Andreas Kramer var kylig i 800-metersfinalen men var för långt efter när upploppet började. I mål var han besviken femma. I hinderfinalen blev Emilia Lillemo 14:e och Linn Söderholm 16:e. Yolanda Ngarambe slutade tia i finalen på 1500m.
Andreas Kramer valde en defensivare taktik i finalen på 800m. Han placerade sig i mitten av fältet och låg kvar där tills 500 meter återstod. Då skapades en lucka fram till täten och Kramer gjorde sitt för att försöka ta igen den.
In i sista kurvan såg det också ut som att han skulle lyckas men när upploppet började visade det sig att avståndet var för långt. Trots att han passerade löpare sista 100 meterna kom han i mål som femma på 1.45.70.
Efter målgång var det en besviken Andreas Kramer som mötte SVT.
– Det är surt asså, fan. Jag visste att det skulle bli tufft och det är en öppen final. Jag kan lika gärna ta medalj idag och jag kände mig stark. Tyvärr var det en liten bit upp på upploppet och det är egentligen där jag ville ha lite mer kontakt. Jag känner att jag kommer starkt men det räcker inte.
Fransosen Gabirel Tual vann loppet på 1.44,87. Silvret gick till spanjoren Mohamed Attaoui på 1.45,20 och bronset till italienaren Catalin Tecuceanu på 1.45,40.
Den första hinderfinalen
Både Linn Söderholm och Emilia Lillemo gav sig själva chansen i hinderfinalen men stumnade mot slutet. Lillemo låg länge med i klungan men när farten skruvades upp ytterligare ett hack med två varv kvar fick även hon ge sig.
I mål kom Lillemo som 14:e löpare på 9.38,34. Linn Söderholm slutade på 16:e plats med 9.54,14.
I SVT:s intervju efter loppet var Lillemo besviken på sin insats.
– Det var hemskt. Jag tycker att jag laddat så jäkla bra, jag vet att jag är i jättebra form. Planen var att göra exakt som jag gjorde och vara offensiv i början men det här är bara så jäkla dåligt. Man kan inte komma till en final och springa sämre än sämst.
Alice Finot från Frankrike vann guldet på 9.16,22. Tyskan Gesa Felicitas Krause tog silvret på 9.18,06 och bronset knep Elizabeth Bird från Storbritannien med 9.18,39.
Emilia Lillemo sågade sig själv i SVT:s intervju efter finalen. FOTO: DECA Text & Bild
Sista löparfinal idag var damernas 1500 meter. Även där var det svenskt deltagande i form av Yolanda Ngarambe. Svenskan hängde med fältet, som öppnade i en lugnare fart, fram till slutvarvet. Då drog brittiskorna Jemma Reekie och Georgia Bell iväg tillsammans med irländaren Ciara Mageean.
Ngarmabe föll tillbaka något och kom i mål som tia på 4.07,59, dryga sekunden från hennes personbästa.
Ciara Mageean vann guldet på 4.04,66, Georgia Bell tog silver på 4.05,33 och fransyskan Agathe Guillemot knep bronset på 4.05,69.
Suldan trettonde man
Suldan Hassan var offensiv i halvmaratonloppet. Han la sig långt fram i tätklungan och när 10 kilometer var passerade (på 29.12) hade han några sekunder fram till täten.
Han hade dock kvar tätkänningen fram till dess att löparna sprungit i 40 minuter. Då drog israelen Tefeli upp tempot och Hassan tvingades släppa täten helt. Efter 15 kilometer låg han på 15:e plats, nitton sekunder efter.
I mål kom han till slut som trettonde man på 62.09, femton sekunder från hans personbästa.
Italienaren Yemaneberhan Crippa vann på 61.03, silvret gick till hans landsmann Pietro Riva och bronset till tysken Amanel Petros på 61.07.
Den andra svenskan, Hanna Lindholm, bröt damernas lopp före 15 kilometer.
Det blev succé för de tre löparna i “Ockelbomaffian” i den 97:e upplagan av världens största ultratävling, Comrades Marathon i Sydafrika. Elov Olsson (7:a), Joacim Lantz (15:e) och Johan Lantz (22:a) är fantastiska prestationer i tuffast möjliga konkurrens.
Över 20 000 löpare var anmälda för att avverka knappt 86 km från Durban till Pietermaritzburg. Det var i år ett så kallat Up Run, med runt 1800 positiva höjdmeter och motsvarande omkring 1200 höjdmeter neråt.
Elov Olsson hängde de första milen med i den stora huvudklungan, med Johan Lantz en bit där bakom och Joacim Lantz som den som startade lugnast. Efter att först ha släppt huvudklungan med någon minut började Elov sedan ta många platser på slutet. Halvvägs låg Elov 68:a, och bröderna Lantz på platserna 90 och 91.
Men i mål var alltså Elov Olsson 7:a på tiden 5:35:24, drygt 10 minuter efter vinnaren Piet Wiersma från Nederländerna. Wiersma var förste icke-sydafrikan att vinna herrtävlingen sedan 2011 och förste icke-afrikan sedan ryssen Leonid Shvetsov 2008. För Elovs Olssons del blir det också prispengar i form av motsvarande drygt 32 000 svenska kronor.
Joacim Lantz sprang i mål efter 5:43:19 som 15:e man och Johan Lantz var med tiden 5:49:25 21 sekunder före överlägsna damvinnaren, den sydafrikanske superstjärnan Gerda Steyn.
Steyn tog en favoritseger
Steyn tog sin tredje seger, före trefaldiga Ultravasanvinnaren, ryskan Aleksandra Morozova. Hon får totalt inkassera omkring 2 miljoner sydafrikanska rand (ca. 1,1 miljoner svenska kronor), för seger, bästa sydafrikan, banrekord på Up Run och det snabbaste totaltempot på Up Run någonsin.
