Fresh Foam X-mellansula med uppdaterad geometri för stabil och följsam känsla.
Engineered mesh-ovandel med förbättrad andningsförmåga och komfort.
Dataanpassad yttersula med mer gummi i slitagezoner för längre hållbarhet.
Perfekt för löpare som vill ha lika delar teknik, komfort och stil.
FuelCell SuperComp Elite v5
Tävlingsskon för dig som vill jaga nya rekord på allt från 10 km upp till maraton. ”Jag sparar den till tävling – den känns snabb men ändå snäll mot kroppen.”
Ultr lätt konstruktion (ca 205 g) för snabb och naturlig löpkänsla.
100 % PEBA-baserad FuelCell-mellansula för maximal energiåtergivning.
Finjusterad kolfiberplatta med kraftfull framåtdrivning.
Tunn, greppigare yttersula för bättre fäste utan extra vikt.
Utformad för både elit- och motionslöpare – samma modell som används på stora maratonlopp världen över.
FuelCell SuperComp Trainer v3
Byggd för mängdträning – utvecklad för att göra vägen mot tävlingsdagen roligare. “Perfekt när man vill ha farten men ändå spara benen.”
Dubbel PEBA-blandad FuelCell-mellansula med exceptionell energiåtergivning.
Delad kolfiberplatta (Forked plate) ger lättare sko och naturlig toe-off.
Energy Arc-teknologi för extra driv och respons.
40/34 mm sultjocklek (6 mm drop) och ventilerande engineered mesh-ovandel.
Mjuk, stabil och responsiv känsla för långa träningspass och maratonförberedelser.
Tillsammans har Rune och Mary Larsson vunnit det grekiska ultradistansloppet Spartathlon sju gånger – på 22 starter. För detta hedrades de båda med utmärkelsen Spartathlon Legends i samband med årets lopp. Tänk er en kvinna som håller på att föda sitt första barn, övervakad av coola barnmorskor och sin man som står bredvid och känner sig hjälplös. Hon skriker och stönar i plågor. Att föda ett barn kan ta lite tid, så vi lämnar henne där för en stund och backar till år 490 före Kristus. En kurir vid namn Felippides springer mot Sparta för att be krigarna där om…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
