Ettan, tvåan, trean
Vi talar småbarn just nu. Riktigt små barn. Sub ett år. De gör en massa onämnbara grejer. Både här och där. Trean dock inte lika vanligt förekommande. Kaskadspyor. Liten kropp, stora spyor. Man blir rätt imponerad. Ger beröm. Duktig dotter. Barn behöver uppmuntran.
Orsak: kräksjuka. Orsak: besök av bekant med nyfriskt barn. Som just haft kräksjuka. Men förmodligen hade en hel molekylär svans av kräksjukebaciller eller virus bakom sig.
Resultat: förlorad skönhetssömn för den arme fadern. Påssjuka under ögonen. Svarthäng och brusten blick. Somnalbula hjärnvågor. ”Jaaag robot”. Sömnbrist sätter djupa spår. Man står där och blänger på löpardojorna och tänker att de där borde man stiga i. Verkligen. Men man kan aldrig stiga ned två gånger i samma löparskor. Eller kan man det? Nehej, för lite mer har de slitits efter varje träningspass. Rullade upp ögonlocken från kinderna. Kände jag behövde ta mig vatten över huvudet. För att bli vid sunda vätskor igen.
Gick och simmade. Fast inte här:
Blev Eriksdalsbadet inomhus i stället. 1000 m lugnt skalpkrål. 400 m med paddlar. 10x 50 meter max (mindre max mot slutet, mera maximalt mör). Flåsade som en brunstig val. Man kan ju alltid låtsas. Avslut, 200 m skvalpkrål.
Därpå lunch. Toppenlunch för triatleter (och andra hungriga). Soyoramen på Birger Jarlsgatan 91. Slurp!