Sverige har fina traditioner i detta klassiska ultralopp, som är lite av ultralöpningens Vasaloppet. För att få en medalj i äkta guld ska man komma topp tio i dam- eller herrklassen. Jonas Buud har varit på platserna 2, 4 och 7 under åren 2011-2014. Kajsa Berg var trea 2016, Sophia Sundberg sexa 2018 och Frida Södermark åtta 2014. Elov Olsson blir alltså den femte svensken med en guldmedalj.
VM uttagningar
Det blir nu tacksamma bekymmer för landslagsledningen, för eventuella uttagningar till VM på 100 km i december. Dit är redan tre kvinnor och tre män uttagna. Olssons och bröderna Lantz’ tider i Comrades motsvarar alla under den indikativa VM-kvalgränsen på 6:45. Sverige har näst Japan det bästa landslaget i världen på herrsidan på 100 km just nu.
Med mjukare dämpning, lägre vikt och skönare passform är en av de bäst säljande skomodellerna genom tiderna bättre än någonsin. Här är den 16:e versionen av Brooks Ghost.
[ANNONS FRÅN BROOKS] Att den nya versionen av Brooks ikoniska mängdträningssko Ghost 16 har fått några rejäla uppgraderingar råder det inget tvivel om. Den kanske viktigaste nyheten är att mellansulan nu består av det kväveinjicerade DNA LOFT v3-materialet. Det är både mjukare och lättare än på föregångaren – vilket också innebär att Ghost nu är 17 gram lättare än tidigare.
Även ovandelen har fått en uppgradering i form av ett lätt, luftigt och formstarkt mesh-material. Yttersulan har också blivit mer slitstark tack vare ett delvis återanvänt RoadTack-gummi som förstärkts med kisel.
Resultatet? Bättre prestanda, mer komfort, högre slitstyrka – kort sagt förbättringar som förhöjer varje löpares upplevelse och prestation.
Ghost 16:s uppdaterade, lätta dämpning i mellansulan i kombination med den förbättrade passformen ger en mycket komfortabel löparsko med en mjukt följsam löpkänsla. Inte konstigt att den också är en av Brooks absoluta storsäljare.
Den kväveinjicerade DNA LOFT v3-mellansulan borgar för mjuka, komfortabla landningar. Skummaterialet är dessutom både hållbart och lätt. Även yttersulan är ny, och består av en slitstark mix av kiselförstärkt naturgummi och återanvänt material.
Den mjuka mellansulan och segmenterade “crashpaden” under hälen säkerställer mjuka övergångar från landning till ifrånskjut – steg för löpsteg.
Även ovandelen har uppdaterats. En luftig så kallad “engineered air mesh”, med precis lagom mycket stretch och stöd där det behövs, ger en skön och säker passform. Ghost 16 finns dessutom i både smal och bred läst.
BROOKS GHOST 16 Vikt: 241/269 gram (dam/herr) Häldropp: 12 mm Cirkapris: 1 800 kronor Här köper du den: Brooks Ghost 16 finns hos alla löpskospecialister och de stora sportbutikerna. Du hittar även Brooks Ghost online HÄR!
Ytterligare två hinderlöpare och Andreas Kramer har tagit sig till final på EM. På 5000m slutade Emil Danielsson tolva i finalen.
Det var ett 27 man stort fält på herrarnas 5000 meter. Ensam svensk på start var Emil Danielsson som efter förra årets succé haft en tyngre start på 2024.
Ingen hög fart sattes upp från start, istället var det en samlad klunga som tillsammans låg i 13.50- fart i fyra kilometer. Med en kilometer kvar drog dock britten George Mills upp farten och den täta klungan började dras ut. Danielsson hängde till en början med men ju längre tiden gick, desto mer tänjdes fältet ut och Danielsson fick släppa taget om täten.
Trots det blev det en fin prestation av svensken som kom i mål som tolva på 13.27,42. Hans fjärde bästa tid någonsin.
Guldet gick till norske Jakob Ingebrigtsen som spurtade hem guldet på slutvarvet. Segertiden skrevs till 13.20,11 där de sista 200 meterna gick på under 26 sekunder.
Silvret tog britten George Mills på 13.21,38 och schweizaren Dominic Lokinyomo Lobalu knep bronset på 13.21,68.
Fler hinderlöpare till final
Simon Sundström var först ut bland de svenska hinderlöparna. Heat 1 startade långsamt och Sundström var kylig och placerade sig runt tionde platsen, där topp åtta gick till final. Med ett varv kvar såg han fräsch ut och avancerade fint i fältet. In mot sista hindret låg han sjua i den samlade klungan på nio löpare men där startade problemen.
Sundström kom fel till hindret, kom ur rytmen och halkade ned till nionde plats. Han försökte jaga ikapp men hann inte hela vägen fram. Istället slutade han på en tuff nionde plats, en placering utanför finalen.
Bättre gick det för de andra svenskarna, Vidar Johansson och Emil Blomberg, som sprang i det andra heatet. De löpte fint och kom i mål som fyra respektive sjua. Dessutom på bra tider, 8.22 av båda två.
Vidar Johansson och Emil Blomberg. FOTO: DECA Text & Bild
Sverige har haft en fin hindersäsong hitintills. Utöver herrarnas framgång tog sig både Emilia Lillemo och Linn Söderholm till final under gårdagen. Söderholm gjorde det genom att springa in som sexa i sitt heat på det nya PB:et 9.34,62. Även för Lillemo blev det PB, hon stack iväg från de övriga i fältet direkt och höll undan till en final. Hennes tid blev till slut 9.33,01. Med dessa tider är Lillemo tvåa genom tiderna och Söderholm trea.
