Hellre än bra


Haft en liten microvila. Egentligen var schemat ganska fullspäckat med träning men jag valde att ta ett steg tillbaka. Ibland kan det bli ganska mycket att pyssla med som kräver ens energi och engagemang. Det är inte alltid läge som familjefar att kasta in 4h cykel både lördag och söndag för att sen ligga utslagen och vråla efter mat. Veckan som gick innehöll därför bara fyra pass. Två av dessa var hårda cykelpass, ett svinhårt löppass plus ett kul simpass med Lars Frölander. Så man kan säga att jag är helt utvilad nu efter mina senaste prövningar plus att jag har hunnit spendera värdefull tid med familjen samt klarat av livets andra ”måsten” som hör årstiden till.

Ikväll rivstartade jag och några andra jämnastarka veckan med lite cykel. Har tidigare kännt mig klen och mesig bakom styret men jag tror att årets försäsongsläger samt mer fokus kring hur hårt man måste träna den disciplinen nu äntligen börjar visa resultat. Det är långt kvar innan jag kan titulera mig själv ”stark cyklist” men nu känns det i alla fall som om jag slipper skämmas.

Dagens huvudpass var en upprepning av de två tidigare veckornas pass. Vi körde 5 repetitioner à 4.5 km runt Gärdet/Kaknäs. Vi startar samtidigt så i vissa fall hjälps man åt att dra men oftast ligger man själv och får mata på efter bästa förmåga. Jag trivs inte på nåns hjul. Känns som om jag fuskar och man ser dåligt om det kommer ojämnheter i asfalten etc. Calle & Jonas som var med är bägge starka på cykeln, både kör dock med hjärtat vilket innebär att de ibland far iväg som kanonkulor för att vid nästa sekund krokna lite och ha en härlig plågad min i ansiktet. Jag är i grunden likadan men försöker mitt bästa att bli jämnare då jag tror att man verkligen gynnas av det som triathlet.
Stolt att kunna säga att vi hade fantastiska splits trots den starka vinden. 6:25, 6:20, 6:15, 6:15 & 6:14. Det är väl över 40 km/h på platten och strax under på det partiet som innehåller en liten backe. Lyckades hålla jämnt tryck uppför såväl som i motvinden. Att köra ihop med andra tar fram tävlingsandan och alla kämpar som svin för att inte bli frånåkta. Idag var jag starkast men nästa vecka kommer jag få äta upp mina ord och de kommer göra kaos av mig…..bring it on!

Imorgon lunch väntar sim med Micke Rosén. På kvällen 10*1000 med min löpargrupp. Tänkte utmana mig själv lite, känner att jag behöver höja min löpning ytterliggare. Vill inte komma in ens nära mitt gamla PB på Milspåret nästa vecka. Nu vill jag helst komma under 36 mins. Inte riktigt där men ”bättre fäkta illa än fegt fly”.

Ha´de

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kroppen är bakis


1:21:29 blev det på Kungsholmen Runt. Varken Bu eller Bä i min värld. Första milen klarade jag av på 38:15 sen runt 15-16 km markeringen försökte jag sätta in en attack. Benen svarade inte som jag hoppades riktigt. Ok flyt på platten men i uppför och i motvinden kände jag att jag inte hade min normala effekt. Tycker ändå att jag genomförde loppet klokt efter de förutsättningar jag hade den dagen och ett personbästa på 2 minuter är alltid nåt. Man ska inte klaga. Uppenbarligen var den en kille i min ålder som omkom just innan målgång. Alltid fruktansvärt tragiskt när sånt händer och måste vara fruktansvärt för hans familj och vänner.

Jag tycker Jonas Colting får till det väldigt bra i sin blogg www.coltingblogg.com. Han har verkligen en poäng om livets mening och idrottens ansvar när det kommer till såna här tragiska händelser. Han skriver sjukt bra……svårt att inte bli berörd.

Personligen tycker jag att vem som helst ska få delta i tävlingar med beräknad målgång efter runt 60 minuter, dvs millopp, stafetter, sprint etc. Längre distanser bör man bara få köra bara om man kan uppvisa ett någorlunda fräscht läkarintyg att ens fysik pallar med hård fysisk prövning. När jag sprang Paris Marathon var man tvungen att visa ett sådant. Läkares underskrift och med sjukhusstämpel. Klart att det är förknippat med en del stök när man ska fixa ett sådant men det borde liggas i allas intresse att det är friska människor på startlinjen?! 

