Dan före Dopparedagen


Nu är jag i London. Hyser lite hatkärlek till denna stad. Antar den negativa delen mest handlar om att den är så jävla stor vilket medför att jag inte hittar och jämt går vilse. 

Igår när jag anlände kom jag självklart på att jag glömt alla handlingar man ska ha med sig för registreringen, kom inte ens ihåg mitt startnummer. Tur att man ha körkort så man kommer ihåg vad man heter och när man är född. Efter en två timmar lång & 100 punds taxiresa med en Sikh som lärde allt om Punjabi har jag numera en nummerlapp, chip och goodybag från Virgin London Marathon. Ganska märkliga prudukter i påsen……ris, starköl, damrakhyvel och en anti LCHF kaka från Kellogg´s. Känns väldigt ”UK”.

Kommer vilket fall springa i mitt eget namn och med nr 40723 på magen. Startar i startgrp nr 1 vilket innebär att de enda jag har framför mig är så pass snabba att om jag ens beslöt mig för att bara springa 1 km allt vad jag kunde så skulle jag ändå inte vara top 30.

Man kan följa min resa på följande länk om man inte har nåt bättre för sig en söndagsförmiddag – http://results-2012.virginlondonmarathon.com/2012/ 

Fick för övrigt feedback från Executive Health där jag tidigare i veckan gjorde mitt arbetsprov på cykel. Följande resultat: Gillar slutklämmen av den idrottsintresserade hjärtläkaren som var med mig under hela testet 🙂

”Lysande prestation – max.belastning imponerande 380 Watt = 170  % av förväntad godkänd belastningsnivå med hänsyn tagen till ålder, kön och vikt. Max. uppnådd pulsfrekvens: 176 slag/min = 94 % av Din teoretiskt beräknade förväntade max.puls. Puls-, blodtrycks- och andningsreaktion u a under och efter belastning. Normalt vilo-blodtryck – 120/70 mm Hg; ref. < 130/80 mm Hg. Inga tecken på förträngningar av hjärtats kranskärl under ökande belastning. Inga extraslag av betydelse.

Konklusion: Impressive – men Du är ju en Ironman.”

Känns skönt nu att veta att kroppens viktigaste muskel är 100% då många konditionsidrottare och inte minst fotbollsspelare drabbas av otäcka besvär. 

Fick dock ett mindre kul besked av min pappa som fick tillbaka odlingarna som han tog på mig i måndags. De tar alltid några dagar längre att få än de blodprov man lämnar. Tydligen går jag och bär på Moraxella som är en bakterie som ger förkylningssymptom. Så nu äter jag penicillin. Tror dock inte att det ska begränsa min framfart på söndag nämnvärt men ändå om nåt är det ju inte bra?!!

Wish me luck!

Lord Nelker 

 

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Uppdämd energi


Idag kände jag att det var dags att börja träna igen. Blodprovet som jag tog igår visade fantastiska värden, inga som helst tecken på infektioner eller annan skit i systemet. Min egen diagnos är då den som jag trodde tidigare – Hösnuva. Är nybörjare som allergiker så jag vet inte hur man känner skillnaden ännu mellan allergi och klassisk förkylning. 

Började dagen med att simma med Micke Rosén och vårt underbara gäng från jobbet. Naiv som jag är hoppades jag på ett lugnt pass där man kunde känna sig fram. Det första Micke säger är att idag ska vi få känna på lite ”arom” i musklerna. Kan bli ganska så jobbigt och kul för mig som kommer att få se spektaklet. När en trefaldig Vansbro vinnare säger att det kommer bli ganska jobbigt vet man att man kommer åka Ambulans hem. Överlevde med nöd och näppe.

Stressade hem och sen var det dags för nästa maxtest. Hade bokat ett Arbetsprov på en klinik som specialiserat sig på hälsoundersökningar med riktiga specialisterinom sina områden, Executive Health. Mitt test innefattade test på cykel. Tog ca 20 min innan jag i princip föll av cykeln pga utmattning. Väntar i skrivande stund på resultaten så jag återkommer med feedback då.

Kl 19:30 var det dags för löpning, 6*1000 meter – 45 seks vila med Terrible Tuesday. Hade instruktioner från coach att ta det lugnt, strax under Marathonfart med känslan av att jag var stark och hade full kontroll. Höll planen under första två innan jag tröttnade. Tryckte på mer & mer varefter passet fortsatte. De sista två gick på 3:19 resp 3:17. Ajabaja som min son hade sagt. Hoppas inte jag brände för mkt krut nu inför söndag?! Äh, skitsamma. Viktigt mentalt och känna sig frisk och tillbaka på banan igen!