Den tredje svensken, Julia Samuelsson, hade det tufft i värmen och blev trettonde tjej vilket inte räckte till final.
Kramer till final
Andreas Kramer tog sig till final på 800m genom att sluta trea i sin semifinal på 1.45,33. Till skillnad från i försöken valde han en offensivare löpning och la sig som tvåa efter första kurvan. Med dryga 200 meter kvar gick han upp i täten och trots att han stumnade på upploppet höll han undan för de övriga löparna.
Imorrn väntar en riktig finalfest för svenskarna. Klockan 22.04 går damernas hinderfinal och 22.27 är det dags för Kramer.
Sex minuter efter det, klockan 22.36, springer också Yolanda Ngarambe final på 1500m. Hon tog sig vidare genom att sluta femma i sitt försöksheat (topp sex till final) på 4.06,96.
För Hanna Hermansson, som också sprang 1500m, slutade EM efter försöken. I ett stökigt lopp med flera fall blev Hermansson nia.
Herrarnas hinderfinal går på måndag 22.04.
Alla resultat från EM hittar ni här och tidsprogrammet hittar ni här.
Nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon i samarbete med adidas är över. Här reflekterar chefredaktör Anders Szalkai om den varma folkfesten och sitt lopp – där han för 26:e gången nådde det åtråvärda målet på Stockholms Stadion och dessutom fixade sitt uppsatta tidsmål.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Det är en speciell känsla när maratondagen är här – och för mig personligen än mer speciellt när det gäller adidas Stockholm Marathon. Loppet skapade min maratonkarriär och är förmodligen en av anledningarna till att jag skriver här.
För 30 år sedan, 1994, hade jag mitt genombrott som löpare i loppet när jag dels blev 2:a på 2:16:02 och dels vann mitt första SM-guld i maraton. Men så här 30 år senare är den meriten inte något som gör att jag tar mig igenom loppet. Men tack vare alla mina tidigare lopp i Stockholm får jag ett helt ofattbart härligt publikstöd och suverän pepp från medlöpare. Så en liten fördel har jag trots allt av mina tidigare meriter.
Magisk känsla i starten
Känslan ute i startfållan är som alltid magisk. Kanske lite extra magisk just i dag, eftersom vi är rekordmånga som väntar på att få oss iväg. Atmosfären med publiken, speakern och alla löpare är grym – det går inte att bli annat än inspirerad. Det är också en anledning till att jag faktiskt backar bakåt lite i startfållan för att om möjligt inte dras med i alltför hög fart i startrusningen.
Laddad innan start.
Det är varmt så jag har laddat lite extra med två salttabletter på förmiddagen i kombination med lite mer än normalt utspädd uppladdningsdryck. Jag har respekt för värmen och vet att jag måste lägga upp loppet optimalt om jag ska nå mitt mål: att fortsatt hålla mig under tretimmarsgränsen. För att klara det krävs det att varje 5-kilometersavsnitt ska gå under 21:15 i snitt. I fart innebär det att jag måste snitta under 4:15 minuter per kilometer.
Gåshud-moment
Starten går. Jag får lite gåshud när jag springer iväg i det rekordstora fältet, där det enligt uppgift till slut var 18 396 löpare som kom till start av 23 000 anmälda.
Ett inspirerande startfält. FOTO: Anders Forselius
Jag kollar inte på klockan utan försöker att hitta in till en bra rytm utan att stressa eller pressa – snarare håller jag igen. Farten kommer ändå att bli tillräckligt snabb här i början för att jag ska kunna nå mitt tidsmål att springa under tre timmar. Ett mål som jag står fast vid trots värmen.
Jag har också bestämt mig för att lyssna på mina egna råd, och tar det därför högst medvetet lite lugnare i alla motlut. Det blir mer att ”smyga” uppför än att trycka på, något jag håller hårt på. Även om det innebär att jag både tappar gruppen jag ligger i och att jag släpper förbi några löpare uppför första stigningen via Torsgatan upp mot St Eriksplan.
Första kollen på klockan blir när vi kommit över till Kungsholmen och 5-kilometerspasseringen där klockan visar 20:20. Känslan är bra. Det känns som att jag ligger rätt i förhållande till både fart och kapacitet – och det faktum att det är drygt 25 grader varmt och mestadels sol.
Vatten för kyla och vätska
Jag kombinerar vatten och sportdryck relativt regelbundet. Målet är att dricka minst en gång var 15–20:e minut. Jag har även med mig 2 energigels som jag tar efter 15 respektive 30 km. Där det passar häller jag även en mugg med vatten över huvudet. Även om det är lite vätska är den lilla kyleffekten positiv, och vid några tillfällen supportar även publiken med kallt vatten från vattenslang eller en väl kyld vattenflaska.
Så supporten gällande vätska och kyla måste jag säga är bra för min del, även om jag senare hörde att vattnet delvis tog slut. Det är så klart oerhört olyckligt en så varm dag som denna.
Världens snabbaste sko?
I år hade jag förmånen att, trots min elitmotionärsnivå, springa i världens kanske snabbaste och lättaste tävlingssko: adidas Adizero Adios Evo PRO 1. Den ger mig en överraskande bra känsla, trots att kilometerfarten inte är i närheten av den fart löparna håller som brukar ha denna supersko.
Trots att skon bara har gått totalt 14 km innan sitter den bra på foten, och den ger en härligt studsig känsla – men den springer så klart inte av sig själv. (En reflektion kring skon kan du läsa här.)
Halvmaran – allt går enligt plan
Jag fortsätter ta det lugnt så fort ett motlut kommer. Det känns som att taktiken funkar. Jag upplever inte värmen riktigt så pressande som den nog skulle kännas om jag låg högre i puls och ansträngning.
