Enkel och ändå perfekt

Nu är det ju lite svårt att föreställa sig att det kommer en vinter. Den här hösten har verkligen visat sig från sin soligaste och varmaste sida så här långt och det känns inte direkt som att det hänger snö i luften. Men om bara ett par veckor kan det se helt annorlunda ut, och då är det passande nog premiär för Sats höstnyhet Off pist.

Som du kanske redan har misstänkt handlar det här om skidor och att förbereda sig för skidbacken. Jag som i våras upptäckte hur fruktansvärt roligt det är att strunta i att svänga i pisten och bara stå i störtloppsställning i skogen vet vad mjölksyra i benen heter och det här är väl en bra uppladdning, framför allt för er som åker mycket skidor.

Och visst får vi köra mjölksyreträning och uthållighetsstyrka. Vi hoppar, gör benböj och utfall och står i störtloppsställning. På det lite bål. Och alltihop är över på en halvtimme. Uppöägget är bra och kan säkert få en del svaga lår mer förberedda på att ställa sig på laggen. Det jag vänder mig lite emot är att gruppträning lite för ofta också måste innehåller knasigheter. Vi ska gå i störtloppsställning på led och hålla i varandras höfter och highfiva varandra när de två tågen möts. Jag vet inte. Jag tycker att träning blir roligare om man tar den seriöst. Helt utan trams, men jag är kanske ensam om att tycka så. Vill man highfiva så kan man väl göra det med grannen om man känner att det pockar på? Och nej, jag vill inte påminnas om att le mitt under passet. Det är ju sktijobbigt, då vill jag inte le. Le kan jag göra sedan när passet är över och endorfinerna kickar in.

Men som sagt, upplägget är bra, och om du kan leva med lite tokigheter som ofta följer med organiserad gruppträning är det absolut ett pass du kan lägga in i ditt schema om du planerar att stå i backen i vinter.

Var det lite skönt med helg? Känns nu måndagens bröstrygg lite stel efter en dag vid datorn? Som att du vill att någon ska trampa på din bröstrygg för att det ska knaka till? Då har jag det ultimata knepet för dig. Om du har en kompis och någonstans att hänga upp dig, vill säga. Du hänger upp dig i ett räcke och ber din kompis att sätta sina händer på var sin sida om din ryggrad vid bröstryggen. Nu ska kompisen trycka dig framåt, du är helt avslappnad. När ni har kommit så långt som det känns ok för dig stannar ni och eventuellt skakar loss lite. Sedan släpper hon långsamt tillbaka, flyttar händerna lite och trycker fram dig igen.

Det är inte säkert att det knakar, men det är ett ofarligt sätt att kunna släppa på spänningar i bröstryggen.

Nej, men hörrni. Idag var det segt. På träningsschemat stod ”löpning”. Jo, tjena. I morse vaknade jag med ont i huvudet och sådan där vinhaggeandedräkt. Det var nämligen konferens med jobbet igår, en sådan där konferens som slutade med att vi fick laga en massa italiensk mat tillsammans, dricka vin, äta maten, dricka vin, prata. Och dricka vin. Supertrevligt.

Men det gjorde att jag fick väcka kroppen lite snällare. Efter att ha ätit ägg och lämnat sonen på skolan gick jag upp på Hammarbybacken och gjorde några pullups i utegymmet. Sedan gick jag hem och åt en second breakfast – som en hobbit. Först efter det kände jag mig som mig själv.

Men hörrni, låt inte det här skrämma er! Ha roligt! Laga italiensk mat (som tydligen innebär att man hackar jättemycket rödlök). Skratta med kompisar (till exempel med världens bästa Marie) och drick vin! Så kan vi träna ordentligt en annan dag.

Jahapp. Då var det dags för testvecka igen. Jag hatar testvecka. Jag använder ordet hata här – det låter kanske hårt, men det är precis det jag menar. De två veckorna som testerna håller på har jag en ständigt gnagande ångest för att jag ska vara kass, sämre än förra testveckorna. Sämre än alla. Sämst.

Men! Döm om min förvåning när jag slog till med två PR redan första dagen. Och tur var väl det, för efter de två första testerna (squat clean och bänkpress) var jag sur som ättika. Jag lyckades inte höja min 2RM (alltså max-tvåa) clean från 55 kilo där jag har stått och stampat pinsamt länge nu. Det sitter i huvudet jag vet för jag kan ju ta 55 relativt enkelt, men 58 kilo sitter fast i marken. Dessutom trodde jag att jag hade blivit sämre på bänkpressen när jag bara lyckades ta 50 kilo på en trea. (Det visade sig sedan att jag aldrig tagit mer än 50 på en trea och nu var jag läskigt nära att ta 53, så egentligen var det ju bättre.)

Sedan var det dags för max antal double unders på 3 minuter. Förra gången hoppade jag ihop dryga 150. Idag skuttade ihop hela 176 stycken! Jag gillar när man får samla ihop lyckade hopp under en viss tid. Om testet skulle gälla obrutna skulle jag inte klara särskilt många.

Sedan var det dags för 2 000 meter rodd på tid. Roddmaskiner kan, som du ser, se mycket oskyldiga ut när de är oanvända, men det handlar om en maskin med rätt att döda. 2 000 meter är en äcklig distans. En sådan där kräks-i-munnen-distans. Åtminstone när andra kör. Min hjärna skyddar mig noga när jag blir trött, då stänger den ner valda delar av kroppen så att jag slutar vara så där trött. Jädra hjärna, tyst med dig! I maj rodde jag på 8 minuter och 12 sekunder. Idag landade tiden på 8:05. Det kändes så himla bra! Nu är nästa mål att komma under 8 minuter. Det borde gå. I alla fall fysiskt. Om jag få hjärnan att hålla tyst så att jag kan få ta i lite mer. Eller så ligger de där fem sekunderna i min teknik. Vår rodd-mästare Mattias Ageheim (som också tagit den fina bilden på de vilande roddmaskinerna) på Crossfit Nordic som rodde 100 000 meter under augusti månad (nej, jag skrev inte en nolla för mycket. HUNDRATUSEN meter! HUNDRA kilometer. TIO mil. På ren galenskap.) har lovat att titta på min teknik nästa gång vi ses så att jag kanske kan fila lite och skava bort de där fem sekunderna utan att behöva bli så mycket tröttare än jag blev idag.

I morgon ska jag coacha klasserna så jag slipper testa själv. Jag kommer däremot att köra testerna på torsdag istället. Det är bland annat Turkish getup 1RM (en max-etta) men där tror jag inte att kommer att kunna höja eftersom jag blivit lite rädd för själva övningen efter att jag spräckt bröstbenet med en 26-kiloshantel efter mitt senaste PR och gången efter det knastrat sönder axeln när jag försökte öka mitt PR till 28 kilo.

To be continued…