Nu på tal om hälsa känner jag att min kropp har sprungit klart för ett par dagar. Kommer dock bli cykel så gott som varje dag denna vecka samt simning. Hoppas även komma igång med längre cykelpass nu varje vecka och inte bara köra kort och hårt. Imorgon t ex har vi Lasse Frölander som vikarierande coach på Eriksdal. ”Lasses Fjärilskola” ska det tydligen bli, kommer bli fruktansvärt förödmjukande men kul.

Morgondagens Terrible Tuesdays kommer dela in sig i två gäng för första gången. De som inte sprang i lördags och har som slutmål Sthlm Marathon kommer köra 8*1000 meter löpning medan vi andra med slitna löparben kommer trycka 5*5 min cykel på Djurgården. 

Hörs på den!

Trygga vardagen med lite guldkorn


Träningsmässigt har vardagen har börjar infinna sig igen. Man följer sitt schema så gott det går, försöker pussla ihop det med alla andra bestyr man har som pappa, sambo och bankanställd. Det som skiljer denna period mest från vinterhalvåret är att det nu finns hur mycket olika tävlingar som helst om man vill ha en värdemätare. Jag anser att tävla är utan tvekan den bästa träningen, det är ju först då man får färska resultat att använda sig av i sitt pusslande för att nå sina mål. För mig har det varit ovärderligt att ha dessa för att inte göra bort mig under ”riktiga” tävlingar. Jag vet oftast på sekunden var jag kommer hamna på de kortare loppen och på minuten på de längre. Kanske låter trist men den kontrollen mår jag ganska bra av. Ibland kan jag utmana mig själv bara för att se om det håller men oftast leder det bara till jag går in i väggen.

Imorgon är jag anmäld till Kungsholmen Runt, 21,1 km. Sprang det på 1:23:19 förra året kontrollerat som ett avstämningslopp inför Stockholm Marathon. Lyckades med en negativ split vilket är ovanligt för mig. Imorgon har jag inga skäl att göra nåt kontrollerat utan kommer trycka på lite mer från början och se hur det känns. Om första milen inte känns överjävlig så kommer jag gå all in för att ge mig själv ett nytt personbästa. Sånt gillar jag…..veta att man är snabbare än man nånsinn har varit. Det är den ultimata bekräftelsen. Veta att den träning man lagt ner har givit nåt och att man inte gjort en massa saker förgäves. Så vi får se, kanske sub 1:22 imorgon med lite ”tur”?!

Har precis fått ordentligt med brudstryk……i poolen. Min vän Anette som iofs är gammal elitsimmare back in the days simmade ifrån mig duktigt idag trots att jag hade en ok dag. När jag ligger på 1:30-1:32 på hundringar med kort vila så är hon minst 5-10 seks före mig. Lägg då till att hon är 10 år äldre och precis börjat simma igen. Hon kommer lätt vara bland de första tjejerna ur vattnet i Kalmar i augusti och långt före de flesta killarna, så coolt tycker jag!

Nu ska jag äta & dricka som en gris hela dagen så jag är fulltankad imorgon!

M

London Flashback


Ibland får man vara lite fåfäng, gå igång på att se sig själv göra nåt bra. Tyvärr stämmer ens självbild ganska dåligt med verkligheten. Man tror man far fram i ljudets hastighet och att folk får hålla i hatten för den inte ska blåsa av för fartvinden. I själva fall är de nog ganska oberörda och undrar hur faan nån som springer till synes så långsamt ändå kan ha en rätt bra tid på Marathon.

Här kommer iaf ett litet bildspel på den bleka Svensken som kom på plats 657 i London Marathon….nog bara min egen mor som tycker jag ser snabb ut.



Tower Bridge

Sprang i mål precis utanför familjen Windsors hus i stan.

Skön målgest av en Ateist….

Nytt Kapitel


Nu har det gått en vecka sedan London. Passade på att vila kroppen ordentligt efteråt och unnade mig faktiskt en rejäl gammal klassisk utskjutning i torsdagskväll. Den var kanske lite väl hård märkte jag i lördags under SCT Duathlon. Inte nog med att benen fortfarande var tröga från Marathon utan syreupptagningen var riktigt hängig oxå. Vet knappt vad jag hade att vänta heller utan jag körde efter bästa förmåga. Kom totalt in som 8:e man i mål på tiden 61:15. Splitsen har jag ingen aning om. Bra wake up call var det i vilket fall, märkte att cyklingen kan förbättras avsevärt. Är snabb nog på platten men i motvind och uppför tappar jag mot mina jämlikar, onödigt och ganska lätt att fixa tror jag. 