Andra 5-kilometersavsnittet flyter på bra med 20:31 i tid, och milpassering blir därför 40:51. Ute på Djurgården tycker jag att jag fortsatt kan hålla steget bra. Även om 5-kilometersavsnitten nu går strax över 21 minuter är jag positiv.
FOTO: Marcus Hallbäck
Men det är ju inte svårt att vara positiv när hejaropen duggar tätt. Speciellt när vi lämnar Djurgårdens grönska och jag passerar halvmaran på 1:27:26. “Anders”, “Szacke”, “Szalkai”, “han som vunnit” – det ropas många olika ord, allt för att peppa mig. Så jag kan inte annat än att ge en stor eloge till alla er, både löpare, funktionärer och publik, som gav mig energi genom att heja på mig och alla andra. Tack!
Banans tuffaste backe
När Gamla Stan har passerats kommer stigningen jag pratat om, upp på Söder. Jag ”tassar” uppför, kanske inte lika lätt som tidigare och klart kantigare löpsteg, men fokuserar på att den tuffaste delen av banan snart är gjord.
I slutet av Katarinavägen kommer en officiell “sponsorspurt”. Jag tänker att det är nu jag ska växla steg för att försöka hitta in till outnyttjad muskulär kraft. Och det funkar. Jag ser efteråt att jag på den lilla sprintsträckan går från cirka 14,6 km/h till 17,3 km/h. Även om pulsen går upp lite känns det plötsligt lite lättare igen. Jag plockar några löpare som börjat tröttna mer än mig.
Visst – Västerbron är allt lite kämpig uppför i den gassande solen. Jag försöker lyfta in några positiva minnen, påminner mig själv om att det är dags att plocka fram viljan och älska kampen. För nu är första tre milen avklarade.
Precis som alla andra försöker jag springa i skuggan när det går. Det är verkligen en tydlig skillnad när man får ett lite längre stråk utan sol. Kilometer för kilometer avverkas. Jag är riktigt nöjd när mellantidsklockan visar 21:25 i tid på de 5 kilometerna mellan 30 och 35 kilometer.
Även om snittfarten nu är något långsammare än snittet som krävs för ”sub 3” känner jag att jag har marginal, om än inte mycket, att tappa lite tid och ändå nå mitt mål om att gå under 3 timmar. Och det är nog tur. För när jag springer runt Gamla stan på väg in mot målet känner jag att det börjar bli kämpigt. Jag tar hjälp av några medlöpare, lägger mig bakom och försöker bara haka i.
Nådde mitt mål ännu en gång
Jag tänker ett kort tag att det egentligen inte spelar någon som helst världslig roll om jag gör strax under eller strax över 3 timmar. Men sen tänker jag att jag ändå inte är så slut att jag ska ge upp målet. Jag ska inte börja tänka dom tankarna nu för att göra det lättare för mig. Oavsett fart är det nu en kamp mot tröttheten.
Jag passerar 40 kilometer vid Karlaplan och även om varje meter börjar kännas lång, känner jag att det kommer fixa sig. Mål nummer ett – att nå målet – och mål nummer två att komma under 3 timmar. Det är en grym känsla att nå Stadion och springa in över mållinjen. Det är åtråvärt.
Efterlängtad målgång FOTO: adidas Stockholm Marathon
Sluttiden blir 2:58:26 (Netto/Chiptid), och för mig är det helt ärligt ingen supertid. Men med tanke på hur känslan i träningen varit inför loppet, där jag känt mig långsammare än någonsin, och såklart värmen, så får jag ändå vara både glad och stolt att jag fixade det. Jag vet ju att det kommer ett lopp någon gång framöver där det inte går längre, men jag hoppas jag kan vara lika nöjd och postiv även då – för det är trots allt en fantastisk förmån att för egen maskin kunna få ta sig 42 km i en folkfest som Stockholm Marathon!
Tre svenska löpare tog hem topp tio-placeringar när det andra kombinerade europamästerskapet i trail- och bergslöpning gick på leriga stigar utanför Annecy i helgen. Petter Engdahl, Barbro Fjällstedt Oljans och Martin Nilsson såg till att det blev svenska framgångar på alla tre distanser.
Det är andra gången som EM ordnas gemensamt för de närbesläktade disciplinerna bergslöpning och traillöpning. Den franska skidorten Annecy tog emot riktigt högklassiga startfält och bjöd på leriga förhållanden och vackra vyer.
Vertikaldisciplinen Uphill
Vertikaldisciplinen Uphill, 7,6 km med ungefär 950 höjdmeter uppåt, var först ut på fredagen. Kraftiga regn under natten och återigen före start, gjorde det extra tufft för löparna. Petter Engdahl var länge med i kampen om en topp sex-placering och slutade till slut sjua. I slutet av juni blir det längre för Engdahl, som då kommer göra debut i det klassiska 100-milesloppet Western States i USA.
Det svenska laget blev femma, där Linus Hultegård (21:a) och Martin Nilsson (28:a) var de övriga resultaten som räknades in i lagtävlingen. Oscar Claesson hade det kämpigare och slutade 49:a.
Anastasia Denisova Thor var ensam svensk på damsidan, i en för henne relativt ny disciplin. Det slutade med plats 21 för Anastasia, som har fina meriter från löpning både på bana, väg, terräng och orientering i skogen.
58 km och 3500 höjdmeter
I lördagens trailtävling var det 58 km med omkring 3500 höjdmeter som gällde. Tre svenska damer till start, där Johanna Gelfgren öppnade mest optimistiskt. Dessvärre gjorde en tidigare skada sig åter påmind, så hon tvingades bryta.
