Abstinens 2.0

Känner vi måste ventilera några av de utmaningar som långdistanstriathlon står inför. Ser hemska bilder på sociala medier där stora klungor på non drafting race lyfts fram som skräckexempel medan personen i fråga gapar fuskare med full hals. Artiklar gällande prestationshöjande medel där både amatörer & professionella pekas ut som användare. Precis som vanligt när det kommer till människor så ropas det ut en hel del skuld, missnöje och glåpord samtidigt som konstruktiva förslag på hur saker och ting borde gå till uteblir. De förbättringar som väl presenteras saknar tyvärr ofta verklighetsanknytning då många inom motionärer inom sporten inte är riktigt insatta. Missförstå mig rätt, jag vill också vi ska få bukt med alla de problem som finns där ute. Antagligen mer än de flesta då jag ofta får se mig snuvad på topplaceringar pga ogentligheter från mina medtävlande. Hur gör vi för återupprätta förtroendet för sporten?

Drafting: Det är mkt mer invecklat än hur jag beskriver det men skriver förenklat för göra det läsvärt.
För de som cyklat mycket och testat springa hårt efter man klivit av cykeln vet skillnaden gå av med fräscha ben alternativt helt trasiga buggar. Ska dock tilläggas att bara för man ligger på hjul så är benen inte opåverkade men skillnaden från ligga solo i 90-180 km i 35-38 km/h mot ligga bakom någon är enorm. Spelar stor roll även hur nära man ligger. Direkt på någons hjul sägs spara uppåt 30% medan lagliga 10 meter (bakhjul/framhjul) sägs spara nåt i storleksordningen 10-20 watt beroende på omständigheterna eller cirka 3-5%. Ligga och tulla på gränsen 6-8 meter bakom ger säkert 10-15% vilket är väl ungefär den effekt man får om man använder EPO?!
Slutsats – Drafting är FUSK och inget annat. Ligga på lagliga 10 meter ger enligt mig tillräcklig fördel som även den kan ifrågasättas.
Lösning – Draftzones vid knepiga partier på banan, 20 meters regel för PRO och 15 m för amatörer. Hårdare straff & fler domare?!

Problematiken: Alldeles mycket folk på banan.
På tävlingar med ”lättcyklade” cykelsträckor där de tävlande startar simningen samtidigt eller tätt efter varandra blir det svårt om inte omöjligt särskilja alla deltagare. Speciellt om det är ett lopp med hög status som har lockat många duktiga som är ganska jämna över grenarna. Bästa exemplet är Hawaii där nästan 1500 herrar brakar iväg samtidigt på simningen och 1000 personer kommer ur vattnet efter 57-67 mins. Dessa jämnstarka 1000 personer skall sedan prydligt bilda en kolonn där folk håller 10 meters lucka och regelrätt spenderar sina 30 seks för omkörningar utan gå ut när en bakomvarande cyklist kommer på samma tanke och påbörjat sin omkörning. Tittar man på recaps från proffsen som är mellan 10-20 man i sina grupper så ser man hur de kämpar för inte bryta mot reglerna. Speciellt knepigt om de som ligger längst fram växlar intensitet då det blir en viss dragspelseffekt. Tänk er då 1000 amatörer som ska försöka sig på detta konststycke. Det säger sig självt, för mycket folk på banan vilket omöjliggör uppgiften för såväl deltagare som domare. De man ser på bilderna från Hawaii hade nog helst sluppit sitta som usla klungcyklister men enda sättet undkomma detta är dra upp farten till 50 km/h i en timme eller stanna helt i två timmar så man får en egen fri väg. Detsamma gäller damerna men då de är färre och mindre homogen i sin framfart så är de i dagsläget en enklare uppgift övervaka för domarna.
Lösning – Kraftigt decimera antalet deltagare alternativt kraftigt sprida ut dem?!

Ska tilläggas sporten är relativt ung samt växer så det knakar och antalet utövare sägs ligga i paritet med hur många i världen som spelar Hockey (20 miljoner beroende på hur man räknar). Kvala till Hawaii har enorm status och precis som med allt annat som ger pengar eller prestige så gör folk vad som helst för uppnå just detta. Fler och fler har dessutom blivit anständiga simmare och starka cyklister. Gamla anrika sporter som fotboll, tennis och friidrott tampas även dem med diverse problem där enkla lösningar inte växer på träd. De som organiserar race har ett vinstintresse, inget konstigt med det. Ingen välgörenhet det här. Klart det går ha 2000-4000 startande utan stjäla upplevelsen från toppskiktet eller för den delen de som kommer in under heroes hour. Kolla bara Challenge Roth. Frågan är väl bara hur, dessutom är det väldigt olika race från race.