Nu är planen framöver att fokusera mer på cykel, kommer dock springa en del kortare löptävlingar i Maj. Härnäst Kungsholmen runt nu på lördag. Mitt gamla PB på 1:23 borde jag kunna bättre på ordentligt hoppas jag.

Lyckades trots tummen mitt i handen skruva ihop min nya cykel, ganska fräsch va? 
Trek Speed Concept 9.9 med Dura Ace rakt igenom, Zipp 808:or fram & bak. Inte mkt att skylla på nu förutom att ägaren är klen….

 

2:53.23


Så, nu var min tredje Marathon avklarad. Nytt personbästa med strax under 4 minuter. Tiden i sig är inte så fantastisk även om den är godkänd i min värld. Det som verkligen sticker ut är hur jag mognat som löpare. Lyckades flera gånger ändra strategi under loppets gång, lyssna på de signaler som kroppen gav samt när tiden var mogen så utmanade jag. Fick därmed till perfekta splits (se nedan).
Låter kanske som om jag är självgod och det är jag också. Det får man vara när man lyckats med något man verkligen jobbat för. Är däremot inte mallig utan ödmjuk inför vad som väntar då mina framtida mål är högt satta. Dock tänker jag njuta av detta nån vecka nu innan jag börjar ladda om.

London Marathon är helt fantastiskt. Banan är i det närmaste perfekt för mig, dvs näst intill helt platt. Kändes som om den hade fler nerförslutningar än uppåt?! Publiken är helt överjävligt grym, 3-8 led av människor i praktik längs hela banan som är ett enda långt varv.
Det som dock är negativt är att det är trångt första 10-15 km, riktigt trångt. Så pass att folk sprang i låga vägskyltar fortfarande efter 7-8 km. Det är inte ok bland dem som står i grupperna för sub 3h. De släppte av nån oförklarig anledning fram hundratals Charity löpare framför de snabbaste startgrupperna strax innan start. Därmed rök också mina chanser att gå under 2:50. När det väl glesade ur så hade jag inte mod eller ork nog att ta igen de 2-3 minutrarna som jag förlorat. Däremot kan det ju vara så att tack vare det så kunde jag springa fort sista 14 km…….svar på det kommer jag tyvärr aldrig få.

Tips, ha ert namn stort och synligt på bröstet. Gillar man publik som hejar på en så är det guld! 

Hade fått till klädseln och energin perfekt också inför dagen. Vädret var klart, 3-5 m/sek på vissa ställen och +12-15 grader i skuggan.

Hade 4 st medhavda gels samt en energikaka som jag åt 30 min före start. Drack något nästan vid varenda vätskestation samt hällde kallt vatten över huvudet. Såg till att få i mig lite sportdryck också där det serverades. All in all blev det 6 gels samt en kaka. Hade tack vare det så gott som inga energisvackor att tala om. 

Klädseln bestod av mina absoluta favoritskor Adidas Aegis, yllestrumpor från Icebreaker, calfguards, kompressions tights och skärm från 2XU, linne från min charity organisation samt mina extremt sköna Oakley Radar med polariserat glas. 

För mig var alltså detta den perfekta ensamblen…..men det är nåt som var och en måste testa sig fram till. Vad som passar en lång och smalt byggt kille på 190 cm är kanske helt fel på en 170 cm lång strandraggarkropp?!

Nu ska jag unna mig en jävla massa mat och rött vin. Imorgon åker jag hem till Stockholm igen. Förhoppningsvis kommer nya cykeln redan på tisdag så jag kan vara med och stöka på SCT Duathlon nu på lördag förmiddag.

Cheers

Michael

Splits London Marathon Mikael Nelker, Bib 40723

Split Time Diff Min/km  km/h
5K 00:20:31   20:31    04:07  14.63
10K 00:40:46   20:15 04:03  14.82
15K 01:01:12   20:26 04:06  14.68
20K 01:21:47   20:35 04:07  14.58
HALF 01:26:16   04:29 04:05  14.72
25K 01:42:28   16:12 04:10  14.45
30K 02:03:10    20:42 04:09  14.49
35K 02:23:57   20:47 04:10  14.43
40K 02:44:37   20:40 04:09  14.51
Finish  02:53:23   08:46 04:00  15.03