Fjällöpning

Kom precis hem till Svallet efter en helg i Jämtlandsfjällen som fick avsluta en riktigt bra träningsvecka och den första riktigt hårda veckan sen mitten på maj. Haltar lite lätt pga träningsvärk i rumpa och vader, känner mig grymt stel och osmidig men känner ingenting på utsidan av knät trots att jag ganska direkt hoppade på en 120km vecka från i princip ingenting. Klart att kroppen protesterar en aning. Har tappat rätt mycket av hårdheten som jag hade i våras men kan ändå summera ett dubbelpass i torsdags på närmare 30km och nu i helgen 3,5h löpning på fjället i lördags och 2,5h idag. Det tar sig.
I lördags morse stack jag och min kompis Robert till Jämtland. Vi stannade till i Åre och laddade upp med ett Super Cheese & Bacon Meal på Sibylla innan vi fortsatte mot Storulvån och Jämtlandstriangeln. Initialt hade vi tänkt att springa triangeln som dom flesta gör men det fanns inte en enda sovplats kvar på Blåhammaren så istället bestämde vi oss för att bo på Storulvån och springa olika dagsetapper. Med facit i hand så blev det nästan bättre. Fjällöpning är verkligen utanför min comfort zone men efter en helg i Jämtland så kan jag i alla fall förstå tjusningen med det. Jag kommer aldrig att springa nån fjällmara och kommer alltid att föredra asfalt men det har sin charm måste jag erkänna.
Väl framme i Storulvån bytte vi om direkt och tog sikte på Sylarnas fjällstation. Avståndet dit var 16km och jag visste som sagt inte vad som väntade. Den första stigningen med ganska knixigt stenparti var en chock för kroppen men efter ett tag kom jag in i rytmen. Km tiderna landade på ca6.20min/km så det var bara sluta bry sig om dom. Tiden gick förvånandsvärt fort, det var inte alls lika monotont som asfaltslöpning, det gällde att hela tiden att hålla koll på var man satte fötterna och samtidigt försöka njuta av vyerna. Vädermässigt kunde vi inte ha fått bättre väder; 10-12 grader, strålande sol och ingen vind. Kortbyxor och t-shirt när vi sprang över snö.

Dom 16km till Sylarna tog ca 1h och 40min. Där tog vi en liten paus, satte oss i solen, njöt av utsikten och käkade Snickers. Magiskt. Totalt fick vi ihop 32km löpning och nästan 3,5h nettotid. Det blev en hel del småstopp för att stanna och dricka vatten ur bäckar.
Löpning i fjällen behöver inte vara spartanskt med tält och konserver. Storulvåns fjällstation hade det mesta man kunde önska sig. Lite dyrt kanske med tanke på att standarden är typ vandrarhem men absolut värt det då alternativet är att tälta och käka bullens pilsnerkorv. Vi slog till på en tre rätters meny på kvällen, riktigt gott med god mat och öl efter en dag på fjället.

Imorse vaknade vi upp till inte lika bra väder men det såg helt okej ut. Började dagen med en stor frukostbuffé i restaurangen som var riktigt prisvärd och som grädde på moset serverades nygräddade våfflor med sylt och grädde som avslutning. Vid 10-tiden stack vi ut med Blåhammarens fjällstation som mål. 12km uppför. Benen var rätt slitna sen gårdagen och det blev inte bättre av kuperingen och höjdmetrarna. Men det gick okej och vi kom till slut fram till Blåhammaren. På väg upp funkade t-shirt bra även idag men när vi vände för att springa tillbaka åkte jackorna på. Himlen började bli mörkare och mörkare och regnet hängde i luften. Ganska omgående på hemvägen började de första dropparna komma och med det även åska och blixtar. Jag är jäkligt rädd för åska normalt och höll nästan på skita på mig när det small uppe på fjället. Det finns ju inte ett träd och man är ju högsta punkten där uppe. Kände hur hjärtat började slå fortare och omedvetet ökade jag farten rejält, som tur var gick det ju nerför hela vägen hem även om nedförslöpningen nästan var jobbigare pga alla stenar och rötter.
Som tur var kom vi ned med livet i behåll, precis i rätt tid, för lagom till vi lämnade Storulvån öppnade sig himlen rejält och regnet började vräka ner.
Summerar en riktigt bra helg med två dagars löpning som verkligen kommer göra gott inför Ultravasan. Sprang in mina nya Asics Fuji Racer som funkade perfekt. På ett par ställen var vi tvugna att vada över bäckar, jag orkade inte ta av mig skorna utan plumsade i och blev dyblöt men skorna torkade nästan direkt.
Imorn tänker jag unna mig en vilodag för kroppen är som sagt rejält sliten efter en hård vecka, men sen hoppar jag på LGs program och matar på med mängd dom få veckor som återstår. Jag insåg nu att trail är nånting helt annat än vad jag trott och på det sättet var det bra att få en liten försmak av vad som väntar i Dalarna. Att springa över myrar, våta spänger och stenig obanad terräng var mycket jobbigare än jag trott. Jag kommer vara riktigt glad om jag överlever Ultravasan och hamnar på en snittid kring 7min/km. Det finns nog också en risk att jag kanske måsta bryta, men målet är att ta sig i mål.
/Hörs