Blogg

Maravecka och slutspurt


Nu är det nära. Dagen som jag har gått och väntat på i mer än ett halvår börjar äntligen närma sig. På söndag är det dags att leverera. Examen. Upp till bevis. Jag vet inte hur många gånger som jag har visualiserat loppet i mitt huvud och tänkt på hur det kommer kännas att korsa mållinjen på söndag. Jag har spelat upp tusen olika scenarior men alla slutar på samma sätt; 2.48 och nytt PB. Man måste våga drömma och tro på sig själv.

Det här är första gången som jag faktiskt känner att jag har en rimlig chans att fixa drömmålet 2.48.48. Inför mina senaste maror har jag såklart haft förhoppningar men samtidigt vart realistisk. I Barcelona var det aldrig riktigt nära trots att det blev PB, snarare blev jag positivt överaskad över att jag bara var 3min 15 sek ifrån efter 3 månaders nötande på snö och is i vintermörker. Inför Stockholm Marathon hann jag aldrig ladda om mentalt så även fast formen var helt okej så blev det pannkaka där. Och under fjolårets vintermara hade jag farten men inte uthålligheten. Den här gången känns det som om jag har både och; fart och uthållighet. Men framförallt så har jag sprungit mer än jag någonsin gjort inför nåt annat lopp och dessutom har jag fått vara skadefri hela året bortsett från lite småskavanker. Och även fast jag hade önskat att förra helgens genrep på halvmaran hade gått betydligt bättre än det gjorde så kan jag inte klaga på förutsättningarna. Jag har satt mig själv i den situation som jag drömde om när det blev klart med Berlin i våras; jag har kört mycket mängd, långa trösklar, en hel del överfart och kroppen håller ihop.

Just nu börjar jag känna mig sjukligt nervös, nästan på gränsen till att det känns jobbigt. På nåt konstigt sätt känns det som om allt står på spel. Och ändå så tävlar jag ju bara mot mig själv. Självklart ser jag fram emot loppet och som vanligt ska det bli hur kul som helst att få åka utomlands och springa lopp igen men den här gången har nästan nervositeten tagit över känslan av att jag gör det här för att det är roligt. Just nu känns det faktiskt inte speciellt roligt nånstans utan mest bara jobbigt och ångestframkallande. Men trots nervositeten så har jag ett helt annat självförtroende när det kommer till marathon jämfört med millopp. Jag vet vad jag kan och att jag har gjort hemläxan. Dessutom så älskar jag ju att ligga och nöta asfalt mil efter mil. Förhoppningsvis är den här nervositeten bara positiv och den sista pusselbiten som krävs för att fixa 2.48.

Dom här sista dagarna blir det ganska lugnt med träning. Jag tänker springa 30-35km fördelat på 3 pass innan planet mot Berlin lyfter på fredag kväll, mest för att hålla igång benen, för mycket vila är inte heller bra för då känner jag mig bara seg. Under gårdagens sista lite längre pass inbillade jag mig att jag kände av mitt löparknä. Jag vet inte om det var inbillning eller inte, men jag bestämde mig för att ignorera det. Rullade lite extra på foamrollern på kvällen. Egentligen gillar jag inte maraveckor, dels därför att man känner efter alldeles för mycket och blir nojig av allt och alla men också pga att nedtrappningen. Är man van att springa 130km i veckan så känns 30km som ingenting. Det i kombination med lite extra kolhydrater och det känns som man är en tjockis på riktigt. Ska strax ut och röra på mig så det återstår att se om jag känner av löparknät ikväll också.

Jag hoppas att jag får skriva att jag fixade mitt mål i nästa inlägg. Om inte 2.48.48 så åtminstone sub2.50. I värsta fall ”bara” PB. Annars blir det till att börja om från början. Sluta springa marathon kommer jag definitivt inte göra oavsett vad sluttiden blir. Det är helt enkelt för roligt. I fredags fick jag en plats till nästa års Boston Marathon. Jag hade 18min till godo på kvaltiden så nåt annat hade jag inte räknat med. Kanske det enda positiva med att fylla 35 i år. Vad målsättningen blir där är oklart än så länge, först ska jag fixa ett nytt PB i Berlin på söndag.

/Hörs

PS! Förutom bra med sömn, vila och kolhydrater kräver en mara rätt musik som en del av uppladdningen. Och som vanligt gäller Joe Esposito’s You’re the best eller Bill Contis Gonna fly now. Vilken man väljer är en smaksak. Just inför denna mara känner jag för Rocky.


