Blogg

Enkel och ändå perfekt


Nej, det är ingen hemlighet att jag gillar Linus Johansson. Enligt mig är han en av de skickligaste vi har i tränings-Sverige och det han gör är liksom alltid bra, till och med när det gör så där ont att man svettas ymnigt är det bra.

Nu har Linus släppt en träningsapp! 8 minutes calisthenic workout heter den och det betyder typ ”8 minuter träning med ascoola kroppsviktsövningar”, och i dag har jag satt den på mycket hårda prov. Dels har jag provat den själv och så har jag använt den som en del av uppvärmningen till alla mina PT-kunder den här veckan. Ni kanske inte vet det, men jag har tränat extremt mycket med träningsappar. Under min mammaledighet tränade jag uteslutande på hemmaplan med Nike Training Club och andra appar och jag kan verkligen uppskatta en bra träningsapp. Men. Jag är också kräsen, blir lätt uttråkad och vet att det kryllar av usla träningsappar där ute, och därför blev jag lite nervös. Tänk om Linus app skulle vara tråkig! Tänk om jag inte skulle gilla den! Det ville jag inte vara med om!

Nej, jag var egentligen inte orolig. Om mannen bakom träningsformen Soma gör en app kommer den att vara bra. Och det är den. Det är åtta minuter skön kroppsviktsträning med upplägget 40 sekunder jobb, 8 sekunder vila, gånger 10. Och det är inte bara airsquats, utfallssteg, armhävningar… Eller jo, det är ju precis vad det är, men varje övning har en tvist – något som gör att den känns roligare och bättre och ÅÅH så mycket skönare. Ska man göra armhävningar ska man flytta runt händerna, ska det vara airsquats ska armarna upp över huvudet och utfallen görs åt alla håll med diverse överkroppsvarianter. Så är det också lite annorlunda övningar, som den på bilden ovan och spindelsteg. Och varje övning har en enklare variant som också visas tydligt.

Just appens tydlighet är också extremt positivt. Det är alldeles för många appar där man måste fylla i en hel radda med konstiga uppgifter om sig själv, sin närmaste familj och fan och hans moster innan man kan komma igång. Den här är föredömligt enkel. Man köper den för 10 kronor och sedan är det bara att träna! Direkt liksom. Inget intro, utan pang på. Det blir inte otydligt, utan man fattar direkt. Det finns liksom en knapp som heter START. Tydligare än så blir det inte. Ja, det finns också en knapp som heter Terms and Instructions, men vem orkar läsa instruktioner, liksom?

Sedan har man Linus med som sin träningskompis som visar båda varianterna av övningarna och en tydlig klocka som visar hur länge det är kvar av övningen.

Jag, och mina PT-kunder, blev rejält varma och trötta av bara ett varv och jag kan på riktigt inte tänka mig bättre träning på hemmaplan när fantasin tryter, än ett par eller tre varv av programmet. 40 sekunder är precis lagom länge för att man inte ska tröttna eller inte klara att pressa sig tiden ut. Dessutom är det här träning alla mår bra av. Det är ingen slump att Linus heter Friskgymnasten på Instagram – om alla körde efter den här appen regelbundet skulle betydligt färre behöva gå till en sjukgymnast. Tränar du mycket annat är det här ett perfekt komplement för att öka din smidighet  och rörlighet och förbättra funktionen i kroppen.

Har jag gjort det tydligt nog att jag tycker att varenda aen v er ska lägga en ynka tia på en riktigt bra träningsapp? Ok, perfekt. Gör det, och gör det NU!


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Redo för skidsäsongen med Sats Off pist


Nu är det ju lite svårt att föreställa sig att det kommer en vinter. Den här hösten har verkligen visat sig från sin soligaste och varmaste sida så här långt och det känns inte direkt som att det hänger snö i luften. Men om bara ett par veckor kan det se helt annorlunda ut, och då är det passande nog premiär för Sats höstnyhet Off pist.

Som du kanske redan har misstänkt handlar det här om skidor och att förbereda sig för skidbacken. Jag som i våras upptäckte hur fruktansvärt roligt det är att strunta i att svänga i pisten och bara stå i störtloppsställning i skogen vet vad mjölksyra i benen heter och det här är väl en bra uppladdning, framför allt för er som åker mycket skidor.

