Blog

– Att gå i mål som vinnare efter fem hårda tävlingsdagar känns underbart. Vi var väldigt sugna på revansch efter förra årets andraplats och i år kändes det verkligen att allt stämde. Vi ledde genom hela tävlingen och utökade vår ledning efter varje etapp. Det här är en en tydlig bekräftelse på att vi är i världstopp,

säger Martin Flinta lagkapten i Thule Adventure Team.

Le Grand Raid är ett femdagars etapplopp med lag om fyra deltagare, varav minst en kvinna. Den dagliga tävlingstiden är mellan 6 – 8 timmar och lagen slår upp läger längs med banan varje natt.

Tävlingsmomenten består av mountainbiking, klättring, kajakpaddling, orientering samt långdistanslöpning i terräng. Tävlingen anses vara en av världens absolut tuffaste, med 45 mil utmanande terräng längs med engelska kanalens kust mellan orterna Calais och Lille.

I tävlingen bestod Thule Adventure team av lagkapten Martin Flinta, Per Vestling, Jacky Boisett och Myriam “Mimi” Guillot.

Topplaceringarna i årets Le Grand Raid:
1. Thule Adventure Team, Sverige, 29:29:55
2. Team Wilsa AFG, Nya Zeeland, 32:12:18
3. Team Buff Thermocool, Spanien, 33:00:38

Båda löparna hade funnits med i förhandssnacket inför tävlingen vilket inte är så konstigt med tanke på deras tidigare meriter.

Kilian Jornet har till exempel vunnit Ultra-Trail du Mont-Blanc två gånger, innehar flera olika ultradistansrekord och kom trea i förra årets Western States 100.

Ellie Greenwood har på liknande sätt dominerat damernas ultralöpningscen under senare tid och vann bland annat 100 km-distansen vid senaste VM. Det här var dock hennes debut på sträckan 100 miles.

Segertiden för Kilian Jornet blev 15 timmar och 34 minuter medan Ellie Greenwood passerade mållinjen efter 17 timmar och 55 minuter. Noterbart är att förra årets segrare Geoff Roes bröt loppet efter en tung inledning. 

För den som vill läsa mer om loppet rekommenderas till exempel den amerikanska siten www.irunfar.com som också genomfört segerintervjuerna här ovanför.

Den amerikanska löpningen har under lång tid haft en dominerande ställning på de kortare
distanserna men har under senare år också haft något av en renäsans på de längre sträckorna. Inte minst i form av Kenyafödda Bernad Lagat på 5 000 meter och Chris Solinsky som förra året blev första icke-afrikan att gå under 27 minuter på milen.

De ska därför bli intressant att följa tävlingarna som också fungerar som uttagning för friidrotts-VM som avgörs senare i år. Ett faktum som innebär att vi kan förvänta oss att löpare i toppform på banorna i den stad som brukar kallas Track Town, USA.

För den som vill trotsa tidskillnaden och se loppen live finns bland annat en möjlighet i form av ett samarbete mellan amerikanska friidrottsförbundet och Runnerspace.com (där du dessutom hittar hela tidsprogrammet).

Även den amerikanska webbsidan Flotrack.org och Universalsports.com visar inslag från tävlingarna.

Sedan är ju också naturligtvis amerikanska Runnersworld.com alltid värt ett besök i de här sammanhangen.

Vad har du för bakgrund som löpare och hur har du kommit in på ultralöpning?

Jag har en bakgrund inom multisport. Där vaknade intresset för att testa vad kroppen och psyket tål. Efter att ha multisportat ett antal år utan att ha fått det att lossna riktigt på cykeln eller på paddlingen så testade jag ett ultralopp eftersom löpningen alltid har varit det roligaste momentet.

Eftersom jag inte är en fartfantom så lockades jag av de lite längre sträckorna. För 1,5 år sedan började jag samarbeta med en löpcoach, Andreas Falk. Han la om min träning helt och sedan dess känner jag att jag utvecklas hela tiden.

Förstår att det här var din debut på 24h lopp – hur gick tankarna före loppet?
Skräckblandad förtjusning eftersom det längsta jag hade sprungit innan var 100 miles. Tillsammans med min coach kändes det som att förberedelserna hade gått bra. Jag var ändå väldigt orolig för hur min kropp skulle klara av påfrestningen.

Vad var taktiken för loppet och hur upplevde du tävlingen?
Taktiken var att försöka hålla ett så jämnt tempo som möjligt genom hela loppet och att vara i rörelse hela tiden. Vi hade delat in loppet i fyra sextimmarsblock för att på så sätt bryta ner det i mindre och mer gripbara delar.

Jag kände mig hyfsat pigg loppet igenom och tog två femminutare för att bland annat byta skor, dricka kaffe och äta macka. Jag hade ett par svackor med problem att få i mig energi, men vi lyckades ta oss ur dem på ett bra sätt.
Det var en mycket välarrangerad tävling och banan passade mig eftersom den var ganska så varierad.

Hur känns det efteR din rekordinsats och hur ser satsningen inför framtiden ut?
Jag har nog fortfarande inte fattat hur det kunde gå så bra med tanke på att jag saknar rutin och erfarenhet på denna distans. Jag hade en bra dag där i stort sett det mesta klaffade. Utan en väl genomarbetad plan och Andreas support före och under loppet hade detta aldrig gått.

Jag fick ett kvitto på att kroppen trots allt klarar en längre distans.
Jag ska suga lite på den här karamellen, sen ska jag sätta mig ner med coachen och planera. I framtiden vill jag ta mig an både längre traillopp och tidslopp som till exempel 48H. Fast först blir det vila ett par dagar.

Läs mer om Anna Grundals tävlingsinsats och ultralöpning på www.ultradistans.se