I den bästa av världar är tävlingarna kanske uppdelade på två dagar där PRO och de 15-20% som tävlar om Kona slots & pallplatser startar ena dagen nitiskt övervakade av domare samt med 15-20 meters draft zone. Vore synd ta bort tävlingsmomentet helt för de som verkligen racear och inte låta dem jaga varandra.

De övriga som har lägre ställda mål startar i rullandes med 10 meters draftzone – typ Öppet Spår på Vasan, ni fattar. Dessvärre ser jag det svårt stänga av Ölandsbron i två dagar utan att byråkratiska kommuner börjar tulla på sina regler & avgifter.

Kom gärna med konstruktiva idéer & lösningar här så hjälps vi åt göra sporten renare för alla. Det är i allas intresse!

Nelker

Hej igen!

Man ska aldrig ta några viktiga beslut när man är ledsen, i vredesmod eller med tom mage. Har tyvärr varit allt av det nämnda. Kommer sig naturligt efter en stor urladdning oavsett om det gått bra eller mindre bra. Somliga tycker kanske min prestation inte var så illa då det finns värre exempel på genomklappningar. Den hårdaste kritikern är som vanligt en själv. När man inte kan leverera sin nivå, ja då skiter jag i om det blir 10:15, 12 eller 13 timmar. Smartast vore kanske bryta men den kvoten har jag fyllt för 10 år framåt så det är inte aktuellt. Så vad händer nu?!

Då jag inte sett någon direkt märkbar utveckling sista året utöver simningen så har jag bestämt följande. Kommer inte tävla igen förrän jag märker en ny nivå på cyklingen utan för den delen behöva kanibalisera på löpningen som även den skulle behöva en uppryckning.

För det ska vara möjligt tänker jag helt reboota systemet. Ta en längre välbehövlig vila från strukturerad träning och sedan börja om från ruta ett. Kommer utan tveka fortsätta jobba med Björn Andersson som coach.

Det blir tydligare och tydligare vilken briljant lärare han är. Dessutom kan jag acceptera hans enkla tankesätt och de metoder han använder är något jag själv alltid har förordat. Han säger det inte rakt ut men läser man mellan raderna förstår man. Det finns inga genvägar till bra resultat, endast hård disciplinerad träning lönar sig i slutändan. Upprepningar, tålamod och repetition är nyckeln.

Många coacher, dietister och annat löst folk försöker profitera på sporten genom sticka ut med revolutionerade metoder. Oftast överdrivna från var de själva tror på men utan skapa en rubrik så är det ingen som lyssnar i vårt informationsöverbelastade samhälle. Det här gäller inte bara sport utan finns i alla branscher, säkert även i den du jobbar i. Människan har alltid i sin natur varit lat och sökt genvägar. Det har i sin tur lett till många fantastiska uppfinningar som förenklar vår tillvaro och våra liv. Tyvärr finns inga sådan när det kommer till kroppen. I alla fall inte om man vill vara långsiktig och inte riskera hälsan.

Precis som jag har skrivit tidigare är det självklart bra med kompletterande styrketräning, stretching, yoga, löpskolning, stenåldersträning, cirkelträning, massage, naprapater, kampsport…..listan är oändlig. Men vänd på det, säg du har max 300-325 timmar på dig nästa säsong samt är målinriktad göra bättre resultat än föregående. Det är ett personligt ställningstagande vi alla måste göra. Utan kompletterande försiktighetsåtgärder löper du högre risk för skador och andra problem. Lägger du 1/3 av din träningstid till yoga, stretch och på naprapater kommer du sannolikt vara hel och flexibel men inte särskilt snabb. Har varit tydlig med mitt val i den här frågan historiskt men nu står jag vid ett vägskäl och måste nog kompromissa. De krämpor som tidigare varit i periferin har nu börjat bli mer påtagliga och gör jag inget riskerar jag få permanenta problem. Ska därför med Björn ta fram en längre startperiod som innehåller portioner av alternativ träning så jag går in sedan i den mer seriösa delen med bättre förutsättningar.