Och visst får vi köra mjölksyreträning och uthållighetsstyrka. Vi hoppar, gör benböj och utfall och står i störtloppsställning. På det lite bål. Och alltihop är över på en halvtimme. Uppöägget är bra och kan säkert få en del svaga lår mer förberedda på att ställa sig på laggen. Det jag vänder mig lite emot är att gruppträning lite för ofta också måste innehåller knasigheter. Vi ska gå i störtloppsställning på led och hålla i varandras höfter och highfiva varandra när de två tågen möts. Jag vet inte. Jag tycker att träning blir roligare om man tar den seriöst. Helt utan trams, men jag är kanske ensam om att tycka så. Vill man highfiva så kan man väl göra det med grannen om man känner att det pockar på? Och nej, jag vill inte påminnas om att le mitt under passet. Det är ju sktijobbigt, då vill jag inte le. Le kan jag göra sedan när passet är över och endorfinerna kickar in.

Men som sagt, upplägget är bra, och om du kan leva med lite tokigheter som ofta följer med organiserad gruppträning är det absolut ett pass du kan lägga in i ditt schema om du planerar att stå i backen i vinter.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hej då stel bröstrygg!


Var det lite skönt med helg? Känns nu måndagens bröstrygg lite stel efter en dag vid datorn? Som att du vill att någon ska trampa på din bröstrygg för att det ska knaka till? Då har jag det ultimata knepet för dig. Om du har en kompis och någonstans att hänga upp dig, vill säga. Du hänger upp dig i ett räcke och ber din kompis att sätta sina händer på var sin sida om din ryggrad vid bröstryggen. Nu ska kompisen trycka dig framåt, du är helt avslappnad. När ni har kommit så långt som det känns ok för dig stannar ni och eventuellt skakar loss lite. Sedan släpper hon långsamt tillbaka, flyttar händerna lite och trycker fram dig igen.

Det är inte säkert att det knakar, men det är ett ofarligt sätt att kunna släppa på spänningar i bröstryggen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Stockholm Halvmarathon


Jag beundrar verkligen alla som bemästrade värmen igår. Det gjorde inte jag. Hörde nån säga att det var 25 grader i skuggan. Jag gjorde i alla fall ett försök men värmen tog ut sin rätt. Sista halvmilen handlade bara om att överleva. Stapplade till slut i mål på 1.24 och placeringen (113) skvallrar om att jag inte var ensam om att falla offer för värmen. Jag såg det inte själv, men hörde i efterhand att det låg en hel del utslagna löpare utmed banan. Egentligen är jag inte så missnöjd som jag kanske borde vara. Hade det vart 12 grader och mulet så hade jag nog gråtit mig till sömns igår men nu ställde jag mig på startlinjen med vetskapen om att jag aldrig kunnat prestera i värme och utan förväntningar.

Känslan har ändå vart bra hela veckan. I måndags var jag till naprapaten som mest skakade på huvudet och tyckte att jag egentligen borde vila fram till Berlin. Men han hittade i alla fall orsaken till smärtan i knävecket som uppkom före Umemilen. Hela senpartiet från baksida lår till vad var åt helvette så han gick på med sina nålar. På kvällen kändes det som om jag blivit överkörd av en lastbil i benet och Stockholm halvmarathon kändes långt borta då men mirakulöst nog vaknade jag dagen efter helt smärtfri och kunde springa som vanligt. Nålar is da shit! Vi har ju även fått höst uppe hos oss vilket är som en turboeffekt för löpkänslan. I onsdags la jag in 5km fartökning i halvmarafart som kändes kontrollerad och bestämde mig för att starta i 3.48-fart. Sen kollade jag väderprognosen och insåg att 3.48-fart i 10 grader inte kommer kännas lika lätt i 30 grader men intalade mig att även om det blir varmt så kanske det ändå blir krispig luft.

I fredags åkte jag och min kompis Robert ner från Sundsvall. Fyra timmars bilresa går faktiskt ganska fort när man pratar löpning. När vi kom ner till Stockholm vid 18-tiden sa termometern 20 grader och då blev det ganska tydligt att det faktiskt skulle bli högsommarvärme och en tuff halvmara. Började halvmara helgen på bästa sätt med grillning och öl och sov sen 10 timmar för första gången på en månad. På lördag förmiddag dök sen Niklas och Jenny från Västerås traditionsenligt upp och halvmarapeppen kunde börja på riktigt.