Imorgon väntar lite skön cykling på Dyrgården bland tanter i blått hår med korthåriga taxar!

Mike

 

Grym Uppladdning


I torsdags förra veckan fick jag en crossover mellan hösnuva, klorallegi & dagisbaciller. Låg däckad hela fredan med lite ångest att jag inte fick göra mina sista förberedelser inför London. På lördag morgon när Kung Bore verkar haft ett vredesutbrott var jag ganska glad att kunna ställa in cykelpass och annat. Mådde bättre på söndagen men bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra. Som jag ser det är det väldigt begränsad uppsida att träna halvkrasslig före en viktig tävling. Nersidan kan vara obegränsad. 

Lyckligt lottad som jag är så är min pappa öra-, näsa- & halsläkare vilket va ganska bra just idag när jag ville ta prover. Är absolut ingen hypokondriker men kan man bota nåt man har i kroppen så gör jag gärna det. Penicillin är en fantastiskt vapen mot bakterier. Dock inte mot förkylningar och andra segdragna virusinfektioner som de flesta svenskar verkar tro. Får svaren ikväll, hoppas nästan på bakterie så jag kan mörda dem och fort komma på benen igen.

Om jag tillfrisknar snabbt så tänkte jag toppa formen på följande sätt i veckan….

Måndag – Lätt distans löpning 10-12 km.
Tisdag – Simning 60 min, mest teknik. Löpning 6*1000 meter i halvmarafart.
Onsdag – Cykel, 4*10 min i race pace.
Torsdag – Simning 60 min, inte allt för hårt.
Fredag – Vilodag tillika resdag.
Lördag – Lätt jogg i Hyde Park, 3-4 km + 1 km i racepace.
Söndag – London Marathon. Inget tidsmål utan kör på puls & känsla.

Kika gärna in på min Charity Page på http://uk.virginmoneygiving.com/Nelker och skänk ett litet bidrag för en god sak. Jag lovar att försöka leverera en elak tid och kriga som ett svin!

Hörs längre fram i veckan!

Nu ska jag sova middag….

//M 

Pace pass är inte min grej


Senaste passen har varit långa och tuffa. Har alla varit löppass. Inte haft tid eller möjlighet att simma då jag varit i skärgården under Påsken. Sålde min tempocykel i fredags vilket försvårar cyklingen en hel del.

Lika bra att jag fokuserar 110% på löpning nu inför London. Ska bli kul att stå på startlinjen och veta att jag har gett allt för ge mig själv rätt förutsättningar för en bra tid. Misslyckas jag så beror det på att jag är dum i huvudet & inte i kroppen….

Hade som sagt i helgen tuffa pass. Körde 14.5 km fredag morgon + 14 kuperade kilometer samma eftermiddag. Både dessa progressivt med en lägsta fart runt 4:30 och högsta strax under 4. Behövde vila dagen efter. På söndagen brände jag av 6*2 km kuperad slinga på en skärgårdsö. Rötter, lera, backar och annan fanskap gjorde löpningen fantastisk rolig men tuff. Körde vartannat varv hårt och vartannat lite lugnare. Hade 4:12 snitt väl i mål med en ganska låg snittpuls runt 145 bpm. Dock ganska sliten senare på dagen. 

Kom just tillbaka från en märklig upplevelse. På utskicket inför ikväll hade jag mässat över att skulle vi köra 4*10 min pace i halvmarathonfart och om hur viktigt det var att man höll igen och inte drog på sig syra. Lelle & Calle som var med var lite heta och drog upp tempot på andra till låga låga 3:30. Jag är faan lika bra som dem tänkte jag och hakade på. Sista 2 st 10 minutare blev tuffa. Ingen ville hamna efter och erkänna sig besegrad. Efter passet var det en mycket ödmjuk herr Nelker som lommade hem. Höll dock hela passet igenom men vet inte riktigt vad jag tränade……får nog nöja mig med lite lugn simning imorgon så jag inte drar på mig nån skada alt sjukdom.

Min hjälte i Falkenberg och västkustens stora cykelleverantör – Göran på Cykelmagneten har gjort det igen. När hela Europas lager av high end tempocyklar verkar vara slut i ståtliga storlekar fixar han fram en Trek Speed Concept 9.9 stl XL till mig på bara 10 dagar. Perfekt tajming. Jungfrufärden blir nog SCT Duathlon 28/4. Kan gå hur som helst.

Nu väntar 6h bruten sömn då dottern är nyförkyld.

Hörs på den

M

 

SMACK – Premiär


 

”60 deltagare körde 12 km tempo Sjöås handel – Åsby ToR i solsken men kyligt väder. Solen värmde och utsikten över Halmsjön var fin, men det blev kallt så fort solen började gå ner så fikat efter målgång värmde gott. 

