Blogg

Dags för monkey bar


Varje dag när jag hämtar min son på skolan säger han ”Jag vill vara en stund i den lilla lekparken”. Jag vet att det är som drar: monkey bar. Det han kallar lekpark är i själva verket en klätterställning som bland annat innehåller en monkey bar, en jättesvår moneky bar med ojämna avstånd mellan handtagen och en del av dem är mjuka så att de svänger fram och tillbaka. Där klättrar han runt i minst en halvtimme tills han är helt slut, blöt av svett i håret och klagar på att han har ont i händerna och armarna.

Just den monkaybar där han klänger omkring är för låg för mig, men bara några meter därifrån finns en högre. Och tur är väl det, för jag har börjat inse att jag måste sätta igång att träna ikapp om jag inte ska hamna hopplöst efter! Han är ju skitstark! På mitt hemmagym som jag tränar på ibland när jag inte är på Nordic, har en monkey bar, så där tränade jag lite idag. Och det är roligt! Finns det monkeybar på ditt gym, testa! Går det bara ett par steg – börja där och försök få till ett steg till varje vecka. Du kommer att bygga bra överkroppsstyrka, kroppskontroll och smidighet.

Lycka till!


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Maravecka och slutspurt


Nu är det nära. Dagen som jag har gått och väntat på i mer än ett halvår börjar äntligen närma sig. På söndag är det dags att leverera. Examen. Upp till bevis. Jag vet inte hur många gånger som jag har visualiserat loppet i mitt huvud och tänkt på hur det kommer kännas att korsa mållinjen på söndag. Jag har spelat upp tusen olika scenarior men alla slutar på samma sätt; 2.48 och nytt PB. Man måste våga drömma och tro på sig själv.

Det här är första gången som jag faktiskt känner att jag har en rimlig chans att fixa drömmålet 2.48.48. Inför mina senaste maror har jag såklart haft förhoppningar men samtidigt vart realistisk. I Barcelona var det aldrig riktigt nära trots att det blev PB, snarare blev jag positivt överaskad över att jag bara var 3min 15 sek ifrån efter 3 månaders nötande på snö och is i vintermörker. Inför Stockholm Marathon hann jag aldrig ladda om mentalt så även fast formen var helt okej så blev det pannkaka där. Och under fjolårets vintermara hade jag farten men inte uthålligheten. Den här gången känns det som om jag har både och; fart och uthållighet. Men framförallt så har jag sprungit mer än jag någonsin gjort inför nåt annat lopp och dessutom har jag fått vara skadefri hela året bortsett från lite småskavanker. Och även fast jag hade önskat att förra helgens genrep på halvmaran hade gått betydligt bättre än det gjorde så kan jag inte klaga på förutsättningarna. Jag har satt mig själv i den situation som jag drömde om när det blev klart med Berlin i våras; jag har kört mycket mängd, långa trösklar, en hel del överfart och kroppen håller ihop.

Just nu börjar jag känna mig sjukligt nervös, nästan på gränsen till att det känns jobbigt. På nåt konstigt sätt känns det som om allt står på spel. Och ändå så tävlar jag ju bara mot mig själv. Självklart ser jag fram emot loppet och som vanligt ska det bli hur kul som helst att få åka utomlands och springa lopp igen men den här gången har nästan nervositeten tagit över känslan av att jag gör det här för att det är roligt. Just nu känns det faktiskt inte speciellt roligt nånstans utan mest bara jobbigt och ångestframkallande. Men trots nervositeten så har jag ett helt annat självförtroende när det kommer till marathon jämfört med millopp. Jag vet vad jag kan och att jag har gjort hemläxan. Dessutom så älskar jag ju att ligga och nöta asfalt mil efter mil. Förhoppningsvis är den här nervositeten bara positiv och den sista pusselbiten som krävs för att fixa 2.48.

Dom här sista dagarna blir det ganska lugnt med träning. Jag tänker springa 30-35km fördelat på 3 pass innan planet mot Berlin lyfter på fredag kväll, mest för att hålla igång benen, för mycket vila är inte heller bra för då känner jag mig bara seg. Under gårdagens sista lite längre pass inbillade jag mig att jag kände av mitt löparknä. Jag vet inte om det var inbillning eller inte, men jag bestämde mig för att ignorera det. Rullade lite extra på foamrollern på kvällen. Egentligen gillar jag inte maraveckor, dels därför att man känner efter alldeles för mycket och blir nojig av allt och alla men också pga att nedtrappningen. Är man van att springa 130km i veckan så känns 30km som ingenting. Det i kombination med lite extra kolhydrater och det känns som man är en tjockis på riktigt. Ska strax ut och röra på mig så det återstår att se om jag känner av löparknät ikväll också.