Istället klev Barbro Fjällsted Oljans fram och gjorde sitt livs lopp. Barbro, som vann Ultravasan 45 för två år sedan, blev uttagen bara ett par veckor före EM och hade aldrig tidigare sprungit så långt på tävling. Men trots bristande förberedelser sprang hon i tuffast möjliga motstånd i mål som 9:a, med bara 2,5 minuter upp till femteplatsen.
Malin Barrulf startade mer försiktigt, men avancerade uppåt genom hela tävlingen. I mål var hon uppe på en 22:a-plats, en stark mästerskapsdebut även för henne.
Up & Down
Mästerskapet avslutades så på söndagen, med det andra bergsloppet. Denna gång gällde Up & Down, vilket innebar omkring 16 km med 1000 höjdmeter upp och lika många ner. Trots sega ben efter fredagens lopp var det nu Martin Nilssons tur att ta sig in på topp tio.
Efter ett väldisponerat lopp, där han avancerade till topp tio under de sista kilometerna, blev det en niondeplats i mål. Fjolårets SM-vinnare i kort trail tog VM-silver i skyrunning förra året. I februari blev det VM-guld i snöskolöpning och under våren har han med framgång tävlat frekvent i franska traillopp.
Det svenska herrlaget slutade åtta, där Linus Hultegård blev 25:a och Oscar Claesson 47:a.
Trailstjärnan Emelie Forsberg sprang en för henne ovanligt kort distans i internationella sammanhang. I mål skiljde bara 25 sekunder mellan de två svenskorna, där Anastasia Denisova Thor blev 19:e och Emelie Forsberg 21:a.
“Världsrekord” på 48-timmars och damdubbel på Öland
I Öland Lighthouse Challenge, “världens längsta 100-milestävling”, blev det dubbel damseger. Av 47 startande totalvann Zara Lundgren före Jenny Lindroth, i tävlingen som går från Ölands norra udde till den södra.
Under VM i 48-timmars i Ungern slog Stine Rex från Danmark världsrekord. I en dramatisk kamp höll hon i flera timmar ryskan Irina Masanova bara 500 meter bakom sig. Resultatet för Rex blev 435,564 km, vilket är blott 228 meter längre än vad amerikanskan Camille Herron sprang förra året. Dock verkar det som att världsrekordet inte kommer att godkännas, då tävlingen inte var sanktionerad av det ungerska friidrottsförbundet.
I annonssamarbete med adidas har vi följt chefredaktör Anders Szalkais nedräkning mot adidas Stockholm Marathon. Anders hade förmånen att få springa loppet i världens kanske snabbaste och lättaste tävlingssko – adidas Adizero Adios Pro Evo 1.Här är hans intryck av den.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Normalt är det adidas snabbaste och bästa löpare som har Adizero Adios Pro Evo 1. Men nu fick även jag möjlighet att hårdtesta den hyperlätta tävlingsskon på adidas Stockholm Marathon. Däremot är skon så extrem att jag faktiskt var lite rädd att den inte skulle hjälpa mig under ett helt maratonlopp.
Två träningspass blev det i den innan loppet, på totalt 14 kilometer. Känslan på passen var verkligen att skon är snabb och har mycket energiåtergivning. Men den kändes helt klart bäst när intervallfarten låg närmare 3.30 minuter per kilometer än när jag sprang i min distansfart. Det är lite som att den fartgynnande geometrin inte riktigt kommer till sin rätt i lägre farter. Då skulle jag kanske ha mer nytta av den vanliga tävlingsskon PRO 3 i Adizero-familjen.
Överraskad av Pro Evo 1
Men både under loppet (som du kan läsa om här) och så här efteråt måste jag säga att skon överraskade. Att den var snabb visste jag. Men att den skulle ge sådan support hela vägen trots min ”låga” fart hade jag nog inte trott. Det känns inte heller som att den är förbrukad efter ett lopp. Mitt par kommer definitivt kunna ge mig mer fartglädje även framöver.
Samtidigt är Pro Evo 1 nog ingen sko för oss vanliga dödliga. Det finns bättre alternativ både när det gäller kostnad och ur ett hållbarhetsperspektiv. Ryktet säger dessutom att efterföljaren till den uppskattade Adios PRO 3, det vill säga PRO 4, kommer att ha flera av de tekniska lösningar och positiva egenskaper som både PRO 3 och Evo 1 har. Det är något att se fram emot!
Andreas Almgren har slagit två svenska rekord, på 5 000 och 3 000 meter. Hindersuccén fortsätter och Pihlström närmar sig 3.33. Frågan är om inte det här är den bästa svenska löparveckan någonsin?
Bislett Stadion var slutsåld när Andreas Almgren i torsdags startade sitt andra 5 000-meterslopp för i år. Precis som i loppet på Stockholms Stadion fick dock inte Almgren en perfekt resa. Liksom då tvingades han även nu dra sin klunga de sista fyra varven – men kom trots det i mål på 12.50,94. Ett nytt svenskt rekord och en tid som gör att han är ny sexa genom tiderna i Europa, före legendarer som Mo Farah.
Men Almgren var inte färdig där. Under söndagen var det dags för Bauhausgalan och den svenska succémannen var förstås ett av tävlingens dragplåster, nu på 3 000 meter.
Farthållningen var satt så att löparna skulle kunna kom ned på tider runt 7.30, men rätt snabbt visade det sig att ingen var särskilt taggad på att gå med hararna. I stället passerade klungan halvvägs på 3.48 (fart för 7.36). Efter dryga 2 000 meter drogs dock farten upp och Almgren hängde med toppklungan.
In på upploppet stod publiken på den nästan slutsålda Stockholms stadion, samtidigt som Andreas Almgren sprintade mot mål som fyra. Klockan stannade till slut på 7.34.28. Svenskt rekord med tre sekunder.
I samma lopp slutade Emil Danielsson tolva på 7.49,03. Loppet vanns av normannen Narve Gilje Nordås på 7.33,49.