Jag vet vad ni tänker – Men Nej, ni kommer inte se speciellt många instagrambilder på mig från naprapaten eller utövandes Bikram Yoga men eventuellt en hel del från gymmet. När akupunktörens nålar börjat gå av och härdade sjukgymnaster skrattar högt under en behandling är det nog dags ta sig en funderare…

Sagt och gjort. Resterande del av oktober är fortsatt vila. I november kör vi igång igen fast nu i en annan del av gymmet. Som en träningstokig vän sa till mig – ”Alla vägar leder tillbaka till bänkpressen på SATS”. Vet inte som det är sant men kontrar med ett mitt favorituttryck – ”Är du bäst spelar det ingen roll hur det/du ser ut”. Tror det märkligt nog var stilpolisen Roberto Vacchi som sade det en gång när en mycket tekniksvag cyklist på Tour du France vann en prestigefylld etapp. Ja, där ser ni. Även Vacchi kan alltså vända kappan eller som de säger ”Det är inte kappans fel att vinden vänder”.

Nelker

Ouff!

Madame Pele är den lokala gudinnan av eld, vind & vulkaner här på ögruppen Hawaii. Hon sägs även ha skapat dem. Då jag tidigare gånger lyckats hålla mig vän med henne fick jag igår erfara hur det är när man hamnar i bråk med denna hetlevrade dam. Kan ärligt säga jag hade goda förutsättningar prestera ok här, inte optimala men ok. Tyvärr ville det sig inte. Ska förklara varför.

Precis som med Kalmar, Vasaloppet eller Vätternrundan så dikterar de yttre omständigheterna loppets förutsättningar. Svårt om inte omöjligt jämföra ett års resultat med ett annat. Speciellt då de upplevs olika beroende på vem man frågar och vilken dag just den personen har haft.

En objektiv och rättvis bedömning är enligt mig att det var snabba och relativt förlåtande förutsättningar för att vara här. Två undantag dock som jag tror svepte mattan under mina fötter och många andra. Vattentemperaturen var högre än normalt tack vare en rekordvarm säsong och stekande sol under större delen av cyklingen. 

Ska kort sammanfatta mitt race:

Simningen
Låg som tidigare år långt ut till vänster i starten och kom iväg bra. Är i bra simform och vågar ta för mig mer än tidigare. Hade fint tryck hela varvet men insåg flera gånger att jag missade tåget som låg tightare bojarna. Gjorde några försök sällskapa stimmet men det var extremt stökigt där vilket jag ansåg skulle kosta mer än de smakade. Höll mig i ytterkant och fick surt ta en medioker simsplit på 1:04:40. Anser mig vara god för minst ett par minuter snabbare tid men nu blev det inte så. Kände inte jag tog i för mycket utan höll stabil intensitet hela vägen, precis som i Kalmar.

Cyklingen
Kände omedelbart att jag var medtagen från simningen. Inte muskulärt utan mer överhettad. Bestämde mig för verkligen köra superlugnt första milen som går i stan för återfå mina krafter och lugnet. Benen var stumma och hjärtat inte riktigt i fas ännu. Direkt sedan när vi kom upp på Queen K la jag mig i bågen och började trampa på i planerad intensitet. Första delen var otroligt stökig och påminde mer om Stockholm Velothon än en Ironmantävling. Fick surt infinna mig i denna pinsamma framfart i några mil tills det blev rejäl motvind någon mil innan klättringen till Hawi. Då la sig folk verkligen på hjul. Domarna som strök förbi gjorde inte ett skit och min motivation började vackla. Tryckte på för undkomma mina följare men det resulterade i sura uppstötningar och tilltagande huvudvärk. Pressade i mig gels & vätska trots strejkande kropp. Upp till Hawi var det snälla vindar. Coolt se proffsen komma flygande ner från berget. Mindre coolt se Tour de France svärmar av triathleter en halvtimme efter. Något bitter och uppgiven pressade jag på hem så gott jag kunde. Mådde något bättre men var väldigt medtagen av värmen. 5:09h tog cyklingen, 235 watt  NP.