Jag hoppas att jag får skriva att jag fixade mitt mål i nästa inlägg. Om inte 2.48.48 så åtminstone sub2.50. I värsta fall ”bara” PB. Annars blir det till att börja om från början. Sluta springa marathon kommer jag definitivt inte göra oavsett vad sluttiden blir. Det är helt enkelt för roligt. I fredags fick jag en plats till nästa års Boston Marathon. Jag hade 18min till godo på kvaltiden så nåt annat hade jag inte räknat med. Kanske det enda positiva med att fylla 35 i år. Vad målsättningen blir där är oklart än så länge, först ska jag fixa ett nytt PB i Berlin på söndag.

/Hörs

PS! Förutom bra med sömn, vila och kolhydrater kräver en mara rätt musik som en del av uppladdningen. Och som vanligt gäller Joe Esposito’s You’re the best eller Bill Contis Gonna fly now. Vilken man väljer är en smaksak. Just inför denna mara känner jag för Rocky.


Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Tack Stefan! Jag tror man kan följa alla löpare live på hemsidan under loppet,, annars finns det en app med livetracking. Jag har startnummer 27319 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

06.00 på en måndag? Verkligen?


Under en längre period nu har vi haft styrkepass på måndagar. Man har kunnat åka dit i svinottan och lugnt vaggats in i den nya träningsveckan. Idag not so much. Idag var det snarare en käftsmäll rakt in i måndagen i form av flåsintervaller. (Jag vaknade också av en riktig käftsmäll 04:50 i morse när min son sparkade mig i huvudet. God morgon, liksom.) Nu var det 3 minuter jobb, 1 minut vila, 2 minuter jobb, 1 minut vila, 1 minut jobb, 1 minut vila. Intensiteten ska öka när tiden blir kortare. Man kör klart alla intervaller på en övning innan man byter till nästa.

Jag fick börja på C: dumbbell burpee over box. Man tar helt enkelt ett par 10-kiloshantlar. Håller händerna på dem när man gör en burpee på ena sidan boxen. I stället för hoppet i burpeen gör man ett kliv upp på och över lådan. Så gör man om samma sak på andra sidan. Och igen och igen. I 3 minuter. Sedan vilar man en minut. Sedan två minuter burpees, vila 1 minut, 1 minuts burpees och 1 minut vila innan man börjar på nästa övning.

Vet ni vad? Det var jättejobbigt! Jag drabbades av en lätt förkylning i helgen, men den var mycket hastigt övergående, så jag bestämde mig att träna idag. Försökte ta det lite lugnt, men det var ju jättesvårt! Det är lätt att ändå öka intensiteten i intervallerna. Men det kändes bra, så jag tror inte att förkylningen egentligen påverkade mig förutom att jag var tvungen att gå och snyta mig ett par gånger.

Men nu har ni dagens träningspass klart! Kör hårt!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Enkel och ändå perfekt


Nej, det är ingen hemlighet att jag gillar Linus Johansson. Enligt mig är han en av de skickligaste vi har i tränings-Sverige och det han gör är liksom alltid bra, till och med när det gör så där ont att man svettas ymnigt är det bra.

Nu har Linus släppt en träningsapp! 8 minutes calisthenic workout heter den och det betyder typ ”8 minuter träning med ascoola kroppsviktsövningar”, och i dag har jag satt den på mycket hårda prov. Dels har jag provat den själv och så har jag använt den som en del av uppvärmningen till alla mina PT-kunder den här veckan. Ni kanske inte vet det, men jag har tränat extremt mycket med träningsappar. Under min mammaledighet tränade jag uteslutande på hemmaplan med Nike Training Club och andra appar och jag kan verkligen uppskatta en bra träningsapp. Men. Jag är också kräsen, blir lätt uttråkad och vet att det kryllar av usla träningsappar där ute, och därför blev jag lite nervös. Tänk om Linus app skulle vara tråkig! Tänk om jag inte skulle gilla den! Det ville jag inte vara med om!

Nej, jag var egentligen inte orolig. Om mannen bakom träningsformen Soma gör en app kommer den att vara bra. Och det är den. Det är åtta minuter skön kroppsviktsträning med upplägget 40 sekunder jobb, 8 sekunder vila, gånger 10. Och det är inte bara airsquats, utfallssteg, armhävningar… Eller jo, det är ju precis vad det är, men varje övning har en tvist – något som gör att den känns roligare och bättre och ÅÅH så mycket skönare. Ska man göra armhävningar ska man flytta runt händerna, ska det vara airsquats ska armarna upp över huvudet och utfallen görs åt alla håll med diverse överkroppsvarianter. Så är det också lite annorlunda övningar, som den på bilden ovan och spindelsteg. Och varje övning har en enklare variant som också visas tydligt.