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Anders Larvia

Tack Stefan! Jag tror man kan följa alla löpare live på hemsidan under loppet,, annars finns det en app med livetracking. Jag har startnummer 27319 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Enkel och ändå perfekt


Nej, det är ingen hemlighet att jag gillar Linus Johansson. Enligt mig är han en av de skickligaste vi har i tränings-Sverige och det han gör är liksom alltid bra, till och med när det gör så där ont att man svettas ymnigt är det bra.

Nu har Linus släppt en träningsapp! 8 minutes calisthenic workout heter den och det betyder typ ”8 minuter träning med ascoola kroppsviktsövningar”, och i dag har jag satt den på mycket hårda prov. Dels har jag provat den själv och så har jag använt den som en del av uppvärmningen till alla mina PT-kunder den här veckan. Ni kanske inte vet det, men jag har tränat extremt mycket med träningsappar. Under min mammaledighet tränade jag uteslutande på hemmaplan med Nike Training Club och andra appar och jag kan verkligen uppskatta en bra träningsapp. Men. Jag är också kräsen, blir lätt uttråkad och vet att det kryllar av usla träningsappar där ute, och därför blev jag lite nervös. Tänk om Linus app skulle vara tråkig! Tänk om jag inte skulle gilla den! Det ville jag inte vara med om!

Nej, jag var egentligen inte orolig. Om mannen bakom träningsformen Soma gör en app kommer den att vara bra. Och det är den. Det är åtta minuter skön kroppsviktsträning med upplägget 40 sekunder jobb, 8 sekunder vila, gånger 10. Och det är inte bara airsquats, utfallssteg, armhävningar… Eller jo, det är ju precis vad det är, men varje övning har en tvist – något som gör att den känns roligare och bättre och ÅÅH så mycket skönare. Ska man göra armhävningar ska man flytta runt händerna, ska det vara airsquats ska armarna upp över huvudet och utfallen görs åt alla håll med diverse överkroppsvarianter. Så är det också lite annorlunda övningar, som den på bilden ovan och spindelsteg. Och varje övning har en enklare variant som också visas tydligt.

Just appens tydlighet är också extremt positivt. Det är alldeles för många appar där man måste fylla i en hel radda med konstiga uppgifter om sig själv, sin närmaste familj och fan och hans moster innan man kan komma igång. Den här är föredömligt enkel. Man köper den för 10 kronor och sedan är det bara att träna! Direkt liksom. Inget intro, utan pang på. Det blir inte otydligt, utan man fattar direkt. Det finns liksom en knapp som heter START. Tydligare än så blir det inte. Ja, det finns också en knapp som heter Terms and Instructions, men vem orkar läsa instruktioner, liksom?

Sedan har man Linus med som sin träningskompis som visar båda varianterna av övningarna och en tydlig klocka som visar hur länge det är kvar av övningen.

Jag, och mina PT-kunder, blev rejält varma och trötta av bara ett varv och jag kan på riktigt inte tänka mig bättre träning på hemmaplan när fantasin tryter, än ett par eller tre varv av programmet. 40 sekunder är precis lagom länge för att man inte ska tröttna eller inte klara att pressa sig tiden ut. Dessutom är det här träning alla mår bra av. Det är ingen slump att Linus heter Friskgymnasten på Instagram – om alla körde efter den här appen regelbundet skulle betydligt färre behöva gå till en sjukgymnast. Tränar du mycket annat är det här ett perfekt komplement för att öka din smidighet  och rörlighet och förbättra funktionen i kroppen.

Har jag gjort det tydligt nog att jag tycker att varenda aen v er ska lägga en ynka tia på en riktigt bra träningsapp? Ok, perfekt. Gör det, och gör det NU!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Redo för skidsäsongen med Sats Off pist


Nu är det ju lite svårt att föreställa sig att det kommer en vinter. Den här hösten har verkligen visat sig från sin soligaste och varmaste sida så här långt och det känns inte direkt som att det hänger snö i luften. Men om bara ett par veckor kan det se helt annorlunda ut, och då är det passande nog premiär för Sats höstnyhet Off pist.

Som du kanske redan har misstänkt handlar det här om skidor och att förbereda sig för skidbacken. Jag som i våras upptäckte hur fruktansvärt roligt det är att strunta i att svänga i pisten och bara stå i störtloppsställning i skogen vet vad mjölksyra i benen heter och det här är väl en bra uppladdning, framför allt för er som åker mycket skidor.