Var på plats i Kungsan i god tid och kände redan under promenaden från tuben till väskinlämningen hur jag höll på att koka bort. Joggade upp runt Skeppsholmen och var på plats i startfållan en halvtimme innan start för att få en bra position. Träffade på en del bekanta löpare och alla var vi överrens om att värmen skulle bli både plågsam och jobbig och målsättningana därefter. Bestämde mig ganska tidigt för att köra hela loppet på känsla och inte bli stressad av klockan. Kollade faktiskt bara på klockan en enda gång under loppet.

Jag kom iväg bra och tyckte att det kändes ganska lätt första femman. Låg ett tjugotal meter bakom 1.20-farthållarna men tyckte ändå inte att det gick för fort. Tog det ganska lugnt i motluten och försökte rulla på utför. Blev också påmind om att jag inte gillar den nya bansträckningen vid Torsgatan men höll ändå rytmen ganska bra. Strax före Kungsholmen sprang jag förbi min gamla teamkompis Josefine och tänkte att jag kanske gick på lite för hårt. Övervägde att lägga mig i rygg på henne och med facit i hand borde jag kanske ha gjort det och sparat på krafterna. Stigningen vid Kristinebergs IP kändes som vanligt som Mount Everest och redan där började många få problem, såg en hel del som bröt strax efter.

Hade ingen koll på hur jag låg till tidsmässigt, vid 10km passeringen kollade jag klockan för första gången och såg att första milen gått på 38.28 och tänkte att det kanske kunde bli nåt vettigt av det här ändå. Men hela Norr Mälarstrand blev en hemsk upplevelse. Med vinden i ryggen och solen i ansiktet var det som att springa i en bastu. Trodde ett tag att jag skulle koka sönder. Kände att farten sackade och lyckades dämpa en känsla av illamående med hjälp av lite Pepsi vid Stadshuset men började också fundera på att kliva av för värmen var verkligen olidlig just nu. Strax före Riksdagen fick man äntligen lite skugga och det var nog räddningen.

Ute på Skeppsbron började det kännas okej igen. Gillade inte omdragningen vid Slussen med sina tvära svängar in i Gamla Stan och kullersten men till slut var man i alla fall ute på Söder mälarstrand där jag räknat ut att det skulle blåsa motvind vilket det också gjorde och det är nog enda gången jag längtat så mycket efter just motvind. Tog en gel strax före 15km passeringen och fick en liten kick av det men den höll inte i sig särskilt länge utan istället fick jag total soppatorsk strax före Tanto. Först sprang Josefine om mig och när hon hejade hörde jag på hennes röst att hon verkade riktigt stark, själv kunde jag knappt svara. Sen svishade Jakob Z förbi och strax efter det Jenny från Sundsvall och då tappade jag geisten totalt. Övervägde att börja gå men tvingade mig själv att fortsätta springa även om jag knappt mäktade med styrfart. Tog mig upp för St:pauls gatan men var helt slut när det väl vände neråt och sista kilometern handlade bara om att överleva. Att korsa mållinjen var verkligen en befrielse.

Gratulerade Josefine som kom in på en 6e plats, sjukt bra sprunget i värmen, och småpratade med folk till höger och vänster innan jag började bege mig hemåt. 


Avslutade kvällen på bästa sätt med Liverpool vinst, pizza och öl som sig bör efter ett lopp. Även om tiden var långt ifrån både PB och vad jag egentligen hade tänkt så tar jag med mig känslan från första halvan och det faktum att jag faktiskt tog mig i mål när kroppen skrek stanna på slutet. Tidsmässigt så är det ju den här farten jag ska hålla på hela maran om två veckor i Berlin men förhoppningsvis är det betydligt svalare då.