Just appens tydlighet är också extremt positivt. Det är alldeles för många appar där man måste fylla i en hel radda med konstiga uppgifter om sig själv, sin närmaste familj och fan och hans moster innan man kan komma igång. Den här är föredömligt enkel. Man köper den för 10 kronor och sedan är det bara att träna! Direkt liksom. Inget intro, utan pang på. Det blir inte otydligt, utan man fattar direkt. Det finns liksom en knapp som heter START. Tydligare än så blir det inte. Ja, det finns också en knapp som heter Terms and Instructions, men vem orkar läsa instruktioner, liksom?

Sedan har man Linus med som sin träningskompis som visar båda varianterna av övningarna och en tydlig klocka som visar hur länge det är kvar av övningen.

Jag, och mina PT-kunder, blev rejält varma och trötta av bara ett varv och jag kan på riktigt inte tänka mig bättre träning på hemmaplan när fantasin tryter, än ett par eller tre varv av programmet. 40 sekunder är precis lagom länge för att man inte ska tröttna eller inte klara att pressa sig tiden ut. Dessutom är det här träning alla mår bra av. Det är ingen slump att Linus heter Friskgymnasten på Instagram – om alla körde efter den här appen regelbundet skulle betydligt färre behöva gå till en sjukgymnast. Tränar du mycket annat är det här ett perfekt komplement för att öka din smidighet  och rörlighet och förbättra funktionen i kroppen.

Har jag gjort det tydligt nog att jag tycker att varenda aen v er ska lägga en ynka tia på en riktigt bra träningsapp? Ok, perfekt. Gör det, och gör det NU!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Redo för skidsäsongen med Sats Off pist


Nu är det ju lite svårt att föreställa sig att det kommer en vinter. Den här hösten har verkligen visat sig från sin soligaste och varmaste sida så här långt och det känns inte direkt som att det hänger snö i luften. Men om bara ett par veckor kan det se helt annorlunda ut, och då är det passande nog premiär för Sats höstnyhet Off pist.

Som du kanske redan har misstänkt handlar det här om skidor och att förbereda sig för skidbacken. Jag som i våras upptäckte hur fruktansvärt roligt det är att strunta i att svänga i pisten och bara stå i störtloppsställning i skogen vet vad mjölksyra i benen heter och det här är väl en bra uppladdning, framför allt för er som åker mycket skidor.

Och visst får vi köra mjölksyreträning och uthållighetsstyrka. Vi hoppar, gör benböj och utfall och står i störtloppsställning. På det lite bål. Och alltihop är över på en halvtimme. Uppöägget är bra och kan säkert få en del svaga lår mer förberedda på att ställa sig på laggen. Det jag vänder mig lite emot är att gruppträning lite för ofta också måste innehåller knasigheter. Vi ska gå i störtloppsställning på led och hålla i varandras höfter och highfiva varandra när de två tågen möts. Jag vet inte. Jag tycker att träning blir roligare om man tar den seriöst. Helt utan trams, men jag är kanske ensam om att tycka så. Vill man highfiva så kan man väl göra det med grannen om man känner att det pockar på? Och nej, jag vill inte påminnas om att le mitt under passet. Det är ju sktijobbigt, då vill jag inte le. Le kan jag göra sedan när passet är över och endorfinerna kickar in.

Men som sagt, upplägget är bra, och om du kan leva med lite tokigheter som ofta följer med organiserad gruppträning är det absolut ett pass du kan lägga in i ditt schema om du planerar att stå i backen i vinter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Hej då stel bröstrygg!


Var det lite skönt med helg? Känns nu måndagens bröstrygg lite stel efter en dag vid datorn? Som att du vill att någon ska trampa på din bröstrygg för att det ska knaka till? Då har jag det ultimata knepet för dig. Om du har en kompis och någonstans att hänga upp dig, vill säga. Du hänger upp dig i ett räcke och ber din kompis att sätta sina händer på var sin sida om din ryggrad vid bröstryggen. Nu ska kompisen trycka dig framåt, du är helt avslappnad. När ni har kommit så långt som det känns ok för dig stannar ni och eventuellt skakar loss lite. Sedan släpper hon långsamt tillbaka, flyttar händerna lite och trycker fram dig igen.

Det är inte säkert att det knakar, men det är ett ofarligt sätt att kunna släppa på spänningar i bröstryggen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*