Downshifting – en strävan mot smart konsumtion
Här är det risk för kast av sten i glashus men jag försöker leva som jag lär. Undvika bilresor, sopsortera, återanvända, köpa second hand, sälja second hand eller ge bort, inte äta så mycket kött, ha en miljöklassad bil, äta ekologiskt och försöka köpa miljövänliga produkter, inte köpa så mycket jadijada.
Jag läste i senaste Runners World om miljöpåverkan av löparskor och träningskläder. Och skämdes lite. För det första att jag inte tänkt på vad skorna faktiskt innehåller. För det andra att jag, trots att jag nog har färre skor än de flesta tjejer, köper rätt mycket skor. Vissa har jag haft i flera år men det är inte ett enda par direkt. Och de är inte införskaffade med ett miljötänk direkt.
Men inför den här sommaren har jag iallafall ändrat mitt köpbeteende. jag gillra inte att gå och shoppa. Eller- det gör vi väl alla på ett sätt. Ett plagg eller en pryl kan ju fylla både en praktisk funktion men det är kanske mest den metafysiska egenskapen vi är ute efter. Vi konsumerar en känsla. Ett statement. Det här är jag. Jag är det här. Och jag gillar ju egentligen inte såna ytliga attribut. Jag vill vara för att jag gjort något.
Men visst talar våra kläder och prylar vi har om vad vi gjort. Eller vad vi vill att folk ska tro att vi gör. Eller står för. Viktiga saker. Men mängden vi konsumerar är inte hållbart. Sättet vi konsumerar är inte hållbart. Däremot bygger ju många företags lönsamhet på att vi ska konsumera. Tänk om vi inte handlade nya kläder varje år? Köpte ett plagg och så höll det och vi använde det i flera år. Tänk om det vi betalade kom fram till den som sytt kläderna? Vad finns kvar till en sömmerska när en bikini kostar 100 kronor?
I år hade jag bestämt att jag inte ska köpa några sommarkläder. Det behövs inte. Det är massa nya plagg i butikerna, de här lösa haremsbyxorna ser galet sköna ut men jag behöver dem inte. Förra sommaren var jag först höggravid och sen nyförlöst med Dolly Parton-hylla och då köpte jag nästan inget. Så min sommargarderob är ganska gammal redan. Men jag behöver faktiskt inte köpa nytt bara för det.
Däremot- som igår när jag var inne på HM för att leta efter ett par sandaler till stora tjejen så vaknade begäret. Förstås. Det begär som försäljarna vill att vi ska känna. REAställningen med klänningar för 100 kr. De där lösa byxorna kostade ju bara 149 kr. Det läggs massor av kraft på att utforma butiker och reklam så att vi ska vilja konsumera. Förstås.
Jag köpte faktiskt en sak: en bikinitopp. Som jag behövde. Relativt begrepp men jag är en A istället för ett D som förra sommaren och tja, det går inte att ha samma överdel då. Tänkte att jag borde letat upp en ekologisk version men..nä. Gick i fällan. Man kan inte göra bäst jämt. Men utöver det så stod jag emot för jag tänkte på vad jag egentligen behövde (inget!) och att jag hellre skulle äta tre liter jordgubbar varje dag istället. Det kändes bra efteråt.
Jag har sålt löparskor. Tre par och skaffat ett par nya. Som jag verkligen hoppas ska hålla länge länge. Gett bort massa kläder till en vän som har det lite knapert, gett ännu mer till hon som tigger utanför vår mataffär. Skickat säckar med kläder till ensamkommande flyktingmammor. Gett saker till kompisar. Det känns så bra! Trots detta så är ju detta givande en produkt av att jag konsumerat. Eller att vi fått saker någon annan konsumerat.
Men jag har definitivt börjat tänka nytt. Knappt köpt något nytt till bebisen, försöker låna saker och ärver av andra och ger sen vidare. Köper second hand till stora tjejen också även om hon sliter saker på ett helt annat sätt.
För egen del kom jag på att jag vill ha ett par sandaler med band runt hälen. Har ett par 7 år gamla Havaianas. Ska jag skrota dem? Köpa nya dyra? Nej jag satte en läderrem bakpå och nu funkar de nästan att springa i!
Här är fem saker jag försöker tänka på. Jag är inte bäst på detta. Men att börja tänka på det är en bra start:
1) Låt behovet uppstå innan du går och handlar. Inte i affären.
Till exempel:du märker att du inte har några byxor som passar längre. Då behöver du byxor. Inte att du går förbi en affär som har snygga byxor och då blir du sugen på att köpa byxor.
2) Spara. Laga. Ta hand om. Skit i modet.
Har du köpt ett par utsvängda byxor? Och nu är det mode med stuprör? Spara! Det kommer igen. Eller ha dem ändå. Jag brukar också försöka köpa av bra kvalitet, då blir det ofta lite dyrare men märker att jag tar betydligt bättre hand om min kofta från Banana Republic eller Odd Molly än den från Lindex. De kanske inte är mer miljövänliga men eftersom jag tar bättre hand om dem blir det ett mer hållbart köp.
3) Köp second hand.
Och om du är kinkig som jag- tvätta en gång innan du använder så är det som nytt. Det finns massor av fina second-handaffärer. Jag har en favorit där de bara säljer märkeskläder och eller riktigt fina saker. Lämna till secondhand också. Eller till någon som behöver dem. Klädbytarmiddag med kompisar. Låt kläderna leva vidare och väck liv i någon annans. Ett par begagnade jeans spar flera tusen liter vatten.
4) Det som är på rea vill affären bli av med.
Visst är det bra för plånboken men jag brukar tänka det när REAskyltarna lockar trots att jag inte behöver något. Det som reas ut ska bort. Det är därför det är billigt. Tänker jag.
5) Ställ krav på försäljaren. Fråga hur de jobbar med hållbarhet? Med CSR (Corporate Social Responsibility) och CSV (Created Shared Value). Ska du köpa nytt- passa på och gör ett val som ger ringar på vattnet. Vi som konsumenter är starka när vi går ihop. När många visar vad vi kräver så kommer handeln att behöva ändra sig till det bättre.
Dela gärna mer tips!