Löpningen
Har nog aldrig varit så rostad eller bucklig efter en konservativ cykling. Fick sitta en bra stund i T2 bara för återfå medvetandet. Huvudet värkte och snurrade, ryggen var helt rökt. Drack massvis med vätska och begav mig ut. Surrealistiskt när allt i kroppen är i uppror men benen är superfina. Hade fruktansvärd dubbelsidig håll där njurarna sitter. Bröstkramp och värkande ländrygg. Huvudvärken var borta men det hjälpte föga. ”Helvete heller att jag går 4 mil” Tänkte jag. ”Ska fanimej inte ha mörk bakgrund på någon jävla finisherbild”. Förvånad kollade jag på klockan och benen producerade 4:35 fart när jag sprang. Tyvärr var jag ständigt tvungen att stanna vid varje aid station för kyla av mig. Testade för första gången gå på toaletten, kändes bättre efteråt men tog nog mer tid än vad det gav i resultat. Vid 17-18 kilometer mådde jag äntligen bättre igen men då var det tyvärr för sent. Även om jag hade slitit kroppen i stycken hade jag fått en högst medioker tid. Bestämde mig för sällskapa med en Amerikan som hade hamnat i samma sits som jag. Vi sprang de sista 22 kilometrarna ihop. Det var stunder då jag trodde han skulle svimma men lyckades övertala honom att kämpa. Jag joggade hela vägen fram till sista mile´n då jag bestämde mig för springa lite snabbare för ha en skön känsla med mig hem. 3:51h tog denna utflykt.

Sluttid – 10:15h

Ska egentligen inte vara ledsen över prestera dåligt denna gång. Köra bra här var aldrig slutmålet utan ta mig hit var hela idén när jag anmälde mig till Kalmar. Känner mig lyckligt lottad trots allt som får åka hit och efter de problem jag haft senaste året är det svårt klaga. Gjort två superbra race inklusive en Sub9:a samt fått tonvis med mer erfarenhet. Mer kan man nog inte begära.

Tänkte skriva en uppsats om vilket äckligt fuskande jag bevittnade men då kommer jag bara framstå som bitter och missunnsam så struntar i det. Kan bara säga detta – sporten har ett jätteproblem och en superutmaning få bukt med draftingen. Ska bli intressant se vad de kommer göra åt saken, såhär kan det bara inte fortsätta. Räcker med ni ser bilden…

Jag är inte med i denna klunga utan hittade bilden på sociala medier.

Tack alla ni som följt mig & skickat glada tillrop. Känner mig supersmickrad och lovar försöka underhålla er med dumma påhitt. Nästa stora händelse verkar bli Syd Afrika – Jag har oavslutade affärer med en manet och ett kravallstaket där. Gör om gör rätt!

Puss på er!

Maui Mike

Aloha!

Timmar kvar till starten av min tredje Ironman här i Kailua Kona på Big Island, Hawaii. Känslorna är blandade. En del av med mig är glad att överhuvudtaget vara här och känner en viss prestigelöshet. Den andra delen har fått upp blodvittring och känner för släppa lös hela registret och se var jag står mig mot världens främsta inom sporten. 

Sannolikt kommer jag nog starta något avvaktande så jag inte riskerar bilda en röksvampsformation uppe i Hawi. Veckan har inte bjudit på några starka vindar utan det har varit relativt lugnt för området. Det har däremot varit varmt, närmare 40 grader på sina håll. Molnen har dock alltid varit mer eller mindre närvarande så det kan bli hyfsat snabba förhållanden i år. Har dock svårt räkna ut vad som slår hårdast på mig värme eller vind….gissar värme. Kommer därför inte lockas med i allt för högt tempo då jag vet att här om någonstans lönar det sig ha is i magen.

Tänkte sammanfatta banan så ni får lättare att analysera det ni ser på Live Stream samt Live update:

Simningen 3.9km:
Banan är på ett varv. Rakt ut & runda Body Glove båten för sedan simma in igen. Våtdräktsförbud men 90% av deltagarna kör med ett s.k. Swimskin vilket sägs ge 2-4 seks per 100m jämfört med våtdräkt som ger ca 5-7 seks. Öppet hav som oftast är hyfsat stilla sånär på dyningar. Det som slår på tiderna är huruvida starka strömmarna är. Herrproffsen startar 6:25. Damproffs kl 6:30. Age Group män startar kl 6:55 och resterande damer kl 7:10 lokal tid. Lägg till 12h för tiden i Sverige. Utan vetenskapligt stöd så brukar man lägga på 6-8 mins på sin Kalmartid här om man är en 1:10h simmare. Jag hade 1:07 resp 1.10h år 2013-14. Ca 1200 personer kommer upp i mellan 1:05-1:15 så det är trångt och mysigt hela varvet. Ganska vassa armbågar och mycket adrenalin bäddar för en stökig simning. Väldigt skönt när den är avklarad.