Stadion kokade för Andreas Almgren. FOTO: DECA Text & Bild
Tidernas svenska hinderlopp?
Det var inte bara Andreas Almgren som levererade i solen på Stadion. Ur svensk synvinkel är hinderloppet kanske det bästa genom tiderna.
Emil Blomberg blev bäste svensk med en niondeplats på det nya PB:et 8.16,94 och Simon Sundström tia på 8.17,15. Vidar Johansson, som slog i ett hinder, blev tolva på 8.23,99 och Leo Magnusson trettonde på 8.24,91.
Samtliga kvalar in bland de tio snabbaste tiderna någonsin i Sverige på 3 000 meter hinder. Emil Blomberg är ny fyra genom tiderna och Leo Magnusson ny åtta. Alla fyra tider är dessutom under EM- kvalgränsen.
Etiopiern Lamecha Girma vann loppet på 8.01,63.
Pihlström och Yolanda
Samuel Pihlström inledde sin vecka med att i Ostrava göra 3.35,26 på 1 500 meter, och fortsatte med att springa in som femma på samma distans på Bauhausgalan på 3.34,51. En tid som gör att han befäster sin plats som fyra genom tiderna i Sverige. Pihlström tog också viktiga rankingpoäng i jakten på en OS- plats.
Jonathan Grahn gjorde även han ett fint 1 500-meterslopp under Bauhausgalan. Han slutade tolva på 3.38,02. I damernas lopp blev Hanna Hermansson elva på 4.07,85. Loppet vanns av Laura Muir på 3.57,99.
Samuel Pihlström under presskonferensen inför Bauhausgalan. FOTO: DECA Text & Bild.
På damernas 800 m tog sig Yolanda Ngarambe in som ny nia genom tiderna. Med en fin avslutning kom svenskan i mål som femma på 2.01,32. Nästa vecka kommer hon att springa EM i Rom, fast då på 1 500 m.
Bakom henne blev Julia Nielsen sjua på 2.02,37, hennes syster Wilma slutade åtta på 2.03,10. Brittiskan Jemaa Reekie vann loppet på 1.57,79.
I herrloppet slutade Andreas Kramer sjua på stabila 1.45,27. Tidigare under veckan tävlade han på Golden Spike-galan i Ostrava där han slutade trea på 1.45,85.
Det var 18 400 löpare av 23 000 anmälda som sprang iväg utanför Stockholms Stadion för att ta sig an de dryga 42 kilometerna runt Stockholm. Solen sken och temperaturen visade över 25 grader när startskottet ljöd för den 45:e upplagan av Stockholm Marathon.
Av svenskarna var det Samuel Tsegay som till en början var mest offensiv. Hällelöparen gick med tätklungan men föll tillbaka. I stället var det Keep up Running Clubs Ebba Tulu Chala som tog över täten i SM-klassen. Tulu Chala hade ett stabilt grepp om SM-guldet fram tills dess att några kilometer återstod. Då började Spårvägens Archibald Casteel öka tempot och inne på Stadion hade han ögonkontakt med Ebba.
Tulu Chala kunde dock hålla undan och ta sitt första SM-guld på 2.18.43, vilket också räckte till en sjätteplats totalt. Casteel tog silvret, sju sekunder efter Ebba och Linus Rosdal knep bronset på 2.19.36.
I damklassen valde Högbys Hanna Lindholm att öppna hårt, något som hon senare fick betala för. Som mest hade hon en lucka ned till Carolina Wikström på 20 sekunder, men hon stumnade rejält och fick se sig omsprungen av både Wikström och Runacademys Malin Starfelt.
Uppsalalöparen Wikström tog därmed sitt fjärde SM-guld på tiden 2.37.28, vilket räckte till en fjärdeplats totalt. Silvret gick till Starfelt som sprang in på 2.41.25 och bronset till Lindholm på 2.45.58.
Carolina Wikström mot SM-guldet. FOTO: DECA Text & Bild
Totalt blev det dubbelt kenyanskt då Fredrick Kibii vann herrklassen på 2.14.17 och Marion Kibor vann damklassen på 2.31.46.
Alla resultat från Stockholm maraton hittar ni här.
På sin resa genom den svenska huvudstaden passerar löparna det kungliga slottet vid tre tillfällen. En därmed mycket passande miljö för Isabellah Andersson, drottningen av Stockholm Marathon. I år gör Isabellah en efterlängtad comeback i startfältet.
Alla Swifties får säga vad de vill, men nog är väl ändå Stockholm Marathon årets stora begivenhet? Tävlingen som förkortar vintrarna för många nordbor eftersom vi tvingas plocka fram träningskalendern redan när kvicksilvret är på den nedre halvan av termometern.
I år är det ett rekordstort startfält i tävlingen och faktum är att deltagare nummer 23 000 registrerade sig klockan 12:47 dagen före tävlingen. Loppet är därmed helt utsålt och bekräftar därmed det enorma intresset för långdistanslöpning i Sverige.
Bland alla de som ger sig iväg i dag syns inte minst folkkära Isabellah Andersson, en löpare som har tagit emot segerkransen vid sju tillfällen inne på Stockholm Stadion.
Efter att ha gått igenom en knäoperation för ett år sedan är det nu alltså äntligen dags för comeback.
Vad är det bästa med Stockholm Marathon?
– När vi pratar om löpning så är det Stockholm Marathon som har gjort den jag är i dag. Jag älskar Stockholm och jag är så glad att jag är tillbaka!
Isabellah Andersson, Hanna Lindholm och Carolina Wikström.
Isabellah strör beröm över arrangören som hon säger tar hand om henne på allra bäst sätt. Och det syns verkligen på henne hur hon trivs inne på Stockholm Stadion. En arena där hon vann redan i sin debut 2008 och prenumererade på titeln ända fram till 2015. Året senare kom hon tvåa i tävlingen och när hon sprang loppet senaste gången, 2018, så kom hon på fjärde plats.
