Hjärnfysikbloggen – Stå upp för din hjärna



Dagens första möte på jobbet är alltid en kvart långt och vi står upp. Det är ett stå-upp möte. Alla säger vad man gjorde igår, vad man ska göra idag och om man har något problem som man behöver hjälp med. Det är en bra start på dagen. Genom att stå upp så är risken liten att mötet blir för långt. Ganska många står upp resten av dagen också. Själv har jag stått upp ända sedan jag skrev ett blogginlägg om att stå upp för hälsan i början av 2011. Jag kan inte tänka om jag sitter ner. Det är en vana. För åtta år sedan var det tvärtom.

Att stå upp är viktigt för hälsan. Långvarigt sittande är kopplat till flera sjukdomar. Det har till och med fått ett namn: sittsjukan. Men enligt en ny studie påverkas även hjärnan och förmågan att tänka av långvarigt sittande.

Att skicka blod till hjärnan är en av många saker som din kropp gör utan att du tänker på det, fast det är helt nödvändigt för att överleva. En nackdel med att människan reste sig upp på två ben var att det blev en lång väg för blodet till huvudet. Större delen av kroppens blod hamnade under hjärtat. Efter målgång i löptävlingar är det inte ovanligt att löpare ramlar omkull när de slutar springa, för blodet samlas i benen när vadmuskelpumpen slutar skicka upp blodet. Hjärnceller behöver syre och näringsämnen och det är blodet som levererar dessa livsnödvändiga varor.


Hälsosamt sittande. 

Eftersom hjärnans blodflöde är livsviktigt reglerar hjärnan det noga genom att hålla koll på till exempel koldioxidhalten i blodet. Men även sittande påverkar blodflödet till hjärnan. Tidigare studier om sittsjukan har mest fokuserat på benen, men sittsjukans effekt på hjärnan är kanske ännu viktigare.

I den nya studien, som publicerades i juninumret av Journal of Applied Physiology, hade forskarna samlat ihop 15 kontorsarbetare. Vid tre separata tillfällen fick de göra övningar som tog sammanlagt fyra timmar. Vid varje besök var de utrustade med ett huvudband som mätte blodflödet till hjärnan med hjälp av ultraljud. De var dessutom utrustade med en ansiktsmask som fångade och uppmätta koldioxidhalten.

Vid det första tillfället fick de sitta vid ett skrivbord fyra timmar i ett sträck (toalettbesök var tillåtna). Andra gången satt de fyra timmar, men de reste sig upp varje halvtimma och gick på en löpband i två minuter. De gick långsamt, i ca 3 km i timmen. I det tredje testet satt de i två timmar och gick sedan på löpbandet i åtta minuter innan de återvände till stolen för ytterligare två timmars sittning.

Forskarna fann bevis på minskat blodflöde hos alla testpersoner i samtliga övningar. Men de fann också att det normala blodflödet återställdes vid det andra tillfället när de tog en två minuter lång gångpaus varje halvtimma. Hjärnan tycks behöva regelbundna blodsköljningar. Du tänker förmodligen bättre då.

Slutsatsen av detta är att jag fortsätter stå upp. Jag rör mig mer om jag står upp. Däremot sitter jag på fika, lunch och de flesta möten. Jag brukar lägga in regelbundna bensträckare på mina möten. Alla tänker bättre efteråt. Det är inte förlorad tid. Det är en sorts mikroinvesteringar.

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hjärnfysikbloggen – Till alla vattenbärare



Vatten är världens bästa dryck. Djur och växter behöver vatten. De hittar vatten själva, men våra krukväxter behöver hjälp. De är inlåsta och sitter fast i krukor. Fria växter med djupa rötter dricker inte ihjäl sig. De drar i sig vatten när de blir törstiga. Men krukväxter – har jag lärt mig – kan man vattna ihjäl. Man måste känna på jorden först. Om jorden är blöt ska de inte ha vatten. Jag har blivit bättre, men jag har dränkt många blommor.

Kan människor också få för mycket vatten? Svaret är ja. Överallt ser man människor som bär omkring på vattenflaskor, trots att vi vare sig är inlåsta bakom heta fönster eller sitter fast i små krukor. Många fler dör av för mycket vatten än av för lite vatten, säger Dr Mark Knepper, vid National Heart, Lung and Blood Institute. Om du dricker för mycket vatten kan cellerna i hjärnan svälla. Det är livsfarligt. Dr Knepper och andra experter säger att det bästa är att dricka efter törst. Det minskar risken. För att dö av törst måste du i princip springa vilse i öknen.