Nu återstår två veckor innan det är dags för årets stora mål. Jag hade verkligen velat ha med mig ett bra resultat igår för självförtroendets skull, istället har både Umemilen och Stockholm Halvmarathon gått åt skogen. I Berlin måste jag verkligen bevisa för mig själv att jag inte är slut som löpare och faktiskt leverera, annars vetifan…

/Hörs



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Som en hobbit


Nej, men hörrni. Idag var det segt. På träningsschemat stod ”löpning”. Jo, tjena. I morse vaknade jag med ont i huvudet och sådan där vinhaggeandedräkt. Det var nämligen konferens med jobbet igår, en sådan där konferens som slutade med att vi fick laga en massa italiensk mat tillsammans, dricka vin, äta maten, dricka vin, prata. Och dricka vin. Supertrevligt.

Men det gjorde att jag fick väcka kroppen lite snällare. Efter att ha ätit ägg och lämnat sonen på skolan gick jag upp på Hammarbybacken och gjorde några pullups i utegymmet. Sedan gick jag hem och åt en second breakfast – som en hobbit. Först efter det kände jag mig som mig själv.


Men hörrni, låt inte det här skrämma er! Ha roligt! Laga italiensk mat (som tydligen innebär att man hackar jättemycket rödlök). Skratta med kompisar (till exempel med världens bästa Marie) och drick vin! Så kan vi träna ordentligt en annan dag.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Testveckan del 1


Jahapp. Då var det dags för testvecka igen. Jag hatar testvecka. Jag använder ordet hata här – det låter kanske hårt, men det är precis det jag menar. De två veckorna som testerna håller på har jag en ständigt gnagande ångest för att jag ska vara kass, sämre än förra testveckorna. Sämre än alla. Sämst.

Men! Döm om min förvåning när jag slog till med två PR redan första dagen. Och tur var väl det, för efter de två första testerna (squat clean och bänkpress) var jag sur som ättika. Jag lyckades inte höja min 2RM (alltså max-tvåa) clean från 55 kilo där jag har stått och stampat pinsamt länge nu. Det sitter i huvudet jag vet för jag kan ju ta 55 relativt enkelt, men 58 kilo sitter fast i marken. Dessutom trodde jag att jag hade blivit sämre på bänkpressen när jag bara lyckades ta 50 kilo på en trea. (Det visade sig sedan att jag aldrig tagit mer än 50 på en trea och nu var jag läskigt nära att ta 53, så egentligen var det ju bättre.)

Sedan var det dags för max antal double unders på 3 minuter. Förra gången hoppade jag ihop dryga 150. Idag skuttade ihop hela 176 stycken! Jag gillar när man får samla ihop lyckade hopp under en viss tid. Om testet skulle gälla obrutna skulle jag inte klara särskilt många.

Sedan var det dags för 2 000 meter rodd på tid. Roddmaskiner kan, som du ser, se mycket oskyldiga ut när de är oanvända, men det handlar om en maskin med rätt att döda. 2 000 meter är en äcklig distans. En sådan där kräks-i-munnen-distans. Åtminstone när andra kör. Min hjärna skyddar mig noga när jag blir trött, då stänger den ner valda delar av kroppen så att jag slutar vara så där trött. Jädra hjärna, tyst med dig! I maj rodde jag på 8 minuter och 12 sekunder. Idag landade tiden på 8:05. Det kändes så himla bra! Nu är nästa mål att komma under 8 minuter. Det borde gå. I alla fall fysiskt. Om jag få hjärnan att hålla tyst så att jag kan få ta i lite mer. Eller så ligger de där fem sekunderna i min teknik. Vår rodd-mästare Mattias Ageheim (som också tagit den fina bilden på de vilande roddmaskinerna) på Crossfit Nordic som rodde 100 000 meter under augusti månad (nej, jag skrev inte en nolla för mycket. HUNDRATUSEN meter! HUNDRA kilometer. TIO mil. På ren galenskap.) har lovat att titta på min teknik nästa gång vi ses så att jag kanske kan fila lite och skava bort de där fem sekunderna utan att behöva bli så mycket tröttare än jag blev idag.

I morgon ska jag coacha klasserna så jag slipper testa själv. Jag kommer däremot att köra testerna på torsdag istället. Det är bland annat Turkish getup 1RM (en max-etta) men där tror jag inte att kommer att kunna höja eftersom jag blivit lite rädd för själva övningen efter att jag spräckt bröstbenet med en 26-kiloshantel efter mitt senaste PR och gången efter det knastrat sönder axeln när jag försökte öka mitt PR till 28 kilo.

To be continued…



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*