Cyklingen 180.2km – 1750 höjdmeter:
Öppnar med en loop inne i stan på 10km för sedan bege sig ut på den legendariska Queen K Highway som tar en upp till en tuff stigning mot den lilla staden Hawi på öns Nordvästra del. Inga riktiga backar på denna lavainbäddade motorväg utan en ständigt böljande färdväg. Då väldigt många kommer ur vattnet samtidigt och är jämnstarka på cykeln är det en jävla getingsvärm första 4-5 milen då det även brukar blåsa en ljum och skön medvind. Domarna håller sig närvarande men omöjligt döma drafting då det inte är praktiskt genomförbart be 1500 cyklister hålla en 10 meter lucka när de startar i princip samtidigt. Bara räkna baklänges, skulle bli milslånga led. Efter 5 mil tar man av till vänster och efter en kortare nedförsbacke börjar den 2.5 mil långa stigningen till Hawi. Normalt har man sid och motvind hela vägen upp. Vid den här tiden börjar förmiddagsbrisen från havet krocka med den luft som kommer ner från bergssidan vilket bildar krossvindar. Besvärligt när man klättrar upp och livsfarligt när man störtar ner. Efter vändpunkten i Hawi har man 8 mil hem. Nedför först med kastvindar som försöker få dig gå omkull. Byts ut mot en fantastisk medvind när motorvägen börjar igen. Sedan beroende på när du startar och tid kommer en smygande sid och motvind igen. Är man riktigt tidigt ute och cyklar som Kienle kan man mer eller mindre ha medvind hela vägen hem. Är man ute sent och cyklar långsamt kan man ha motvind istället. Kort summerat – ta det enormt lugnt första 55km. Planera för en tuff stigning där man kommer ligga runt halv ironman intensitet följt av en vinglig nedförslöpa på några mil innan de sista 45-55 kilometrarna kommer vara av blandad kompott. Räknar med hålla 5-10 watt lägre än i Kalmar. Jag gynnas av denna bana då mina absoluta watt, storlek och sittställning gör mig snabb här. Hade 5:06 resp 5:04h här 2013-14.

Löpningen 42.2km:
Man mår som ett kvarglömt rostbröd efter cykeln. Lättad dock över slippa den eviga blåsten och smärtorna i skrev, nacke & ländrygg. Lätt illamående och huvudet har börjat värka. Man känner omgående när man kliver av cykeln om man fick med sig sina löpben eller inte. Personligen har jag aldrig haft några vidare ben här utan har tvingats springa med stumma ben och värkande rygg. I år känner jag mig mer förberedd och ser nästan fram mot det. 3:07h Marathon i Kalmar gav mig massor av självförtroende speciellt då jag inte kände att jag fick ut all min fart där. Kommer inte gissa tider här men 4:25-4:30 fart skall vara görbart under de första 25-30 kilometrarna. Resterande 12 kilometrar ligger i Guds händer. Banan är böljande med en ordentlig backe vid kilometer 16 när man lämnar Ali´i Drive för ta sig upp till Queen K. Banans mest kända del är Energy Lab som är en avkrok nere vid en forskningsstation där man mäter solenergi. Backen upp därifrån är 800 meter lång och där har man solen & vinden i ryggen vilket får en att känna som om man ska brinna upp. Då denna backe sammanfaller med kilometer 30 så är det oftast här man tappar modet och benen ger upp. Själv längtar jag dit för då har man bara 12 kilometer kvar tills man får sluta springa och får höra ”You are an Ironman”. Jävligt fånig Line mest just där och då är det som ljuv musik i öronen. Sprang på 3:31h resp 3:24h under 2013-14.

Jag har startnummer 1721, Age-Group M35-39.

Går följa oss på ironman.com. Proffsen startar 18:25 CET.

Hörs efter loppet!

Nelker

Hej!