Även när du springer är det bästa rådet att dricka när du blir törstig. Det var också rådet från International Exercise-Associated Hyponatremia (EAH) Consensus Development Conference 2015. De kom fram till att törsten är din guide. Törst är en känsla som baseras på förhållanden innanför och utanför cellerna. Törsten driver människor och djur att söka efter vatten. Det har fungerat i några hundra miljoner år.

Men vattenbärarna då? De blir ju aldrig riktigt törstiga. De sippar vatten som om de bar omkring på snuttefiltar. Är det verkligen bra? Dr Knepper säger att njurarna mår bra av mild uttorkning. Du behöver träna dina njurar precis som du tränar dina muskler. Det hjälper njurar och hormoner att fungera på en optimal nivå. Kronisk överhydrering kan störa balansen, bland annat genom att minska antalet vattenkanaler (ett protein med namnet aquaporin 2) i cellmembranet. Varje sekund flödar miljarder vattenmolekyler genom en enda sådan kanal. Inget annat kommer igenom, vare sig bakterier eller salter. Därigenom kan kroppen ta upp och behålla mer vatten.

Om du fortfarande är orolig för att du dricker för mycket eller för lite bör du lyssna på ett råd från Heinz Valtin, mannen som krossade vattenbubblan 2002. Det är tack vare Valtin som antalet vattenbärare minskat. Hans råd var: ”Drink what you do customarily and between meals, plus when you’re thirsty. You’ll be all right.”

Hjärnfysikbloggen – Mitt bästa hälsotips



De senaste åtta åren har jag skrivit omkring 30 inlägg om rödbetsjuice. Jag stöter ofta på överdrivna påståenden om olika tillskott, men jag är ganska säker på att rödbetsjuice fungerar. Det har effekt. Det ökar din uthållighet. Nitraterna i juicen omvandlas till nitrit som i sin tur reduceras till kväveoxid, vilket får blodkärlen att fungera bättre.

Men rödbetsjuice är inte bara bra för uthållighet, den tycks även göra hjärnan yngre. En studie från forskare vid Wake Forest University, visar att rödbetsjuice en timme före löpning förbättrar åldrande hjärnor.

Forskarna gav 26 stillasittande män med högt blodtryck och en snittålder på 65 år i uppgift att följa ett träningsprogram under sex veckor. Varje dag fick de ett tillskott av rödbetsjuice i form av ett koncentrat på 560 mg eller en placeboslurk utan nitrat. De tog dosen en timme före träning

De tränade tre gånger i veckan under sex veckor på ett löpband. Varje pass var på 50 minuter och med en ansträngning som klassades som 13 på borg-skalan, vilket motsvarar ganska ansträngande.

Forskarna var intresserade av hur träning och rödbetsjuice påverkade hjärnans neuroplasticitet, det vill säga hjärnans förmåga att förändras som svar på händelser i omvärlden. Det som kallas åldrande är inte bara försämrad kondition och mindre muskelmassa, utan också mer svårfångade fenomen i hjärnan. Forskarna använde sig därför av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) före och efter träningen för att se hur kopplingar mellan olika hjärnregioner förändrades.

I tidigare studier har man sett tydliga skillnader i äldres funktionella hjärnkartor beroende på deras rörlighet. Äldre med bra rörlighet hade bättre kopplingar inom hjärnans motorregioner. Det vill säga nervceller i hjärnans motoriska område har många förbindelser med andra nervceller i samma motoriska område.

De som inte rörde sig särskilt mycket hade däremot fler förbindelser från motorregionerna till andra delar av hjärnan, särskilt områden som är förknippade med balans och andra former av kroppsövervakning. Det motoriska området kunde inte köra själv. Det hade en sorts interna stödhjul.

Det visade sig att träningsprogrammen förbättrade hjärnkartorna i båda grupperna, men förbättringarna var signifikant större i gruppen som drack rödbetsjuice före träning. Efter sex veckor hade de ungefär lika många ”stödhjul” i form av sekundära kopplingar till andra hjärnområden som hos en kontrollgrupp med en snittålder på 26 år i en tidigare studie. De fick bokstavligen yngre hjärnor.

Rödbetsjuice, ruccola och andra grönsaker med mycket beska nitrater ökar mängden kväveoxid i kroppen. Det är en ganska komplicerad process som tar mellan en och två timmar. Själva omvandlingen från nitrit till kväveoxid fungerar bättre när syretillgången är begränsad, vilket inträffar när du tränar. Det leder till att träning ökar mängden syre i de delar av hjärnan som får brist på syre, vilket tycks förbättra hjärnans förmåga att anpassa sig och kasta bort stödhjulen.

Så ät grönsaker till varje måltid och komplettera gärna med några deciliter rödbetsjuice en eller två timmar före träning. Det är kanske det näst bästa hälsotipset som finns. Det bästa tipset? Jag tror det är åtta timmar sömn per natt.