Det är alltså sex år sedan Isabellah senast nålade på sig nummerlappen i Stockholm.
När Isabellah får frågan om vilken del av tävlingen som hon tycker allra bäst om så kommer svaret blixtsnabbt utan minsta tvekan:
– Hela loppet. Jag älskar publiken och älskar att få höra den ropa Isabella!
Den sjufaldiga segraren i Stockholm Marathon berättar med inlevelse hur hon njuter av att springa loppet och att hela tiden mötas av ovationer från både kända och okända människor.
– Det är ren glädje!
Kan du beskriva känslan när du har kommit in i Stockholm Stadion i ledning?
– Det känns underbart, man får rysningar.
Carolina Wikström och Isabellah Andersson.
Hur ser du på dina chanser i årets tävling?
– I år har jag ingenting att förlora, jag är bara så tacksam att vara här och att jag har kunnat träna skadefri de senaste månaderna. Jag ska göra mitt bästa.
Isabellah har inför tävlingen laddat upp med träning i Kenya och bör därmed vara acklimatiserad till den värme som punktmarkerar Stockholm under maratonhelgen.
Hon säger själv att hon är i samma form som när hon senast sprang loppet 2018. Isabellah är därmed en av de svenska favoriterna i tävlingen. Räcker det till och med till för en seger?
– Jag säger så här, alla som går i mål är en vinnare!
Kloka visdomsord av den mycket sympatiska Isabellah Andersson som nog kan räkna med att höra åskådare ropa hennes namn även i år.
Isabellah Andersson och Mustafa “Musse” Mohamed, två folkkära långdistansare.Svenska favoriterna i Stockholm Marathon. Från vänster: Isabellah Andersson, Hanna Lindholm, Carolina Wikström, Samuel Tsegay, Jesper Lundberg och Archie Casteel.
Tre av de fyra snabbaste svenska maratonlöparna genom historien står på startlinjen – bland annat sjufaldiga segrarinnan Isabellah Andersson. De möter hårt motstånd från inte minst etiopiska och kenyanska löpare.
I en gren som domineras så fullständigt av Kenya är det märkligt att vi endast tre gånger har haft en kenyanska högst upp på Stockholm Marathons prispall. Isabellah Andersson har däremot ståtat där sju gånger. Nu är hon tillbaka, efter ett sex år långt uppehåll.
Isabellah, med rötterna i Kenya men som blev svensk medborgare 2009, har fantastiska sju segrar i Stockholm Marathon, 2008–2015. Hon tog ett åttonde SM-guld 2016 och ett SM-brons 2018, men lade mer eller mindre av efter det. Nu har hon 43 år ung genomfört sin första ordentliga satsning sen dess med ett antal månaders träning i Kenya.
Vi lär inte se henne utmana om segern, men Isabellah är ett spännande inslag som innebär att vi har tre av historiens fyra snabbaste svenska maratonlöpare på startlinjen. Med regerande svenska mästaren Carolina Wikström och 2022 års SM-vinnare Hanna Lindholm är totalt elva SM-guld representerade, i stort sett halva mästerskapsskörden under 2000-talet.
Den etiopiska dominansen
De fyra senaste upplagorna av adidas Stockholm Marathon har dock vunnits av etiopiskor. Sifan Melaku seglade ifrån efter halva loppet ifjol och vann till slut med nästan tre minuter till Sorome Negash. De två återvänder i år.
Melaku efter att i mars ha hängt med två tredjedelar in på Seoul Marathon, som vanns på 2:21. Negash vann i höstas Dublin Marathon på 2:26 och har inte varit sämre än tvåa i sex av sina nio maror. Och Zenebu Bihonegn och Gadise Mulu sprang maror på 2:24 ifjol. Vad kan Kenya sätta emot det?
Halvmaratonplöjare nu på fulla distansen
Kenyas Marion Kibor har utvecklats från lopp till lopp med tiderna 2:31-2:28-2:25-2:22 under två års tid. Det tog stopp i Amsterdam i höstas, där hon passerade halvvägs på 1:09, men segade sig ändå in i mål på 2.24.
Märkligare bakgrund har hennes landsmannina Ivyne Jeruto som under 2017–19 sprang 36 (!) mindre halvmaror och vann 16 av dem. Hon gav sig så småningom på maran, men utan att bräcka ens 2:40, för att plötsligt i mars vinna i Rom på 2:24.
Medaljaspiranterna
Bakom stockholmarna Wikström och Lindholm, som dock representerar Upsala IF respektive Högby IF på Öland, finns två medaljaspiranter som flyttat från huvudstaden. Malin Starfelt i Östersund och Fanny Schulstad i Örebro. De bör konkurrera med Isabellah Andersson och Malins klubbkamrat i Runacademy, Johanna Bäcklund samt Fannys kollega i Örebro, Erica Lech. Se dock upp för debutanten Julia Nilsson, Pallas Malmö, och inte minst IFK Umeås Evelina Henriksson, som nyss tagit sig ner under 34 minuter på milen.
Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av dem slåss dessutom om SM-medaljer. Men vem kan hålla huvudet kallt och klara värmen bäst?
Ja, inte nog med att SM-löparna håller högre klass än någonsin förr. Det är till och med så att två av de tre kvickaste löparna är SM-deltagare. Samuel Tsegay är den ende som har sprungit under 2:07, men det var för tre år sedan. Hässelbys Samuel Russom är minuten långsammare, men det resultatet gjorde han i februari, i Sevilla. Eritreanen väntar ännu på svenskt medborskap men på de fyra år som han har fått tävla på SM har han erövrat 19 (!) medaljer varav sju guld, däribland på maran för två år sen. Men ifjol bröt han loppet.