Och visst får vi köra mjölksyreträning och uthållighetsstyrka. Vi hoppar, gör benböj och utfall och står i störtloppsställning. På det lite bål. Och alltihop är över på en halvtimme. Uppöägget är bra och kan säkert få en del svaga lår mer förberedda på att ställa sig på laggen. Det jag vänder mig lite emot är att gruppträning lite för ofta också måste innehåller knasigheter. Vi ska gå i störtloppsställning på led och hålla i varandras höfter och highfiva varandra när de två tågen möts. Jag vet inte. Jag tycker att träning blir roligare om man tar den seriöst. Helt utan trams, men jag är kanske ensam om att tycka så. Vill man highfiva så kan man väl göra det med grannen om man känner att det pockar på? Och nej, jag vill inte påminnas om att le mitt under passet. Det är ju sktijobbigt, då vill jag inte le. Le kan jag göra sedan när passet är över och endorfinerna kickar in.

Men som sagt, upplägget är bra, och om du kan leva med lite tokigheter som ofta följer med organiserad gruppträning är det absolut ett pass du kan lägga in i ditt schema om du planerar att stå i backen i vinter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hej då stel bröstrygg!


Var det lite skönt med helg? Känns nu måndagens bröstrygg lite stel efter en dag vid datorn? Som att du vill att någon ska trampa på din bröstrygg för att det ska knaka till? Då har jag det ultimata knepet för dig. Om du har en kompis och någonstans att hänga upp dig, vill säga. Du hänger upp dig i ett räcke och ber din kompis att sätta sina händer på var sin sida om din ryggrad vid bröstryggen. Nu ska kompisen trycka dig framåt, du är helt avslappnad. När ni har kommit så långt som det känns ok för dig stannar ni och eventuellt skakar loss lite. Sedan släpper hon långsamt tillbaka, flyttar händerna lite och trycker fram dig igen.

Det är inte säkert att det knakar, men det är ett ofarligt sätt att kunna släppa på spänningar i bröstryggen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Stockholm Halvmarathon


Jag beundrar verkligen alla som bemästrade värmen igår. Det gjorde inte jag. Hörde nån säga att det var 25 grader i skuggan. Jag gjorde i alla fall ett försök men värmen tog ut sin rätt. Sista halvmilen handlade bara om att överleva. Stapplade till slut i mål på 1.24 och placeringen (113) skvallrar om att jag inte var ensam om att falla offer för värmen. Jag såg det inte själv, men hörde i efterhand att det låg en hel del utslagna löpare utmed banan. Egentligen är jag inte så missnöjd som jag kanske borde vara. Hade det vart 12 grader och mulet så hade jag nog gråtit mig till sömns igår men nu ställde jag mig på startlinjen med vetskapen om att jag aldrig kunnat prestera i värme och utan förväntningar.

Känslan har ändå vart bra hela veckan. I måndags var jag till naprapaten som mest skakade på huvudet och tyckte att jag egentligen borde vila fram till Berlin. Men han hittade i alla fall orsaken till smärtan i knävecket som uppkom före Umemilen. Hela senpartiet från baksida lår till vad var åt helvette så han gick på med sina nålar. På kvällen kändes det som om jag blivit överkörd av en lastbil i benet och Stockholm halvmarathon kändes långt borta då men mirakulöst nog vaknade jag dagen efter helt smärtfri och kunde springa som vanligt. Nålar is da shit! Vi har ju även fått höst uppe hos oss vilket är som en turboeffekt för löpkänslan. I onsdags la jag in 5km fartökning i halvmarafart som kändes kontrollerad och bestämde mig för att starta i 3.48-fart. Sen kollade jag väderprognosen och insåg att 3.48-fart i 10 grader inte kommer kännas lika lätt i 30 grader men intalade mig att även om det blir varmt så kanske det ändå blir krispig luft.

I fredags åkte jag och min kompis Robert ner från Sundsvall. Fyra timmars bilresa går faktiskt ganska fort när man pratar löpning. När vi kom ner till Stockholm vid 18-tiden sa termometern 20 grader och då blev det ganska tydligt att det faktiskt skulle bli högsommarvärme och en tuff halvmara. Började halvmara helgen på bästa sätt med grillning och öl och sov sen 10 timmar för första gången på en månad. På lördag förmiddag dök sen Niklas och Jenny från Västerås traditionsenligt upp och halvmarapeppen kunde börja på riktigt.


Var på plats i Kungsan i god tid och kände redan under promenaden från tuben till väskinlämningen hur jag höll på att koka bort. Joggade upp runt Skeppsholmen och var på plats i startfållan en halvtimme innan start för att få en bra position. Träffade på en del bekanta löpare och alla var vi överrens om att värmen skulle bli både plågsam och jobbig och målsättningana därefter. Bestämde mig ganska tidigt för att köra hela loppet på känsla och inte bli stressad av klockan. Kollade faktiskt bara på klockan en enda gång under loppet.