Nu har fixat ny hängmatta.

Hjärnfysikbloggen – Mysteriet med Runners high



Ett av av löpningens största mysterium är Runners high. Några löpare har upplevt det, andra springer ett helt liv utan att uppleva denna mystiska förening mellan jag och löpning.

På 1970-talet trodde man att Runners high uppstod när löparens hårt ansträngda muskler frisatte smärtstillande endorfiner. Nästa hypotes var att beroendeframkallande, läkemedelsliknande endokannabinoider som anandamid låg bakom runners high. Anandamid betyder ”lycksalighet” på sanskrit och fäster vid samma receptorer som cannabis. Förmodligen är både endokannabinoider  och endorfiner inblandade, men även signalsubstanser som noradrenalin, dopamin och serotonin. Dopamin uppmuntrar engagemang och kreativitet. Noradrenalin gör dig fokuserad på din uppgift. Men nyligen kom en studie som visar att Runners high inte bara handlar om kemikalier i hjärnan. Leptin, ett hormon utsöndrat av fettvävnad, verkar också spela en roll. Ju mer fettvävnad, desto mer leptin producerar du. När fettvävnaden minskar, minskar också utsöndringen av leptin och du blir hungrig. Leptin fyller därmed en viktig funktion vid reglering av hunger och mättnad, men hur ser kopplingen till löpning ut?

Maria Fernanda Fernandes, doktorand vid University of Guelph i Ontario, och hennes kollegor tog reda på det genom att testa två grupper av möss, varav en var genetiskt modifierad att ha nedsatta leptinnivåer. Hon upptäckte att mössen med låga nivåer sprang nästan dubbelt så många kilometer som normala möss.


Grafisk abstract av studien.

Ur ett evolutionärt perspektiv verkar det vettigt, eftersom löpning i grunden är en metod för att hitta mat. Låga leptinivåer påverkar mängden dopamin och ökar motivationen att springa. Leptin skickar alltså ett meddelande till hjärnan om att det är brist på mat och att belöna dig om du springer ut för att leta mat.

Människans extrema uthållighet jämfört med andra däggdjur, anses ha utvecklats för att maximera chanserna att hitta mat på savannen. Studien tyder på att leptin spelar en viktig roll både för att reglera energibalansen och uppmuntra beteenden som är ”belönande” för människan, det vill säga engagera sig i fysisk aktivitet för att hitta mat. Tidigare studier har tydligt visat på ett samband mellan leptin och maratontider.

De flesta som upplever runners high gör det efter en eller två timmars löpning, ofta före frukost. Då har fettvävnaden minskat så pass mycket jämfört med kroppens jämviktsläge att leptinnivåerna sjunker för att signalera hunger. Men om du springer har du inte tid att vara hungrig. Då känns det bra att springa istället, för löpning betyder jakt som betyder mat. Hungriga hundar jagar bäst. Det kanske är därför man ska belöna sig själv med god mat efter en löptur som gett en känsla av flow. Det kanske håller det evolutionära löphjulet igång.


Runners high 2012

Jag har bara upplevt runners high en enda gång, men jag kommer ofta in i en mildare form av flow när jag springer långpass på morgonen före frukost. Jag kommer in i flow efter ungefär en timme. Stora delar av hjärnan går ner i varv, andra delar går upp i varv. Hjärnan ser till att öka min uppmärksamhet och närvaro i nuet för att öka chansen att hitta mat på bekostnad av min upplevelse av sådant som jag och tid. Vår uppfattning av tid beräknas av en stor del av hjärnan och när vissa delar går ner i varv, är det helt enkelt svårt att uppleva tid. För att nå runners high tror jag det krävs mer, men jag vet inte riktigt vad. Det kanske låter mystiskt, men det handlar bara om något så enkelt som att öka chansen att överleva.

Hjärnfysikbloggen – Sex fördelar med löpning



De flesta som börjar springa gör det för att förbättra kondition eller för att gå ner i vikt. Löpning är bra för hjärtat och ökar livslängden, dessutom förbrukar löpning massor av kalorier. Men det finns många andra bra saker som händer när du springer. Här är sex fördelar med löpning:

1. Bättre sömn
När du börjar springa är en av fördelarna att du sover bättre. Löpning sänker stressnivåerna. Det räcker med 20-30 minuter lätt löpning ett par dagar i veckan för att förbättra sömnen. I en studie som publicerades i tidskriften Sleep Medicine såg man att personer med sömnstörningar sov 85 minuter längre per natt efter fyra månader träning.