Jakten på OS
Förra året passade Samuel Tsegay på att skörda sitt tredje maratonguld. Han följde upp det i höstas med att i Amsterdam sänka det svenska rekordet till 2:08:41. Men det var inte tillräckligt för att bli uttagen till OS, och efter det har han ägnat sig åt en oförtruten jakt på att komma till Paris. Men årets tre maratonstarter har inte slutat väl, 2:11 i Dubai i januari och två brutna lopp veckorna efter varandra i april. Båda tävlingarna kännetecknades av samma värme som väntar i Stockholm på lördag.
Fem andra SM-favoriter
Fem av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna är med på lördag. Även Ebba Tulu Chala har närt OS-drömmar. Återigen sprang han fort i Sevilla, där han har gjort sina bästa lopp. Ebbas 2.09:06 överträffas endast av Suldan Hassans svenska rekord i samma lopp och ovan nämnda mara i höstas av Tsegay.
Det var också i Andalusien som Linus Rosdahl slog personligt rekord med 2:11.30. Han sällar sig till SM-medaljaspiranterna tillsammans med Archie Casteel, som hade 2:10 där ifjol och 2.11 i Köpenhamn bara fyra veckor före Stockholm.
Glöm inte heller bort den mest erfarne av dem alla, David Nilsson, med sex maratonmedaljer inklusive silver ifjol eller Jesper Lundberg, målaren från Äppelbo som hängde upp penseln för att bli professionell löpare. SM-fältet har växt kraftigt från 57 löpare ifjol till 71 i år. Av dem är 31 från Stockholm med FK Studenterna som största förening, som har sju SM-löpare.
Ingen given favorit
Vilka östafrikaner har hittat till Stockholm i år? Kenyanen Fredrick Kibii började med maraton ifjol och fick snabbt ihop tre lopp på 2.08-2:09 med bland annat en seger i Lens. Landsmannen Benard Kipkorir har vunnit tre av sina fem första maror på liknande tider. Kennedy Kipyeko har en djup bakgrund på halva distansen med tio lopp på strax över timmen och har inlett maratonkarriären med en seger och en andraplats. Robert Ngeno var fyra här i fjol och persade (2:10:16) sen i Buenos Aires i höstas.
Marockos Mohamed El Talhaoui var strax bakom Russom i Sevilla. Etiopiern Gezahagn Zelalem är snabbast av dem (2.07:56) med en andraplats på den svårsprungna maran i München, men har bara sprungit ett (misslyckat) lopp på de 20 månader som förflutit sen dess.
Till syvende och sist blir frågan vem som har mest is i magen när termometern visar 25 grader. Vinnarna av tidigare högvärmelopp i Stockholm har sällan gått att förutse.
I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 1 juni, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför hans 26:e Stockholm Marathon – 30 år efter hans första SM-guld på maratondistansen i just Stockholm. Nu är det bara den fysiska och mentala laddningen kvar.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Känslan i löpningen var hyfsad de senaste passen. Sista tuffare fartpasset berättade jag om här, och med två dagar kvar till loppet körde jag ett lätt distanspass där jag “som på den gamla goda tiden” la in 5×200 m i lite snabbare tempo för att hålla i gång fart och känsla. Nu återstår bara en korta hålla i gång-jogg dagen innan loppet (jag brukar inte vila helt utan gillar att aktivera kroppen med lätt jogg).
5×200 meter med 45 sekunders ståvila blev sista lilla farttriggningen innan maran
Positiv mental status
Som jag skrev i min analys av maratonbanan tycker jag att en del av den mentala laddningen är att kolla in banan. Självklart finns det även andra saker som handlar om att förbereda sig mentalt inför ett maratonlopp. En bra mental status inför och under loppet kan man tjäna tid på – och det kan också lägga grunden för en ännu mer positiv upplevelse.
Det handlar mycket om att gå in med en positiv känsla och ett självförtroende som kan besegra tröttheten. För tröttheten kommer – jag har i varje fall aldrig sprungit en mara utan att tröttheten smugit sig på. Fundera därför gärna redan nu på hur du ska hantera tröttheten under tävlingsdagen. Hitta också ett mantra som du kan ta till när det tar emot.
Tona ner pressen
Om du har bra träning bakom dig är det enkelt att gå in med ett starkt och positivt sinne. Då blir det viktiga i stället att tona ner pressen. För stora förväntningar kan blockera löpningen om det helt plötsligt inte går så lätt som det borde göra, med tanke på den träning du har lagt ner.
Ha därför med dig att du har tränat riktigt bra, det är en styrka. Men lämna också en öppning för att det är ett tufft jobb som ska göras. Du vet att arbetet och resultatet inte kommer av sig självt. Du måste därför vara inställd på att du kommer behöva plocka fram de resurser du har byggt upp med all bra träning.
Allt att vinna
Om träningen inte riktigt gått som planerat blir det om möjligt ännu viktigare att få till den mentala styrkan. Du måste vända den inte helt perfekta träningsuppladdningen till något positivt, genom att hitta en “jag har allt att vinna”-känsla. Då kan du lättare gå in i detta med en avslappnad inställning, utan press från dig själv eller omgivningen.
Ett sätt att förstärka känslan av att det ska gå bra, även om förberedelserna inte varit de bästa, kan vara att titta tillbaka på träningen eller på en tidigare tävling. Fokusera gärna på tillfällen då du har haft flytet och farten utan en perfekt träningsperiod. Övertyga dig själv om att du också denna gång kommer att ha flyt på tävlingsdagen – om du gör rätt de sista dagarna.
All träning är gjord och skorna är redo för start – men lite av den mentala laddningen återstår.