Jag kom iväg bra och tyckte att det kändes ganska lätt första femman. Låg ett tjugotal meter bakom 1.20-farthållarna men tyckte ändå inte att det gick för fort. Tog det ganska lugnt i motluten och försökte rulla på utför. Blev också påmind om att jag inte gillar den nya bansträckningen vid Torsgatan men höll ändå rytmen ganska bra. Strax före Kungsholmen sprang jag förbi min gamla teamkompis Josefine och tänkte att jag kanske gick på lite för hårt. Övervägde att lägga mig i rygg på henne och med facit i hand borde jag kanske ha gjort det och sparat på krafterna. Stigningen vid Kristinebergs IP kändes som vanligt som Mount Everest och redan där började många få problem, såg en hel del som bröt strax efter.

Hade ingen koll på hur jag låg till tidsmässigt, vid 10km passeringen kollade jag klockan för första gången och såg att första milen gått på 38.28 och tänkte att det kanske kunde bli nåt vettigt av det här ändå. Men hela Norr Mälarstrand blev en hemsk upplevelse. Med vinden i ryggen och solen i ansiktet var det som att springa i en bastu. Trodde ett tag att jag skulle koka sönder. Kände att farten sackade och lyckades dämpa en känsla av illamående med hjälp av lite Pepsi vid Stadshuset men började också fundera på att kliva av för värmen var verkligen olidlig just nu. Strax före Riksdagen fick man äntligen lite skugga och det var nog räddningen.

Ute på Skeppsbron började det kännas okej igen. Gillade inte omdragningen vid Slussen med sina tvära svängar in i Gamla Stan och kullersten men till slut var man i alla fall ute på Söder mälarstrand där jag räknat ut att det skulle blåsa motvind vilket det också gjorde och det är nog enda gången jag längtat så mycket efter just motvind. Tog en gel strax före 15km passeringen och fick en liten kick av det men den höll inte i sig särskilt länge utan istället fick jag total soppatorsk strax före Tanto. Först sprang Josefine om mig och när hon hejade hörde jag på hennes röst att hon verkade riktigt stark, själv kunde jag knappt svara. Sen svishade Jakob Z förbi och strax efter det Jenny från Sundsvall och då tappade jag geisten totalt. Övervägde att börja gå men tvingade mig själv att fortsätta springa även om jag knappt mäktade med styrfart. Tog mig upp för St:pauls gatan men var helt slut när det väl vände neråt och sista kilometern handlade bara om att överleva. Att korsa mållinjen var verkligen en befrielse.

Gratulerade Josefine som kom in på en 6e plats, sjukt bra sprunget i värmen, och småpratade med folk till höger och vänster innan jag började bege mig hemåt. 


Avslutade kvällen på bästa sätt med Liverpool vinst, pizza och öl som sig bör efter ett lopp. Även om tiden var långt ifrån både PB och vad jag egentligen hade tänkt så tar jag med mig känslan från första halvan och det faktum att jag faktiskt tog mig i mål när kroppen skrek stanna på slutet. Tidsmässigt så är det ju den här farten jag ska hålla på hela maran om två veckor i Berlin men förhoppningsvis är det betydligt svalare då.

Nu återstår två veckor innan det är dags för årets stora mål. Jag hade verkligen velat ha med mig ett bra resultat igår för självförtroendets skull, istället har både Umemilen och Stockholm Halvmarathon gått åt skogen. I Berlin måste jag verkligen bevisa för mig själv att jag inte är slut som löpare och faktiskt leverera, annars vetifan…

/Hörs



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Som en hobbit


Nej, men hörrni. Idag var det segt. På träningsschemat stod ”löpning”. Jo, tjena. I morse vaknade jag med ont i huvudet och sådan där vinhaggeandedräkt. Det var nämligen konferens med jobbet igår, en sådan där konferens som slutade med att vi fick laga en massa italiensk mat tillsammans, dricka vin, äta maten, dricka vin, prata. Och dricka vin. Supertrevligt.

Men det gjorde att jag fick väcka kroppen lite snällare. Efter att ha ätit ägg och lämnat sonen på skolan gick jag upp på Hammarbybacken och gjorde några pullups i utegymmet. Sedan gick jag hem och åt en second breakfast – som en hobbit. Först efter det kände jag mig som mig själv.


Men hörrni, låt inte det här skrämma er! Ha roligt! Laga italiensk mat (som tydligen innebär att man hackar jättemycket rödlök). Skratta med kompisar (till exempel med världens bästa Marie) och drick vin! Så kan vi träna ordentligt en annan dag.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*