2. Lindrar depression
Det finns flera studier som visar att löpning är den bästa medicinen vid lindrigare former av depression. Löpning ökar nivåerna av viktiga neurotransmittorer som ofta är låga hos personer med ångest och depression.

3. Ökad mental styrka
När du springer tvingas du gång på gång motstå impulsen att ge upp. Det gör dig mentalt starkare. Löpare är sannolikt bättre än icke-löpare på att göra saker som är lite besvärliga. Att inte ge upp är något du lär dig genom att inte ge upp.

4. Bättre minne
I en studie gjord av forskare på University of British Columbia fann man att regelbunden aerob träning som får hjärtat att arbeta också ökar storleken på hippocampus, ett område i hjärnan som är avgörande för minne och lärande. Det räckte med två timmar i veckan. Styrketräning och stretching hade inte samma effekt.

5. Mer kreativ
I en studie med den fyndiga titeln Give Your Ideas Some Legs visade forskare från Stanford University att personer som gick en kort promenad på 6-15 minuter förbättrade sitt kreativa, konvergenta tänkande med 50 procent jämfört med de som satt kvar vid skrivbordet. Det tycks som att denna fördel uppstår genom samspelet mellan promenad och uppmärksamhet. Promenader och löpning kräver att hjärnan koordinerar rörelsen och det upptar därför en stor del av din uppmärksamhet. Därmed blir det lättare att släppa taget och låta andra tankar komma in och ge nya perspektiv på dina tankar.

6. Starkare självförtroende
När du sprungit ett pass har du klarat av något alldeles själv. Det stärker din tro på dig själv. Genom att gradvis öka utmaningarna växer självförtroendet och du känner dig starkare i andra sammanhang också, inte minst för att du sover bättre, mår bättre, är mentalt starkare, får bättre minne och är kreativare.

Det får räcka med sex tips idag. Jag kan fortsätta och räkna upp ytterligare 30 saker som är bra med löpning, men det får bli ett senare inlägg.


Inlägget skrevs i vackra Trondheim.

Hjärnfysikbloggen – Du befinner dig alltid på trappsteget till en annan värld



För tio år sedan gjorde jag ett val. Jag valde att säga ja när en kollega frågade om jag ville vara med i en tävling. Mina första steg var en kamp. Det var en dörr till en ny värld. Nu är det ingen kamp längre. Jag bara öppnar dörren och springer min väg.

Du kanske kände det på samma sätt? I början var det svårt, men du gav inte upp. Till slut blev löpningen en vana och nu är det svårt att sluta springa. Det som först var en kamp, förvandlades löpsteg för löpsteg – utan att du tänkte på det – till vana. Du bytte ett bekvämt universum mot ett universum genomsyrat av lustfyllt lidande.

Ett litet val leder in dig på ett nytt spår och efter några år befinner du dig i en helt annan värld jämfört med den värld som tycktes utrullad framför dig. Ibland räcker det med att ta ett steg för att komma in i en ny värld. En decimeter åt det hållet eller en sekund åt det andra hållet. En annan värld är inte längre bort än så. I det universum som du lever i är du kanske stark och vältränad och i ditt parallella universum – som du valde bort – är du trött och överviktigt.

I en studie, som nyligen publicerades i British Journal of Health Psychology, fann forskarna att studenter som gick från att inte träna alls till att träna två gånger i veckan under två månader upplevde mindre stress, rökte och drack mindre. De åt bättre mat, blev bättre på att planera sin ekonomi och sköta sina studier. Deras självkontroll blev bättre. Studenterna lärde sig att klara av svårigheter i samband med träning. De lärde sig att hålla sig lugna och samlade inför svårigheter. De levde i ett annat universum jämfört med tidigare.

Det var inget extremt åtagande – inte ett maratonprogram eller en anmälan till ultralopp. Det var bara att gå från ingen träning till två lätta pass i veckan. Det krävs inte extrem träning för att byta liv. Det börjar alltid med ett val. Studenterna gick från ingen träning till lite träning. Detta till synes enkla val förändrade det universum som de nu lever sina liv i.

Enligt en tolkning av kvantmekaniken skapar varje val ett nytt universum. Teorin om parallella universum presenterades 1957 av fysikern Hugh Everett. Det Everett gjorde var att han tog bort slumpen från kvantfysiken och gjorde den till en fråga om perspektiv. Varje val leder då till en klyvning av universum. I en värld kan ett val framstå som en slump, men i ett universum med många världar fylls alla möjligheter upp och bildar en väv där allt hänger samman. Teorin har ganska många anhängare, bl a den svenska fysikprofessorn Max Tegmark. För icke-fysiker låter det som en märklig teori, men världen är bra mycket märkligare än vad någon kan föreställa sig.

Nu väljer jag att publicera det här märkliga inlägget:)