Detta inlägg kommer handla om hur jag tänker kring mina aktiva val för maximera min prestation samt minimera oförutsedda olyckor eller andra ovälkomna problem. Det är självklart alltid viktigt med förberedelser så man kan enbart fokusera på sin framfart utan behöva leka mekaniker eller sjukvårdare på vägen. Men ju extremare förutsättningar desto mindre förlåtande blir misstagen.

Simningen:
– Enklaste momentet då man slipper släpa på något samt få saker som kan gå sönder.
Hängselcykelbyxor Bontrager Ballista under mitt swimskin från HUUB som sitter riktigt bra på mig samt Speedo Speedsocket simglasögon med solglas som jag alltid har. Har dessa under badmössan då de annars lätt flyger av vid de fighter som uppstår i vattnet. Har inget vaselin på kroppen utöver grenen inför cyklingen. Tar en Gel & Power Bar Waffle strax innan start. Har även druckit 0.5l vätska med Resorb.

Cyklingen:
-Står och väger mellan min race suit från Fusion eller cykelställ från Bontrager. Oavsett vilka triathlonkläder jag har så har ingen tillräcklig vaddering för 18 mil i tempoställning. Ska även läsa på huruvida man får ha t-shirt långa ärmar under simningen på detta race då det är lite olika med det beroende på tävling som har non-wetsuit swim. Lutar åt cykelbyxor på simmet sen drar jag på mig cykeltröjan i T1. Kunna ligga ”bekvämt” i 5h på cykeln är värt allt. Speciellt på detta race när det är så mycket annat som kan knäcka dig. Skav & domningar är mentalt nedbrytande och det var fantastiskt slippa det i Kalmar även om det kostade någon minut extra i T2 när jag bytte om till trisuit.
– Huvudet får en Bontragers Ballista Aero Road Helmet. Snabb & bekväm samt lätt kyla av skallen.
– Oakley Jawbreakers Prizm skyddar ögonen.
– Bontragers XXX skor på fötterna. Vanliga cykelskor samt strumpor på fötterna.
– Hade tänkt ha en 55 chain ring men då det kommer strula till min slope i wattmätaren så behåller 53:an på. Det blåser som bekant där samt långa utförslöpor vilket får mig trampa ur relativt ofta. Riktiga cyklister klarar hålla hög kadens men jag är dålig på det. Över 100 frekvens och jag tycker det snurrar för fort. Önskar jag vore mer mekaniskt begåvad och kunde ordna med såna här saker själv. SRM mätaren har just varit i Tyskland efter varit strulig så värdesätter hellre konsekvent data den här gången än slippa tvingas frihjula i några backar. Tar 11-23 som kassett.
– Har Bontrager Aeulos Clincher 90 mm bak och ett 50 mm fram. Latexslangar och Continentals GP4000IIs 25 mm bak resp 23mm fram. Inte de snabbaste men väger man in punkteringsrisken i kalkylen så är det ett snabbt & tryggt val.
– Kommer sannolikt införskaffa en påfyllningsbar flaska till styret samt ha ett vanligt flaskställ på ramen. Flaskorna man får vid stationerna passar dåligt i flaskhållare samt riskbest släppa styret under många partier för dricka. Bakom sadeln sätter jag inget utan lägger reservslangar, verktyg & patroner i Treks reservdelslåda (speed box). Kan inte ha vätska bakom sadeln då jag får kramp i bröstryggen då jag fipplar där efter en 4km simning. Utöver två flaskor med Vitargo sportdryck har jag med mig 12 st Powerbar Gels. Det är minimun vad jag ska få i mig men brukar ta nån extra vid langningarna. Inga bars, salttabletter eller annat tjafs, keep it simple.

Löpningen:
Byter om till en Fusion trisuit, heldräkt. Fräscha strumpor, Frottépannband, Oakley Radar med ren lins och Salming Distance 3 med snabbsnören. Slabbar på mig solskydd på armarna & ansikte. Greppar 6 Polerbar Gels med koffein och trippar iväg längs Alií Drive. Vätskestationerna kommer varje Mile (1.6km). De är välfyllda och de som jobbar där är extremt service minded. Ingen risk man kommer sakna något, gäller bara vara disciplinerad och få i sig skiten hela tiden.

Slutsats: Kommer köra ganska exakt som i Kalmar med undantag för hjulen, hjälmen & dryckeslösningen för mina aerobars. Varför ändra på ett vinnande koncept?!

Frågar på det?!

Nelker