Kört i diket
Två dagar har nu gått som planerat i den mening att jag har genomfört de pass jag skulle göra tidigt i veckan. Det är invecklat för någon med begränsad tid att optimera sin uppladdning här. Du måste ställa om för tidsskillnaden, värmen, fuktigheten samt vila efter den långa resan. Märkligt båda ta det lugnt samt träna på samma gång. Föga förvånande så struntade jag i den defensiva delen och dammade på från start för att sedan trappa ner närmre inpå tävlingen. Det funkade förra året så jag chansar på att det även kommer göra det i år.
Då jag vaknar kl 03-04 på morgonen faller ett morgonsim kl 7:00 rätt naturligtt varje dag. I söndags följde jag upp det med en 70 km lång cykling. Researrangören jag åker med släppte av oss 5 mil ut på banan vid Hapuna Beach så vi kunde genomföra den tuffaste och mest krävande delen utan behöva ta oss dit på egen hand. Det är klättringen upp till Hawi där vändpunkten är som jag syftar på. Inga superbranta backar men 650 höjdmeter är det på denna del. Det är även under nerförskörningen som de legendariska krossvindarna främst dyker upp. Denna dag var vindarna gynnsamma så jag slapp flyga i diket av den anledningen. Vet inte varför men jag bestämde mig för köra passet hårt för att se hur kroppen skulle klara hårdkörning på lördag. Resulterade i värmeslag och väl tillbaka behövde jag hoppa i havet med kläderna på för få ner kroppstemperaturen. Lesson learned, kommer köra väldigt lugnt på lördag. Hade 260w i snitt under dessa 70 km och då är en stor del nerför.
Idag testade jag mina löpben. Lars Barnekow och jag sprang de 6 kilometrarna nere i Energy Lab som är vändpunkten på den slutliga delen på löpbanan. Det kallas så för där ligger en forskningsstation där man forskar på solenergi. Ganska elakt ställe lägga sista delen av en Ironmanbana.Men det är också det som gör Hawaii så coolt, det är en riktigt riktigt tuff bana som är i princip omöjlig att bemästra. Ofta är det här som tävlingen avgörs för proffsen, hit kommer alla med hyfsade ben men väldigt få kommer springande därifrån “levande”. Sista delen är uppför med både solen & vinden i ryggen vilket har en fruktansvärd brännande effekt. Under dagens korta pass behövde jag nästan stanna för att få ner pulsen och kyla av mig. Precis som under cyklingen så kändes benen fantastiska men kroppen har det väldigt tufft med hålla kroppstemperaturen nere. Kan läggas till att vår snittfart var 4:07 min/km. Hade en 2:a som höll spannet 3:32-3:42 på tillbakavägen. Som sagt, jag är inte triathlonvärdens intelligentaste utövare men säkert en av de mest passionerade?!
Nåväl, Solen vs Nelker 2-0. Kommer helt klart likna tennissiffron efter denna vecka men några game tänker jag ta på lördag. Skitsamma om jag kör i diket nu, det är om 5 dagar jag ska glänsa.
Vårt WiFi på rummet är ett skämt, detsamma gäller på de Caféer och övriga ställen jag försöker ladda upp bilder på. Har tagit väldigt många coola bilder från denna magiska plats som jag är besluten över att dela med mig. Ska bara hitta en uppkoppling som är mer 2000-tal.
Till dess, följ mig på @nelker på Instagram.
Nelker