Det var lite mer kuperat denna gång, vi skulle över en ås både på utvägen och tillbakavägen.”

Denna text är hämtat ur SMACK´s hemsida. Underbar skönskrivning!

För mig innebar detta att jag & Henke fick köra som biltjuvar ut till Arlanda trakterna med en utskriven karta från hemsidan. 18:30 var det första start. Vi anlände ca 18:35. Snabbt ombyte, registrering och sen några kilometer uppvärmning. Jag hade näst sista startnumret följt av klubbkompisen Cicci. Henke & Jojje Borssén startade 60 resp 30 seks före mig. 

Hade minnen från förra året att trots att det bara är 12 km så är det vidrigt från början till slut om man inte disponerar loppet rätt. Med det i åtanke öppnade jag ganska försiktigt. Men redan i 2:a backen kände jag att det här kommer göra ont. Det var sällsynt med platta partier och man fick ständigt kämpa mot syran och pipande andning. Sen som en härlig överraskning fick jag först krampkänningar i vänster vad och senare i höger. Lyckades stävja den något men det tog lite av kämparglädjen. 

Resultatet blev blygsamma 18:26 på 12 km. Inte helt säker på exaktheten bakom dessa siffror men lite bättre än förra året är det iaf. Fick stryk av Jojje med 12 seks. Henke hade samma underbara krampstrul som jag och dessutom 6*1000 i benen från tidigare idag att han fick en rutten tid. Lyckades med blotta förskräckelsen hålla undan för Cicci med ynka 6 seks. Hon tog för övrigt hem damklassen – Stort för nån som hann värma upp i 30 sekunder 🙂

Stelfrusen och lite snopen bytte jag om till löparskorna och sprang 4 km. Ut lite skönt i 4:15 fart innan jag progressivt sjönk ner under 4-fart ner till ca 3:50 innan jag var klar. Lite Duathlon pacing..

All in all en grymt kul & förträffligt anordnad träningskväll. Tyvärr påminns man ständigt att man får inget gratis i konditionssporter, man får kriga för varje sekund.

 

Tillbaka i Lill-Jansskogen


Idag var vi tillbaka i Lill-Jansskogen jag och min löpargrupp. Det var en liten men tapper skara som kämpade sig igenom 6*1040 meter i vår s.k. ”Lill-Jantusing”. Den är extremt effektiv då den bjuder på det mesta. Nerförsbacke i varierad lutning samt en ganska lång och seg uppförsbacke på mitten. Startsträckan & målrakan är dock platt. 

Gruppen idag höll hög klass och de flesta gjorde samtliga under 4:00 min på de 1040 metrarna. Jag hade i täten sällskap av Lelle Moberg som nyligen varit sjuk. Han såg innan passet lite blek & tärd ut så jag min idiot tänkte att jag skulle ge honom en match. Så vart icke fallet. Fick kriga som en gris för att hänga med i hans tempo på de sista 4 st. Om inte det var knäckande nog drog han till med ett bonusvarv efter att passet som var nästan 15 seks snabbare än min bästa på 3:30.

Nåväl, bara erkänna att man mött sin överman och känna att man gjort ett bra pass ändå givet ens egna förutsättningar. Hade faktiskt fina splits jämfört med mina gamla jämförelsetal från förra säsongen på samma slinga. 3:40, 3:36, 3:34, 3:33, 3:33 & 3:30.  

Imorgon är det säsongspremiär för SMACK-tempo ihop med min gamle Ö till Ö partner, kollega, vän & Nemesis – Henke Törn. Den jäveln är jämn & kall i samtliga grenar och jag har aldrig lyckats slå honom i en Triathlon. Visst jag har slagit honom på Duathlon & löpning men det är ju inte det vi tränar…….tyvärr. Så lite prestige inblandat imorgon blir kul. Ingen vill komma till jobbet dagen efter med en ursäkt varför han inte vann.

Rapport om det senare i veckan. Hör ni inget om det så räkna med att jag inte vann.

Efter lång väntan har nu mina vårskor kommit. Då jag har stl 48 i Adidas fick jag beställa skiten från USA. Men det var det värt. Adidas Aegis är absolut min favorit när det kommer till en idealisk kompromiss av träningssko & tävlingssko. Adios´n är oxå fin om man ska köra renodlade intervaller. Men som långloppsko ger den alldeles för lite stötupptagning för en person på 80 kilo. (Nej, jag är inte sponsrad utan det här skriver jag utan egen vinning)

Micke

Stora fötter = stora & dyra skor. Tyvärr inget annat……
v